Det bästa som händer när man reser är bortkopplingen, i alla fall för mig. Man lämnar allt där hemma som det stod. Ofärdiga tankar och jobb. Tillkommer gör olästa tidningar. Oläst mejl. Allt står orört tills man tar upp det igen. Det bästa med att resa är kanske egentligen att man får lära sig gång på gång, om och om igen att ingenting händer om man går av plan en stund och dricker vatten. Det är nyttigt. I alla fall om man jobbar med mädia.
Och kanske lite deppigt eller? Att allt står precis som man lämnade det. Same shit, different day.
Det sista som hände innan jag kopplade bort var att jag läste DN på planet. Och nu tänkte jag plocka upp den tråden, 8 dagar senare. En Anna Hallberg får ont i magen av feminister som avfärdar allt som rör att inte få ihop jämställdheten i en relation som gnäll, aropå bland annat mitt bloggande om Maria Svelands kärnfamiljsraseri.
Om Anna Hallberg får ont i magen av det. So be it. Klart som fan att det är svårt att leva jämställt. Det är svårt överhuvudtaget att leva med en annna person. Att sammanfoga sin vilja, önskan och behov med en enda annan person är svårt, även om man inte anlägger sin könsanalys vid bryggan (hoho, där tyckte jag att jag fick till det...) Men jag har vänt mig mot sättet det görs och hur en del feminister med Maria Sveland i spetsen inte bara saknar humor och självdistans utan fastnar i gnäll eftersom dom bara tuggar samma saker hela tiden.
Jag tror så här. Det har länge varit outtalat regel inom delar av feministmaffian att man får gnälla precis hur mycket man vill. Utan att det får kallas just gnäll. När någon påpeker att det gnälls jävligt mycket så blir det sura miner. Vaddå vi gnälla? Vaddå vi medelklasstjejer med två barn och bostadsrätt och mediajobb. Vi med bok och analys alltid redo att kasta på någon. Gnäller vi? Mäh. Får man inte tycka något längre eller?
Men erkänn bara att det är skönt, tjejer. Det är skönt att gnälla. Gnällorgasm är skööönt. Men revolution är det inte. Revolution innebär att man måste göra något själv. Min nästan-svärmor är gammal vänsterradikal som flydde Turkiet en gång i tiden. Hon är också feminist (och en av de hårt arbetande gräsrötterna inom FI). Hon har försökt göra revolution. Det är skitsvårt. Ni kan få hennes mejladress om ni vill ha tips.
Nu hör jag: Så bara för att vissa svälter får vi inte klaga på maten i skolbespisningen.
Jo, det får ni. Men sedan får ni faktiskt börja laga egen mat någon gång.
fredag 18 juli 2008
torsdag 10 juli 2008
Brrrrattsen
Vänta, jag måste bara säga det här också. Vad härliga dom är.
Jag önskar jag var där. Eller inte.
Jag önskar jag var där. Eller inte.
Sjubarnsmamman från Bromma ska åka
.
Jag tar på mig ännu en hatt och som Ronnie Sandahl skulle sagt: Sjubarnsmamman från Bromma has left the building. Jennie husvaktar men kommer inte ta över bloggen. Jag ska försöka skriva något från Cypern, jag vet att ni döör om ni inte får veta om:
Jag kom överens med tanterna
Sonen spydde och levde rövare och slog någon i huvudet med sin dinousarie och vi fick sitta med djuren istället (dom har ingen djuravdelning på flyg men kanske under motorerna)
Mannen och jag gjorde the wild thing i Klamydiapoolen
En sak, kan jag säga, vill ni någonsin ha råd om hur ni ska packa för att smälta in bland kvinnor som tycker att Monkiskjortor är för lesbiska och samtidigt vill vara er själva för en stund så ska ni komma till mig. Det tog mig fan en vecka att packa men nu är det klart. Jag kommer se ut som en stor röd svensk bland en massa små olivbruna cypernkvinnor. Men mina klänningar är väldigt fina i alla fall. Så det så.
Jag tar på mig ännu en hatt och som Ronnie Sandahl skulle sagt: Sjubarnsmamman från Bromma has left the building. Jennie husvaktar men kommer inte ta över bloggen. Jag ska försöka skriva något från Cypern, jag vet att ni döör om ni inte får veta om:
Jag kom överens med tanterna
Sonen spydde och levde rövare och slog någon i huvudet med sin dinousarie och vi fick sitta med djuren istället (dom har ingen djuravdelning på flyg men kanske under motorerna)
Mannen och jag gjorde the wild thing i Klamydiapoolen
En sak, kan jag säga, vill ni någonsin ha råd om hur ni ska packa för att smälta in bland kvinnor som tycker att Monkiskjortor är för lesbiska och samtidigt vill vara er själva för en stund så ska ni komma till mig. Det tog mig fan en vecka att packa men nu är det klart. Jag kommer se ut som en stor röd svensk bland en massa små olivbruna cypernkvinnor. Men mina klänningar är väldigt fina i alla fall. Så det så.
En smal modells tal till nationen
Annika skriver: Eftersom jag är en sådan där egocentrisk åttiotalist tänker jag kommentera angående det i inlägget som faktiskt handlar lite om mig. Mig, mig, mig. Jag har modellat i Sofis Mode två gånger de senaste månaderna, och ska göra det snart igen. Jag är ointresserad av den typ av (mode?)journalistik som den tidningen fylls av, men jag är väldigt glad att de vill att jag ska modella för dem. Helt enkelt eftersom jag är tio år äldre än de flesta modeller som används i tidningar och magasin, och i alla fall ett par storlekar större. Jag insåg att jag kommit en bit gällande min kroppsuppfattning och självkänsla när jag såg de första bilderna i tryck och blev överlycklig av att jag inte såg mager ut. Av samma anledning blir jag lika glad varje gång jag blir bokad för andra modelljobb "trots" min ålder och storlek. Att använda vuxna tjejer med normala kurvor (jag är smal men absolut inte underviktig) istället för anorektiska femtonåringar som modeller är i alla fall ett steg på väg. Om inte annat. Det låter ju klyschigt att säga att jag önskar att vi snart inser att alla kvinnor oavsett storlek är vackra. Att det är helt vansinnigt att mena att skönhet är synonymt med undervikt och svält. Herregud.
Svar: Annika, din självupptagna 80-talist, jag tycker att du är skitsnygg och du SKA modella arslet av dig i Sofis Mode, helt klart. Jag håller med om att det är toppen om inte bara 15-åringar visar kläderna. Jag tycker bara att Sofis Mode och dom andra tidningarna kunde variera sig lite mer. Men jag vill inte heller tillbaka till 90-talets: Titta, vi andvänder mulliga modeller" som om det var en freakshow. Det skulle också vara kul om det inte var så vitt jämt om du fattar vad jag menar.
Svar: Annika, din självupptagna 80-talist, jag tycker att du är skitsnygg och du SKA modella arslet av dig i Sofis Mode, helt klart. Jag håller med om att det är toppen om inte bara 15-åringar visar kläderna. Jag tycker bara att Sofis Mode och dom andra tidningarna kunde variera sig lite mer. Men jag vill inte heller tillbaka till 90-talets: Titta, vi andvänder mulliga modeller" som om det var en freakshow. Det skulle också vara kul om det inte var så vitt jämt om du fattar vad jag menar.
Stolt slampa
Kolla mina snygga skor (Top Shop). Dom packar jag till middagarna på Cypern. Undra annars vad släktingarna där har för bild av "svenska flickan". Jag menar de kanske också har läst om chartersvenskarna som knullar i Klamydiapoolerna. De här skorna kanske inte hjälper men å så snygga dom är. Jag är gärna slampan bara inte utan mina skor.
Här är mitt liv
NU är det bara några dagar kvar tills jag får pussa på min dotter och man igen. Tills dess har jag sommar i stan (närförort) med sonen. Och jag måste säga att det är hur skönt som helst. Alla vi känner är bortresta så vi är utelämnade till varandra. Han är min bästa vän (förutom ibland då när han är skitjobbig och jag vill sälja honom på ebay). Jag som alla andra i min bekantskapskrets hetsar långt före sommaren om "vad blir det i år, måste åka bort" och det planeras och hålls på. Folk ska hälsas på och allt går i ett. Ingen vill vara i stan. Rädda att ungarna traumatisera om de inte får lukta på kossorna.
Men sonen och jag har haft det hur bra som helst. Sonen intar lunch i vagnen.
Vi har trängt oss på de sista kompisarna i stan och har fått pannkaksluncher och goda middagar. Tack Ana.
Sedan stod vi en timme vid en byggarbetsplats och kollade på brummas och lyftkranar. Efter en timme slog det mig att det här är sommar. Att jag har tid att stå en timme vid en dammig byggarbetsplats. Tur att sonen var med förresten, annars hade ju gubbarna börjat undra vem slampan var...
