Vi byter adress: www.tv8.se/studiobelinda

Kompisar, nu byter bloggen adress. För att inte missa minst grej om min träning, vikthaveri, Studio Belinda, manskriget eller vem jag bråkar med just nu- går ni hit

Kolumnistmiddagar på Aftonbladet

Intressant Ring P1-iakttagelse. Männen orerar vitt och brett, bla bla, precis om alla män gör på varenda möte jag någonsin gått på. Blaaaaaablöööö, dom vet inte vad dom snackar om men ändå bajsar dom självklarheter. Medan kvinnorna som ringer in lite andfått rabblar sina åsikter som om dom är rädda för att ingen ska lyssna annars. Fler kvinnor än män försöker argumentera ordentligt också. Precis som på "riktiga" möten. Jag skulle önska att fler män tog efter kvinnor och höll käften när dom inte hade något att komma med. Eh... det gäller mig också kanske...

Fast jag kan bli väldigt hämmad av gubbar. En gång om året har vi kolumnistmiddag på Aftonbladet. Alla männen håller långa tal, typ Jan Guillou och Staffan Heimersson. Jag tycker dom är härliga gubbs men dessa långa tal som är till för att bräcka varandras. Endast en kvinna reser sig och håller ett lika långt tal. Yrsa Stenius.

Rättshaverister i Ring P1

Jag lyssnar på Ring P1 med Alexandra Pascalidou. Hon klarar sig bra. När ska Alexandra göra Mama?

Ni älskar Micke!

Oj, oj. Praktikant-Micke har utlöst en smärre hysteri. Jag har fårr massor av mejl också, från tjejer som vill ha närkontakt. Asså, jag kan ju inte lotta ut vår praktikant det fattar ni va. Det vore jävligt sexistiskt. Men jag kan ta fler bilder på honom och fråga honom saker. Mer light-sexistiskt. Vad vill ni veta?

Snygg eller tränad?

Anna: Du skulle svettas mindre i en cykelhjälm med fler ventilationshål, typ Bell Alchera eller något annat.

Men min hjälm är snygg! Man kan nästan ha den lite bakåt så att luggen ligger fint. Det är viktigt. Annars skulle jag springa i en kroppstrumpa också, som gummi-Jonas, för att inte bli våt av svett. Men jag ser det framför mig. Jag tar mitt långa vackra löpsteg ut mot lekplatsen. Alla barnen tittar upp och några sekunder senare har dagisfröknarna lyckats fly i paniktumult med alla skrikande barn, in i Konsum. Alla står med näsorna tryckta mot rutan när jag springer förbi. I min kroppsstrumpa. Polisbilarna står snett över spåret men poliserna sitter handfallna bakom ratten. Allt är tyst. Förutom raspet av mina lår som gnids mot varandra inne i kroppstrumpan.

Jojo. Det finns gränser för hur hälsomuppig man får bli.

Praktikant-Micke

Praktikant-Micke kommer att bli så glad när han läser att ni tycker att han är söt. Asså, 80-talistkillarna. Vi tar det igen. Dom tycker att det är en rättighet att vara pappalediga och dom frågar vilken storlek man vill ha på sina tamponger. Hahahaha. Vi 70-talist brudar är looosers. Vi gifte oss med snubbarna som tar ut pappalediget under OS.

Okej, nu är det gjort

Cyklade hem också. I vanliga kläder. Usch usch.

Fråga Häslo-Belinda

Du är väldigt söt, "trots" dina extra kilon. Du ser rätt smal ut ändå på korten. Hur lång är du? Vad är "målvikten"? GI är det enklaste sättet för mig att gå ner i vikt och förhoppningsvis behålla det.
Kram
/Minus 15 kilo

Det positiva och det låter konstigt, är att jag känner mig snyggare än någonsin. Jag tänker så här, jag väger som en mindre motorväg men är ändå så fin. Jag fördelar mitt transfett jämnt. Jag tänker positivt alltså.
Jag är 1,73 cm.
Målvikt har jag ingen. Men jag vet ju att jag mådde väldigt bra när jag vägde runt 70. Jag kommer inte väga mig igen förrän i sista programmet eftersom jag är en sådan där tjej som hetsar annars och så fort vågen står still kommer jag att bli sur och det är inte kul. Midjemåttet vill jag dock ha ner rejält.
Nu är det 104 cm och ska ligga runt 80. Vikten får bli bonus sen.
GI. Alltså, om du menar dra bort bröd, potatis etc så funkar det inte för mig. Om du menar äta långsamma kolhydrater, fullkornspasta etc så tror jag verkligen på det! Hejja på mig nu...
Nu ska jag cykla igen.

Solrosfrö undrar över min svett

Solrosfrö skriver: Jag är imponerad av din rivstart! Skjortan trodde jag hade ett blankare mönster när jag tittade på bilden först... ;) Tack för en underhållande blogg. Jag kikar in här så gott som dagligen och får mig alltid ett gott skratt.
Solrosfrö, först måste jag kolla om du är kompis med Lisa Fabre. Det är något med namnet.... sedan kan jag säga att skjortan ÄR glansig. Sååå svett blir jag inte hehe. Lite måtta får det vara. Men jag är glad om jag får dig att skratta. It´s my lifemission.

Elise Claesson

Elise Claesson är i gång igen. Jag fattar inte vad hon är så rädd för. Att kvinnor arbetar? Att det finns dagis? Att feminister får leva i fred i det här landet? Det är alltid så oklart med rabiata feministmotståndare vad dom vill. Hon verkar så rädd för tiden. Det är lite sorgligt.

