tisdag 19 augusti 2008

Vi byter adress: www.tv8.se/studiobelinda

Kompisar, nu byter bloggen adress. För att inte missa minst grej om min träning, vikthaveri, Studio Belinda, manskriget eller vem jag bråkar med just nu- går ni hit

Kolumnistmiddagar på Aftonbladet

Intressant Ring P1-iakttagelse. Männen orerar vitt och brett, bla bla, precis om alla män gör på varenda möte jag någonsin gått på. Blaaaaaablöööö, dom vet inte vad dom snackar om men ändå bajsar dom självklarheter. Medan kvinnorna som ringer in lite andfått rabblar sina åsikter som om dom är rädda för att ingen ska lyssna annars. Fler kvinnor än män försöker argumentera ordentligt också. Precis som på "riktiga" möten. Jag skulle önska att fler män tog efter kvinnor och höll käften när dom inte hade något att komma med. Eh... det gäller mig också kanske...

Fast jag kan bli väldigt hämmad av gubbar. En gång om året har vi kolumnistmiddag på Aftonbladet. Alla männen håller långa tal, typ Jan Guillou och Staffan Heimersson. Jag tycker dom är härliga gubbs men dessa långa tal som är till för att bräcka varandras. Endast en kvinna reser sig och håller ett lika långt tal. Yrsa Stenius.

Rättshaverister i Ring P1

Jag lyssnar på Ring P1 med Alexandra Pascalidou. Hon klarar sig bra. När ska Alexandra göra Mama?

Ni älskar Micke!



Oj, oj. Praktikant-Micke har utlöst en smärre hysteri. Jag har fårr massor av mejl också, från tjejer som vill ha närkontakt. Asså, jag kan ju inte lotta ut vår praktikant det fattar ni va. Det vore jävligt sexistiskt. Men jag kan ta fler bilder på honom och fråga honom saker. Mer light-sexistiskt. Vad vill ni veta?

måndag 18 augusti 2008

Snygg eller tränad?

Anna: Du skulle svettas mindre i en cykelhjälm med fler ventilationshål, typ Bell Alchera eller något annat.

Men min hjälm är snygg! Man kan nästan ha den lite bakåt så att luggen ligger fint. Det är viktigt. Annars skulle jag springa i en kroppstrumpa också, som gummi-Jonas, för att inte bli våt av svett. Men jag ser det framför mig. Jag tar mitt långa vackra löpsteg ut mot lekplatsen. Alla barnen tittar upp och några sekunder senare har dagisfröknarna lyckats fly i paniktumult med alla skrikande barn, in i Konsum. Alla står med näsorna tryckta mot rutan när jag springer förbi. I min kroppsstrumpa. Polisbilarna står snett över spåret men poliserna sitter handfallna bakom ratten. Allt är tyst. Förutom raspet av mina lår som gnids mot varandra inne i kroppstrumpan.

Jojo. Det finns gränser för hur hälsomuppig man får bli.

Praktikant-Micke

Praktikant-Micke kommer att bli så glad när han läser att ni tycker att han är söt. Asså, 80-talistkillarna. Vi tar det igen. Dom tycker att det är en rättighet att vara pappalediga och dom frågar vilken storlek man vill ha på sina tamponger. Hahahaha. Vi 70-talist brudar är looosers. Vi gifte oss med snubbarna som tar ut pappalediget under OS.

Okej, nu är det gjort

Cyklade hem också. I vanliga kläder. Usch usch.

Fråga Häslo-Belinda

Du är väldigt söt, "trots" dina extra kilon. Du ser rätt smal ut ändå på korten. Hur lång är du? Vad är "målvikten"? GI är det enklaste sättet för mig att gå ner i vikt och förhoppningsvis behålla det.
Kram
/Minus 15 kilo


Det positiva och det låter konstigt, är att jag känner mig snyggare än någonsin. Jag tänker så här, jag väger som en mindre motorväg men är ändå så fin. Jag fördelar mitt transfett jämnt. Jag tänker positivt alltså.
Jag är 1,73 cm.
Målvikt har jag ingen. Men jag vet ju att jag mådde väldigt bra när jag vägde runt 70. Jag kommer inte väga mig igen förrän i sista programmet eftersom jag är en sådan där tjej som hetsar annars och så fort vågen står still kommer jag att bli sur och det är inte kul. Midjemåttet vill jag dock ha ner rejält.
Nu är det 104 cm och ska ligga runt 80. Vikten får bli bonus sen.
GI. Alltså, om du menar dra bort bröd, potatis etc så funkar det inte för mig. Om du menar äta långsamma kolhydrater, fullkornspasta etc så tror jag verkligen på det! Hejja på mig nu...
Nu ska jag cykla igen.

Solrosfrö undrar över min svett

Solrosfrö skriver: Jag är imponerad av din rivstart! Skjortan trodde jag hade ett blankare mönster när jag tittade på bilden först... ;) Tack för en underhållande blogg. Jag kikar in här så gott som dagligen och får mig alltid ett gott skratt.
Solrosfrö, först måste jag kolla om du är kompis med Lisa Fabre. Det är något med namnet.... sedan kan jag säga att skjortan ÄR glansig. Sååå svett blir jag inte hehe. Lite måtta får det vara. Men jag är glad om jag får dig att skratta. It´s my lifemission.

Elise Claesson

Elise Claesson är i gång igen. Jag fattar inte vad hon är så rädd för. Att kvinnor arbetar? Att det finns dagis? Att feminister får leva i fred i det här landet? Det är alltid så oklart med rabiata feministmotståndare vad dom vill. Hon verkar så rädd för tiden. Det är lite sorgligt.

Dagens gymfit

Jag är lite arg idag så där som man kan bli om man först inte sovit så bra, vår stackars son är förkyld, och sedan cyklade till jobbet vilket visade sig vara rätt jobbigt. Det tog nästan 40 minuter, hjälmen blev väldigt svettig och jag hade fel skor, stövletter med hög klack. Kändes inte helt fräscht att ha svettfläckar på skjortan heller, å andra sidan svettas man när man anstränger sig. Det måste jag lära mig. Sen kanske jag ska ta med ombyte tills jag fått upp konditionen. Å handen på hjärtat kändes det gött att inte sitta i bil och förorena stan. Men det var jobbigt. Å jag är sliten idag.



Micke och tampongerna


Micke som praktiserar här ska till affären och undrar om vi ska ha något. Jag undrar om det känns ok för honom att köpa tamponger. Så att det inte känns ja ni vet... för mycket... för snabbt.
Han svarar: Vilken storlek.
Va? Vikken jävla kille. Tjugo år. Det är dom tjugoåriga killarna som ger en hopp om framtiden, inte alla degiga 35-åringar med ångest.

Så gick Ingela ner i vikt

Ingela: Belinda: Lång historia egentligen. Jag är 159,5 cm. Vägde 87,9 kg. Normalt BMI låg vid 64 kg. Fött tre barn. Fick aha upplevelse en dag i april 2003 när jag stod på vågen. Slutade med socker o fett. Men åt i övrigt "vanlig mat" enligt tallriksmodellen. (Orkar ej krångla m massa dieter.) Började promenera. Gick varje dag ca 1 mil i ur och skur. Tog ett år att gå ner dessa kilon. Tränar nu tre dagar i veckan på Nautlius (innan jobbet!!) och går(SNABBT)/springer övriga dagar. Rider även minst en gång i veckan! Måste vara guld värt att ha en personlig coach som kan peppa och fixa matlistor osv. Låter ur bra!! Lycka till!!:)

Gud vad grymt. Jag beundrar alla som kämpat med det här.

Jesus å jag


Jag älskar muggar med töntiga budskap. Det här är min favorit. Jesus is coming. Look busy.

söndag 17 augusti 2008

Målet



Conny undrade vad mitt mål var. Jag ljög något fint om "hälsosam" och "energisk". A new way of thinking you know och Conny nickade nöjt. Men det här är målet. Så här ska jag se ut när jag trimmat klart. Längtar.

Titanicskeppet igår!

I dag har jag varit usel men glömde ju berätta att jag sprang i går med en kompis. I 30 minuter. Det var skitjobbigt och två gånger fick vi gå snabbt men bara i två minuter vardera gång. Det gäller att komma över första tröskeln, där man bara vill lägga av och gå hem. Efter trettio minuter sträckte vi armarna mot skyn och en barnfamilj som gick förbi log. Eller, föräldrarna log uppmuntrande, barnen stirrarde som om två Titanicskepp just gått på grund. Vilket stämde bra.



Jag körde pink kneelegging från H&M, 29.90, jättesköna. Kanske får man svamp av dom, men inte märkt något ännu.



Min kompis avvek sen men jag sprang på i tio minuter till. Sedan kände jag mig som stålkvinnan. Det är något med att springa som är sjukt tillfredställande. Man är oövervinnlig när man susar förbi dom som bara går. Förbi kärleksparet, A-lagarna på bänken och kvinnan med hunden. Dunk, dunk här kommer jag. Fet som smal, liten som stor. Den som springer är oövervinnlig.

Börja oroa mig för att träningen inte är problemet. Utan maten.

Jag vill peppa dig!

Hanna: Samma läge här. Junior är 2,5 år och jag är fetare än för ett år sen. Samma vikt som du typ. Körde igång förra veckan och ser dig hädanefter som en sporre. Kan du så kan jag. Vi ses på andra sidan då! :D


Ja! Man ska sporras av mig. Det är oerhört pinsamt att outa vikten men jag gör det för vem ska jag spela perfekt för. Håll utkik nu. På Onsdag får jag kostschema av Conny min coach. Då kör vi på riktigt hörru. Idag har jag varit urkass på maten. Vi har kört hela dagen och ätit McDonalds och godis i bilen. Usch!

lördag 16 augusti 2008

Finns vi utan andras ögon?

