”Bloggen har blivit som ett journalistikens skidskytte. En gren för de skribenter som inte håller hela distansen.”
Ronnie Sandahl, 24 september, 2007
En gång i tiden sa jag ovanstående citat.
Jag var mycket ung då.
Och kanske klok. Klokare. Jag visste att en blogg skulle dränera mig på både kraft och kreativitet. Fåfängan skulle förstöra mig.
Det är redan sant.
Jag visste dock, tack och lov, också att en blogg-Ronnie aldrig skulle bli en ”blogg-Ronnie”. Jag skulle inte bli någon annan. Som en "blogg-Alex". Min insats skulle vara mig själv. Kanske mer. Men ändå Ronnie. Precis som att jag aldrig blivit en författar-Ronnie. Eller en kolumnist-Ronnie. Eller en film-Ronnie.
Men visst, när jag tänker efter: jag är ofta lite allvarligare i tidningen än i denna blogg. Det beror på att jag tar mitt jobb på allvar. Jag vill säga något. Bloggen tar jag på något mindre allvar. Här kan jag säga något utan att det måste säga så mycket. Dessutom är det svårt att få med hela sig själv på 2200 tidningstecken. Som om huruvida man gillar ambrosiakaka eller ej. Och det är svårt att skriva om fåglar i varje krönika. (Även om jag har gjort några försök till att skriva om fåglar.) Eller vilken sorts skinka man föredrar att äta på smörgåsen.
Det är därför man har en blogg.
Jag lovar därför att ni, inom en snar framtid, ska få veta vilken sorts skinka jag föredrar på smörgåsen.
Håll ut, mina vänner.
/Ronnie.
7 kommentarer:
Jag tror jag älskar dig Ronnie. Belina i all ära, men detta är ju hur trevligt som helst.
Älska mig hit och älska mig dig, Ronnie, mycket trevligt att upptäcka att du kapat Belindas blogg. Trots att hon gav dig tillåtelse. Dina små maktövertagande med färgbyte och barskåpstömningshot (för vad jag vet har vi inte sett några bildbevis än) är högst roande. Så, grattis till födelsedagen - jag har full förståelse för att man inrättar sig sådana, gör själv det ibland - och förhoppningsvis, eftersom jag utgår ifrån att du är en vanesökare ,så blir du beroende även av bloggandet och startar dig en egen blogg när mamman i huset återvänder. (för övrigt läser jag att du fyller år samma dag och är född samma år som min bästa vän, bara det gör att jag gillar dig än lite mer!)
Jag gillar inte dig. Inte heller Belinda. Ni passar bra ihop.
Jag skrev ett blogginlägg häromdagen där jag bestämt räknade upp några riktigt bra och begåvade skribenter. Du nämndes däribland. Jag vågade till och med i samma inlägg påstå att jag galant skulle klara ett person-quiz med frågor om dej och de övriga nämnda essen. Men sen kom jag på att Ronnie, han kan jag ingenting om. Inte mer än det han själv "avslöjat". Och det är inte mycket, egentligen. Kunde därför inte låta bli att skratta då jag läser innehållet i "en studie i att vara konsekvent". Jag vet nu. Jag känner inte dej. Jag vet inte vilken skinka du föredrar på smörgåsen.
Älskar att du börjat blogga R! Som jag har väntat på det här...även om jag nu vet att du bara gör det i två veckor.
Jag tycker du kan börja blogga på riktigt så du kan lägga ut allt du skriver för AB där, det går ju inte att läsa på nätet vilket är en skam!
Vill du ha ett tips förresten om något du som kille kanske tycker är intressant att ta upp.
Tycker det faktum att den vanligaste dödsorsaken bland unga män är självmord, borde uppmärksammas. Varför nämner ingen det?
Vi lägger hundratals miljoner på att säkra trafiken men ingen nämner självmordsstatistiken. Är konstigt tycker jag...
Tycker du är hur bra som helst och gillar det faktum att dina artiklar/krönikor alltid innehåller hjärta och eftertanke.
Ha en trevlig helg! :)
Ambrosiakakans vara eller icke vara behöver också besvaras!
/m
ögongodis.
Skicka en kommentar