Dagens gymfit

Jag är lite arg idag så där som man kan bli om man först inte sovit så bra, vår stackars son är förkyld, och sedan cyklade till jobbet vilket visade sig vara rätt jobbigt. Det tog nästan 40 minuter, hjälmen blev väldigt svettig och jag hade fel skor, stövletter med hög klack. Kändes inte helt fräscht att ha svettfläckar på skjortan heller, å andra sidan svettas man när man anstränger sig. Det måste jag lära mig. Sen kanske jag ska ta med ombyte tills jag fått upp konditionen. Å handen på hjärtat kändes det gött att inte sitta i bil och förorena stan. Men det var jobbigt. Å jag är sliten idag.

Micke och tampongerna

Micke som praktiserar här ska till affären och undrar om vi ska ha något. Jag undrar om det känns ok för honom att köpa tamponger. Så att det inte känns ja ni vet... för mycket... för snabbt.
Han svarar: Vilken storlek.
Va? Vikken jävla kille. Tjugo år. Det är dom tjugoåriga killarna som ger en hopp om framtiden, inte alla degiga 35-åringar med ångest.

Så gick Ingela ner i vikt

Ingela: Belinda: Lång historia egentligen. Jag är 159,5 cm. Vägde 87,9 kg. Normalt BMI låg vid 64 kg. Fött tre barn. Fick aha upplevelse en dag i april 2003 när jag stod på vågen. Slutade med socker o fett. Men åt i övrigt "vanlig mat" enligt tallriksmodellen. (Orkar ej krångla m massa dieter.) Började promenera. Gick varje dag ca 1 mil i ur och skur. Tog ett år att gå ner dessa kilon. Tränar nu tre dagar i veckan på Nautlius (innan jobbet!!) och går(SNABBT)/springer övriga dagar. Rider även minst en gång i veckan! Måste vara guld värt att ha en personlig coach som kan peppa och fixa matlistor osv. Låter ur bra!! Lycka till!!:)

Gud vad grymt. Jag beundrar alla som kämpat med det här.

Jesus å jag

Jag älskar muggar med töntiga budskap. Det här är min favorit. Jesus is coming. Look busy.

Målet

Conny undrade vad mitt mål var. Jag ljög något fint om "hälsosam" och "energisk". A new way of thinking you know och Conny nickade nöjt. Men det här är målet. Så här ska jag se ut när jag trimmat klart. Längtar.

Titanicskeppet igår!

I dag har jag varit usel men glömde ju berätta att jag sprang i går med en kompis. I 30 minuter. Det var skitjobbigt och två gånger fick vi gå snabbt men bara i två minuter vardera gång. Det gäller att komma över första tröskeln, där man bara vill lägga av och gå hem. Efter trettio minuter sträckte vi armarna mot skyn och en barnfamilj som gick förbi log. Eller, föräldrarna log uppmuntrande, barnen stirrarde som om två Titanicskepp just gått på grund. Vilket stämde bra.



Jag körde pink kneelegging från H&M, 29.90, jättesköna. Kanske får man svamp av dom, men inte märkt något ännu.



Min kompis avvek sen men jag sprang på i tio minuter till. Sedan kände jag mig som stålkvinnan. Det är något med att springa som är sjukt tillfredställande. Man är oövervinnlig när man susar förbi dom som bara går. Förbi kärleksparet, A-lagarna på bänken och kvinnan med hunden. Dunk, dunk här kommer jag. Fet som smal, liten som stor. Den som springer är oövervinnlig.

Börja oroa mig för att träningen inte är problemet. Utan maten.

Jag vill peppa dig!

Hanna: Samma läge här. Junior är 2,5 år och jag är fetare än för ett år sen. Samma vikt som du typ. Körde igång förra veckan och ser dig hädanefter som en sporre. Kan du så kan jag. Vi ses på andra sidan då! :D


Ja! Man ska sporras av mig. Det är oerhört pinsamt att outa vikten men jag gör det för vem ska jag spela perfekt för. Håll utkik nu. På Onsdag får jag kostschema av Conny min coach. Då kör vi på riktigt hörru. Idag har jag varit urkass på maten. Vi har kört hela dagen och ätit McDonalds och godis i bilen. Usch!

Finns vi utan andras ögon?