Vi hade några kompisar över på middag. Det kunde te sig som en parmiddag utifrån men för mig- kanske konstigt- har en parmiddag något uppstyrt över sig och våra middagar består mest av att folk i grannskapet och ingen är uppklädd och ibland finns det vin ibland bara vatten och ungarna hoppar i soffan och leker och bråkar parallelt med oss vuxna. Det finns ingen dukning att snacka om men det finns massor av god mat. Ibland slutar middagarna väldigt tidigt, ibland lite sent. Ibland lägger sig någon och tittar på teve efteråt. Jag tar upp det här eftersom vi kom in på parmiddagar under vår... parmiddag.
Den olyckliga värdinnan?
Våra komisar har varit på mer uppstyrda parmiddagar. Jag kan knappt minnas en sådan som dom beskrev. Ni vet, man klär upp sig själv och barnen, tar en taxi och sätter sig vid vackert genomtänkt dukad bord och konverserar i lagom högt tonläge och barnen förpassas till någons rum för att inte störa. Sedan började vi prata om olyckliga par som har parmiddagar i supersnygga tokrenoverade hus och lägenheter. Allt är perfekt utom tonen mellan paret. Det drar icestorm-vindar genom rummen. Varför har man då ändå middag hemma? När ingen vill vara i det där hemmet? Kanske just därför. Den olyckliga värden och värdinnan står ut lite till, tack vare att andra är där. Om vi bjuder till fest, kanske våra liv blir en fest.
Medvittnen
Och det är intressant. Att vi suktar efter medvittnen på olika sätt, både positiva och negativa. Människor man trodde var borglig vigsel på sin höjd gifter sig i stora kyrkocermonier och bjuder på fester för masor av människor som måste ha kostat banklån att genomföra. För att det längtas efter medvittnen. Vi vill skriva in oss själv i varandras historieböcker. Vi vill dokumentera våra liv och visa för andra. Vissa va oss har privilegiet att enkelt kunna göra det hos så många som möjligt via böcker, musik, kolumner eller bloggar. Svensson får ta till annat om inte bloggarna funkar. Videokameran. Dokumentationsjukan har blivit extremt tydlig för mig när jag rest på charter. Inte en meter utan en turist med videokameran i högsta hugg. Filmandes barnen när dom går ner till stranden, tar ett dopp, går upp ur vattnet, bygger sandslott, köper glass, sätter sig på gungan, går av gungan. Under den halvkassa showen på kvällen sitter folk och filmar hela föreställningen antagligen för att visa sig själva och minnas men kanske även för släkt och vänner. Det här såg jag. Ser ni? Jag reste. Ser ni att jag reste?
Vi orkar inte den "lilla" familjen
Men att bjuda in folk i sitt liv vare sig det gäller om en ostyrd eller välplanerad parmiddag eller att visa släkten charterresan i detalj efteråt handlar också -tror jag- om att bryta upp vår lilla familj även om vi inte alltid är medvetna om det. För eller emot känfamiljstjafset spelar ingen roll, de flesta längtar samhörigheten i en familjekonstellation men ingen av oss klarar i längden av den "lilla" familjen. Vi kan sparka på Maria Sveland i fyra år till för att hon gör det så svårt för sig själv men i grunden har hon helt rätt på en punkt. Vi kvävs. Två vuxna och två barn kvävs til slut om gardinerna är fördragna och ingen luft kommer in. I synnerhet barnen blir olyckliga. Vi måste få in människor utifrån som speglar oss och hjälper till vare sig det är matlag ihop eller parmiddagar vare lördag.
Familj bor här- stör ej
Jag vet inte hur det är med er, men jag minns med fasa när man var liten och lekte hos en kompis men inte fick äta middag med dom utan vänta på rummet. Så himla sorgligt egentligen. Familjedörren stängdes framför näsan. Inträd på egen risk liksom. Min mans mamma ändrade senare i livet min egen syn på högtider, ni vet då när familjen sluts helt. Jul. Hon drog med en flyktingkvinna en gång som hon kände från sitt hemland och som just kommit hit. "Nä, ska vi fira med"... "men det är ju en "släktgrej" började jag. Men det gick ju bra. Det förstörde inte min jul. Jag fick inte färre julklappar. Taket föll inte ner. En annan gång drog hon med en singelväninna utan släkt. Det gick också bra. Jag inte bara överlevde båda gångerna, utan det var kul, att några som inte var formade i vår släktmall dök upp.

Vi blir alla tokiga om vi bara finns till i den "lilla" familjen. Våra ungar behöver andra vuxna att lita på eller prata med, när vi inte räcker till. Om man hårddrar det kan man ju säga att den "lilla" familjen är rent ut sagt livsfarlig när män slår sina fruar och knullar sina döttrar bakom fördragna gardiner. Noll insyn. Noll kontakt. Jag tror att vi via videokameror, storbröllop, parmiddagar eller glansiga sidor i Family Living bara simpelt längtar efter att folk ska se oss och träda in i vår enhet på ett lagom påträngande vis. Om ett träd faller i skogen men ingen hör det eller ser det, faller det då? Om ingen ser vår bröllopsycka, finns den då? Man kan tycka att svaret är lite sorgligt om det är nej. Men fråga någon av Sveriges alla ensamma människor. Som ingen ringer till eller besöker. Som ingen saknar när dom faller ner. Som ingen klappar på axeln i förbifarten. Fråga om den ensamma finns, om ingen ser den.

Vi kan inte överleva i den lilla familjen. Inte utan kontakt. Eller en videokamera. Problemet är bara att vi måste sluta försöka regissera den lilla familjens kontakt med omvärlden. Vi kan inte bara bjuda in när barnens hår är vattenkammat och värdinnas mascara sitter på plats och bråket vi nyss hade raderats från bandspelaren. Vi måste låta dörren stå olåst dygnets alla timmar och riskera att få ett medvittne när det krackelerar. På samma vis måste vi våga dyka upp oanmälda också, när inga kuddar har puffats alls.

Braddräkten som sprack

Tonya Harding slog ett järnrör via en lejd torped rakt på Nancy Hardings knä och gav oss ett OS värt att minnas och "älska" från Lillehammar. Sen blev det trist.

Men så händer något. Först åker en medalj ur en brottarhand och det tjivas om brottarfusk och nu- Terese Alshammars baddräkt som sprack.

Dagens gympfit


Nu ska jag ut och springa 30 minuter med två lattemammakompisar. Linne: H&M, tights H&M och tunn kofta Top Shop som jag tänker knyta lagom snyggt runt min 104 centimeters midja.

Tanken är att se ut som en sval FilippaK-tjej som går på yoga idag. Det kommer brytas av fint med mitt tomatröda ansikte om cirka 40 minuter. Ska byta skor till mina gamla Adidas. Jag känner mig aningen nanoomikrolättare idag men vågar inte dra fram måttbandet. Allt sådant sköter Conny.

Frestelser äro många

Var på ett herrgårdsfik utanför stan. Det här var svårt.

Jag får ju inte min nya kostplan av Conny förrän på onsdag och han sa att jag skulle äta "ärligt" de sista dagarna och föra dagbok så han får se vad hans OBS-barn faller på. Det blev halvärligt. Delade en äppelpaj med Nästan-svärmor och barnen.

I´m a big big girl in a small small world

Ha! Hittade den här. Heidi Klum släng dig i sealmuren säger jag bara.


Två dagar innan kejsarsnittet med dottern. Jag har gått upp 30 kilo. Här har vi varit på fest. Tapper jag var. Gick på fest två dagar innan jag skulle ha barn. Det gjorde jag inte under graviditet nummer två. Nä, då var det slut på "duktig-flicka" och spela "jag är fortfarande kul" och sitta och lyssna på packade kompisar som dregglade och skulle klappa magen alltmedan bebisen tryckte mot lungorna och jag kissade på mig typ hela tiden. Det här framstår kanske inte som världens bästa gravidpropaganada men vem fan njuter av den sista månaden. Den är bara hell.

fredag 15 augusti 2008

Jag älskar Gudrun Abascal

En av mina stora idoler är Gudrun Abascal, boss på BB Stockholm. Innan jag träffade henne hade jag redan läst "Att föda" som jag tycker är bästa boken när man är på smällen. Men jag hade liite en bild av att hon skulle vara naturflummig och bara yra om grottfödslar. Hade hört att BB Stockholms barnmorskor var lite så. Typ. Men Abascal är en otrolig kvinna. Hon hjälpte mig föda fram min son och hon var den bästa coach jag haft. Hon skulle nog kunnat fått fram ett par svenska OS-guld om hon bara fått chansen att sätta tänderna i våra svenska idrottsmesar. Hon går runt i klackar och säger härliga oneliners och är inte alls någon grottzilla. Hon är en sådan man vill dricka drinkar med och sedan avhandla män, livet och barn med.
Jag träffade henne första gången här. Det var så det började. Jag var gravid med sonen. När jag kom hem sa jag till min man. Jag ska stalka en kvinna nu. Hon heter Gudrun och hon ska hjälpa oss föda barn. Fick jag gå före "kön"? Ärligt, skulle inte ni låta mig gå före vilken "kö" som helst? Så härlig som jag är.

Jag älskar dig Gudrun.

Modeveckans bästa


Ååååh, det här var så supersött- vill ha! Glamours chefredaktör är helt rätt ute. Pasteller som rosa och babyblått är hett i höst, hela gymlokken känns fräsch som fan. Extra poäng för glasögonen uppochner, det såg vi på alla visningarna redan i fjol i NYC.

Fångad av en stormvind

Men det måste jag säga, att folk ser sååå tråkiga ut när de är och tränar (inklusive underteckand, ja). Svarta byxor, svarta toppar, vindtygsjackor och kroppsstrumpor, sammetsset från Juciy Pjuicy. Jag ska revolutionera detta. Jag ska bli Sveriges grymmaste joggare, en dag inta spåren i glittertights från American Apparel och guldjacka. En Dallaskärring ska jag bära på mina axlar. It will happen. Jag fick höra idag att vi har fått spons från American Apparel också så nu ska jag snart dit och roffa.

