torsdag 31 juli 2008

Minns ni Tårtan?

Vilken bonus med barn. Att man återupplever sin egen barndom. Dottern är galen i Ebba och Didrik och i Tårtan. Fast Tårtan alltså, alla klagar på Staffan Westerberg och Vilse i pannkakan, men Tårtan. Gud vad snuskiga dom var.

Frustrerad relation

Göteborsgpappan har en hang-up på historier om Bofinken Knut för dottern varpå hon frustrerat undrar om det är sant. Hon är i åldern då hon vill veta om saker är sant och blir väldigt frustrerad på Göteborgspappan som inte (upp)fattar någon vibb alls.
Morfar: Klart de e sant.
Dotter: Näääj!
Morfar: Jo, han som såg Bofinken Knut operade in hallon till ögon.
Dottern: INGEN HAR SETT HALLONÖGON OCH INGEN TROR PÅ DIG!!!!!!!!
Morfar: Nä, de va hallon.

Jag är en stolt C-kändis.

Värsta helgen framför mig. I morgon ska jag ut med Karin, Emma, Karro och Ann-Linn. Jag har styrt upp allt, spindeln i nätet, klackarna på, snygg klänning vald. Lördag ska min man och jag fira min pappa- göteborgspappans- födelsedag. Vi valde Restaurang Kungsholmen för deras bästa uteservering. När jag var där med mina tjejkompisar sist var det fullt fast vi fick ändå fina bordet. Då tänkte jag i min egocentriska värld att hm, hovmästaren vet vem jag är, gud, vad härligt. Hon kanske har sett Studio Belinda eller läser tidningen Mama. Hon hade dessutom skitsnygg klänning från Tjallamalla så jag kände att vi connectade som det heter. Å nu ringde jag och fick direkt ett bord. Okej, det är juli och många kanske är borta och Kungsholmen är inte Teatergrillen i oktober men jag fortsätter tro att jag är Mariah Carey varpå pappa:

Dö, vad roligt för däj, att hon känner igen alla C-kändisar.

I´m hot like Paris


Dagens outfit: Katt: bonde T-shirt: Gina tricot Ansikte: the original Joker in Batman Hår: Fuck Örjan som aldrig svarar i telefon. Titta på vad du har gjort!!!!!!!!!!!!!!

Göteborgspappan is back

Göteborgspappan har landat. Inkom för en timme sedan.
Dottern: Morfar, kan inte du dansa balett för oss?
Morfar: Självklart. Ska bara vila lite efter lunchen.

Dagens läppfit



Eager från Mac.

Grupptryck



Sonen tror att han är katt. Kanske därför han försökte bajsa i kattlådan innan.



Själv börjar jag tänka att katter kanske är som oss tjejer. Dissa och vi springer efter och vill att ni ska klia (eller, ligga, vi tjejer vill ligga, katter vill bli kliade).

onsdag 30 juli 2008

Är Adam amningsförstörd?

Även jag är en sjuttonårig pojke, men dessvärre inte den som skrev mailet till dig. Men trots det anmäler jag mitt intresse för den där påsen med amningsbehån. Gratis är gott, har min pappa lärt mig, och BH:n kan bli användbar om ett tiotal år då jag troligtvis har avlat barn. Kan du skicka goodie-bagen till mig?

Jag mailar dig om du ger positiv respons på min kommentar.

Med vänliga hälsningar
Adam


Are u 4 real? som vi säger i min förort. Adam. Du borde få en praoplats på någon amningsmottagningen. Något säger mig att det skulle funka bra för dig... Hur länge ammade din mamma dig? Barn som ammas länge blir ju besatta av tuttar. Det kanske är det du är egentligen? Min kompis hävdar att det inte stämmer dock att ungarna blir besatta, jag minns när vi hade diskussionen, samtidigt satt hennes fyraåriga son som hade ammat tils han var tre och försökte knäppa upp hennes blus och sedan försökte han ta mig på brösten när jag stod och plockade med disken. Läskigt.