Vi hade några kompisar över på middag. Det kunde te sig som en parmiddag utifrån men för mig- kanske konstigt- har en parmiddag något uppstyrt över sig och våra middagar består mest av att folk i grannskapet och ingen är uppklädd och ibland finns det vin ibland bara vatten och ungarna hoppar i soffan och leker och bråkar parallelt med oss vuxna. Det finns ingen dukning att snacka om men det finns massor av god mat. Ibland slutar middagarna väldigt tidigt, ibland lite sent. Ibland lägger sig någon och tittar på teve efteråt. Jag tar upp det här eftersom vi kom in på parmiddagar under vår... parmiddag.
Den olyckliga värdinnan?
Våra komisar har varit på mer uppstyrda parmiddagar. Jag kan knappt minnas en sådan som dom beskrev. Ni vet, man klär upp sig själv och barnen, tar en taxi och sätter sig vid vackert genomtänkt dukad bord och konverserar i lagom högt tonläge och barnen förpassas till någons rum för att inte störa. Sedan började vi prata om olyckliga par som har parmiddagar i supersnygga tokrenoverade hus och lägenheter. Allt är perfekt utom tonen mellan paret. Det drar icestorm-vindar genom rummen. Varför har man då ändå middag hemma? När ingen vill vara i det där hemmet? Kanske just därför. Den olyckliga värden och värdinnan står ut lite till, tack vare att andra är där. Om vi bjuder till fest, kanske våra liv blir en fest.
Medvittnen
Och det är intressant. Att vi suktar efter medvittnen på olika sätt, både positiva och negativa. Människor man trodde var borglig vigsel på sin höjd gifter sig i stora kyrkocermonier och bjuder på fester för masor av människor som måste ha kostat banklån att genomföra. För att det längtas efter medvittnen. Vi vill skriva in oss själv i varandras historieböcker. Vi vill dokumentera våra liv och visa för andra. Vissa va oss har privilegiet att enkelt kunna göra det hos så många som möjligt via böcker, musik, kolumner eller bloggar. Svensson får ta till annat om inte bloggarna funkar. Videokameran. Dokumentationsjukan har blivit extremt tydlig för mig när jag rest på charter. Inte en meter utan en turist med videokameran i högsta hugg. Filmandes barnen när dom går ner till stranden, tar ett dopp, går upp ur vattnet, bygger sandslott, köper glass, sätter sig på gungan, går av gungan. Under den halvkassa showen på kvällen sitter folk och filmar hela föreställningen antagligen för att visa sig själva och minnas men kanske även för släkt och vänner. Det här såg jag. Ser ni? Jag reste. Ser ni att jag reste?
Vi orkar inte den "lilla" familjen
Men att bjuda in folk i sitt liv vare sig det gäller om en ostyrd eller välplanerad parmiddag eller att visa släkten charterresan i detalj efteråt handlar också -tror jag- om att bryta upp vår lilla familj även om vi inte alltid är medvetna om det. För eller emot känfamiljstjafset spelar ingen roll, de flesta längtar samhörigheten i en familjekonstellation men ingen av oss klarar i längden av den "lilla" familjen. Vi kan sparka på Maria Sveland i fyra år till för att hon gör det så svårt för sig själv men i grunden har hon helt rätt på en punkt. Vi kvävs. Två vuxna och två barn kvävs til slut om gardinerna är fördragna och ingen luft kommer in. I synnerhet barnen blir olyckliga. Vi måste få in människor utifrån som speglar oss och hjälper till vare sig det är matlag ihop eller parmiddagar vare lördag.
Familj bor här- stör ej
Jag vet inte hur det är med er, men jag minns med fasa när man var liten och lekte hos en kompis men inte fick äta middag med dom utan vänta på rummet. Så himla sorgligt egentligen. Familjedörren stängdes framför näsan. Inträd på egen risk liksom. Min mans mamma ändrade senare i livet min egen syn på högtider, ni vet då när familjen sluts helt. Jul. Hon drog med en flyktingkvinna en gång som hon kände från sitt hemland och som just kommit hit. "Nä, ska vi fira med"... "men det är ju en "släktgrej" började jag. Men det gick ju bra. Det förstörde inte min jul. Jag fick inte färre julklappar. Taket föll inte ner. En annan gång drog hon med en singelväninna utan släkt. Det gick också bra. Jag inte bara överlevde båda gångerna, utan det var kul, att några som inte var formade i vår släktmall dök upp.

Vi blir alla tokiga om vi bara finns till i den "lilla" familjen. Våra ungar behöver andra vuxna att lita på eller prata med, när vi inte räcker till. Om man hårddrar det kan man ju säga att den "lilla" familjen är rent ut sagt livsfarlig när män slår sina fruar och knullar sina döttrar bakom fördragna gardiner. Noll insyn. Noll kontakt. Jag tror att vi via videokameror, storbröllop, parmiddagar eller glansiga sidor i Family Living bara simpelt längtar efter att folk ska se oss och träda in i vår enhet på ett lagom påträngande vis. Om ett träd faller i skogen men ingen hör det eller ser det, faller det då? Om ingen ser vår bröllopsycka, finns den då? Man kan tycka att svaret är lite sorgligt om det är nej. Men fråga någon av Sveriges alla ensamma människor. Som ingen ringer till eller besöker. Som ingen saknar när dom faller ner. Som ingen klappar på axeln i förbifarten. Fråga om den ensamma finns, om ingen ser den.

Vi kan inte överleva i den lilla familjen. Inte utan kontakt. Eller en videokamera. Problemet är bara att vi måste sluta försöka regissera den lilla familjens kontakt med omvärlden. Vi kan inte bara bjuda in när barnens hår är vattenkammat och värdinnas mascara sitter på plats och bråket vi nyss hade raderats från bandspelaren. Vi måste låta dörren stå olåst dygnets alla timmar och riskera att få ett medvittne när det krackelerar. På samma vis måste vi våga dyka upp oanmälda också, när inga kuddar har puffats alls.

Braddräkten som sprack

Tonya Harding slog ett järnrör via en lejd torped rakt på Nancy Hardings knä och gav oss ett OS värt att minnas och "älska" från Lillehammar. Sen blev det trist.

Men så händer något. Först åker en medalj ur en brottarhand och det tjivas om brottarfusk och nu- Terese Alshammars baddräkt som sprack.

Dagens gympfit

Nu ska jag ut och springa 30 minuter med två lattemammakompisar. Linne: H&M, tights H&M och tunn kofta Top Shop som jag tänker knyta lagom snyggt runt min 104 centimeters midja.

Tanken är att se ut som en sval FilippaK-tjej som går på yoga idag. Det kommer brytas av fint med mitt tomatröda ansikte om cirka 40 minuter. Ska byta skor till mina gamla Adidas. Jag känner mig aningen nanoomikrolättare idag men vågar inte dra fram måttbandet. Allt sådant sköter Conny.

Frestelser äro många

Var på ett herrgårdsfik utanför stan. Det här var svårt.

Jag får ju inte min nya kostplan av Conny förrän på onsdag och han sa att jag skulle äta "ärligt" de sista dagarna och föra dagbok så han får se vad hans OBS-barn faller på. Det blev halvärligt. Delade en äppelpaj med Nästan-svärmor och barnen.

I´m a big big girl in a small small world

Ha! Hittade den här. Heidi Klum släng dig i sealmuren säger jag bara.