It´s all happening. Känner ni det? Vinden i kväll. Ut på gatorna. Känn vinden. I´m coming!

Confession time


Åkte och simmade med dottern idag. Och ja, jag ser ju ut som en rätt vanlig tjej. Å det är jag. Men there´s a hidden fatagenda. Jag har väldigt mycket dolt fett. Ni vet, man kan dra in magen och täcka extrabrösten. Men kolla, det är här. Efter två barn har jag fortfarande lite gravidmage.



Å extrabröst. Bra att ha om det bir istid men inte annars.



Men jag vill inte hetsa för mycket runt vikten. Jag har aldrig vägt 55 kilo och altid mått lite dåligt över att jag har vägt mer än andra. Däremot snackade min kompis och jag under vår snabba hurtiga promenad om hur man nästan skäms ibland för att man vill bli smalare och snyggare. För att det är lite fult att vara så där ytlig trots att vi bombarderas med att vi just ska vilja det- dagligen. Men vi ska ändå föreställa smarta, medvetna kvinnor. Som ska trivas som vi är. Men man gör ju inte det. Man vet själv när man inte mår bra eller att man borde börja röra på sig om man ska kunna forma sin kropp. Jag vill inte bli tjockare än det här. Å jag kan inte skylla på kidsen längre. Nu är sonen två år. Någonstans här tar det stopp att "jag fick just barn"-ursäkta sig.

Powerwalk och vin

Just powerwalkat en timme med kompis. Efteråt tog vi ett glas vin på balkongen. Inte kanske vad min Conny kommer vara helt nöjd med.

Eh?

Jag har mycket muskler i benen från när jag spelade fotboll när jag var liten. Kan det fortfarande väga?

Malin, haha

Malin Wollin är så rolig, hon undrar om mitt huvud väger 84 kilo. Ja fan jag undrar alltså. Jag ska ringa Conny min coach i morgon och fråga vad fan han håller på med. Men idag frågade Sandra i affären om jag var gravid så jag vet inte. Det hände på bokmässan en gång också. Emma Hamberg sa "grattis" och tittade på magen men det låg inget underverk därinne, bara godis. Jag kanske ska se det positivt, att jag lägger fettet jämt över hela kroppen. Med lite emfas på skallen.

PS: Tack alla som peppar mig by the way! Betyder så jävla mycket.

Sanningens dystra ögonblick


Ni vet den berömda scenen med Jach Nicholson i Few Good men. När han är general och skriker till försvarsadvokaten Tom Cruise som försöker sätta dit honom under en rättegång. Byt ut Tom Cruise mot mig. Jag kan inte hantera sanningen.



Här blir jag fettmätt. Jag försökte hålla god min men så himla kul var det ju inte. Är aningen deppig just nu faktiskt men inget värre än att det bara är att ta tag i det. Tänk på humordörren som Henrik Schyffert skulle sagt. Jag har alltså haft möte med Conny som ska vara min mentala coach hela vägen och vi ska ses en dag i veckan i 16 veckor. Han verkar jättesnäll, lite hård och lika delar hurtig. Han frågade hur mycket jag rört på mig fram tills nu (den här veckan har jag tränat 3 gånger, simning två gånger och joggat 1) och när jag frågade om gå till affären räknades var kulturkrocken ett faktum.

Paprika istället för Ben&Jerry, skjut mig i pannan!

Conny verkade också mena att det är slut på Ben&Jerry men det anade jag. Men lyssna vad roligt: Conny sa att när jag står vid glassdisken ska jag ringa honom så ska han förklara varför grön paprika är bättre. Hahahaha. Alltså, det där hoppass jag var Connys humor. Jag kan bli hurtigbullen nummer ett och så men hör ni mig säga att jag åt paprika istället för Ben&Jerry så skjut mig. I pannan.

Moi, en liten tjockis?

Sedan kom det jobbiga. Det riktigt jobbiga jobbiga jobbiga. Conny måttade mig, ställde mig på vågen och räknade ut mitt kroppsfett. Bobbo var så gullig och lämnade rummet för att jag skulle få lite... space. Jag kan säga så här, vad förjuget mitt liv är. Eh... ni vet som när man tittar på semesterbilder och bara: Nähä, det där är iiiinte jag. Det här är iiiiiinte jag. Det är fel på kameran, det är ju någon slags bredvinkel på den här bilden, kamera måste ha lagt på 15 kilo här. Kom ni ihåg hur jag sa att jag inte skulle redovisa min vikt. Men jag ska det. För jag är helt chockad över vilken liten tjockis jag ändå är. Men sen blir det inget vikttjafs förrän i slutet av säsongen. Ingen mer våg, vidriga töntvåg. Men återigen. Humordörren. From da ghetto, representing Mother Muuuuuu, 1,73,5 centimeter tall
Tabell
En vuxen kvinna i min ålder ska ha:
Midjemått: 80-88 cm Belinda: 104 cm
BMI (förhållandet mellan vikt och längd): 18.5-24.9 Belinda: 28.09
Imperdans (mängden fett i kroppen): 25-30 % Belinda: 34,7 %
Startvikt: 84 kilo

Ja, ni läste rätt. Åttiofyra kilo. Bra jobbat av mig eller hur? Powerkilon. Jag måste vara Sveriges snyggaste 84-kilos klump ändå.



Eller hur? Nu snackar vi inte mer om kilon. Punkt.

Hemläxa

Till nästa gång vi ses (nästa vecka) har jag hemläxa. Träna fyra gånger (30 minuter, powerwalk, cykla, springa eller simma) samt skriva matdagbok i fyra dagar. Å jag får inte ljuga, sa Conny. Han känner mig redan. Fast jag ljög till honom direkt. Sa att jag hade simmat 40 längder när det var 30. Men jag erkände senare. Vid nästa möte får jag en PLAN. Den stora Da Vinci Koden. Hur Belinda ska göra detta på riktigt. Nästa vecka kommer bloggen också att flytta in till TV8:S hemsida och där kommer vi samla allt som handlar om Häslo-Belinda på ett ställe så att ni som vill hänga på enkelt kan göra det.

Jämställda dagis då?

Moderaterna har lagt ett förslag om att jämställdhetsmärka skolorna. Handklapp på det. Men jag vill inte vara partydödaren här- eller jo, lite- men alla vi med dagisbarn skulle nog gärna vilja se samma kraftansträgning mot förskolorna. Det måste väl ändå börja med den första "utbildningen" ungarna får. I teorin låter det tjusigt, jo, alla förskolor ska jobba aktivt jämställt. Okej, hur ser det jobbet ut i praktiken. På vissa förskolor görs nada, medan på andra görs det mycket. Allt är avhängande av hur intreserad personalen är och hur resurserna ser ut. Om all tid bara går till att hantera en stor barngrupp kan inte någon begära att pedagogerna ska hinna lära ut något överhuvudtaget.

Krig mot Barbie?

Jag är inte ute efter dagis där tjejer som leker med Barbies ska ses som ett problem, och "uppgraderas" till killar. Tvärtom, jag tycker att varenda park eller offentligt (barn)utrymme är fullt av bröliga småkillar som knappt kan sitta still eller se en i ögonen när man pratar med dom, in need of help. Jag drömmer om att dagis blev bättre på att uppmuntra mixade lekar, tjejer spm vågar vara med i fotbollsspelet, killar som kommer in i dockleken. Och det sker ju ofta, fram till typ 4, 5-års åldern. Då händer något. Många killar blir "killiga" och medvetna precis som tjejerna. Man vill inte bli skrattade åt eller upplevas som annorlunda. Personalen ska vara medveten om ifall man ger killar mer tid, om man duttar mer med tjejerns osv.

Leder till snopplöner

Men då måste alla kommuner satsa. Här är något sjukt som mitt dagis råkade ut för. Personalen skulle filma sig själva hur dom behnadlade barnen i lekrummet. Bara det att perosnlena själva förväntades redigera materialet. En av dagisfröknarna kom till min man och undrade om han kunde lära dom. Va? Jag blev så förbannad på pösiga politiker som slår sig för bröstet - våra jämställda dagis- men fröknarna kommer inte längre än att dom måste lära sig kameran och redigeringen. Även om det inte är jättesvårt att lära sig så sänker det ju ambitionen. Jag har tidigare varit med om fröknar som jag frågat: Hur ser ni på jämställdhet? Svar: Jo, jag tycker det är viktig att leka med både killarna och tjejerna eller "Jämställdhet, eh... ? Eller som inte visste att man kan plugga genus. Som satte min dotter bredvid dom stökiga killarna vid matbordet för att hon var så duktig på att hjälpa till (jo, det är sant!) Då fick jag förklarar att jag inte prioriterade att hon skulle lära sig bli duktig och krävde att hon satt någonannanstans. Jag har också suttit med dagisföräldrar med noll koll som säger: Kan inte killarna bara ha rosa tröjor i mrogon? Så är det klart sen. Rosa tröjor åt alla killar och sedan brudar, har vi snopplöner.

Små velourbögar

Det här är ju svårt. Och det är många viljor. Men egentligen är det ju basic. I förskoleutbildningen ska jämställdhet ha en stor plats eftersom vårt samhälle bygger på jämställdhet. Genomsyra hela pedagogiken från dag 1 eftersom det är vad dagis handlar om, att de små människorna ska bli människor, inte gulliga tjejer och stökiga killar. Men "kritikerna" tror att det handlar om att göra småkillar till velourbögar i rosa kjolar. Men egentligen, om det var så, vad fan är problemet? Det är väl bättre än att pringa runt i en stor ring och bara skrika: ÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖH!