Min perfekta kväll

Jag har en perfekt perfekt perfekt kväll. Förutom att barnen slogs innan dom la sig och och katten försvann. Ett tag. Sedan hittade vi katten. Men nu är kvällen perfekt. Jaha, tänker ni, hennes man har överraskat henne med massage och champagne. Nej, nej, jag är en enkel tjej.
Vi har:
hyrt 27 dresses och Dylanfilmen
Jag har poppat popcorn
Nu ser jag på project Runway
samt läser nya numret av Veckans NU

Livet är fan helt komplett

Per Ström

Veronica Svärd skriver: Problemet är väl att Bitterfittornas män mer skriver som Pär Ström..

Ebba och Didrik

Vi har dragit ner persiennerna och kollar på Ebba och Didrik. Pappan i serien, han är en sådan härlig bitterfitta och Susanne Reuter har igelkottsfrisyr. Jag hade glömt hur bra den är.

Meningslös DN-Kulturserie

DN:s serie där k-koftor skriver om sina favoritromanpersoner är helt meningslös. Ungefär lika irriterande som när folk berättar om sina drömmar. Drömmarna är inte på riktigt och bara en egogrej. Om någon identiferar sig med en romanfigur är också en egogrej som sällan blir intressant för oss andra och k-koftorna kan ta det på sina vinhäng istället.

I dag var det någon som kände igen sig i Anne på Grönkulla. I fall ni undrar.

Dokumänniskor

Häromkvällen satt min man och jag bredvid en kille och en tjej på en restaurang. Jag tror att dom var på date. Tjejen var en så kallad doku-personlighet. Min kille och jag brukar ha det som ett stående skämt ibland, att bete oss som sådana. Gå runt och prata så hemma. Skittöntigt men...

En dokuperson älskar att prata om sig själv och konstatera saker som man trodde var självklara. En dokuperson berättar om sig själv som om det vore en present. En doku säger saker som "jag är väldigt ärlig. Även om folk inte alltid kan ta det så är jag ärlig för att det vinner i längden."

Man bara: nähä?

En dokuperson säger: Jag sätter upp murar runt mig och det tar ett tag att riva dom men det är ju för att skydda mig. När jag väl ger så ger jag allt.

Who dosen´t?

En dokuperson säger: Jag är väldigt schysst. Men om någon är taskig då kan jag bli arg, då är du inte min vän längre, förstår du vad jag menar. Jag är schysst men det finns en gräns.

Jag fattar precis.

Vi satt alltså bredvid en sådan tjej som var på date. Han fick inte många sylar i vädret. När hon inte konstarera saker om sig själv så berättade hon om sina resor, ett barjobb i Kanada, reseledare på Kreta och en indianstam hon hade hängt med också.

Jag ville ta tag i honom när hon gick på toa, skrika: Spring för fan! men jag gjorde inte det.

Jag tittade åt ett annat håll istället.

Cats II

Nu äter sonen kattsand. Innan försökte han äta upp kattens bajs men där hann vi fram i tid.

Cats




Den väckte mig två gånger i natt för att den ville ligga hos mig och är det något en småbarnsmorsa inte riktigt är nere med så är det att bli väckt på natten när ungarna just lämnat det stadiet. HELVETE! Men den är söt, det ska medges.

Återvändarna



Det bästa med att sommaren närmar sig slutet är att alla vänner återvänder. Karin är hemma nu. Vi drack rosévin hela kvällen på balkongen igår. Jag blir lycklig av mina vänner. Dom är inte så många, dom är få rättare sagt, men som smultron doppade i guld.

Vad har man barn till?


Nu har jag kommit på vad man kan ha sina små barn till. Dagens outfitbilder.

tisdag 29 juli 2008

Var är bitterfittans man?