Vi har cyklat mycket. Han bak i stolen. Han skulle knäppa sin hjälm själv så det tog 30 minuter och jag tappade inte tålamodet. Det är sommar.
Vi tar av oss skorna och leker med hundar vi träffar. Igår träffade vi Bobbo Krull och hans hund. Hunden får äta glass till sonen stora förtjusning. Jag kan också rapportera att Bobbo Krull beställde latte medan jag som den riktiga karl jag är tog en vanlig kaffe.
Vi dansar på ängen som två Lisa Fabre-figurer, det kommer en lite älva och... nä, det gör vi inte hehe.
Jag har också lärt honom, nu när energiska syrran är borta, att dra sig på morgonen. Han vaknar sju i sin säng sedan myser vi i stora sängen framför Bollibompa tills åtta. Tack gode gud för teve i sovummet.
Vi sover middag ihop. Jag hade glömt hur det gör under för en mammakropp. Lite svårt att göra när alla fyra i familjen är hemma dock.
Vi titar på Allsång och klappar händerna.
Det enda som är synd är att sonen och jag inte kan kommunicera verbalt så mycket. Enligt BVC ska dom kunna minst 8 ord, de flesta av sonens komipsar kan hela meningar. Sonen kan kanske åtta ord och snackar hela tiden men på UFO-språk. Tur att jag är helt förbi att tro att BVC är kyrkan. Jag blir inte det minsta rädd längre när dom ser lite bekymrade ut. Det roligaste är när dom visar diagrammen, titta hans skurva är perfekt, huvudets storlek stämmer här, som värsta rasbilogiska institutet.
Men det han inte har i ord tar han igen på pottan. Han pottränar sig själv. Det är så mycket bajs och kiss i pottan hela dagarna och mommy är så stolt att hon funderar på att ta en bild på bajset och skicka till Cypern.
Å så har sweet Jennie Dieleman, min kompis som flydde till Malmö för ett år sedan och som vi börjar undra om vi får tillbaka, bosatt sig här och ska bo hos oss medan vi är borta.
Ja, Sommaren är fin, hörrni. även i stan. Jag skänker dock en medlidande tanke till er som måste jobba. Men tänk så här, ungarna går inte under för det. En förälder måste betala hyran, man kan bada på kvällarna också...
Jo, sommaren är fin. Även för oss som saknar Gotlandshus med vintagtapeter i. Det var egentligen bara det jag ville säga.
Men sonen och jag har haft det hur bra som helst. Sonen intar lunch i vagnen.
Vi har trängt oss på de sista kompisarna i stan och har fått pannkaksluncher och goda middagar. Tack Ana.
Sedan stod vi en timme vid en byggarbetsplats och kollade på brummas och lyftkranar. Efter en timme slog det mig att det här är sommar. Att jag har tid att stå en timme vid en dammig byggarbetsplats. Tur att sonen var med förresten, annars hade ju gubbarna börjat undra vem slampan var...
Vi har cyklat mycket. Han bak i stolen. Han skulle knäppa sin hjälm själv så det tog 30 minuter och jag tappade inte tålamodet. Det är sommar.
Vi tar av oss skorna och leker med hundar vi träffar. Igår träffade vi Bobbo Krull och hans hund. Hunden får äta glass till sonen stora förtjusning. Jag kan också rapportera att Bobbo Krull beställde latte medan jag som den riktiga karl jag är tog en vanlig kaffe.
Vi dansar på ängen som två Lisa Fabre-figurer, det kommer en lite älva och... nä, det gör vi inte hehe.
Jag har också lärt honom, nu när energiska syrran är borta, att dra sig på morgonen. Han vaknar sju i sin säng sedan myser vi i stora sängen framför Bollibompa tills åtta. Tack gode gud för teve i sovummet.
Vi sover middag ihop. Jag hade glömt hur det gör under för en mammakropp. Lite svårt att göra när alla fyra i familjen är hemma dock.
Vi titar på Allsång och klappar händerna.
Det enda som är synd är att sonen och jag inte kan kommunicera verbalt så mycket. Enligt BVC ska dom kunna minst 8 ord, de flesta av sonens komipsar kan hela meningar. Sonen kan kanske åtta ord och snackar hela tiden men på UFO-språk. Tur att jag är helt förbi att tro att BVC är kyrkan. Jag blir inte det minsta rädd längre när dom ser lite bekymrade ut. Det roligaste är när dom visar diagrammen, titta hans skurva är perfekt, huvudets storlek stämmer här, som värsta rasbilogiska institutet.
Men det han inte har i ord tar han igen på pottan. Han pottränar sig själv. Det är så mycket bajs och kiss i pottan hela dagarna och mommy är så stolt att hon funderar på att ta en bild på bajset och skicka till Cypern.
Å så har sweet Jennie Dieleman, min kompis som flydde till Malmö för ett år sedan och som vi börjar undra om vi får tillbaka, bosatt sig här och ska bo hos oss medan vi är borta.
Ja, Sommaren är fin, hörrni. även i stan. Jag skänker dock en medlidande tanke till er som måste jobba. Men tänk så här, ungarna går inte under för det. En förälder måste betala hyran, man kan bada på kvällarna också...
Jo, sommaren är fin. Även för oss som saknar Gotlandshus med vintagtapeter i. Det var egentligen bara det jag ville säga.
onsdag 9 juli 2008
YOU TALKING TO ME????
Vi gick och badade i sjön. Det var två snygga pappor med tatuerade ryggar där. Jaa, varför skrev jag det egentligen? Okej då, jag spanade lite. Sonen är för övrigt i moderatåldern (2), allt är "mitt, mitt och miiiin". Borde vi inte bara signa upp hela gänget till MUF? Han startade bråk men en tjej som tog hans brumma och jag fick gå emellan innan någon ringde Kvinnojouren. Fast hon var tuffare, han hade garantera fått spö. Ibland är de små liven som gansters. De drar runt och liksom bara väntar på en ursäkt att få göra en drive by. En massa Taxi Driver-wannabees med stirrblickar, blåser ut barnamagar och TALKING TO MEEEEE? Lite otrevligt faktiskt.
Skitblaskorna, hot mot tjejer?
Jenny skriver: "Det är alla skitblaskors fel. Och du jobbar ju på en av dom och bidrar till allt elände;) Varför är det ingen som fattat det än? Jag kräks när jag ser tidingar som CHIC och gud vet allt vad dom kan tänkas heta. Varför har ingen tänkt på att starta en BRA tonårstidning? En tidning som inte pumpar ut annonser och reportage å artiklar om enbart märkesmode, dyra väskor, och all annan skit."
Jennys inlägg var långt och härligt - som vanligt hehe- så ni kan läsa det i sin helhet under blogginlägget Barn som nojjar över rynkor. Men Jenny alltså, sluta generalisera om kvällstidningarna. Fan, nästan alla gör det, kallar dom för skit, men läser ni dom? Eller ser ni bara löp i affären och bläddrar i KLICK? Har ni funderat på att plocka ut russinen ur kakan? Måste man gilla hela tidingen för att kunna ta del av den? Under Tsunamikatastrofen var kvällstidningarna helt överlägsna morgontidningar. Aftonbladet.se var först med all viktig information, sedan huvudtidningen. "Vi" har till och med fått pris för detta. Kvällstidningarna är snabba och bra på egna vinklar på nyheter. Sedan är en kvällstidning mer skrikig, den syns och hörs, som en jobbig tonåring, mycket ego men också mycket känslor, allt lite svart/vitt. Ni får gärna hata kvällisen men precisera då vad all skit består av, och snälla kom inte bara dragande med samma gamla... KLICK.
Sedan håller jag med dig om att medierna faktiskt skulle kunna tänka lite mer. Även om jag faktiskt inte tillhör dom som tycker att medierna har något ansvar att uppfostra någon så är ju lite eftertanke altid populärt. Jag tycker tex: Modellerna är alltid skitsmala i Sofia Mode. Det finns inte en modebloggtjej idag som inte försöker se perfekt ut, utseende verkar vara det viktigastae dom har för det finns aldrig en kass bild på dom, eller för att inte snacka om hjärndöda rubriker i tjejtidningarna om någon stjärna som bantar halvt ihjäl sig. Eller mitt senast exempel. Svenska In Toutch som stämplar strandkroppar som fula och snygga och recenserar dom i senaste numret, vad är det för skit?
Tänkte på det när jag såg Allsång igår, hon den norska sångerskan är kurvig som en bergochdalbanan och verkligen mullig. Hon hade stämplats ut i In Touch men det bara lös om henne. Hon hade ett blå sidefodral på sig och såg helt smashing ut. Jag tror att det betyder jävligt mycket om det finns förebilder som inte är perfekta.
Men jag vill inte tro att unga tjejer är så lost som vi vill få det till heller. Jag tror att dom är smartare än vad vi var, att dom har roligare sex och fler killkompisar. Rent generellt. Dom har mer att ta del av, åsikter att lyssna till. Jag menar, ingen kritiserade ju Vecko-Revyn när vi var 12. Grupp 8 var helt enkelt på utflykt den dagen.