Men det behövs väl något "straff" om dagis ska göra det här. Typ inga pengar om inte målen uppfylls. Varje termin. Annars bryr sig ingen.

torsdag 14 augusti 2008

Mitt farvältal till Odd Molly

Anna: Odd Molly vann Guldknappen. Jag tänkte spontant två saker när jag läste det: 1. Fanns det ingen annan bättre? 2. Undrar om Belinda blir arg?

Jag känner sorg ikväll. Allt mitt arbetet förgäves. Sverige är en dum nation. Dumma modemänniskor i koppel och reklambrillor och MiuMiuskor ni egentligen inte har råd med. Dumma lattemammar som vill klä er som era barn. Ni har förstört landet. Jag känner mig inte hemma här längre. Jag måste kanske flytta. Jag ska bo i statyn på Österlen, utanför Kivik, som skymmer havsutsikten för Ulf Lundell. Där ska jag bo och sörja alla modemänniskor och lattemammor som förstörde Svea Rike. Jag lämnar min moders vagga nu. Hejdå förnuft och känsla. Välkommen Odd Per och skejtarmusor som plockar potatis med fötterna och har rosiga kinder. Detta är ert nu. Jag gjorde vad jag kunde. Men ingen. Ingen lyssnade. En dag kommer ni att längta efter mig. Men då är jag redan i min staty.
Känn ingen sorg för mig då. Gråt över er själva.

Lite så känner jag ikväll Anna.

Vad är väl en bal på slottet?

Emma ringde (skrek för att överrösta festen): Jag är på Guldknappen. Var är du?
Jag: Hemma.
Emma: Jag har en klänning från Roberto Cavalli
Jag: Jag äter knäckebröd.
Emma: Va? Jag hör inte?!
Jag: Inget.

Sedan ringde Doreen från Emmas telefon.
Doreen: Du skulle ju ringa mig i måndags, hallå?

Kontenta: Alla snygga brudar är på fest. Jag äter knäckebröd. Dom förstår inte mig. Jag förstår dom.

Kärlekshistorien är slut

Goodbye lover. Det var supertrouper så länge det varade. Jag älskade verkligen dig passionerat. Å dig med. Ja, båda två. Ni gav mig allt. Trodde jag. Egentligen skadade ni mig. Men gud vad roligt vi hade på vägen.

Goodbye Ben
Goodbye Jerry

Utan er...

Jag är så glad över era hejjarop! Det betyder mycket för det är inte så lätt att bli hälsohurtig.

Just do it

Det är viktigt att stretcha när man har simmat i 30 minuter vilket jag gjorde i morse.


Jag var så nära att ställa in. Klockan 07 satt jag håglöst här i soffan och tänkte att näe, det är inte värt det. Bredde en macka till och kände värmen från ungarnas fötter, katten och filten. Men jag gjorde det. Jag reste mig. Kanske ville jag visa min producent Tora. Är man så manipulativ mot sig själv som jag är så måste man nästan ha ett vittne. Någon att träna med.




Här är min producent Tora. Hon har alltid hjälm. Alltid redo.

Vad vill ni fråga pappor?

Vad är grejen med att ställa frågor till sina barn när man egentligen vill att dom ska göra som man säger? Min ovetenskapliga studie visar att det ofta är farsor som gör så här och det är ju otroligt mesigt faktiskt.
Pappa: Ska vi sluta gunga nu, Axel. Pappa tänker att vi ska gå hem och äta lunch, vill du det Axel?
Lilla Axel: Neeeeej!
Pappan: Jomen vill du inte det Axel? Du verkar så grinig och trött också, du kanske vill sova lite, vill du det?

Väntar den där stackars pappan på ett svar? När han en dröm kanske, barnet ska: Visst, pappa, nu går vi hem, vi häller upp en whiskey till dig och jag nattar mig själv idag.

Fettigt

Nu drar jag till Conny på Sverige Hälsan som ska sätta fettklämmor på min kropp. Fan vad kul känner jag spontant.

onsdag 13 augusti 2008

Hälso-Belinda 2008

I höstens Studio Belinda ska ni få följa med mig när jag med hjälp av ett litet team och annat löst folk försöker komma i form. Japp, sjubarnsmamman i Bromma ska trimmas och slimmas fast framförallt ska jag ta tag i min största fasa. Träning. Jag tycker att det är obehagligt att svettas. Jag lägger av när det blir jobbigt. Eller innan. Jag köper smågodis istället.
Hela mitt dumma bantarliv
Jag har hela mitt tjejliv gått på den ena dumma bantingskuren efter den andra. Gått ner tio kilo på bananer, soppa, glass, ostar, pulverdrinkar, ja you name it. Alltid dålig självkänsla runt kroppen. Så jävla trist. Först när jag blev med barn ändrade jag lite på den inställningen. Jag blev stolt över att min kropp pallade trycket. Kände mig stark och oövervinnerlig. Men sedan gick jag inte ner så mycket av dom 30 kilo jag åt upp mig med dottern. I ett år mådde jag skitdåligt.
Deppade hos Viktväktarna
Gick på viktväktarmöten och deppade i kapp med resten av dom som också drömde om det lyckade livet bortom den gigantiska invägningsvågen. Blev med barn med sonen och han ammade bort en hel del och sedan gick jag på en hård GI-diet med en kompis. Då kände jag mig snygg men började fundera över vad jag höll på med. Alla dessa quix-fix hit och dit. Men nästan ingen träning. Fast det var just det jag behövde. Varför kan inte jag göra den där kopplingen mellan att må bra och röra på mig? Jag som jämt tjatar på andra tjejer att stå emot trycket, jag är den där suckern som går förbi löpsedlarna och "jaha, sju kilo på två dagar", jaa, det kanske funkar. Efter GI-dieten gick jag sakta upp lite igen. Inte så farligt, jag sitter absolut inte och gråter i soffan. Men någonstans därinne vet jag att jag måste ändra på mitt liv. Och det handlar inte om att bli smal och knapra morötter. Jag har inte tid. Vi äter fiskpinnar i vår familj. Jag tänker inte ändra om allt och min dotter ska inte se mig sitta hungrig. Men jag måste sluta med skitgodis i tid och otid och jag måste röra på mig. Jag vill ju att mina barn ska röra på sig, inte räkna kalorier och vara rädda för fett. Men jag vill äta bra och jag vill vara pigg och fit (så klart) och ha massor av mer energi än vad jag har idag när klockan är fyra på eftermiddagen.
Jag är rädd
Därför gör vi en del av Studio Belinda till ett Hälso-Belinda i höst. Det blir INTE "Du är vad du äter". Det blir fortfarande aktulla gäster och kul ämnen men det blir mycket träning, snack med kända personer som tränar, roliga coacher med idéer om min form. På bloggen kommer ni att kunna följa alla mina steg om ni är intresserade. Och lite rädd är jag. Att det ska uppfattas som att jag skäms över hur jag ser ut men också för att visa upp mig i situationer där man helst inte vill att någon ska titta. Jag kommer inte redovisa min vikt på bloggen för det känns helt missvisande. Jag är lång och stor har alltid vägt mer än 55-kilo tjejerna och dessutom vill jag inte stå på vågen varje dag och hetsa. Jag kommer att lägga ut mina mått och så får ni se förändringen i måttdiagram och bilder. Vi kan ju börja med den här bilden.
Gummi-Jonas och Mamma Mu


Först ville jag bara radera bilden för jag ser ut som Mamma Mu men sedan tänkte jag att fuck it. Inte låtsas vara något jag inte är. This is me (Hör ni stråkarna nu, you better be crying!). Men ja, där står jag i all min prakt bredvid gummimannen, mannen utan underhudsfett. Han är världens snällaste och bästa joggingcoach Jonas.
Gummi-Jonas dräkt
Gummi-Jonas hade en åtsmitande kroppsstrumpa på sig och nu fattar jag hur killar måste känna som förtvivlat försöker att inte titta ner i en bruds urringning. Jag kom på mig själv hela tiden med att: "Titta inte ner Belinda, titta inte ner där vad du än gör nu".
Löpning- inga ursäkter
Jonas gav mig så mycket bra tips. För löpning är en grej jag ska syssla med eftersom det är enkelt, inte så dyrt och jag kan inte komma med ursäkter. Man kan springa morgon, lunch eller kväll. I sol och regn. Jag kommer ju träna mycket själv också, inte med personlig tränare för då blir det lite fusk.
Joggingregler
Detta lärde Jonas mig bland annat.
1. Jag har fel skor. De är tio år gamla, springskor ska max vara tre år gamla (enligt Jonas). Kläder spelar inte så stor roll sa han.
Så jag väntar med gummidräkt. Det får bli gummi dec-2008.



2. Minst tre gånger i veckan måste jag träna för att få upp syreintaget som i sig ökar förbränningen, men även för att få upp konditionen. Om man är vältränad redan kan det funka med "en kvart o dagen-träning" men inte annars. Minst 30 minuter ska man vara igång och man kan varva spring med snabb gång (vilket jag flitigt använder mig av). Just nu känns det sjukt att jag ska orka tre gånger i veckan. Kan hunden äta upp joggingskorna?
3. Han lärde mig också hur man ska springa för att belasta rätt och jobba med överkroppen (kommer i programmet).
Jag frågade också om jogging inte kan vara farligt för hjärtat. "Det är sex, också" svarade gummi-Jonas.
Va? Ni kommer ääälska gummi-Jonas.

Så här glad men trött var jag efter att jag klarat ett avrv (som tog en kvart, för en vältränad tar det max 5 minuter).




I morgon ska jag till Conny, min mentala coach som ska lägga upp kost/träningsformer samt mäta BMI och måtta mig. Jag kommer få stå med klämmor på kroppen. Han kommer klämma mina extra bröst. Allt detta kommer på blogg och i programmet också. Fyfan, jag mår redan lite illa. Som om att jag aldrig mer kommer att våga visa mig ute. Men sanningen är det första som måste fram uppenbarligen, om man ska kunna förändra sitt liv.