Två dagar innan kejsarsnittet med dottern. Jag har gått upp 30 kilo. Här har vi varit på fest. Tapper jag var. Gick på fest två dagar innan jag skulle ha barn. Det gjorde jag inte under graviditet nummer två. Nä, då var det slut på "duktig-flicka" och spela "jag är fortfarande kul" och sitta och lyssna på packade kompisar som dregglade och skulle klappa magen alltmedan bebisen tryckte mot lungorna och jag kissade på mig typ hela tiden. Det här framstår kanske inte som världens bästa gravidpropaganada men vem fan njuter av den sista månaden. Den är bara hell.

Jag älskar Gudrun Abascal

En av mina stora idoler är Gudrun Abascal, boss på BB Stockholm. Innan jag träffade henne hade jag redan läst "Att föda" som jag tycker är bästa boken när man är på smällen. Men jag hade liite en bild av att hon skulle vara naturflummig och bara yra om grottfödslar. Hade hört att BB Stockholms barnmorskor var lite så. Typ. Men Abascal är en otrolig kvinna. Hon hjälpte mig föda fram min son och hon var den bästa coach jag haft. Hon skulle nog kunnat fått fram ett par svenska OS-guld om hon bara fått chansen att sätta tänderna i våra svenska idrottsmesar. Hon går runt i klackar och säger härliga oneliners och är inte alls någon grottzilla. Hon är en sådan man vill dricka drinkar med och sedan avhandla män, livet och barn med.
Jag träffade henne första gången här. Det var så det började. Jag var gravid med sonen. När jag kom hem sa jag till min man. Jag ska stalka en kvinna nu. Hon heter Gudrun och hon ska hjälpa oss föda barn. Fick jag gå före "kön"? Ärligt, skulle inte ni låta mig gå före vilken "kö" som helst? Så härlig som jag är.

Jag älskar dig Gudrun.

Modeveckans bästa

Ååååh, det här var så supersött- vill ha! Glamours chefredaktör är helt rätt ute. Pasteller som rosa och babyblått är hett i höst, hela gymlokken känns fräsch som fan. Extra poäng för glasögonen uppochner, det såg vi på alla visningarna redan i fjol i NYC.

Fångad av en stormvind

Men det måste jag säga, att folk ser sååå tråkiga ut när de är och tränar (inklusive underteckand, ja). Svarta byxor, svarta toppar, vindtygsjackor och kroppsstrumpor, sammetsset från Juciy Pjuicy. Jag ska revolutionera detta. Jag ska bli Sveriges grymmaste joggare, en dag inta spåren i glittertights från American Apparel och guldjacka. En Dallaskärring ska jag bära på mina axlar. It will happen. Jag fick höra idag att vi har fått spons från American Apparel också så nu ska jag snart dit och roffa.

It´s all happening. Känner ni det? Vinden i kväll. Ut på gatorna. Känn vinden. I´m coming!

Confession time

Åkte och simmade med dottern idag. Och ja, jag ser ju ut som en rätt vanlig tjej. Å det är jag. Men there´s a hidden fatagenda. Jag har väldigt mycket dolt fett. Ni vet, man kan dra in magen och täcka extrabrösten. Men kolla, det är här. Efter två barn har jag fortfarande lite gravidmage.



Å extrabröst. Bra att ha om det bir istid men inte annars.



Men jag vill inte hetsa för mycket runt vikten. Jag har aldrig vägt 55 kilo och altid mått lite dåligt över att jag har vägt mer än andra. Däremot snackade min kompis och jag under vår snabba hurtiga promenad om hur man nästan skäms ibland för att man vill bli smalare och snyggare. För att det är lite fult att vara så där ytlig trots att vi bombarderas med att vi just ska vilja det- dagligen. Men vi ska ändå föreställa smarta, medvetna kvinnor. Som ska trivas som vi är. Men man gör ju inte det. Man vet själv när man inte mår bra eller att man borde börja röra på sig om man ska kunna forma sin kropp. Jag vill inte bli tjockare än det här. Å jag kan inte skylla på kidsen längre. Nu är sonen två år. Någonstans här tar det stopp att "jag fick just barn"-ursäkta sig.

Powerwalk och vin

Just powerwalkat en timme med kompis. Efteråt tog vi ett glas vin på balkongen. Inte kanske vad min Conny kommer vara helt nöjd med.

Eh?

Jag har mycket muskler i benen från när jag spelade fotboll när jag var liten. Kan det fortfarande väga?

Malin, haha

Malin Wollin är så rolig, hon undrar om mitt huvud väger 84 kilo. Ja fan jag undrar alltså. Jag ska ringa Conny min coach i morgon och fråga vad fan han håller på med. Men idag frågade Sandra i affären om jag var gravid så jag vet inte. Det hände på bokmässan en gång också. Emma Hamberg sa "grattis" och tittade på magen men det låg inget underverk därinne, bara godis. Jag kanske ska se det positivt, att jag lägger fettet jämt över hela kroppen. Med lite emfas på skallen.

PS: Tack alla som peppar mig by the way! Betyder så jävla mycket.

Sanningens dystra ögonblick

Ni vet den berömda scenen med Jach Nicholson i Few Good men. När han är general och skriker till försvarsadvokaten Tom Cruise som försöker sätta dit honom under en rättegång. Byt ut Tom Cruise mot mig. Jag kan inte hantera sanningen.



Här blir jag fettmätt. Jag försökte hålla god min men så himla kul var det ju inte. Är aningen deppig just nu faktiskt men inget värre än att det bara är att ta tag i det. Tänk på humordörren som Henrik Schyffert skulle sagt. Jag har alltså haft möte med Conny som ska vara min mentala coach hela vägen och vi ska ses en dag i veckan i 16 veckor. Han verkar jättesnäll, lite hård och lika delar hurtig. Han frågade hur mycket jag rört på mig fram tills nu (den här veckan har jag tränat 3 gånger, simning två gånger och joggat 1) och när jag frågade om gå till affären räknades var kulturkrocken ett faktum.

