Titanicskeppet igår!

I dag har jag varit usel men glömde ju berätta att jag sprang i går med en kompis. I 30 minuter. Det var skitjobbigt och två gånger fick vi gå snabbt men bara i två minuter vardera gång. Det gäller att komma över första tröskeln, där man bara vill lägga av och gå hem. Efter trettio minuter sträckte vi armarna mot skyn och en barnfamilj som gick förbi log. Eller, föräldrarna log uppmuntrande, barnen stirrarde som om två Titanicskepp just gått på grund. Vilket stämde bra.



Jag körde pink kneelegging från H&M, 29.90, jättesköna. Kanske får man svamp av dom, men inte märkt något ännu.



Min kompis avvek sen men jag sprang på i tio minuter till. Sedan kände jag mig som stålkvinnan. Det är något med att springa som är sjukt tillfredställande. Man är oövervinnlig när man susar förbi dom som bara går. Förbi kärleksparet, A-lagarna på bänken och kvinnan med hunden. Dunk, dunk här kommer jag. Fet som smal, liten som stor. Den som springer är oövervinnlig.

Börja oroa mig för att träningen inte är problemet. Utan maten.