Det var så tyst om oss.
Samtidigt, det är så lättvindigt med mediekritik idag. Det är enkelt att göra en naalys och sedan tycka att man är revolutionen i egen hög person. Mycket svårare är att påverka det som är ytterst viktig för kids. Som här där jag bor, dom river fritidsgården trots att det finns kids som bara driver omkring här på kvällarna, som inte pallar vara hemma för att det inte är så bra hemma. För att protestera mot det räcker det inte att jag skriver en arg kolumn. Nej, då måste jag ta mitt arsle upp ur soffan och få med mig alla i området och sedan måste vi leta upp dom ansvariga i statsdelsnämden, gå på trista möten med trista politiker och protestera protestera protestera. Som FRA-människorna.
Vem orkar det när man kan skylla skiten på medierna istället.
Har jag fel?
Jennys inlägg var långt och härligt - som vanligt hehe- så ni kan läsa det i sin helhet under blogginlägget Barn som nojjar över rynkor. Men Jenny alltså, sluta generalisera om kvällstidningarna. Fan, nästan alla gör det, kallar dom för skit, men läser ni dom? Eller ser ni bara löp i affären och bläddrar i KLICK? Har ni funderat på att plocka ut russinen ur kakan? Måste man gilla hela tidingen för att kunna ta del av den? Under Tsunamikatastrofen var kvällstidningarna helt överlägsna morgontidningar. Aftonbladet.se var först med all viktig information, sedan huvudtidningen. "Vi" har till och med fått pris för detta. Kvällstidningarna är snabba och bra på egna vinklar på nyheter. Sedan är en kvällstidning mer skrikig, den syns och hörs, som en jobbig tonåring, mycket ego men också mycket känslor, allt lite svart/vitt. Ni får gärna hata kvällisen men precisera då vad all skit består av, och snälla kom inte bara dragande med samma gamla... KLICK.
Sedan håller jag med dig om att medierna faktiskt skulle kunna tänka lite mer. Även om jag faktiskt inte tillhör dom som tycker att medierna har något ansvar att uppfostra någon så är ju lite eftertanke altid populärt. Jag tycker tex: Modellerna är alltid skitsmala i Sofia Mode. Det finns inte en modebloggtjej idag som inte försöker se perfekt ut, utseende verkar vara det viktigastae dom har för det finns aldrig en kass bild på dom, eller för att inte snacka om hjärndöda rubriker i tjejtidningarna om någon stjärna som bantar halvt ihjäl sig. Eller mitt senast exempel. Svenska In Toutch som stämplar strandkroppar som fula och snygga och recenserar dom i senaste numret, vad är det för skit?
Tänkte på det när jag såg Allsång igår, hon den norska sångerskan är kurvig som en bergochdalbanan och verkligen mullig. Hon hade stämplats ut i In Touch men det bara lös om henne. Hon hade ett blå sidefodral på sig och såg helt smashing ut. Jag tror att det betyder jävligt mycket om det finns förebilder som inte är perfekta.
Men jag vill inte tro att unga tjejer är så lost som vi vill få det till heller. Jag tror att dom är smartare än vad vi var, att dom har roligare sex och fler killkompisar. Rent generellt. Dom har mer att ta del av, åsikter att lyssna till. Jag menar, ingen kritiserade ju Vecko-Revyn när vi var 12. Grupp 8 var helt enkelt på utflykt den dagen.
Det var så tyst om oss.
Samtidigt, det är så lättvindigt med mediekritik idag. Det är enkelt att göra en naalys och sedan tycka att man är revolutionen i egen hög person. Mycket svårare är att påverka det som är ytterst viktig för kids. Som här där jag bor, dom river fritidsgården trots att det finns kids som bara driver omkring här på kvällarna, som inte pallar vara hemma för att det inte är så bra hemma. För att protestera mot det räcker det inte att jag skriver en arg kolumn. Nej, då måste jag ta mitt arsle upp ur soffan och få med mig alla i området och sedan måste vi leta upp dom ansvariga i statsdelsnämden, gå på trista möten med trista politiker och protestera protestera protestera. Som FRA-människorna.
Vem orkar det när man kan skylla skiten på medierna istället.
Har jag fel?
Replik från Emma Lou Pesonen
Jag skrev i går om Aftonbladet intervjun med Emma Lou Pesonen, som började med rynkkrämer när hon var 12, Hon har svarat:
"Till de som tror att min mamma propsade på mig vid tolv års ålder att börja med krämer just för att inte få rynkor - är fel! Min mamma rekommenderade mig att börja med krämer just för att få en mjuk och len hy i stället för en torr och livlös sådan. Och att det just var en av mammas anti-rynk krämer jag provade är helt och hållet en slump. Att sedan just den krämen passade min hy excellent var det bästa som kunde hända mig."
Hälsningar Emma-Lou Pesonen.
"Till de som tror att min mamma propsade på mig vid tolv års ålder att börja med krämer just för att inte få rynkor - är fel! Min mamma rekommenderade mig att börja med krämer just för att få en mjuk och len hy i stället för en torr och livlös sådan. Och att det just var en av mammas anti-rynk krämer jag provade är helt och hållet en slump. Att sedan just den krämen passade min hy excellent var det bästa som kunde hända mig."
Hälsningar Emma-Lou Pesonen.
tisdag 8 juli 2008
Barn som nojjar över rynkor
Det här är sorgligt.
Jag skulle vilja veta vad mamma och pappa tänker när ni läser om Emma Lou, 17, idag i tidningen? Gör det inte lite ont? Jag skulle gråta. Unga tjejer ska tänka på annat än rynkor. Dom ska fundera på kärlek, sex, skolan och framtiden och vad dom ska ha på sig nästa gång dom går ut men inte fan på rynkor. Men så här är det, detta är vårt prestationssamhälle i kubik. Tjejer som inte bara ska vara bäst i plugget, vara snygga och trendiga, blogga och tjäna miljoner på det innan dom är 25, och uppenbarligen redan vid 12-års ålder veta hur man bekämpar rynkor. Grejen är att det är bara vi föräldrar som kan ladda dom med allt det som är bra. Tjejerna och killarna översvämmas av allt det andra ändå. Hemma ska vara frizonen, där man får vara liten och töntig. Det är vårt jobb. Ladda med Ronja Rövardotter-energi så att det stänker om det. Någon sättter sig i huden då. Ett litet skydd. Jo, jag vet, fin tanke men många barn har det inte så hemma. Då måste vi andra ladda dom. Din unge är min unge. Men hur?! Jag blir knäpp ibland när jag tänker på det. Alla ungar som går ut i livet utan trygghetsförsäkring.
Jag skulle vilja veta vad mamma och pappa tänker när ni läser om Emma Lou, 17, idag i tidningen? Gör det inte lite ont? Jag skulle gråta. Unga tjejer ska tänka på annat än rynkor. Dom ska fundera på kärlek, sex, skolan och framtiden och vad dom ska ha på sig nästa gång dom går ut men inte fan på rynkor. Men så här är det, detta är vårt prestationssamhälle i kubik. Tjejer som inte bara ska vara bäst i plugget, vara snygga och trendiga, blogga och tjäna miljoner på det innan dom är 25, och uppenbarligen redan vid 12-års ålder veta hur man bekämpar rynkor. Grejen är att det är bara vi föräldrar som kan ladda dom med allt det som är bra. Tjejerna och killarna översvämmas av allt det andra ändå. Hemma ska vara frizonen, där man får vara liten och töntig. Det är vårt jobb. Ladda med Ronja Rövardotter-energi så att det stänker om det. Någon sättter sig i huden då. Ett litet skydd. Jo, jag vet, fin tanke men många barn har det inte så hemma. Då måste vi andra ladda dom. Din unge är min unge. Men hur?! Jag blir knäpp ibland när jag tänker på det. Alla ungar som går ut i livet utan trygghetsförsäkring.
En "riktig" förälder
Men jag har bestämt mig för att bli mer som Croneman. En vanlig morsa bara, au naturell. Här är jag trött men härlig på ICA.
måndag 7 juli 2008
Charlotte Flinkenbergs nya Vecko-Revyn
Det slog mig idag när jag bläddrade i andra numret av CHIC. Charlotten Flinkenberg, chefredaktören var en gång i tiden fittstimmarna antagonist. Vi hatade hennes Vecko-Revyn. Man skulle nästan kunnat tro att vi gick omkring med vitlök och ett krucifix i jackfickan ifall att vi skulle springa på henne. Vi var så arga på hennes dubelmoral, låtsas vara tjejernas storasyster när hon bara "lärde" ut allt som var fel på flickorna. Flinkerbeg höll naturligtvis inte med. Det slog gnistor om bråken ibland men det lustiga är att Flikenberg var mer lik oss än vad vi fattade då. Det där oakademiskt streetsmarta och den stora käften.