Paprika istället för Ben&Jerry, skjut mig i pannan!

Conny verkade också mena att det är slut på Ben&Jerry men det anade jag. Men lyssna vad roligt: Conny sa att när jag står vid glassdisken ska jag ringa honom så ska han förklara varför grön paprika är bättre. Hahahaha. Alltså, det där hoppass jag var Connys humor. Jag kan bli hurtigbullen nummer ett och så men hör ni mig säga att jag åt paprika istället för Ben&Jerry så skjut mig. I pannan.

Moi, en liten tjockis?

Sedan kom det jobbiga. Det riktigt jobbiga jobbiga jobbiga. Conny måttade mig, ställde mig på vågen och räknade ut mitt kroppsfett. Bobbo var så gullig och lämnade rummet för att jag skulle få lite... space. Jag kan säga så här, vad förjuget mitt liv är. Eh... ni vet som när man tittar på semesterbilder och bara: Nähä, det där är iiiinte jag. Det här är iiiiiinte jag. Det är fel på kameran, det är ju någon slags bredvinkel på den här bilden, kamera måste ha lagt på 15 kilo här. Kom ni ihåg hur jag sa att jag inte skulle redovisa min vikt. Men jag ska det. För jag är helt chockad över vilken liten tjockis jag ändå är. Men sen blir det inget vikttjafs förrän i slutet av säsongen. Ingen mer våg, vidriga töntvåg. Men återigen. Humordörren. From da ghetto, representing Mother Muuuuuu, 1,73,5 centimeter tall
Tabell
En vuxen kvinna i min ålder ska ha:
Midjemått: 80-88 cm Belinda: 104 cm
BMI (förhållandet mellan vikt och längd): 18.5-24.9 Belinda: 28.09
Imperdans (mängden fett i kroppen): 25-30 % Belinda: 34,7 %
Startvikt: 84 kilo

Ja, ni läste rätt. Åttiofyra kilo. Bra jobbat av mig eller hur? Powerkilon. Jag måste vara Sveriges snyggaste 84-kilos klump ändå.



Eller hur? Nu snackar vi inte mer om kilon. Punkt.

Hemläxa

Till nästa gång vi ses (nästa vecka) har jag hemläxa. Träna fyra gånger (30 minuter, powerwalk, cykla, springa eller simma) samt skriva matdagbok i fyra dagar. Å jag får inte ljuga, sa Conny. Han känner mig redan. Fast jag ljög till honom direkt. Sa att jag hade simmat 40 längder när det var 30. Men jag erkände senare. Vid nästa möte får jag en PLAN. Den stora Da Vinci Koden. Hur Belinda ska göra detta på riktigt. Nästa vecka kommer bloggen också att flytta in till TV8:S hemsida och där kommer vi samla allt som handlar om Häslo-Belinda på ett ställe så att ni som vill hänga på enkelt kan göra det.

Jämställda dagis då?

Moderaterna har lagt ett förslag om att jämställdhetsmärka skolorna. Handklapp på det. Men jag vill inte vara partydödaren här- eller jo, lite- men alla vi med dagisbarn skulle nog gärna vilja se samma kraftansträgning mot förskolorna. Det måste väl ändå börja med den första "utbildningen" ungarna får. I teorin låter det tjusigt, jo, alla förskolor ska jobba aktivt jämställt. Okej, hur ser det jobbet ut i praktiken. På vissa förskolor görs nada, medan på andra görs det mycket. Allt är avhängande av hur intreserad personalen är och hur resurserna ser ut. Om all tid bara går till att hantera en stor barngrupp kan inte någon begära att pedagogerna ska hinna lära ut något överhuvudtaget.

Krig mot Barbie?

Jag är inte ute efter dagis där tjejer som leker med Barbies ska ses som ett problem, och "uppgraderas" till killar. Tvärtom, jag tycker att varenda park eller offentligt (barn)utrymme är fullt av bröliga småkillar som knappt kan sitta still eller se en i ögonen när man pratar med dom, in need of help. Jag drömmer om att dagis blev bättre på att uppmuntra mixade lekar, tjejer spm vågar vara med i fotbollsspelet, killar som kommer in i dockleken. Och det sker ju ofta, fram till typ 4, 5-års åldern. Då händer något. Många killar blir "killiga" och medvetna precis som tjejerna. Man vill inte bli skrattade åt eller upplevas som annorlunda. Personalen ska vara medveten om ifall man ger killar mer tid, om man duttar mer med tjejerns osv.

Leder till snopplöner

Men då måste alla kommuner satsa. Här är något sjukt som mitt dagis råkade ut för. Personalen skulle filma sig själva hur dom behnadlade barnen i lekrummet. Bara det att perosnlena själva förväntades redigera materialet. En av dagisfröknarna kom till min man och undrade om han kunde lära dom. Va? Jag blev så förbannad på pösiga politiker som slår sig för bröstet - våra jämställda dagis- men fröknarna kommer inte längre än att dom måste lära sig kameran och redigeringen. Även om det inte är jättesvårt att lära sig så sänker det ju ambitionen. Jag har tidigare varit med om fröknar som jag frågat: Hur ser ni på jämställdhet? Svar: Jo, jag tycker det är viktig att leka med både killarna och tjejerna eller "Jämställdhet, eh... ? Eller som inte visste att man kan plugga genus. Som satte min dotter bredvid dom stökiga killarna vid matbordet för att hon var så duktig på att hjälpa till (jo, det är sant!) Då fick jag förklarar att jag inte prioriterade att hon skulle lära sig bli duktig och krävde att hon satt någonannanstans. Jag har också suttit med dagisföräldrar med noll koll som säger: Kan inte killarna bara ha rosa tröjor i mrogon? Så är det klart sen. Rosa tröjor åt alla killar och sedan brudar, har vi snopplöner.