Nu kör vi! Och häng med om ni vill!

Aftonbladets nya Alex Schulman

I dag läste jag att Malin Wollin kallade Sienna Miller för puderluder. I love it. Så underhållande när en svensk krönikör som bor 7 miljoner rymdår från stjärnorna blir upprörd över att Sienna Miller pippat med en fyrbarnspappa runt vilken omständigheterna är minst sagt oklara ännu (ni vet, Veckans NU säger en sak, KLICK en annan). Själv är jag jävligt pissed på Madonna som ska ställa in sin 50-årsfest för att hon stukat foten. Så gör man fan inte när man har adopterat en unge från Malawi som kanske aldrig varit på kalas. Bad fucking kharma you cocaincrackwhore.

PS: Om Madonna stämmer mig nu, fattar ni hur jävla körd jag är. Förlåt barn, mamma ville bara vara lustig.

Småbarnsmammasenilitet

I dag skulle jag ringa Yoga-chefen på TV8, Tomas Hall. Hade en fråga. En viktig fråga. Ringer:
Tomas.
Hej det är Belinda
Hej
Jag stör inte i Yogan
Haha... eh? Nä?
Eh... ok. Du, jag har en fråga.
Jag ställer frågan som är lite hemlig så vi kör så här.
PIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIP
Eh... jaha... vill du att jag ska ta beslut om det?
Ja, det är klart.
Jaha.
Eh... okej.
Ja?
Hur många veckor sänder jag förresten?
Det vet jag inte.
Nähä... okej.
Eh... vem tror du att du har ringt.
Min chef, Tomas. Har du boffat tantrathé eller vad är det frågan om?
Belinda. Du har ringt till Tomas. Din kompis ex.
Eh...
Lång tystnad.
Oj! Hej Tomas. Fan det var inte igår.
Nä. Haha.
Oj. vad tålig du var.
Ja, men jag undrade ju vad du höll på med.
Jo, precis. Men du ha ett underbart liv då da.
Du med.
Hej
Hej

Kristallen- here I come

Nu ligger jag bara 1, 223 000 röster bakom Gynning och Renee Nyberg. Kom igen, nu tar vi dom. Jag får hjälp av Linda och Denisan så det borde ju gå vägen. Hoppas jag. Har redan ringt Janne Josefsson och han ska vara min date. Jag har även låtsasgråtit framför spegeln. Blev kanon om jag får säga det själv. Very emotional.

Machosnubbar... yeah right

Idag har jag varit ute med Bobbo Krull och gjort Studio Belindas hösten 2008 första inslag. Jeg kan säga så här: det blir lite annorlunda i höst och i morgon ska jag outa det för er. Späääänande va. Alla min hundra läsare ska få veta. Men lite om Bobbo nu.

Det här är Bobbo.

Man kan tro att han är väldigt tuff men skenet bedrar. I den där stora machokroppen dunkar ett varmt hjärta. Han började dagen med att dissa mina rosa strumpor. Då sa jag till honom att han har världens vackraste ögon och borde framhäva dom mer genom att inte bara gå runt i grå kläder. Då rodnade Bobbo. Hehe.

Varför ska han ha en strippa?

Varför skulle han vilja vara med en strippa? 2 veckor i västindien låter ju nice, men om din man är någorlunda vettig kan man ju fatta att han inte vill tillbringa tid med att kolla på en kvinna som tar av sig kläderna för en främmande människa. Det är ju superförnedrande för båda parter. Konstigt val att ge sin man. Jag tycker inte en att det ska finnas ett val att köpa sig till att se kvinnor (eller män)förnedras för att de kan pröjsa för det. I synnerhet när man själv har en dotter. Tycker jag. /Anna

Anna. Erkänn att du skämtade nu. Visst?

Min man får en strippa

Sonen vaknade flera gånger både i förrgår och i natt med riktiga skrik. Det tar lång tid att söva om och vi som la av med välling på nätterna innan sommaren börjar glida ner i diket igen. Dagisbearbetning? Skitjobbigt i alla fall. Jag mår så dåligt av att inte få sova på natten (är morgonmänsk) och har lagt ett förslag på mannen bord: "Om du tar alla nätter själv får du två veckor över jul i Väst-Indien med en strippa".

Inget napp ännu.

tisdag 12 augusti 2008

Rösta på mig!

Min vän Monique har visat mig ljuset. Kolla. Man kan rösta på mig!!!!!!! Kom igen nu alla. Nu fan ställer ni upp. Det är det minsta ni kan göra för mig när jag bjuder ut mitt liv till prostitution. Varje dag försöker jag skriva något speciellt, bara för er. Vi tar hem det här. Vore det inte sjukt kul om lilla Studio Belinda gick upp där och roffade åt sig en Kristall framför alla SVT:are som bara: Öh, vem är det? Är det sjubarnsmamman från Bromma? Den arga feminsthaggan på Aftonbladet? JA DET ÄR JAG!!!!! och jag vill tacka Lisa Fabre och Maria Sveland och såpan Våra bästa år och jag vill tacka mina barn - ni är så fina när ni sover- och min man som är så fin när han inte bråkar med mig och MAMA, MAMA you made me!!!!!! Tack.

Väldigt dålig hårdag


Om jag alltid satt hemma och jobbade hela dagarna skulle jag se ut så här. Till min frisör Örjan- ring tillbaka nu är du snäll. Stäng av din Mia&Klara-dvd och bara slå mitt nummer. Det är inte svårt, jag lovar.

Jobbar som en iller

Fast jag jobbar på som en liten blå idag. Har krönika till Ab som ska lämnas innan dagis 16.00 Jag skriver om sex. Jag har pratat 10 gånger med min producent samt en gäst. Jag har pratat med Micke på TV8 som ska hjälpa mig med bloggen som ska ligga hos TV8 i höst. Jag har ringt Tomas Hall för att prata Yoga och om en jobbgrej. Jag har tränat och bloggat. Jag är sååå värd min lön just nu.

Belinda har inget att göra

Donny skriver angående att jag väntar på "attacken" mot den dåliga pappan Fredrik Wikingsson att: "Jag sätter mig i soffan och väntar"
Du har inte så mycket att göra idag eller? :)


Hahaha. Right on Donny. Jag jobbar ju för fan i media.

Denise Rudberg, vad har du gjort?

Oh my god... Kära Denise Rudberg gillade mitt inlägg om barn och städning. Men bilden. Denise- vet du inte att det är "skejtarmamma"-bilden som jag fått så mycket skit för??!! Att jag ser ut som en 50-årig mamma som vill ligga med sonens kompisar typ. Det är alldeles för längesedan jag pratade med Denise.

PS: Nej, ta inte bort den. Man måste stå för sina misstag.

Vem rasar mot Fredrik nudå?

Fredrik&Filip dök upp dygnraka på presskonferensen inför teve-tävlingen Kristallen. Fredrik är pappa till en liten. Nu ska det bli intressant att se om pennor vässas och tangenteborden dammas av för att samma personer som gärna dissar en morsa som tar ett glas vin ibland kommer rasa över denna pappa som en dålig förebild.

Jag sätter mig i soffan och väntar.

Dagens wörkout!



Den där stairmasterna jag fick av min man i april har jag inte använt- förrän idag. Stod framför teven i 40 minuter! Jag var helt slut. Samtidigt såg jag såpan Våra bästa år där en nunna stod och pratade med en Barbiedocka (alltså dockan, inte en brud med sillisar!)om vem som var ond och skyldig till att hon inte hade någon karl. Hoho. Egentligen skulle jag skriva krönika till Aftonbladet.

Utbrott mot bortskämda ungar

MIn dotter hade två kompisar över. När dessa tre hade haft kul och byggt kojor och fullständigt rivit hela dotterns rum plus vardagsrummet och det var dags att gå hem säger jag att alla ska hjälpa till att städa. Min dotter är van nu, vi tycker att hon är så stor att hon ska städa med oss nu men kompisarna såg ut som om jag just hade krävt att dom skulle slicka i sig en hel kastrull med spenat. En av kompisarna föll ihop på mattan: Det orkar jag inte!!!!!! Det smittade av sig på dottern och plötsligt låg alla i en hög och var såååå trötta.

Till slut fick jag under hot hela truppen att städa. Men det var sura miner när alla gick hem. Men jag fattar inte. Fem- och sexåringar ska väl rimligen kunna hjälpa till att städa. Varför daddar vi våra ungar så? Är det för att vi hellre städar själva för att det blir bättre då? Eller för att vi inte orkar bråka?

Eller på dagis kan ju knappt fyra-åringar och fem-åringarna ens sätta på sig jackan själva. Ibland tar det hundra år för vissa föräldrar att få ut ungarna genom dörren på dagis. Tycker vi synd om våra barn? Inte ska dem städa? Inte ska dem tvingas använda sina sköra småarmar och händer till att sätta på sig strumpor själva? Men betänk att fyraåringar knyter mattor helt själva i Pakistan. Jag säger inte att det är en ultimat lösning direkt men då ska väl rimligen en svenskt femåring kunna klä på sig själv på dagis eller hjälpa till att städa sitt eget rum.

måndag 11 augusti 2008

Mediegegg- min nya redaktion

Jag ska berätta en sak om mitt jobb. Min nya producent heter Tora Heckscher och min inslagsproducent är Bobbo Krull. Min redaktör heter Negar Josephi. Jag ska presentera dom med bilder och mer fakta och så på bloggen snart. Det bästa med dom är att det är "ängslanfritt". I mediabranschen oroar sig många bara över saker som vem som är på topp, hur ligger jag till, hur bygger jag vidare på mitt jävla varumärke och ser ut som om jag inte har bajsat på mig av creddförstoppning och nu måste jag googla mitt namn för hundrade gången idag och så vidare. Man får aldrig visa sig svag för då biter någon. Lite överdrivet fast ändå lite åt det hållet. Men på vår redaktion råder inget sådant. För alla är snälla på riktigt. Det är så himla skönt och jag ska försöka ta det till mig och våga... åh, vad prettoalban det här låter nu men... försöka vara mig själv helt och hållet. Håll utkik med andra ord. Jag var också och simmade med producenten idag (hon, träningsfreaket). Jag tränar ju aldrig men lyckades göra 50 längder innan jag föll ihop vid bassängkanten i en spillra av underhudsfett. Men Tora var så fin och hejade på hela tiden, som en personlig tränare.