Carlos Rojas Ejemyr skriver det här i Expressen idag. Jag tänkte inte tycka i debatten, bara konstatera att det är trevligt att en ung man behagar komma in i matchen överhuvudtaget. För på sistonde har jag mer och mer irriterat mig över- eller som en varböld har det kliat på mig- alla dessa tysta män. Var håller bitterfittans man hus? Hur kan så många kvinnor i min generation klaga alternativt gnälla över att dom inte får ihop familjelivet och jämställdheten medan inte en endaste man, behagar öppna käften och resonera kring problemet. Om nu boken Bitterfittan faktiskt sålt så mycket. Gnäll eller inte, Sverige är uppenbarligen fullpackat med frustrerade kvinnor. Var håller frustrerade kvinnors män hus? Sitter de i soffan och nynnar på Tomas Ledin medan kvinnorna skriker tyst i disktrasorna?

Är det inte sorgligt? Eller bara lite oroväckande kanske. Går en hel generation män runt och är skitnöjda med situationen? Eller har dom inte läst texten? Jag menar hur mår Maria Svelands man till exempel. Har han lika svårt att få ihop det som sin fru? Kliar kärnfamiljen som en finne i röven på honom också. Eller är han bara skittrött på hennes gnäll? Vore faktiskt skitintressant att höra lite om det.

Eller alla fina vänstersnubbar med stora feministideal. Titt som tätt träffar jag en av er på stan och ni står där och ler nöjt med bebis på armen åsså säger ni att "jag är pappaledig nu". Jaha, svarar jag. Och ni fortsätter: "Vi ska resa bort hela familjen ett tag, tre månader i Mexico". "Det brukar bli så när mannen tar över, svarar jag surt. Vänstersnubbarna är värst, fly vänstersnubbarna. Dom anser sig vara guds gåva till kvinnor och invandrare.

Vänta, nu minns jag er. Alla papporna från antologin Uppdrag Pappa, hallå? Vart tog ni vägen när ni hade poserat färdigt med era ungar och fått lite ryggdunk? Ni lever ju med kvinnorna som tycker att familjen suger. Går det bra tycker ni?

Förr eller senare måste bitterfittan och hennes man sätta sig ner och prata. Det är bara det jag vill ha sagt.

Nej, jag glömde katten

Nej, fan, jag hade glömt att vi har lovat dottern en katt. Idag ska vi hämta den. Glöm allt jag skrev om att det är karaktärsdanade för barn med djur och blabla. Jag gillar inte ens katter. Nu ska det stinka kiss och bajs från kattlådan jämnt och den kommer att riva sönder soffan och jama hela nätterna. Det blir som en fyllekvart här.

Hanna Fridén svarar

Hanna Fridén skriver: Belinda! Du behöver inte oroa dig. Jag gillar Kristofer som han är och jag har inga planer på att förändra honom. När vi gick ut och shoppade så var vi väldigt välsynkande. Ibland föreslog jag något, men egentligen var det Kristofer som valde sina kläder själv. Sedan gav jag mestadels råd om passform och så vidare, och hur man skulle matcha kläderna eller vad man hittade de kläder som Kristofer sa att han letade efter. Men nej, jag skulle aldrig få för mig att ändra någon jag är kär i. Och grejen med att gå ut och shoppa tillsammans är ju knappast att man ska göra om deras stil till sin egen. Bara hjälpa till med att hitta de grejer som DE gillar. Som med kompisar man går ut och shoppar med! Det är snarare Kristofer som ändrat mig! Jag som plattångar mitt lockiga hår nu och allt sånt, jag är toffeln!

Vad skönt. Man vill ju inte förlora en fin ung feminista så tidigt... Jag kan alltså lägga ner min moralpanik eller kanske rikta den mer mot Kristofer förtryckaren istället.

Familjebråk

I dag bråkar vi hela tiden i familjen. Och klockan är bara 12.09
2 utbrott
2 gråtattacker
1 slagsmål (ja, mellan barnen annars hade jag ju fan inte berättat om det)
10 fräs
Det börjar märkas nu att familjen har haft semester ihop för länge. Alla längtar. Efter kompisar, fröknar, jobb. Fast så kom jag på att mannen å jag ju varit ifrån varandra i tre veckor. Hur kan vi redan vara trötta på varandra?! Men så slog det mig.
Tre veckor i en familj på fyra är i hundår trettio år. Därför saknar man varandra så vansinnigt. Att sedan umgås i två veckor efter det är som 20 år.