Små velourbögar
Det här är ju svårt. Och det är många viljor. Men egentligen är det ju basic. I förskoleutbildningen ska jämställdhet ha en stor plats eftersom vårt samhälle bygger på jämställdhet. Genomsyra hela pedagogiken från dag 1 eftersom det är vad dagis handlar om, att de små människorna ska bli människor, inte gulliga tjejer och stökiga killar. Men "kritikerna" tror att det handlar om att göra småkillar till velourbögar i rosa kjolar. Men egentligen, om det var så, vad fan är problemet? Det är väl bättre än att pringa runt i en stor ring och bara skrika: ÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖH!

Men det behövs väl något "straff" om dagis ska göra det här. Typ inga pengar om inte målen uppfylls. Varje termin. Annars bryr sig ingen.

Mitt farvältal till Odd Molly

Anna: Odd Molly vann Guldknappen. Jag tänkte spontant två saker när jag läste det: 1. Fanns det ingen annan bättre? 2. Undrar om Belinda blir arg?

Jag känner sorg ikväll. Allt mitt arbetet förgäves. Sverige är en dum nation. Dumma modemänniskor i koppel och reklambrillor och MiuMiuskor ni egentligen inte har råd med. Dumma lattemammar som vill klä er som era barn. Ni har förstört landet. Jag känner mig inte hemma här längre. Jag måste kanske flytta. Jag ska bo i statyn på Österlen, utanför Kivik, som skymmer havsutsikten för Ulf Lundell. Där ska jag bo och sörja alla modemänniskor och lattemammor som förstörde Svea Rike. Jag lämnar min moders vagga nu. Hejdå förnuft och känsla. Välkommen Odd Per och skejtarmusor som plockar potatis med fötterna och har rosiga kinder. Detta är ert nu. Jag gjorde vad jag kunde. Men ingen. Ingen lyssnade. En dag kommer ni att längta efter mig. Men då är jag redan i min staty.
Känn ingen sorg för mig då. Gråt över er själva.

Lite så känner jag ikväll Anna.

Vad är väl en bal på slottet?

Emma ringde (skrek för att överrösta festen): Jag är på Guldknappen. Var är du?
Jag: Hemma.
Emma: Jag har en klänning från Roberto Cavalli
Jag: Jag äter knäckebröd.
Emma: Va? Jag hör inte?!
Jag: Inget.

Sedan ringde Doreen från Emmas telefon.
Doreen: Du skulle ju ringa mig i måndags, hallå?

Kontenta: Alla snygga brudar är på fest. Jag äter knäckebröd. Dom förstår inte mig. Jag förstår dom.

Kärlekshistorien är slut

Goodbye lover. Det var supertrouper så länge det varade. Jag älskade verkligen dig passionerat. Å dig med. Ja, båda två. Ni gav mig allt. Trodde jag. Egentligen skadade ni mig. Men gud vad roligt vi hade på vägen.

Goodbye Ben
Goodbye Jerry

Utan er...

Jag är så glad över era hejjarop! Det betyder mycket för det är inte så lätt att bli hälsohurtig.

Just do it

Det är viktigt att stretcha när man har simmat i 30 minuter vilket jag gjorde i morse.


Jag var så nära att ställa in. Klockan 07 satt jag håglöst här i soffan och tänkte att näe, det är inte värt det. Bredde en macka till och kände värmen från ungarnas fötter, katten och filten. Men jag gjorde det. Jag reste mig. Kanske ville jag visa min producent Tora. Är man så manipulativ mot sig själv som jag är så måste man nästan ha ett vittne. Någon att träna med.




Här är min producent Tora. Hon har alltid hjälm. Alltid redo.

Vad vill ni fråga pappor?

Vad är grejen med att ställa frågor till sina barn när man egentligen vill att dom ska göra som man säger? Min ovetenskapliga studie visar att det ofta är farsor som gör så här och det är ju otroligt mesigt faktiskt.
Pappa: Ska vi sluta gunga nu, Axel. Pappa tänker att vi ska gå hem och äta lunch, vill du det Axel?
Lilla Axel: Neeeeej!
Pappan: Jomen vill du inte det Axel? Du verkar så grinig och trött också, du kanske vill sova lite, vill du det?

Väntar den där stackars pappan på ett svar? När han en dröm kanske, barnet ska: Visst, pappa, nu går vi hem, vi häller upp en whiskey till dig och jag nattar mig själv idag.

Fettigt

Nu drar jag till Conny på Sverige Hälsan som ska sätta fettklämmor på min kropp. Fan vad kul känner jag spontant.