Jag har nu köpt ett simkort tillägnat Stockholms stad. Vi simmade i en utomhusbassäng och jag tittade upp på molnen när inte lungorna höll på att kollapsa och funderade på varför jag är så rädd för att träna när det bevisligen är så bra på kropp och själ. Inget svar ännu. Återkommer.

Bobbo Krull och kulturchocken

Einar vår fotograf til inslagen är jättegullig (min kamera är sönder, väntar på en ny så att ni kan få se en bild på honom). Han ser ut som en medlem ur det där pojkbandet med IDOL-killarna, ni vet. Danny, Erik och vem det nu är. Vad heter dom? Eller han Jimmy som var med i Fame Factory. Mer så kanske. Jag ser framför mig hur Bobbo Krull sätter tänderna i honom. Häromdagen sa Bobbo Krull till producenten om fotografen: "Det är väl ingen sån där med stuprörsjeansen vid knäna som fjantar sig" om Einar.

Jag ser en kulturkrock på ingång. Jag vill inte att Lill-Einar blir skadad i den. På onsdag ska vi filma ihop för första gången, Bobbo, Lill-Einar och jag.

Två intressanta grejer på jobbet

I dag såg jag min producent slänga ner en Treo i en full flaska Loka. Det tyckte jag var intressant. Som om det vore en skiva citron. Sedan klagade hon på att jag dricker så lite vatten och visade på en flaska vatten hur man ska "tanka". Detta hade hon lärt sig av en israel. Jag var på vippen att fråga vad mer hon lärde sig- but I didn´t.

Här slavar jag i mediegruvan

Första dagen på jobbet. Känns som om jag fått en slägga i huvudet. Nu ska min producent och jag gå på mirkoyamahsbaktieriegympa medan au-pairen hämtar på dagis och lagar middag .

Dagis

Min son kastade sig på marken när jag gick från dagis i dag. Dottern bara log. Det var lite jobbigt men jag vet att han glömmer mig sen. Min take on dagis är att man inte får göra för stor grej av om ungarna är sura när man går. Fem minuter senare har dom glömt. Jag var skitsur över att behöva jobba idag men så fort jag kom till jobbet blev jag glad över att se min producent och min redaktör.

söndag 10 augusti 2008

Samma kvinna söker alltid frid

Jag läser i Aftonbladet om hur man stressar av och skiljer på jobb och familj. Hon som intervjuas sitter avslappnat i gräset med ett block i famnen där hon skriver ner saker om (stress) livet och hon har en indisk prick i pannan. Hon äger papplåde/betongkrukoraffären Granit och jag tror att jag minns henne från MAMA också där hon tipsade om ett lugnare liv. Alla kvinnor med framgångsrika företag stressar ner. Downshifting tror jag att det kallas. PR-konsulter och bankdirektörer blir bagare, det är också en trend. Eller startar eget bebisklädmärke. Skulle vara kul om det kom fram någon städare, som satt i gräset med indimärke i fejjan och tipsade om hur man finner lugn och frid när man har ett stressigt arbete som inte betalar så jävla bra och liksom behöver bli av med riktig stress, typ "hur får vi ihop till barnens klassresa och räkningen från Telia och vem tar barnen de första fyra veckorna på deras sommarlov när vi måste jobbajobbajobba", inte "herregud, hur ska jag hinna både New York, styrelsemöte, två dagismöten och Family Living-reportaget den här månaden". Eller är jag bara väldigt fördomsfull nu? Men det är lite som att alla som går för att ta reda på sina före detta liv alltid visar sig ha varit något spännande, som prinsessor eller som min kompis, någon översexuell kurtisan. Aldrig trist bonde eller kronofogde. Samma med downshifting. Alltid samma papplådeaffärsinnehavare som säger något lätt förutsägbart om hur vi ska tänka kring vår tid. Kanske papplådeaffärsinnehavaren har för mycket tid och måste lära sig jobba? Eller jag vet inte.

It takes a village to raise a child

Idag åt mannen och jag lunch på uteserveringen till stans bästa indier, Indian Garden, i Hornstull. Förbi kommer två 12-åringar. Den ena säger högt till den andre: "Din lilla fitta", varpå jag ännu högre: "Nej, den lille kuken!" Båda stirrade på mig , den ena flinade osäkert och jag kände mig som fucking Oprah. I care about the future.

Ps: Ni ser väl till att Marcus (se nedan) får en date nu va? Jag litar på er.

Hallå? Dejt till Marcus tack!!!!!!!

Alla småbarnsmorsor därute, någon singelkvinna har alla i bekantskapskretsen, ni vet hon som vi tycker lite synd om för att hon inte träffat någon och därför inte har det lika bra som vi har det fast i hemlighet är hon så jävla glad att hon inte har blivit som oss och det är vad hon snackar om med sina andra singelvänninor när dom är ute och drinkar... Just den kvinnan ska vi fixa ihop med Marcus (alternativt en skön frånskild småbarnsmamma). Kom igen nu!!!!!!!!

lördag 9 augusti 2008

Dejta Marcus! Nu!!!!!!



Det här är Marcus, vår kompis. Han är ensamstående papa med delad vårdnad. Han är trettio. Jag har äntligen lyckats övertala honom att bjuda ut sig på bloggen. Så om ni känner någon som är singel eller själva är det och tror att M skulle passa så länka hit eller tveka fan inte att mejla honom på: mmozoutside@hotmail.com. Kom igen, nu ger vi Marcus en rolig härlig fin kvinna som vågar blinddejta. Du måsta vara över 18 och se nu till att skicka med ett kort för ingen vill köpa grisen i säcken. Marcus är jätteschysst så var inte blyga!!!! Blir det bröllop kan ni gifta er i Studio Belinda... nä, jag skämtade bara. Fullkomlig sekretess råder.

Kortfakta om Marcus
Längd: 1.85 (kom ihåg att män alltid ljuger om sin längd, dom plussar på 3-5 cm, ungefär som tjejer drar bort 3-5 kilo på sin vikt)
Favoritskor: mina svarta och vita converse
Sista fyllan: började på Berns och slutade på en båt
Pub, bar eller klubb: Med rätt umgänge spelar det ingen roll
Frikort i ett förhållande: Natalie Portman
Bästa barnboken: Astons stenar
Bästa barnfilm: Rattatouille
Gör först på morgonen: Välling
Gör sist på kvällen: Kollar på teve
Sämsta date: En tjej utan talförmåga som var humorbefriad. Men jag stod ut hela kvällen.
Drömdate: Någon som går att snacka med lika bra som en nära vän.
Marcus Birro eller Ulf Lundell: Jag känner honom lite från Göteborg så jag väljer Marcus.
Izabella Scoruppco eller Kristina Lugn: En blandning av dom båda. Izabellas utseende och Lugns poetiska intellekt. (Dream on! Belindas anmärkn. I will, Marcus anmärkn)
Fotbollslag: Farsan är ÖIS:are, men jag har varit på lika många Blåvitt-matcher så jag kallar mig bara Göteborgspatriot när det gäller fotboll.
Favoritjoke: "Min farfar dog i ett koncentrationsläger. Han var så jävla full att han ramlade ner från från vakttornet och bröt nacken".
Dagens outfit: Luvtröja från American Apparell, Acnejeans, Sean John-tshirt, vita converse
Signalement: pratar göteborgska, litet ärr under hakan från en breakdancetävling i mellanstadiet, långa ögonfransar
Läser: en bok om Trustorhärvan
Dagis eller vårdnadsbidrag: Dagis
Dejtar gärna: inte klassiskt. Inte fika eller middag med stearinljus utan hellre promenad eller ses ute
Ligger på första dejten: Gärna (Slampor hör av er! Belindas anmärkn, Please do, Marcus anmärk)
Facebook: Jag har precis gått med så mittimellan
Fredrik Reinfeldt: Nej
Mona Sahlin: Svårt för henne
Queer: gay is good but I prefer Heiniken
Landstingssubventionerade mödomshinneoperationer: "Vad är det?" (Belinda förklarar, Belindas anmärkn). Ta tag i grundproblemet bakom istället
Inställning till bloggsfären: Bloggfri
Blondiner eller brunetter: Jag är allätare som Persbrandt skulle ha sagt

Slåss du Belinda?

AMO skriver: Själv då Belinda? Vevar du loss?
Oh ja. Jag kan slåss. Det lärde jag mig när jag var tonåring. Fast herregud, jag är 34-år, tittar på Efterlyst och är rädd för ungdomsgäng så det har ju inte blivit så mycket träning på sistonde. Jag tycker inte man ska slåss så klart men om någon skrev skittaskigt om mina ungar eller man skulle jag inte stå och le stelt när vi sågs ute som många gör. Jag skulle bli skitsur. Men när man blir sur så tycker folk att man är konstig. I medievärlden råder någon slags (fullkomligt transparent) attityd av att man ska låtsas att man inte bryr sig fastän alla bryr sig. Därför står vissa ut från mängden, som Alexandra Pascalidou eller Janne Josefsson, som ju har temprament. Eller varför inte Martin Timell som ju blev skitsur när Olle Palmlöf kallade honom pedofil som ett skämt någon gång. Det var så grymt när han blev förbannad tycker jag. Det är aldrig någon som blivit sur när jag skrivit om kändisar heller för det har jag ju gjort. Jag hörde på omvägar en gång att Tilde de Paula var sur på mig när jag hade skrivit att jag hoppades att hennes barn fick ätstörningar (usch, det var taskigt, men hon var programledare för ett "tjejprogram" som jag hatade som jag tror hette Bitch och som gjorde dokusåpa av en tjejs skönhetsoperationer). Men sedan sågs vi när jag skulle vara med i morgonsoffan på fyran och hon var proffstrevlig som vanligt. Den enda som blir jobbig, när jag råkar nämna hans namn i ett negativt sammanhang, och börjar mejlterrar är en före detta skivbolagdirektör som satt inne för våldtäkt.