Sedan blev vi i alla fall vuxna och då blir svartvitt lite grått på det där sättet som man svor att det aldrig skulle bli. Det kommer nya feminstiska frågor också ju äldre man blir, till exempel om bitterfittor och ungar. Vissa slutar helt att vara feminister.
Men jag ser det som ett tidens tecken att hon har en ny tidningsbebis. En tidning vars framsida pryds av en bild på Gwyneth Paltrow och ett citat om att Paltrow bantade tills hon grät samt en bild på Helena Segers nya väska och infon att den kostar 100 000 kronor. Flinkenberg som alltid haft fingret i luften har så klart gått vidare till den nya flickjournalistiken. Konsumtionsjournalistik. I likhet med den gamla flickjournalistiken koncentrerar den sig på tjejers yttre och hur det ska pimpas. Fröken Sverige och "älska kroppen"-specialare har fått maka på sig för stjärnoras egna svältdieter och de rätta klänningarna.
Största skillnaden mot då, att nu är att nästan alla med på tåget (annars skulle aldrig Sofie Fahrman kunnat posera i miniklänning på Cafés omslag heller). Och vem skriver krönikor på sista sidan? Tada, Linda Skugge så klart.
Fittstim föddes ur just den där känslan av att alla var med på tåget. Så jag undrar över den fjärde vågen. När den kommer och hur den kommer att se ut och vad den kommer att vara förbannad på (och nej, mejla mig inte att den redan finns inom SSU eller något sådant, jag pratar om något helt annat). Tänk om min dotter blir en del av fjärde vågen. Tänk om dom kommer att säga; "våra mammor lovade att vi skue bli lycklgare och friare om vi hade en Marc Jacobs och en blogg, men dom ljög".
En sak är säker, jag tror inte att Nina Björk blir deras guru på samma vis som hon var för oss Fittstimmare. Björk ter sig mer och mer som en sådan där galen gubbe som bor i skogen för att han är elallergiker (men ändå kan bli filmad till en halvkass TV3-dokumentär). Bara det inte blir Maria Sveland. Det är mitt råd till fjärde vågen: Våga ha kul också. Skäms inte över era "ofeministiska" nöjen vare sig det är porr eller rosa kjolar. Och se inte ner på tjejer som som inte tycker som ni gör.
Sedan blev vi i alla fall vuxna och då blir svartvitt lite grått på det där sättet som man svor att det aldrig skulle bli. Det kommer nya feminstiska frågor också ju äldre man blir, till exempel om bitterfittor och ungar. Vissa slutar helt att vara feminister.
Men jag ser det som ett tidens tecken att hon har en ny tidningsbebis. En tidning vars framsida pryds av en bild på Gwyneth Paltrow och ett citat om att Paltrow bantade tills hon grät samt en bild på Helena Segers nya väska och infon att den kostar 100 000 kronor. Flinkenberg som alltid haft fingret i luften har så klart gått vidare till den nya flickjournalistiken. Konsumtionsjournalistik. I likhet med den gamla flickjournalistiken koncentrerar den sig på tjejers yttre och hur det ska pimpas. Fröken Sverige och "älska kroppen"-specialare har fått maka på sig för stjärnoras egna svältdieter och de rätta klänningarna.
Största skillnaden mot då, att nu är att nästan alla med på tåget (annars skulle aldrig Sofie Fahrman kunnat posera i miniklänning på Cafés omslag heller). Och vem skriver krönikor på sista sidan? Tada, Linda Skugge så klart.
Fittstim föddes ur just den där känslan av att alla var med på tåget. Så jag undrar över den fjärde vågen. När den kommer och hur den kommer att se ut och vad den kommer att vara förbannad på (och nej, mejla mig inte att den redan finns inom SSU eller något sådant, jag pratar om något helt annat). Tänk om min dotter blir en del av fjärde vågen. Tänk om dom kommer att säga; "våra mammor lovade att vi skue bli lycklgare och friare om vi hade en Marc Jacobs och en blogg, men dom ljög".
En sak är säker, jag tror inte att Nina Björk blir deras guru på samma vis som hon var för oss Fittstimmare. Björk ter sig mer och mer som en sådan där galen gubbe som bor i skogen för att han är elallergiker (men ändå kan bli filmad till en halvkass TV3-dokumentär). Bara det inte blir Maria Sveland. Det är mitt råd till fjärde vågen: Våga ha kul också. Skäms inte över era "ofeministiska" nöjen vare sig det är porr eller rosa kjolar. Och se inte ner på tjejer som som inte tycker som ni gör.
Vad tänker kusinerna om Modeveckan?
Mannen ringde också och jag passade på att fråga vad jag ska packa, hur ska jag klä mig för att "passa in". Det visar sig att alla tjejkusinerna bara pratar om Sex and the city-filmen. Vad lik världen är var man än kommer.
Men Monki- och Acnetunikorna kommer inte gå hem, sa mannen.
Jag kan tänka mig det. Ska visa dom alla bilder från modeveckan. Jag vet vad dom kommer fråga.
- Är alla kvinnor lesbiska i Sverige?
Tyvärr har jag inga prinsessklänningar. Får sno dotterns. Hon har en med resår. Jag kommer se ut som John Hughes-prinsessa.
Men Monki- och Acnetunikorna kommer inte gå hem, sa mannen.
Jag kan tänka mig det. Ska visa dom alla bilder från modeveckan. Jag vet vad dom kommer fråga.
- Är alla kvinnor lesbiska i Sverige?
Tyvärr har jag inga prinsessklänningar. Får sno dotterns. Hon har en med resår. Jag kommer se ut som John Hughes-prinsessa.
Sanningen smärtar
Sonen och jag är hemma hos mina kompisar, Fredrik och Ana och deras två barn.
Fredrik slutade både snusa och röka för ett tag sedan.
Jag: Går det bra?
Fredrik: Jodå, men jag är inte lycklig längre.
Fredrik slutade både snusa och röka för ett tag sedan.
Jag: Går det bra?
Fredrik: Jodå, men jag är inte lycklig längre.
söndag 6 juli 2008
Ibland är det skönt att vara farsa
Den här bilden på Johan Croneman och hans son på FOKUS omslag är skön. En farsa som skriver om papparollen, fotad rakt upp och ner, utan smink eller annan... eh, försköning. Utan krusiduller. Fast blick in i kameran, take me as I am. Fan, vad gott ändå, det måste vara där i papaland. Hade det där varit jag hade alla genast börjat spekulera i varför jag såg så... naturligt sliten å lite sur ut.
Talibaner och experter
Jag har en teori. Ju starkare patriarkat, desto starkare matriarkat. På fredag ska sonen och jag till Cypern. Där bor det kanske 40 fastrar, 30 fabröder och 60 kusiner. Nä, men ungefär. Det finns en släkt i Tyskland också. När jag var ny med dottern hem från BB och det var överjordiskt förjävligt att amma, då kom släkten (ni som läst min första bok vet var inspirationen till ett visst avsnitt kommer ifrån). Släktens kvinnor ville väl. Ta hand om mig som man gör i deras land. Hedra den nyblivna mamman typ. Fast det var inte heder jag behövde just då utan sprit, cigaretter och ett liv.
Tanterna lagade mat, männen satt tysta och log snällt. Tanterna var härligt självsäkra och bullriga. Men. Tanterna tyckte mycket. Om att jag skulle ha strumpor på mig till exempel så att inte mjölken försvann. Isbergssallad var också no no samt glass. Tanterna ville titta på när jag ammade men då hotade jag mannen med att han aldrig skulle få se dottern igen och det funkade skitbra.
Tanterna kom efter att sonen hade fötts också, fast några månader senare. När sonen fick magknip lanserades hundra teorier om varför och kvinnorna turades om att bära runt på honom och det var som om dom tävlade i vem som var bäst. Men ingen fick tyst på sonen, min guldklimp jävlades. Men jag tänker att det är så här det blir när hemmet och ungarna är kvinnornas ansvar och expertis. Då vill alla kvinnor vara bäst så att dom verkligen känner sig behövda. Dit fokuseras alla energi. Men även om ett riktigt starkt matriarkat vävs av ett ännu starkare patriarkat så finns ju minitalibanmorsorna här också. Det är ju det hela den här bäst-mamma-tävlingen går ut på. Att sätta dit andra morsor lite. Fast man bara menar väl så klart...
Jag längatr ihjäl mig efter mannen och dottern och nästan-svärmor. Men hur jag ska tackla alla tanterna? Jag tänker så här. Fördel att jag inte kan deras språk så vissa saker kan jag verkligen bara blockera ut. För det andra får jag tänka på att det kunde varit värre. Tanterna och jag kunde bo ihop. Året om. Alla dagar. När jag påminner mig om det känns en vecka på Cypern som en liten promenad i parken bara. Bring them on.