Hälso-Belinda 2008

I höstens Studio Belinda ska ni få följa med mig när jag med hjälp av ett litet team och annat löst folk försöker komma i form. Japp, sjubarnsmamman i Bromma ska trimmas och slimmas fast framförallt ska jag ta tag i min största fasa. Träning. Jag tycker att det är obehagligt att svettas. Jag lägger av när det blir jobbigt. Eller innan. Jag köper smågodis istället.
Hela mitt dumma bantarliv
Jag har hela mitt tjejliv gått på den ena dumma bantingskuren efter den andra. Gått ner tio kilo på bananer, soppa, glass, ostar, pulverdrinkar, ja you name it. Alltid dålig självkänsla runt kroppen. Så jävla trist. Först när jag blev med barn ändrade jag lite på den inställningen. Jag blev stolt över att min kropp pallade trycket. Kände mig stark och oövervinnerlig. Men sedan gick jag inte ner så mycket av dom 30 kilo jag åt upp mig med dottern. I ett år mådde jag skitdåligt.
Deppade hos Viktväktarna
Gick på viktväktarmöten och deppade i kapp med resten av dom som också drömde om det lyckade livet bortom den gigantiska invägningsvågen. Blev med barn med sonen och han ammade bort en hel del och sedan gick jag på en hård GI-diet med en kompis. Då kände jag mig snygg men började fundera över vad jag höll på med. Alla dessa quix-fix hit och dit. Men nästan ingen träning. Fast det var just det jag behövde. Varför kan inte jag göra den där kopplingen mellan att må bra och röra på mig? Jag som jämt tjatar på andra tjejer att stå emot trycket, jag är den där suckern som går förbi löpsedlarna och "jaha, sju kilo på två dagar", jaa, det kanske funkar. Efter GI-dieten gick jag sakta upp lite igen. Inte så farligt, jag sitter absolut inte och gråter i soffan. Men någonstans därinne vet jag att jag måste ändra på mitt liv. Och det handlar inte om att bli smal och knapra morötter. Jag har inte tid. Vi äter fiskpinnar i vår familj. Jag tänker inte ändra om allt och min dotter ska inte se mig sitta hungrig. Men jag måste sluta med skitgodis i tid och otid och jag måste röra på mig. Jag vill ju att mina barn ska röra på sig, inte räkna kalorier och vara rädda för fett. Men jag vill äta bra och jag vill vara pigg och fit (så klart) och ha massor av mer energi än vad jag har idag när klockan är fyra på eftermiddagen.
Jag är rädd
Därför gör vi en del av Studio Belinda till ett Hälso-Belinda i höst. Det blir INTE "Du är vad du äter". Det blir fortfarande aktulla gäster och kul ämnen men det blir mycket träning, snack med kända personer som tränar, roliga coacher med idéer om min form. På bloggen kommer ni att kunna följa alla mina steg om ni är intresserade. Och lite rädd är jag. Att det ska uppfattas som att jag skäms över hur jag ser ut men också för att visa upp mig i situationer där man helst inte vill att någon ska titta. Jag kommer inte redovisa min vikt på bloggen för det känns helt missvisande. Jag är lång och stor har alltid vägt mer än 55-kilo tjejerna och dessutom vill jag inte stå på vågen varje dag och hetsa. Jag kommer att lägga ut mina mått och så får ni se förändringen i måttdiagram och bilder. Vi kan ju börja med den här bilden.
Gummi-Jonas och Mamma Mu


Först ville jag bara radera bilden för jag ser ut som Mamma Mu men sedan tänkte jag att fuck it. Inte låtsas vara något jag inte är. This is me (Hör ni stråkarna nu, you better be crying!). Men ja, där står jag i all min prakt bredvid gummimannen, mannen utan underhudsfett. Han är världens snällaste och bästa joggingcoach Jonas.
Gummi-Jonas dräkt
Gummi-Jonas hade en åtsmitande kroppsstrumpa på sig och nu fattar jag hur killar måste känna som förtvivlat försöker att inte titta ner i en bruds urringning. Jag kom på mig själv hela tiden med att: "Titta inte ner Belinda, titta inte ner där vad du än gör nu".
Löpning- inga ursäkter
Jonas gav mig så mycket bra tips. För löpning är en grej jag ska syssla med eftersom det är enkelt, inte så dyrt och jag kan inte komma med ursäkter. Man kan springa morgon, lunch eller kväll. I sol och regn. Jag kommer ju träna mycket själv också, inte med personlig tränare för då blir det lite fusk.
Joggingregler
Detta lärde Jonas mig bland annat.
1. Jag har fel skor. De är tio år gamla, springskor ska max vara tre år gamla (enligt Jonas). Kläder spelar inte så stor roll sa han.
Så jag väntar med gummidräkt. Det får bli gummi dec-2008.



2. Minst tre gånger i veckan måste jag träna för att få upp syreintaget som i sig ökar förbränningen, men även för att få upp konditionen. Om man är vältränad redan kan det funka med "en kvart o dagen-träning" men inte annars. Minst 30 minuter ska man vara igång och man kan varva spring med snabb gång (vilket jag flitigt använder mig av). Just nu känns det sjukt att jag ska orka tre gånger i veckan. Kan hunden äta upp joggingskorna?
3. Han lärde mig också hur man ska springa för att belasta rätt och jobba med överkroppen (kommer i programmet).
Jag frågade också om jogging inte kan vara farligt för hjärtat. "Det är sex, också" svarade gummi-Jonas.
Va? Ni kommer ääälska gummi-Jonas.

Så här glad men trött var jag efter att jag klarat ett avrv (som tog en kvart, för en vältränad tar det max 5 minuter).




I morgon ska jag till Conny, min mentala coach som ska lägga upp kost/träningsformer samt mäta BMI och måtta mig. Jag kommer få stå med klämmor på kroppen. Han kommer klämma mina extra bröst. Allt detta kommer på blogg och i programmet också. Fyfan, jag mår redan lite illa. Som om att jag aldrig mer kommer att våga visa mig ute. Men sanningen är det första som måste fram uppenbarligen, om man ska kunna förändra sitt liv.

Nu kör vi! Och häng med om ni vill!

Aftonbladets nya Alex Schulman

I dag läste jag att Malin Wollin kallade Sienna Miller för puderluder. I love it. Så underhållande när en svensk krönikör som bor 7 miljoner rymdår från stjärnorna blir upprörd över att Sienna Miller pippat med en fyrbarnspappa runt vilken omständigheterna är minst sagt oklara ännu (ni vet, Veckans NU säger en sak, KLICK en annan). Själv är jag jävligt pissed på Madonna som ska ställa in sin 50-årsfest för att hon stukat foten. Så gör man fan inte när man har adopterat en unge från Malawi som kanske aldrig varit på kalas. Bad fucking kharma you cocaincrackwhore.

PS: Om Madonna stämmer mig nu, fattar ni hur jävla körd jag är. Förlåt barn, mamma ville bara vara lustig.