Fest med Doreen

Jag var på bröllopsfest i går. SVT-mannen Johan Ripås gifte sig och jag svär att jag hamnade på SVT:s personalfest. Karin af Klintberg (lite Gudkvinna på kulturen eftersom hon gjort grejer som "Värsta språket", "Kobra" etc), nyhetsuppläsare, Kobra-producenter och hej och hå. Flera frågade också när jag presenterades för någon: Jobbar du på SVT? Ingen koll på Studio Belinda där alltså. Min man gick hem bättre eftersom han jobbar på Uppdrag Granskning. Kramade min gamla kompis Jenny Morelli som hade chockrosa tight klänning, skitsnyggt. Träffade Stina Wirsén som illustrerar för DN, vi pratade ABBA-filmen, (ni har alla sett den nu va?) Träffade äntligen Doreen Månsson. Vi har en massa gemensamma kompisar men har aldrig träffats. Hon är stor i käften och har sidenhy och är väldigt rolig. Vi hade jättekul. Det roligaste var när vi satt och snackade om hur så många kommer undan med att dissa och snacka så mycket skit om andra, att inte folk blir nedslagna oftare eller att det i alla fall blir tjafs när folk ses på vimmelfester när någon dissat personligt, någons fru/make/barn.

Stureplansfolk kan inte slåss, sa Doreen då.

Det har jag inte tänkt på. Det är ju därför ingen reagerar när någon tex skriver att "Jag spyr på X, hoppas han döööör för han är så kass i teve".

Stureplansfolk och stora delar av mediefolket kan inte slåss. Dom kan inte ens veva med handen. Hahaha. Jävla töntar.

fredag 8 augusti 2008

Kvinnorna tar över Aftonbladet

Just nu är det fyra kvinnor som "styr" Aftonbladet Kultur. Karin Magnusson är chef och Åsa Linderborg är biträdande och Helena Bergstrand är tf redaktionssekreterare och Alice Eggers är sekreterare. Dessutom kryllar det av kvinnliga chefer på Aftonbladet nu. Kicki på Nöje, Maria T som projektchef, Lena A som redaktionschef, Camilla och Christina som nyhetschefer, Lotta på debatt, Helene A på Bonus, Marika på feature, Sofi F på Sofis Mode osv osv osv. "Var är kvinnorna"-diskussionen börjar alltså kännas passé. Gud vad skönt.

torsdag 7 augusti 2008

Ser min röv fet ut i den här?


Sen hände det här. En geting flög in och jag lyckades efter lång utdragen strid döda den varpå St tropez-mammans lilla skitunge till son utbrister:

Kunde du inte satt dig på den?

Tacomiddagen


Var på tacomiddag på eftermiddagen hos St Tropez-mamman. Det var kul. Jag fick låna hennes ena DIOR-tiara och lilla ögonmask. Hejja. Sonen två år var på topp. Han gick ut lite svagt tyckte jag med att bara låna St Tropez-mammans smink men sedan växlade han upp och drog ner alla nötterna på golvet, därefter visade han toppform genom att dra ner allt innehåll i sin Taco på golvet och därefter bajsade han och satte ner ena handen i blöjan, drog upp den med en stadig backhand och visade glatt upp innehållet medan han uttropade: BAJS varpå han precis skulle smaka på det men då bröt domaren. När vi skulle gå avslutade han med att riva ner och plocka isär dörrklockan.

Om något mediehus söker en manlig chef så ring.

Hej Hej sommar

Ungarna somnar 23 typ varje kväll. Det håller på att driva mig till vansinne nu mot slutet av sommaren. Jag tror jag blir crazy på riktigt snart. I kväll var jag nära att göra en välling till mig själv och låsa in mig i sovrummet på obestämd tid.

Får hon får väl du?

Kvinnor har fött barn i alla tider men inte hon. Nu är det väl hennes tur att gå in i graviditetsbubblan. Får du så får väl hon?
-Lotta


Nej.

Tanten


Nu har jag varit på mitt kära Judith igen, köpte den här gula klänningen i hundra procent bomull. Den är knälång och jag känner mig som en härlig bondtant i den. Men om ni tycker att jag ser lite sammanbiten ut på bilden så stämmer det. Återigen på väg på ett jobbmöte. Alla dessa jobbmöten om Studio Belinda. Jag borde unna mig ett yogaläger, en barnflicka och en personlig tränare. Som jag slavar i mediefabriken. För vad, undrar jag ibland? Stämpeln som arg gammal feminist. Få ären att hälsa på Carl M Sundvall ute och beundra hans jävla permanent?

Nä, i morgon ska jag unna mig ett nytt Hermes-armband som plåster på såren.

På tjocken bitch

Åh gud. Jag skämdes idag. Jag påmindes om hur självupptagen jag var när jag var på smällen. Stod bakom ett par i affären. Hon var på tjocken och föreläste högt för honom om vad hon fick äta när han hade lagt ner ett paket mozarellaost i vagnen. Inte en tanke på att han kanske ville äta ostjäkeln. Och passade på att dissa att han hade kommit hem klockan 23 från en middag föregående kväll, trots att hon har sådan foglossing just nu.

Som om folk aldrig fött barn innan. Get over it.

Marie Söderqvist är ingen underdog

Marie Söderqvist, kolumnist i Expressen och PR-kvinna har lite sent upptäckt Bitterfitte-debatten. Jobbigt när man är "på samma sida" som typer som hon. Som man egentligen inte alls delar åsikt med. Söderqvist älskar att framställa sig som underdog i jämställdhetsdebatten, typ vi som vågar säga högt att vi vill vara hemma med våra barn. Fast det är ju Söderqvist som har hela svenska folket på sin sida om man ska titta på statistik och pappaledighetsuttag och bla bla bla. Hon skriver i gårdagens Expressen om kärnfamiljsdebatten:"... och skulle man drista sig till att hävda att det kanske är bra eller åtminstonde inte dåligt att kvinnor vill sköta om barn och ha kontroll över barn och hem och män vill jobba hårt så kommer man att bli idiotförklarad.

Idiot.

PR för ljuva barn

Ibland tycker jag att ha barn påminner väldigt mycket om att vara servitris. Din "kund" är en skitpackad Mikael Persbrandt som har bajsat på sig och bara skriker "MEEEEEER!!!!!!"

Yogaläger fnissfniss


Jag är så utmattad av att ha sökt yogaläger på Mallorca på nätet hela morgonen. Tänkte hitta mig själv för en stund. Äta nötter och bara rå om mig själv, det är jag värd. Ett glas vin på terassen på kvällarna, läsa Mia Skäringers krönikor i Mama och tänka att "gud, vad härlig hon är, så äkta". Kanske att jag packar ner lite värmeljus så att hotellrummet bir hemmamysigt också. Gud, jag kommer sakna barnen så mycket bara, eller nej, egentligen inte men man ska ju säga det nuförtiden, fniss fniss.

onsdag 6 augusti 2008

Ge mig arsenal bara

Ibland går verkligen syskonbråken mig på nerverna. Vet ni vad jag skulle vilja ha? Sådanda där batonger som polisen har där man trycker på en knapp så poff, åker värsta hårda batongerna ut. Ingen annan skulle hinna märka varför mina barn ligger och sussar på marken i parken.

Vi älskar våra barn

Min kompis och jag ligger i soffan och läser dumtidningar. Våra barn står vid varsin liten synt och spelar i otakt, gälla jobbiga oljud, man hör inte sig själv genom dom och på en "normal" människa skulle hjärnan dela sig som ett stengolv i ett jordskalv. Så som jag tänker mig att fångarna känner under förhör på Guantanamo Bay då de tvingas lyssna på dålig rockmusik omochomigen.

Min kompis: Bara småbarnsföräldrar kan ligga i det här oljudet och läsa vidare utan att reagera.
Jag: Jamen klart. Det enda man är rädd för att att dom ska ropa på en, inte lite oljud.

MILF-mamma

Vi satt i bilen på väg hem och jag sa att jag var avundsjuk på St Tropez-mamman som skulle vara 40 när hennes son är 18.
St Tropez-mamman: Mmm. Och då har jag silikonbröst, botox överallt och ligger med hans kompisar.
Mannen: Låter rimligt.

Jag kan andas igen



Vi hämtade upp St Tropez-mamman och hennes son och begav oss till Eriksdalsbadet. Det var kul i en timme sedan blev alla vuxna rastlösa och började undra om det var risk för att få fotsvamp i vattnet. Klamydia tror jag inte, det var mest småbarnsföräldrar and they don´t fuck ifall ni undrar.

Efteråt upptäckte jag att jag hade glömt behå, (åkte dit i baddräkt). Fick låna St Tropez-mammans push-up behå. Det var länge sedan jag hade tuttarna under hakan och inte kunde andas men det var kul. Vi åkte till Prinsen och åt efteråt (St Tropez-mammans x-man jobbar där) och flera gånger var jag tvungen att kika ner innanför skjortan på tuttarna. Så ihoptryckta att man hade kunnat använda dem som pennställ. Eller något porrigare.

Semestertorka

Vi har inga idéer längre. I dag ska vi bada i inomhuspool. Jag tror ingen riktig vill det egentligen men vi kommer inte på något annat.

Är jag på riktigt?