Tanterna lagade mat, männen satt tysta och log snällt. Tanterna var härligt självsäkra och bullriga. Men. Tanterna tyckte mycket. Om att jag skulle ha strumpor på mig till exempel så att inte mjölken försvann. Isbergssallad var också no no samt glass. Tanterna ville titta på när jag ammade men då hotade jag mannen med att han aldrig skulle få se dottern igen och det funkade skitbra.
Tanterna kom efter att sonen hade fötts också, fast några månader senare. När sonen fick magknip lanserades hundra teorier om varför och kvinnorna turades om att bära runt på honom och det var som om dom tävlade i vem som var bäst. Men ingen fick tyst på sonen, min guldklimp jävlades. Men jag tänker att det är så här det blir när hemmet och ungarna är kvinnornas ansvar och expertis. Då vill alla kvinnor vara bäst så att dom verkligen känner sig behövda. Dit fokuseras alla energi. Men även om ett riktigt starkt matriarkat vävs av ett ännu starkare patriarkat så finns ju minitalibanmorsorna här också. Det är ju det hela den här bäst-mamma-tävlingen går ut på. Att sätta dit andra morsor lite. Fast man bara menar väl så klart...
Jag längatr ihjäl mig efter mannen och dottern och nästan-svärmor. Men hur jag ska tackla alla tanterna? Jag tänker så här. Fördel att jag inte kan deras språk så vissa saker kan jag verkligen bara blockera ut. För det andra får jag tänka på att det kunde varit värre. Tanterna och jag kunde bo ihop. Året om. Alla dagar. När jag påminner mig om det känns en vecka på Cypern som en liten promenad i parken bara. Bring them on.
Ni räddar mig!
Vad fan vore jag utan er, va? Jag är 34 i passet men 101 i verkliga livet. Jag har suttit här hemma med safari haha. Och mig betalar Aftonbladet och TV8 massor av pengar.
Nu fan ska här länkas. Vi börjar med kristofer då.
Nu fan ska här länkas. Vi börjar med kristofer då.
Vill du dejta min brorsdotter sa du?
Jaha. Det kom en fråga: "1. Din brorsdotter är het (för det är hon till vänster på bilden va?) 2. Är hon singel?"
Nej, 19-åringen är hon till höger. Klart det är hon till vänster, don´t rubb it in fucker. Okej, du vill dejta henne. Vi är många kvinnor i vår släkt. Massor av kvinnor och typ tre män. Det pratas och tycks heeeela tiden. Ibland har man ett blödande hål i huvudet så mycket pratar någon anann kvinna/tant till en. Vi tycker innerst inne att allt är männens fel och håller alltid med varandra MOT männen. Vi gråter när vi bråkar. Men vi är värda allt besvär för vi är fantastiska.
Om du pallar detta så kan du mejla mig en bild på dig själv (min brorsdotter är rätt utseendefixerad) och några rader om dig själv. Men anse dig diskvalificerad från början om du 1. jobbar i media och 2. är över 27. Mejla belinda.olsson@aftonbladet.se
Nu har jag sett SATC
Fan, jag blev lite besviken på Sex and the city-filmen. Nu kommer jag alltid minnas den briljanta tv-serien som att "året var 19.."
Kasst manus, klyschiga repliker om vänskap som ska få alla oss brudar att åa, Samantha-repliker som "jag älskar dig men jag älskar mig själv mer", känns skräddarsydda för en 30 plus livsstilsfeministisk Chick-generation som fått lära sig att dom är värda rätt shampo. Mcket fula kläder, Carrie ser ut som en tant tyvärr. Men. Det fanns scener som gjorde det värt det så klart. Inledningsminuterna gav mig gåshud. Men jag märker hur jag börjar bli äldre. Eller annorlunda, jag vet inte. När alla andra grät över att Carries assistent fick en Louis Vitton väska (som var ful) så grät jag när Miranda och Steve återförenas på Brooklyn bridge. Då tittade min brorsdotter på mig och fattade ingenting. Men jag tyckte att det var stort. Kärlek. Småbarnslivet. Allt slit för att man fortfarande tror på varandra.
Kasst manus, klyschiga repliker om vänskap som ska få alla oss brudar att åa, Samantha-repliker som "jag älskar dig men jag älskar mig själv mer", känns skräddarsydda för en 30 plus livsstilsfeministisk Chick-generation som fått lära sig att dom är värda rätt shampo. Mcket fula kläder, Carrie ser ut som en tant tyvärr. Men. Det fanns scener som gjorde det värt det så klart. Inledningsminuterna gav mig gåshud. Men jag märker hur jag börjar bli äldre. Eller annorlunda, jag vet inte. När alla andra grät över att Carries assistent fick en Louis Vitton väska (som var ful) så grät jag när Miranda och Steve återförenas på Brooklyn bridge. Då tittade min brorsdotter på mig och fattade ingenting. Men jag tyckte att det var stort. Kärlek. Småbarnslivet. Allt slit för att man fortfarande tror på varandra.
Jag skäms
Erik skriver: Grejen med bloggar är väl att man länkar lite då och då? Din länkningsförmåga är på en skala nånstans runt obefintlig. Dags att höja ribban lite?
Erik, jag vet. Jag skäms för det. Men jag kan inte länka hemifrån min mac. Jag fattar ingenting. Jag vill ju så klart att hela världen ska läsa Kristofers narcissistiska härliga blogg om puppylove, mode, utehäng, Ronnie och allt annat mellan himmel och jord. Hans blogg är min veklighetsflykt från MAMA-land. Å titta, Kristofer har svarat mig också, jag blir så glad:
"Åh, tack! Jag passar givetvis tillbaka komplimangen, Belinda-junkie som jag är! Och adressen, för de som är nyfikna är:
http://blogg.stureplan.se/kristofer. Och för alla Ronnieholics därute så kommer det snart ett inlägg om hans väldigt ödmjuka sätt att ta kontakt med mig första gången för 5 år sen. (Så ja, det var med andra ord när han var i dagisåldern - HAH!)"
Erik, jag vet. Jag skäms för det. Men jag kan inte länka hemifrån min mac. Jag fattar ingenting. Jag vill ju så klart att hela världen ska läsa Kristofers narcissistiska härliga blogg om puppylove, mode, utehäng, Ronnie och allt annat mellan himmel och jord. Hans blogg är min veklighetsflykt från MAMA-land. Å titta, Kristofer har svarat mig också, jag blir så glad:
"Åh, tack! Jag passar givetvis tillbaka komplimangen, Belinda-junkie som jag är! Och adressen, för de som är nyfikna är:
http://blogg.stureplan.se/kristofer. Och för alla Ronnieholics därute så kommer det snart ett inlägg om hans väldigt ödmjuka sätt att ta kontakt med mig första gången för 5 år sen. (Så ja, det var med andra ord när han var i dagisåldern - HAH!)"
lördag 5 juli 2008
Besatt av en blogg
Det är något fel, jag kan inte länka men jag kan i alla fall tala om att jag är helt besatt av Kristofer Ahlströms blogg på stureplan.se. Jag är inte säker, men jag tror att Ronnie och han går på samma dagis. Eller inte. Han är nog några år äldre än Ronnie, typ 10. Jag vet inte vad det är med bloggen, jag bara måste läsa.
Tonåringar är svin
Det var barnfamiljer överallt på lilla stranden i vårt välordnade getto idag. Det pinsamma var när min bikiniöverdel åkte ner utan att jag märkte det. Ena bröstet dingalde hur länge som helst. Inga barn brydde sig, de flesta morsor ammar ju ändå barnen upp i 14-års åldern idag, men några pre-tonåringar såg äcklade ut. Allvarligt, äcklade. Typ, uuuuh, såg ni morsan hahahahaha. Sedan fnissade dom.
Onda svin. Men jag hoppas att jag inte skadat dom för livet.
Onda svin. Men jag hoppas att jag inte skadat dom för livet.
Barn som gör dagens outfit
Ramlade över en blogg, om inredning och barn och ditt och datt. Ibland lägger tjejen upp bilder på sin dotter i "dagens outfit". Fan, vad tidsenligt. Tidsperverst.
Hej, Jag heter Belinda och jag är en torrfitta. Jag fattar nämligen inte det roliga. När jag var med i MAMA märkte jag hur min dotter försökte le och liksom göra "rätt", under fotograferingen. Även om alla var sktigulliga på plåtningen så tänkte jag efteråt att det där var enda gången. Inget mer "visa upp snygga familjen". Sonen är så liten, han fattar ingenting, han är som en engelsk fotbollssuporter som inte tänker så mycket utan mer bara "ööööööööööh". Men dottern var fyra då. Vid fyra har man börjat uppfatta när man förväntas leverera något. Det finns där i bakhuvudet även om man verkar sprallig och med på noterna.
Då bestämde jag mig för att aldrig gömma mig bakom att "hon ääälskar det". Barn är inte utställningshundar. Det finns liksom ingen riktigt vettig förklaring till varför dom ska visa upp dagens outfit eller dagens familj. Även om det bara är en "kul grej".