Alltså, har vi nu hängt i 20 år och spyr på varandra.

Hanna, shoppa inte åt Kristofer

Hanna, don´t do it. Gå inte med Kristofer och shoppa kläder. Om du stör dig på hans munkjacka eller tycker att han ska ha lite snyggare kavajer, glöm framtiden. Jag vet att det låter drastiskt men du verkar vara en grym ung feministbrud. Du måste hejda dig här på första trappsteget, annars kan det bli rakt ner i bitterfittekällaren om några år. Det börjar med små oskyldiga saker som att bara försöka få sin kille att ändra stil bara aningen, inte mycket, bara skitlite. Några månader senare är du sur för att han aldrig har på sig det ni köpte. Om något år är du aspissed för att han inte går att förändra och att han skiter i dina godhjärtade försök.

Jag kanske överdriver som fan men det jag bara vill säga är: bli inte ihop med någon som ni vill förändra. Det kommer inte att funka, varken i det stora eller det lilla. Det ökar chansen för jämställdhet om man som brud skiter i att göra det. Om man som brud överhuvudtaget skiter i att spegla sig i sin snubbe. Då har man en väldigt bra chans.

Sedan gillar jag ju er och hoppas att ni får barn och hela faderuttan och tänk bara vad snyggt MAMA-numret med er kommer att bli.

Moniques hus

Jag har ännu inte hämtat mig från gårdagen. Heldag med familjen ute på Monique Wadstedts (bigthingadvokat, klok feminist, med eget program på TV8, det enda program med bra tittarsiffror på TV8) skärgårdsställe. Egen brygga, egen strand, grillmiddag till ljudet av vågorna.

Jaa, vad ska jag säga. Kul att det går så himla bra för vissa.

Heja Blondinbella

Jag vill bara säga att jag tycker att Blondinbella är grym. Att våga berätta om övergreppen och dessutomt tvingas stå på sig så jävla mycket som hon måste göra, då är man grym om man orkar pressen. Jag träffade ju henne när hon var med i mitt program. Jag hade förväntat mig att en förvuxen 17-åring i kappa typ svepte in i studion och var odräglig. Typiskt att jag gick på den fördomen. Men in kom en snäll väldigt ung tjej som försöker göra som killarna. Ta för sig. Tycka om sig själv. Skryta lite. Att hon har pallat alla påhopp och andra mediageeks som ständigt kritiserar henne tycker jag är imponerande.

Hoppas du förtsätter med det samtidigt som du vågar inte vara duktig ibland också.

Det är skönt att veta om sig själv, att man vågar det också.

måndag 28 juli 2008

I huvudet på Rikard Palm

Rikard Palm på SVT. Jag har varit fascinerad av den här mannen (som nu är aktuell med sin Hitlermustach) i flera år. Han hade ett program på SVT24 som jag brukade titta på men kanske inte av "rätt" orsak utan mer för att se hur Rikard skulle må just den dagen och för att få njuta av hans fantastiska minspel. När Rikard inte förstår ett svar eller bara stirrar in i kameran utan att säga något och ser ut som en galen yxmördare eller när han inte kan uttala ett engelsk ord och nu tror ni att jag har honom som lyteskomik men nej, inte riktigt. Jag genuint bara gillar honom. Jag gillar att han är (ofrivilligt?) rolig och mänsklig och att varenda humörsvängning syns i hans ansikte, ja att man aldrig riktigt vet vad som händer med Palm. Om SVT kunde skänka bort en talkshow till Peter Jidhe så kan de väl ge Rikard något också. Jag skulle lätt bänka mig framför vad som helst där hans personlighet kommer fram. Talkshow eller reseprogram eller varför inte "I huvudet på Rikard Palm". Han behöver inte suga av en dildo eller så utan kan bara hänga omkring och vara - Rikard.