Jag har ett stort projekt framför mig på jobbet. Ni kommer skratta när ni får veta. Lite är jag rädd att folk kommer skratta för mycket eller att jag inte vet hur det kommer landa om ni fattar vad jag menar. Samtidigt vill jag inte vara sval. Jag vill inte bygga en låtsasbild. Jag utelämnar mycket i bloggen, i synnerhet mina kids och min man, men jag vill inte vara fejkad. det är något annat än integritet. Jag vill inte bara visa mig snygg och stark även om det är enklast. Eller tryggast. Ni kommer få se mig på ett annat sätt i höst. Sedan har jag lite tv-ångest överhuvudtaget. Jag har aldrig sökt mig till tv självmant. Jag tycker att det är askul, väldigt speciellt, men samtidigt lite jobbigt, utelämnande och det tar på kraterna. Jag känner mig som en clown lite.

tisdag 5 augusti 2008

Bröst, lika men ändå olika

Träffade en gammal kompis idag som börjat träna som en dåre.
Hon: Jag har utvecklat extra bröst.
Jag (glatt!) Det har jag med!
Hon: Va?
Jag: I armhålorna. Fettbröst.
Hon: Nä men alltså, jag har utvecklat extra bröstmuskler för att jag tränat för hårt.
Jag: Jaha.

Det var ju inte riktigt samma sak. Men jag tänker att jag kan ha mina om det skulle bli en istid i Sverige. Shit vad jag skulle överleva.

Mamma Mia är Sex and the city


Jag är kär i en kvinna. Jag skulle kunna stalka henne. Egentligen vill jag vara henne. Jag vill framförallt se ut som henne både när hon var trettio och när hon (jag) är nästan sextio men jag har nog inte kindbenen att ta med mig. Jag har varit på bio och sett Mamma Mia och Meryl Streep är... jaa, hon är fantastisk. Boys and girls, ni som är lika sena som mig och ser alla filmer tusen år efter premiären, har ni inte sett Sex and the city-filmen ännu så skit i det. Skiiiit i det. Den är tam, kläderna är fula och kvinnorna lama och trista. All chemistry is gone. Gå och se Mamma Mia. Carrie och Samantha bor på en grekisk ö nu och dom är lite äldre nu men dom har sktikul.


Tänk att världen obsessar över att Al Pacino eller Robert de Niro skulle vara vår tis stora. Al Pacino gör bara skit nu (79 minuter) och De Niro, hur länge ska han leva på att han stod framför spegeln och talade med sig själv? Det finns två scener i MM, en är när Meryl Streep sjunger "The winner takes it all" som är helt... men så har kvinnan också gjort Sophies val, Deer Hunter mot De Niro och tusen andra sjukt bra filmer, jag satt som en guldfisk med gapande mun så bra var det, och sedan bölade jag ögonen ur mig när hon sjunger till sin dotter. Men mest är MM bara feel good och rolig och det kryllar av oneliners och jag vill plötsligt vara medelålders på en grekisk ö och också ha knullat med Stellan Skarsgård och Pierce Brosnan... eller ja, ni fattar.

Vill ni bara bli glada och känna att allt är lätt för en stund så där som livet ska vara? Gogogo.

Hatar du min blogg, egentligen?

Jo, men hur lyckades du tolka in att jag gillade "vänster"journalister som "avslöjar" saker och sätter in folk i offerroller samt själva hyr in svart städhjälp? tycker bara bloggen här är så drygt medelklassig emellanåt och bara tjatar om karriärkvinnornas problem, har inte yppat ett ord om vem som är topshot vänsterjournalist eller vänsterproffstyckare. tvärtom, jag skiter i dom. men det är klart, det är ju en blogg av och för karriärkvinnor, men ibland skriver du bra och träffande saker vilket är anledningen att jag tittar hit ibland. /Manlig arbetare (den mest avskyvärda reaktionära människotypen som får ta mest skit i dom här kretsarna)

Hej arbetare, det var inte dig jag syftade på, att du skulle gilla vänstermänniskorna utan jag bara utvecklade ettt resonemang utifrån din kommentar. Jag tar aaallt ansvar okej. Men tycker du verkligen att jag är dryg? Jag som är så härlig och från Göteborg å allt. Moi? Go rund och glad nästan jämt.
Va? Hörru, kom igen nu...

Städare byggde media

Någon skrev en anonym kommenter som jag råkade avvisa av misstag. Till senaste inlägget Handlade om att det måste vara jobbigt att vara medietjej och inte minnas hur man jobbar efter all semester. Samt att det är tur att städare och annat finns som bygger landet. Var inte meningen att censurera. Men du, jag ääälskar städare. Du vet väl att alla mediamänniskor älskar städare och au-pairer och barnflickor bara det är svart. Tänk dig de bästa vänstermänniskor du vet typ som filmar dokumentärer eller är journalister och avslöjar eller berättar om hur illa vissa mäniskor har det och agiterar om hur vi måste få bort orättvisorna och att vi måste bekämpa klassamhället. Dom exakta människorna har svart städhjälp eller barnflicka men skulle aldrig erkänna det öppet för dom skäms. Dom tycker nog att det strider mot bilden av dom som fina vänstermänniskor som vill ha ett samhälle där alla är med i systemet. Typ. Fast egentligen tycker dom bara att det är dyrt med vitt. Jag kan räkna upp hur många som helst. Människor med härlig moral om "den lilla människan", bara hon går att pröjsa svart.

Städarna och barnflickorna bygger inte bara landet alltså, utan tidningarna, tv-kanalerna och litteraturen.

Känner ni peppet?

Jag hade möte i morse med mina nya producent. Jag stod i ett tyst kök- alla andra sov- och försökte komma ihåg hur man gjorde. Alltså kaffe först? Dusch? Kläder, vad har man för kläder om man ska ut bland folk, kan man gå i träskor och gamla gravidjoggingbyxor. Svar: Nej. Jag känner mig som ett barn som behöver stödhjul på cykeln. Minns inte hur man stod framför kameran och hur manuset ska se ut eller har inga idéer och stackars min producent hon kommer att undra vad hon gett sig in på och nu gäller det ju, den här säsongen ska vi satsa.

Så minns jag och klär på mig och sätter mig i bilen och sedan dricker jag kaffe med min producent och hon är en trädstam att krama runt och jag lugnar mig. Åker sedan hem och trär på mig gravdijoggingbyxorna igen.

måndag 4 augusti 2008

Bye bye Ronnie

Läser att Ronnie Sandahl, lill-Ron aka Aftonbladets egen konstnär, ska flytta till Berlin. Är inte det superklyschigt? Som om jag skulle dra på yoga-läger på Mallorca i tre veckor.

I´m so sexy


Det är ju helt otroligt vad snygg och frääääsch du är, Belinda! En riktig goding. (Och vilken bra intervju!)

/Lovisa, som precis sträckläst dina böcker


Eller hur!!!!! Fan vikken hottie jag är.
PS: Du får tillbaka dina nakenbilder nu. Jag postar dom.

En glad jävla morsa?

Clara skriver: Jag tycker det var en bra intervju (med Belinda i Mama, Belindas anmärkning) och jag njuter när jag läser om det du tyckte var jobbigt, därför att det är ärligt och livet är upp och ned hela tiden. Ingen säger innan man blir mamma att det är lite jobbigt att aldrig få vara för sig själv till exempel. Det är något jag fejsar nu, första barnet. Jag skrattar ofta åt att jag gör utåt sett "dåliga" saker med mitt barn, sätter henne i babysittern och tar ett glas vin, men hettergud - hon mår väl bättre av att jag är en glad mamma också?

Nej. En glad mamma vill vi inte ha. Vi vill ha en nykter morsa som blir fet på latte, sitter i parken hela dagarna, bakar massor av bullar, inte har knullat på tre år för vaddå, barnen kommer först nu och som yogar för att hitta sig själv, eller för att Lisa Fabre har sagt att det är bra. Det vill vi ha Clara. Inte en glad jävla mamma som är sig själv, hör du det?

När jag var med i samma tidning som Lisa Fabre

Hittade förresten min gamla MAMA-intervju idag.

Hur väljer man sina krig?

Det pågår en debatt här på bloggen. Om man ska ta strid för allt vad gäller jämställdhet jämnt eller om man - som jag tror på- ska välja sina krig.
Malin undrar just: Vad betyder det då, att välja sina krig?

Jag menar så här, kan ta ett exempel från Aftonbladet där jag är anställd. Jag la snabbt ner att klaga varje gång jag kände att det utifrån min övertygelse fanns skit i tidningen. Jag la ner därför att folk blev:
a trötta
b slutar lyssna, "åh nej, nu ska hon klaga IGEN".

Är det fegt eller dumt av mig att välja mina tillfällen. Det får man gärna anse. Men det är min övertygelse att det funkar bäst om man inte alltid är den som kritiserar. Utan att man väljer ut sina tillfällen och satsar energin på att verkligen förändra då. Samma hemma- varken min man eller jag orkar klaga på den andre så fort vi fått tvätta eller städa för mycket. Vi tycker inte det är värt kukfittbråken varje dag. Vi tar det som vi inte kan kompromissa med och tjafsar om ifall den andre ballar ur (sedan måste jag säga att vi faktiskt delar på fan allt, men är stereotypa mer i vad vi blivit bra på, han borra och bygga, jag puffa kuddar och köpa presenter). Samma med dagis. Jag vill att dom ska jobba mer med jämställdhetsfrågor men kan inte tjata om allt. Jag satsar på att försöka ta upp och förändra det jag tycker är väldigt viktigt( Tex, viktigt att tjejerna och killarn uppmuntras vara med i varandras lekar, fotboll etc, inte viktigt att bli sur om fröknarna kommentera att min dotter är fin i håret men inte säger det till killarna). Det kallas en strategi och vill man förändra något överhuvudtaget här i världen bör man skaffa en sådan. It´s politics. Jag tycker att det är väldigt basic att man gör så här. Eller? För sin egen skull också, hushålla med all den där härliga energin...