Hej, Jag heter Belinda och jag är en torrfitta. Jag fattar nämligen inte det roliga. När jag var med i MAMA märkte jag hur min dotter försökte le och liksom göra "rätt", under fotograferingen. Även om alla var sktigulliga på plåtningen så tänkte jag efteråt att det där var enda gången. Inget mer "visa upp snygga familjen". Sonen är så liten, han fattar ingenting, han är som en engelsk fotbollssuporter som inte tänker så mycket utan mer bara "ööööööööööh". Men dottern var fyra då. Vid fyra har man börjat uppfatta när man förväntas leverera något. Det finns där i bakhuvudet även om man verkar sprallig och med på noterna.
Då bestämde jag mig för att aldrig gömma mig bakom att "hon ääälskar det". Barn är inte utställningshundar. Det finns liksom ingen riktigt vettig förklaring till varför dom ska visa upp dagens outfit eller dagens familj. Även om det bara är en "kul grej".
fredag 4 juli 2008
Så mår en 19-åring
Jag är också besatt av att uppdatera mig på 19-åriga brorsdotterns liv.
Hon läser Glamour, Cosmopolitan, fredagsbilagorna, CHIC och MAMA.. nä, inte MAMA.
Hon gillar Cecilia B Jonsson i Expressen, de andra modeblöggarna verkar hon skita i.
Hon älskar Greys Anatomy men mest av allt Gopssip girl. Hon vet inte vem Martin Kellerman är men tycker Eminem är söt i 8 miles, vilket känns som samma sak egentligen. Hon tittar givetvis på Studio Belinda.
Hon är galen i att sola.
Hon gillar inte Ernst vilket resulterade i följande diskussion mellan henne och min mamma.
Mamma: Ernst är så bra.
Systerdotter: Va? Näää!!
Mamma (förnärmad): Det är han visst det. Han är så mysig.
Systerdotter: Han är slajmig,
Mamma: Slajmig? Måste en man vara tuff och hård.
Systerdotter: Nä men lite attityd!
Mamma (fnyser): Ernst är jättebra.
Ingrid- min nya hjältinna
Jag är lite besatt av ingrid Betancourt som fritogs efter sju år som gisslan hos Farc-gerillan. Själva fritagningen är som gjord för att bli film. Hon själv är så värdig och klok och vacker och jag kan liksom inte se mig mätt på nyhetsreportagen där hon står med sina händer sammanflätade med sina vackra barns händer. Barn som hon inte sett på sju år. Sju år. Barn som under tiden växte upp, blev kära, gick i skolan, längtade efter sin mamma. Hon hade en kortvågsradio hos gerillan så hon kunde höra sin familj kommunicera med henne men hon kunde aldrig säga något tillbaka. Ändå står hon där, fri, och säger att hon är glad att fritagningen inte resulterade i blod och död.
Middagsplaner?
Jag: Okej, en gör omeletten, en gör fetaostsallad och en tar hand om sonen.
Mormor och systerdotter tittar ner i golvet.
Systerdotter: Jag gör gärna fetasallad.
Mormor: Jag kan göra omelett.
Mormor och systerdotter tittar ner i golvet.
Systerdotter: Jag gör gärna fetasallad.
Mormor: Jag kan göra omelett.
Lattebruttan Krull
Har också haft möte med Bobbo Krull och idag beställde han sin latte på fiket helt utan knorr. Dom som säger att man inte kan förändra en karl snackar skit... det är nästan för enkelt.
Amatörerna har åkt
Nu har jag badat från en klippa. Det var glest med folk, vilket kan bero på att "alla amatörer har lämnat stan" som min kompis Marcus säger.
Påstridiga tanter & sommar
I eftermiddag blir jag ledig. Eller nu blir det officiellt sommar för mig (förutom krönikor). Sonen går sista dagen på dagis. Nästa helg drar vi till Cypern, äntligen ska jag träffa mannen och min dotter. Åh, min dotter. Vi pratar i telefon ofta och hon påpekar att "det finns många tanter här" och räknar upp alla. När jag var nyförlöst med dottern invaderade samma tanter vår lägenhet. Tre dagar senare när dom åkte var vi helt slut. Jag är livrädd för tanterna.
Jag har ett jobbmöte nu. Sedan ska jag åka till min mamma och Felicia som har picknick vid vattnet. Jag ska ta av mig skorna, lägga mig ner och blunda.
Jag har ett jobbmöte nu. Sedan ska jag åka till min mamma och Felicia som har picknick vid vattnet. Jag ska ta av mig skorna, lägga mig ner och blunda.
Expressens charterporr
Hur vet man att det är sommar? En av kvällstidningarna gör sitt "här hetsas tjejerna att strippa/supa/ligga/"-reportage. Same procedure as always. Nu är det Expressen och det handlar om Aiya Napa på Cypern. Vi får veta att unga tjejer och killar super, tjejerna strippar och det filmas och visas samtidigt på storbildsskärm. Det skulle kunna vara ett skitbra reportage det är inte det... men:
Stor framsida på tidningen plus ett uppslag och åtta (8!) bilder på tjejer som strippar eller tjejer och killar som kladdar på varandra. Boven i dramat, enligt artikeln, är Grabbarna Grus, baren som detta pågår på (eller en av dom). Men inte en enda bild på ägarna till Grabbarn Grus. Inte en enda bild på baren. Två, tre korta meningslösa frågor till en av ägarna, Joakim Svensk. Det nöjs med att han skyller på någon arrangör han påstår sig inte kunna namnet på. Janne Josefsson, var är du?! Med den bristen på reportage ser det här mest ut som en av alla dessa ändlösa kvällstidningsbilderböcker om fylle- och sexfester på charter. Helt enkelt ett tillfälle att få mixa moral (här hetsas...) med riktigt göttiga bilder på lättklädda tjejer (och killar).
Stor framsida på tidningen plus ett uppslag och åtta (8!) bilder på tjejer som strippar eller tjejer och killar som kladdar på varandra. Boven i dramat, enligt artikeln, är Grabbarna Grus, baren som detta pågår på (eller en av dom). Men inte en enda bild på ägarna till Grabbarn Grus. Inte en enda bild på baren. Två, tre korta meningslösa frågor till en av ägarna, Joakim Svensk. Det nöjs med att han skyller på någon arrangör han påstår sig inte kunna namnet på. Janne Josefsson, var är du?! Med den bristen på reportage ser det här mest ut som en av alla dessa ändlösa kvällstidningsbilderböcker om fylle- och sexfester på charter. Helt enkelt ett tillfälle att få mixa moral (här hetsas...) med riktigt göttiga bilder på lättklädda tjejer (och killar).
torsdag 3 juli 2008
Vad är problemet, Belinda?
"Utveckla gärna! Brist på självinsikt? Hur då? Jag har inte läst hennes bok, bara om. Blir nyfiken på din kritik och undrar var/hur det brister i självinsikten."
Åsa Jinder
Halloj fina Åsa, lite längre ner på bloggen har jag utvecklat det. Men för att inte bara fokusera på Sveland utan ett generellt problem med "livspusselfeminsmen" så ser jag det så här: naturligtvis ska det stå oss alla fria att rasa över ojämställdheten som infann sig för många av oss när vi skaffade barn och familjer. Men jag kan tycka att det brister i självinsikt eller kanske snarare att man inte försöker leva som man lär när man bara stagnerar i gnället. Om man hatar äktenskapet kanske man ska se det som ett symbolisk värde att skita i det. Inte gifta sig. Eller avsluta det (alltså inte skilja sig men sluta vara gift). Om man tror att kollektiv är en väg mot jämställdhet kanske man ska testa det. Att ondgöra sig över Family Living-familjeonanin som pågår, och pissa på kvinnor som puffar kuddar och "trivs", det kommer vi ingenstans på i längden. Visst kan man analysera och kritisera det men att snacka om revolution, hur länge funkar det, innan man själv kanske måste resa på arslet. Jag tycker generellt att "livspusselfeminismen" har fastnat i gnäll. Det är synd om kvinnor. Kvinnor sitter fast. Männen fattar inte. Barnen är jobbiga. Sen då?
Sedan är det ju inte alla som är med på tåget. Inte alla som är missnöjda med familjen eller drömmer om kollektiv och matlag. Det är också provocerande. Kvinnorna som inte är med på tåget.
Jag undrar också, när ska Bitterfittans man ge sig in i matchen? Som vanligt är det bara kvinnor som diskuterar något som deras män uppenbarligen borde involvera sig i.
Sedan är hela debatten jävligt humorbefriad men det är kanske en annan femma. Humor är svårt. Inte alla är lämpade för sysslan.