Missbruk av alkogel

Jag läser i SvD att fler och fler unga super sig fulla på alkogel. Fy fan, först och främst. Måste ju smaka skit. Men fatta bra för dom, marknaden är ju oändlig med alla tusentals potensiella langare, dvs morsor som likt prisjägare jagar baciller med tre burkar alkogel i väskan. Grattis kids!

17-åring biter tillbaka

Minns ni hur jag spydde galla över hotellet i Agia Napa som jag var "tvungen" att spendera en natt på när jag åkte till släkten på Cypern. Nu har en kille som bodde där samtidigt svarat.

Hej belinda,
jag är en 17 årig kille och bodde på melpo samtidigt som dig, tror tom att ja såg dig där. Tyckte att din bild i aftonbladet var bekant. Jag vet inte riktigt om ja kan hålla med om allt du skrev. Visst till mesta dels stämde det, men du behöver ju förvränga allting? jag var nere vid poolen nästan varje dag och vad ja såg fanns det solstolar lite här och var, sen var det kanske två dagar då ja och mina kompisar satte oss vid "familje delen" för då var det fullt överallt. Men vad ska vi göra då när det sitter massa familjer med sina barn på dem andra solstolarna runt den "stora" poolen? ska vi köra ståplats då menar du, när det finns x antal solstolar vid familjedelen? a:cn gjorde det för kallt på rummet säger du? då måste du varit den enda på hotellet som hade en som funkade (var glad för det). Vi andra fick ligga och svettas hela nätterna, då när vi "17 åringar" sprang runt och dunkade i dörrarna och skrek "paaarty". Jag kan säga såhär. Det här 2000 talet, saker och ting har förändrats. sen att fritidsresor skriver att det är ett familjehotell är en annan femma. Men du borde väl veta att det kanske inte är så smart att åka med sin 2 åriga son till centrala ayia napa?! det har ju stått om alla fester och våldtäkter och allt möjligt här nerifrån i flera år. Men ändå åker du hit med din son och vad gör du? DU KLAGAR SOM ATT DU INTE VISSTE NÅTT?! simma lugnt, nu har ja fått ur mig det ja ville säga OCH det kändes J*VLIGT skönt!


Först vill jag bara säga att JAG ÄR SÅ JÄVLA GLAD ATT DU SOM ÄR 17 HITTADE MIN BLOGG.
Jag visste att jag gick hem hos 7-åringarna (känner du Ronnie?) men det här. Stort. Okej, i ärlighetens namn var jag bara på hotellet i en natt. Men det räckte. Att jag åkte dit med min 2-åring (trots alla våldtäkter och fylla) beror på att det blev den billigaste biljetten, att åka charter. Sedan drog jag ju till släkten. Men du, var inte sur på mig. Vet du, jag kan fixa en goodie bag från MAMA:s senaste fest. Med en amningsbehå, en bok av Lisa Fabre, (värsta galna skejtarbruden), och strumpor från Odd Molly. Ska jag skicka?

söndag 27 juli 2008

Tyra är galen!

I love this. Det är så jävla kul. Gammalt nu men gossipfotograferna fotade Tyra på stranden för två år sedan och tidningarna kallde henne fet. Detta var hennes respons.

Vad gör människorna på bilden?

Jag såg den här bilden på fotbollsfruns blogg och är nu oerhört fascinerad. Inte av att alla kvinnor på bilden ringmärker sina män genom att ligga på dom utan vad paret till höger i bild sysslar med. Varför ligger dom mot varandra i någon slags ställning inspirerad av amatörporrfilmer istället för att båda tittar på konserten? Det kunde dom ju stannat hemma och gjort? Eller är en av dom blind och det spelar ingen roll?

Jaa. Sådant ägnar jag min hjärna åt så här i sommartider.

