Jag har en fru

Många tjejer har en eller flera fruar i sitt liv och det handlar inte om att vara hetero eller inte. Det är bara tjejkompisar som förstår en till fullo, alltid ställer upp (håller med om det har bråkats därhemma så klart och i bland- lagar mat åt en. Utan att man behöver ligga med dem. Fatta grejen. Jag är fru också så klart. En av mina fruar är J, min dagismammakompis. I dag invaderade mina barn och jag hennes hem. Vi gör det då och då. Vi var som vanligt lite smutsiga men glada. Vi fick världens godaste köttfärssås och jag läste skvallertidningar. Hemma hos J går min puls aldrig upp. Jag har lätt annars för att bli stressad när jag är ute med båda barnen. Jag har väldigt låg stresströskel faktiskt (problemet är att jag är ett kontrollfreak i en slarvig kropp vilket är den värsta kombon. Som att trampa vatten). Jag försöker hålla koll på vart ungarna tar vägen samtidigt som jag letar efter min plånbok och försöker rädda min digitalkamera från att bli nerspilld med Festis. Typ. Häromdagen till exempel: skulle lämna tillbaka två styck dagiskompisar till föräldrarna som bor några våningar upp från oss. De var så gulliga och bjöd på ett glas vin, fatta lyx. Plötsligt var sonen borta, i deras lägenhet. Eftersom han knappt är två så måste man genast lokalisera honom. För att jag är uppe i varv så går jag direkt ut på balkongen och tittar ner, 7 våningar ner. Jag tittar ut och ner, utan att tänka och sedan säger jag "nä, där var han inte" som den mest naturliga sak i världen. Som om han likväl kunde lekt därnere i rabatten eller? Det hade ju varit hemskt om han var därnere om vi säger så. Huh. Jag hoppas verkligen att de inte tänkte på hur jag betedde mig. Jag var bara lite... stressad. Men hemma hos J är jag som en filbunke. Jag bara slappar omkring utan att oroa mig för vad som spills ut, går sönder eller att jag borde hjälpa till mer. Alla småbarnsföräldrar ska ha det så ibland. Eller ja, många män har det väl så här jämt?