Åsa Jinder
Halloj fina Åsa, lite längre ner på bloggen har jag utvecklat det. Men för att inte bara fokusera på Sveland utan ett generellt problem med "livspusselfeminsmen" så ser jag det så här: naturligtvis ska det stå oss alla fria att rasa över ojämställdheten som infann sig för många av oss när vi skaffade barn och familjer. Men jag kan tycka att det brister i självinsikt eller kanske snarare att man inte försöker leva som man lär när man bara stagnerar i gnället. Om man hatar äktenskapet kanske man ska se det som ett symbolisk värde att skita i det. Inte gifta sig. Eller avsluta det (alltså inte skilja sig men sluta vara gift). Om man tror att kollektiv är en väg mot jämställdhet kanske man ska testa det. Att ondgöra sig över Family Living-familjeonanin som pågår, och pissa på kvinnor som puffar kuddar och "trivs", det kommer vi ingenstans på i längden. Visst kan man analysera och kritisera det men att snacka om revolution, hur länge funkar det, innan man själv kanske måste resa på arslet. Jag tycker generellt att "livspusselfeminismen" har fastnat i gnäll. Det är synd om kvinnor. Kvinnor sitter fast. Männen fattar inte. Barnen är jobbiga. Sen då?
Sedan är det ju inte alla som är med på tåget. Inte alla som är missnöjda med familjen eller drömmer om kollektiv och matlag. Det är också provocerande. Kvinnorna som inte är med på tåget.
Jag undrar också, när ska Bitterfittans man ge sig in i matchen? Som vanligt är det bara kvinnor som diskuterar något som deras män uppenbarligen borde involvera sig i.
Sedan är hela debatten jävligt humorbefriad men det är kanske en annan femma. Humor är svårt. Inte alla är lämpade för sysslan.
Tre generationer
Nu har jag hämtat min 19-åriga brorsdotter vid tåget. Vi är tre generationer kvinnor hemma nu. Min mamma, Felicia och jag.
Det är faktiskt lite rörande på något sätt. We made it this far liksom...
Det är faktiskt lite rörande på något sätt. We made it this far liksom...
Varför lämnar jag inte Maria Sveland ifred?
En fråga har anlänt: "Belinda jag gillar verkligen din blogg men varför klankar du ner så himla mycket på Maria Sveland? Jag tycker att hon med Bitterfittan prickade in exakt vad det är vi kvinnor fajtas med varje dag. Vad är det som gör att du är så ilsk på henne?"
Jag klankar eftersom jag tycker att det blir lite problematiskt när en i och för sig viktig feminstisk fråga om hur man ska kunna leva jämställt i kärlek drivs av feminister med viss brist på självinsikt. Sedan kanske jag känner igen mig och provoceras. Av gnället alltså. Det humorlösa. Men jag har ju mina bloggläsare som sätter mig på plats när jag cyklar iväg. Då täker jag att Maria Sveland kan ha mig. Jag är en förklädd present helt enkelt.
Jag klankar eftersom jag tycker att det blir lite problematiskt när en i och för sig viktig feminstisk fråga om hur man ska kunna leva jämställt i kärlek drivs av feminister med viss brist på självinsikt. Sedan kanske jag känner igen mig och provoceras. Av gnället alltså. Det humorlösa. Men jag har ju mina bloggläsare som sätter mig på plats när jag cyklar iväg. Då täker jag att Maria Sveland kan ha mig. Jag är en förklädd present helt enkelt.
Doggystyle
Nu är en veckas Morgonpasset slut. Jag var väldigt trött i morse. Här är lite bilder från världens största hundmässa alltså, på Älvsjö mässan. Mange Schmidt spelade live för doggsen. Det slutade med att några som tävlade bredvid med sina doggs kom fram och klagade på "dunka dunkan". Mange var väldigt gullig. Jag tror både Martina och jag blev lite kära.
F´låt. Orkade inte rotera. Det här är i alla fall Torsten. Ponnyn alltså. Torsten har en väska på ryggen, där i har han sina egna saker. Plånbok, pass, dreggelhakklapp etc.
Sedan köpte jag ett hundarmband på mässan. Snacka om hjärntvättad. Fast det var väldigt fint.
F´låt. Orkade inte rotera. Det här är i alla fall Torsten. Ponnyn alltså. Torsten har en väska på ryggen, där i har han sina egna saker. Plånbok, pass, dreggelhakklapp etc.
Sedan köpte jag ett hundarmband på mässan. Snacka om hjärntvättad. Fast det var väldigt fint.
onsdag 2 juli 2008
Beauty queens, Pussycat Dolls och Runway
Jag har slasktevekväll. Himla skönt.
Har precis sett Crowned. Mammor och deras döttrar tävlar tillsammans i en skönhetstävling. Haha. Morsorna beter sig som om det var Top Model och är lika bitchiga som bitcharna de luxe är i TM. Men så värst bra var det inte. Känns B, inte bara upplägget utan allt.
Nu tittar jag på Pussycat Dolls. Tjejerna lär sig kråma runt en stol. Dansläraren, en bögig tunn kille säger saker som "we are soooo disapointed in Charlotte" för att hon inte tränar så bra. Vad är detta med alla som är så besvikna på tjejer så fort dom inte överpresterar eller är solsken hela dagen? I Top Model blir juryn alltid lika besviken på deltagare med "fel" attityd, det vill säga som grinat lite över att det vackra långa hårsvallet blev en fräscht kort Mallorcagul spikfrisyr med liten nazimustach till lugg.
Men då är det ju så skönt med Runway, 22.00 på TV3. Här ska man vara bra på något som inte handlar om att gå snyggt eller hålla käften när given en mohikanfrisyr.
Har precis sett Crowned. Mammor och deras döttrar tävlar tillsammans i en skönhetstävling. Haha. Morsorna beter sig som om det var Top Model och är lika bitchiga som bitcharna de luxe är i TM. Men så värst bra var det inte. Känns B, inte bara upplägget utan allt.
Nu tittar jag på Pussycat Dolls. Tjejerna lär sig kråma runt en stol. Dansläraren, en bögig tunn kille säger saker som "we are soooo disapointed in Charlotte" för att hon inte tränar så bra. Vad är detta med alla som är så besvikna på tjejer så fort dom inte överpresterar eller är solsken hela dagen? I Top Model blir juryn alltid lika besviken på deltagare med "fel" attityd, det vill säga som grinat lite över att det vackra långa hårsvallet blev en fräscht kort Mallorcagul spikfrisyr med liten nazimustach till lugg.
Men då är det ju så skönt med Runway, 22.00 på TV3. Här ska man vara bra på något som inte handlar om att gå snyggt eller hålla käften när given en mohikanfrisyr.
I morgon blir det freakshow
Jag har åkt runt i bilen hela eftermiddagen och spanat efter små chiuauas att köra över och sedan göra en fancy päls av. Morgonpasset Torsdag sänds från Älvsjö mässan. Det är någon hundmässa som pågår. Hundägare verkar vara ungefär lika humorbefriade som förstagångssmåbarnföräldrar nu förtiden. När jag var liten (1920) hade vi också hund men det var liksom ingen lajfestajl då. Nu är det rena rama MAMA på hundägarna. Märkligt att det inte finns en Doggy-tidning med lite extra fokus på att hundägare gillar glamour, att klä sig snyggt på promenad och uppskattar en hall som går att göra om till hundrum med lite lådor och dyra tapeter.
Dagens hundägare vill bara prata om sina älsklingar och de står i vägen utanför affären eller på gatan. När deras hundar/barn träffar andra hundar/barn står dom beundrande bredvid och oooar och åååar. Sedan några år tillbaka har även medierna hakat på och duttar med alla hundägare. Nuförtiden i till exempel Aftonbladet namnger vi hundar när de faller "offer" för våld. Typ: "Lillan attackerad av mördarhundar". Man tänker shit, har en bebis blivit uppäten, men då står en rödgråten kvinna på bild och pratar om Lillan, yorkshireterriern som kämpade in i det sista.
Men högt upp på topplistan över märkliga hundägare är kvinnorna som pratar uppfostrande till sina hundar, med en ton som är lite upphetsad. Aningen kåt. "Det vet du väl lilla gubben att du inte får gå in i affären, nähä, så där gör vi faktiskt inte, säger hundägerskan och darrar lite nöjt på rösten. Som om hunden är den karl hon alltid drömt om. En som lyder och håller käft och när den väl är lite ouppfostrad så räcker en fast hand och lite drag i kopplet. Mmmm...
Dagens hundägare vill bara prata om sina älsklingar och de står i vägen utanför affären eller på gatan. När deras hundar/barn träffar andra hundar/barn står dom beundrande bredvid och oooar och åååar. Sedan några år tillbaka har även medierna hakat på och duttar med alla hundägare. Nuförtiden i till exempel Aftonbladet namnger vi hundar när de faller "offer" för våld. Typ: "Lillan attackerad av mördarhundar". Man tänker shit, har en bebis blivit uppäten, men då står en rödgråten kvinna på bild och pratar om Lillan, yorkshireterriern som kämpade in i det sista.