Småbarnsmammasenilitet

I dag skulle jag ringa Yoga-chefen på TV8, Tomas Hall. Hade en fråga. En viktig fråga. Ringer:
Tomas.
Hej det är Belinda
Hej
Jag stör inte i Yogan
Haha... eh? Nä?
Eh... ok. Du, jag har en fråga.
Jag ställer frågan som är lite hemlig så vi kör så här.
PIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIP
Eh... jaha... vill du att jag ska ta beslut om det?
Ja, det är klart.
Jaha.
Eh... okej.
Ja?
Hur många veckor sänder jag förresten?
Det vet jag inte.
Nähä... okej.
Eh... vem tror du att du har ringt.
Min chef, Tomas. Har du boffat tantrathé eller vad är det frågan om?
Belinda. Du har ringt till Tomas. Din kompis ex.
Eh...
Lång tystnad.
Oj! Hej Tomas. Fan det var inte igår.
Nä. Haha.
Oj. vad tålig du var.
Ja, men jag undrade ju vad du höll på med.
Jo, precis. Men du ha ett underbart liv då da.
Du med.
Hej
Hej

Kristallen- here I come

Nu ligger jag bara 1, 223 000 röster bakom Gynning och Renee Nyberg. Kom igen, nu tar vi dom. Jag får hjälp av Linda och Denisan så det borde ju gå vägen. Hoppas jag. Har redan ringt Janne Josefsson och han ska vara min date. Jag har även låtsasgråtit framför spegeln. Blev kanon om jag får säga det själv. Very emotional.

Machosnubbar... yeah right

Idag har jag varit ute med Bobbo Krull och gjort Studio Belindas hösten 2008 första inslag. Jeg kan säga så här: det blir lite annorlunda i höst och i morgon ska jag outa det för er. Späääänande va. Alla min hundra läsare ska få veta. Men lite om Bobbo nu.

Det här är Bobbo.

Man kan tro att han är väldigt tuff men skenet bedrar. I den där stora machokroppen dunkar ett varmt hjärta. Han började dagen med att dissa mina rosa strumpor. Då sa jag till honom att han har världens vackraste ögon och borde framhäva dom mer genom att inte bara gå runt i grå kläder. Då rodnade Bobbo. Hehe.

Varför ska han ha en strippa?

Varför skulle han vilja vara med en strippa? 2 veckor i västindien låter ju nice, men om din man är någorlunda vettig kan man ju fatta att han inte vill tillbringa tid med att kolla på en kvinna som tar av sig kläderna för en främmande människa. Det är ju superförnedrande för båda parter. Konstigt val att ge sin man. Jag tycker inte en att det ska finnas ett val att köpa sig till att se kvinnor (eller män)förnedras för att de kan pröjsa för det. I synnerhet när man själv har en dotter. Tycker jag. /Anna

Anna. Erkänn att du skämtade nu. Visst?

Min man får en strippa

Sonen vaknade flera gånger både i förrgår och i natt med riktiga skrik. Det tar lång tid att söva om och vi som la av med välling på nätterna innan sommaren börjar glida ner i diket igen. Dagisbearbetning? Skitjobbigt i alla fall. Jag mår så dåligt av att inte få sova på natten (är morgonmänsk) och har lagt ett förslag på mannen bord: "Om du tar alla nätter själv får du två veckor över jul i Väst-Indien med en strippa".

Inget napp ännu.

Rösta på mig!

Min vän Monique har visat mig ljuset. Kolla. Man kan rösta på mig!!!!!!! Kom igen nu alla. Nu fan ställer ni upp. Det är det minsta ni kan göra för mig när jag bjuder ut mitt liv till prostitution. Varje dag försöker jag skriva något speciellt, bara för er. Vi tar hem det här. Vore det inte sjukt kul om lilla Studio Belinda gick upp där och roffade åt sig en Kristall framför alla SVT:are som bara: Öh, vem är det? Är det sjubarnsmamman från Bromma? Den arga feminsthaggan på Aftonbladet? JA DET ÄR JAG!!!!! och jag vill tacka Lisa Fabre och Maria Sveland och såpan Våra bästa år och jag vill tacka mina barn - ni är så fina när ni sover- och min man som är så fin när han inte bråkar med mig och MAMA, MAMA you made me!!!!!! Tack.

Väldigt dålig hårdag

Om jag alltid satt hemma och jobbade hela dagarna skulle jag se ut så här. Till min frisör Örjan- ring tillbaka nu är du snäll. Stäng av din Mia&Klara-dvd och bara slå mitt nummer. Det är inte svårt, jag lovar.

Jobbar som en iller

Fast jag jobbar på som en liten blå idag. Har krönika till Ab som ska lämnas innan dagis 16.00 Jag skriver om sex. Jag har pratat 10 gånger med min producent samt en gäst. Jag har pratat med Micke på TV8 som ska hjälpa mig med bloggen som ska ligga hos TV8 i höst. Jag har ringt Tomas Hall för att prata Yoga och om en jobbgrej. Jag har tränat och bloggat. Jag är sååå värd min lön just nu.

Belinda har inget att göra

Donny skriver angående att jag väntar på "attacken" mot den dåliga pappan Fredrik Wikingsson att: "Jag sätter mig i soffan och väntar"
Du har inte så mycket att göra idag eller? :)

Hahaha. Right on Donny. Jag jobbar ju för fan i media.

Denise Rudberg, vad har du gjort?

Oh my god... Kära Denise Rudberg gillade mitt inlägg om barn och städning. Men bilden. Denise- vet du inte att det är "skejtarmamma"-bilden som jag fått så mycket skit för??!! Att jag ser ut som en 50-årig mamma som vill ligga med sonens kompisar typ. Det är alldeles för längesedan jag pratade med Denise.

PS: Nej, ta inte bort den. Man måste stå för sina misstag.