Men högt upp på topplistan över märkliga hundägare är kvinnorna som pratar uppfostrande till sina hundar, med en ton som är lite upphetsad. Aningen kåt. "Det vet du väl lilla gubben att du inte får gå in i affären, nähä, så där gör vi faktiskt inte, säger hundägerskan och darrar lite nöjt på rösten. Som om hunden är den karl hon alltid drömt om. En som lyder och håller käft och när den väl är lite ouppfostrad så räcker en fast hand och lite drag i kopplet. Mmmm...
Maria Svelands fördomar
I senaste numret av Nöjesguiden får Maria Sveland frågan om vem som är Sveriges främsta bitterfitta? ”Jag så klart. Och drottning Silvia. Nej, förresten, drottning Silvia är nog mer den klassiska martyren//en bitterfitta tar sin ilska på allvar och försöker förändra. En bitterfitta vill alltid göra revolution. Så Silvia är nog mer bara bitter, men inte fitta”.
Jag har en fråga på det, Maria Sveland. Hur känns fördomarna och vad är det du gör egentligen, förutom att tycka? Eller har ni ”revolution” inplanerat på nästa bostadsföreningsmöte?
Jag har en fråga på det, Maria Sveland. Hur känns fördomarna och vad är det du gör egentligen, förutom att tycka? Eller har ni ”revolution” inplanerat på nästa bostadsföreningsmöte?
En kväll i en lägenhet
.
Jag var så vuxen igår och bröt upp nästförst (Ann-Linn var snabbare). Om det inte var för Morgonpasset hade jag gärna stannat hela natten. För konversationen, vännerna, vinet och sången och Stockholmskvällen utanför de uppslagna fönstrena. Det är gött mos som vi säger i Göteborg. Men vet ni vad det bästa är. Jag lärde känna dom andra, kring "Fittstim"-tiden. Då var vi... typ frilansare och vikarier. Nu är tre kvinnor chefer, den fjärde har ett bra jobb på ett produktionsbolag och den femte är en resande cirkus.
Inte illa pinkat av oss tredje vågare!
Jag var så vuxen igår och bröt upp nästförst (Ann-Linn var snabbare). Om det inte var för Morgonpasset hade jag gärna stannat hela natten. För konversationen, vännerna, vinet och sången och Stockholmskvällen utanför de uppslagna fönstrena. Det är gött mos som vi säger i Göteborg. Men vet ni vad det bästa är. Jag lärde känna dom andra, kring "Fittstim"-tiden. Då var vi... typ frilansare och vikarier. Nu är tre kvinnor chefer, den fjärde har ett bra jobb på ett produktionsbolag och den femte är en resande cirkus.
Inte illa pinkat av oss tredje vågare!
Varför stolt över bajset?
Jag har sänkt nivån på Morgonpasset rejält. Idag pratar vi om varför många män tar tidningen under armen och STOLT går in på toa. Samt är så fascinerade över sin egen tarmfunktion (Lars Norén). Morgonpasset i P3 just nu alltså.
tisdag 1 juli 2008
Middagsplaner?
Nu ska jag snart på inflyttningsmiddag hos Karolina. Åh, vad det ska bli kul. Jag ska dricka viiiin. Och äta gott. Och skvallra. Det blir jag och några chefer/redaktörer. Perfekt.
Nu kör vi Rigmor Robert
Anonym skriver: "Japp instämmer CSN suger men visst är vi glada för chansen till utbildning på det sätt vi har;) Gaska upp er flickor finns bättre saker att gnälla om tex. varför grabbar inte kan plocka upp sina jävla strumpor eller stänga en skåpslucka? De ni!"
Jag håller med. Låt oss vältra oss i lite Rigmor Robert-nostalgi och fråga oss varför män föddes med defekten:
skramla med disk exakt när ungarna ska sova
svårt att säga hela meningar i en följd i tonåren
Lägga händerna bakom huvudet alternativt en hand på magen i möten och säga saker som någon annan redan konstaterat
envisas med att säga att "jag förstår inte varför kvinnor håller på och bantar när vi gillar tjejer med hull"
What else?
Jag håller med. Låt oss vältra oss i lite Rigmor Robert-nostalgi och fråga oss varför män föddes med defekten:
skramla med disk exakt när ungarna ska sova
svårt att säga hela meningar i en följd i tonåren
Lägga händerna bakom huvudet alternativt en hand på magen i möten och säga saker som någon annan redan konstaterat
envisas med att säga att "jag förstår inte varför kvinnor håller på och bantar när vi gillar tjejer med hull"
What else?
Johan Glans och jag
Jag var väldigt töntigt starstruck när jag träffade Johan Glans i Morgonpassets fikarum idag. Jag kom på mig själv med att försöka vara rolig. Hur många gånger måste inte han ha varit med om det? Guuud. En tjej på Morgonpasset provar på olika sommarjobb som hon gör reportage om, idag hade hon jobbat på Gröna Lund. Jag började svamla om att hon kanske kunde prova bärplockning, sova med tio personer i ett litet rum. få för lite betalt (svart) och sedan åka i miniliten Fiat till Polen.
Ja, ni hör...
Johan skrattade lite artigt.
Ja, ni hör...
Johan skrattade lite artigt.
Vad betalar jag CSN för?
På tal om CSN. Jag har aldrig vågat göra högskoleprovet. Jag är så rädd för resultatet. Jag är kass på matte och tänker inte alls logiskt under press. Allmänbildad? Eh... visst. Men efter gymnasiet längtade jag så jag höll på att dö efter att plugga journalistik. Jag längtade också till USA. Min mamma var ensamstående och jag hade väldigt dålig kontakt med min pappa under en period (nu är han tillbaka som ni kanske märkt). Jag hittade en utbildning, 1-årig, i Washington DC, som kostade skjortan. Men den var CSN-finaniserad. Problemet var att pengarna inte skulle räcka till att leva over there varje månad. Min mamma hade ett (nästintill )enmansföretag i städbranschen. Min mamma har jobbat hårt hela sitt liv. Hon jobbade nu ännu hårdare med att städa en massa kontor för att jag skulle kunna genomföra utbildningen. Det var många rikisar på utbildningen, bland annat Svante Tegner, minns ni kronprinsessans påstådda x-pojkvän. Svante var väldigt trevlig by the way. Men något säger mig att det inte var så stora problem för hans familj att pröjsa utbildningen.
Det är denna utbildning jag betalar för idag och det är helt okej. Jag har råd. Jag är väldigt glad att CSN finns. Jag är väldigt glad att min mamma finns framförallt. Men jag skulle gärna se att skulden krymper. Det gör den väl hos Banditos, även om räntan är hög?
PS: Nu kommer jag säkert få ett svar från en CSN-anställd med exakta summan min skuld krympt med. Längtar...
Det är denna utbildning jag betalar för idag och det är helt okej. Jag har råd. Jag är väldigt glad att CSN finns. Jag är väldigt glad att min mamma finns framförallt. Men jag skulle gärna se att skulden krymper. Det gör den väl hos Banditos, även om räntan är hög?
PS: Nu kommer jag säkert få ett svar från en CSN-anställd med exakta summan min skuld krympt med. Längtar...
Aldrig fucka upp- CSN
Lite försent har jag betalat alla våra räkningarna. Mannen och dottern är som bekant på Cypern och slipper denna huvudvärk. Vi hade sjukt mycket räkningar den här månaden. Räntor, lån, försäkringar, tandläkare, mobiler, telelfon, CSN. Bye bye money.
Jävla CSN förresten, vad dom tjänar pengar på mig. Skulden krymper ju för fan inte. Nästa bok Jens Lapidus skriver, kan handla om torperderna på CSN. Aldrig fucka med CSN, kan boken heta. Blir kanon det. Riktigt läskig läsning.
Jävla CSN förresten, vad dom tjänar pengar på mig. Skulden krymper ju för fan inte. Nästa bok Jens Lapidus skriver, kan handla om torperderna på CSN. Aldrig fucka med CSN, kan boken heta. Blir kanon det. Riktigt läskig läsning.
I´m gonna get my potatoes heated
Hehe. Jag kör min "kvinnorna de nya ölgubbarna"-debatten i Morgonpasset. Sms:en och mejlen trillar in. Jag ser ett problem torna upp. När jag går på stranden i sommar kommer folk bara "Mäh, hon ser ju inte klok ut själv".
Minns då gott folk, att diskussionen bara började med en iakttagelse. Och en önskan om att vi håller ölmagar (och tvättbrädor) på stranden, som jag gör. Inte visar upp den på banken eller lunchrestaurangen.
Minns det innan ni stenar mig.
Minns då gott folk, att diskussionen bara började med en iakttagelse. Och en önskan om att vi håller ölmagar (och tvättbrädor) på stranden, som jag gör. Inte visar upp den på banken eller lunchrestaurangen.
Minns det innan ni stenar mig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