Unkna modetips

Jag läser i tidningen att det är big no no som tjej att både ha kortkort OCH urringning, då visar man för mycket och det är inte snyggt. Says who? Hur ofta har inte det tipset dykt upp i modetidningar. Hatar det tipset. Varför får inte tjejer både visa ben och titts. Förtjänar vi att bli kallade slampor då eller är det bara modeexperternas eget förakt för whitetrashbrudar som gör sig påmint?

I dag muckade jag med några barn

.

Familjen promenerade ner till sjön för att bada. Dottern cyklade. Två äldre tanter gick förbi, strax efter kom två små tjejer i sju eller åttaårs åldern. Tjejerna tittade på min dotters stödhjul och började fnissa.
Jag märkte detta och sa:
- Hej, tjejer, vad skrattar ni åt?
Tjejerna stirrade på mig, helt chockade. Den ena stammade sedan fram:
Ingenting.
Sedan sprang tjejrna bort till tanterna och skvallrade. Ena tanten kanske var mormor eller farmor för hon började göra "dum-i-huvudet"-tecken mot oss. En riktigt ganstaoldie alltså. Då lackade min man. Han hojtar:
- Kom hit istället så diskuterar vi.
Tanten gör tecknet igen.
Mannen ropar: Jävla fegisar!

Det där med att svära var ju inte helt klockrent. Innan han gjorde det anser jag att vi gjorde helt rätt men nu blev vi också lite nersmutsade. Nu kunde likväl Robert Aschberg och ett tv-team dykt upp i buskarna för att börja medla mellan hillbillisarna som försöker ha ihjäl varandra.

Men jag tycker bara så här. Vi hjälper kids genom att ifrågasätta dom när dom gör något taskigt. Man kan inte säga till en liten att "du får inte kalla någon tjock", men man kan fråga "vad är det för fel på att vara tjock då?". Jag tror att det är vår uppgift att få våra ungar att tänka efter lite. Jag tycker att det är taskigt att gå förbi någon och fnissa högt eller att viska framför en tredje kompis till exempel. Jag tycker att man ska lägga sig i då, som vuxen.

Eller gjorde jag fel? Det är svårt. Jag har ju lite tendenser också, som psykot i Handen som gungar vaggan. Ni vet, när hon går till skolgården och hotar att döda den där ungen som retar ungen hon barnvaktar. Lite besatt liksom. Som Glenn Close i Farlig förbindelse (minus kaninkokningen, eller jag vet inte, om jag ska vara ärlig, jag tycker kaninkokningen var kreativt och att Glenn Close var skitsnygg i den filmen). Samtidigt är jag livrädd för att bli en sådan förälder som inte ser sitt eget barns brister. Kan inte tänka mig något värre. Än en förälder som rullar sitt barn i bomull och har ögonbindel.

Så stoppar man en fest

Vi bodde i ett område där Umeås alla studenter är samlade när ungen var nyfödd. Fyra dagar efter förlossningen hade tjejen under oss råparty med schlagertema. Vi gick ner i omgångar. De skulle sänka ljudet lovade de, men efter fem minuter var det igång igen. Till slut tog jag med mig den nyfödda sonen ner och sa det är den här ungen ni håller vaken. Så var det ju förstås inte, det var mig de störde. Då tog alla på sig jackorna och gick ut. Haha. Sen flyttade vi därifrån till ett lägenhetshus där medelåldern ligger på 55+. Här trivs jag!

Vill du gifta dig med mig?

Samantha Fox



Jag ser ut som Samantha Fox i min Queen-tröja om jag tar fotot uppifrån. Grymt.

I natt hade grannen fest

Jag kunde inte sova i natt. Somnade vid fyra. Någon hade fest i huset. "Någon" är en 17-årig kille med FF. I dag ligger det ölburkar på grannens gräsmatta, han som bor under oss och vars blommor vi vattnar när han är borta. Jag ska gå upp och njuta av att be 17-åringen plocka upp den. Jag ska skälla också, på att hans brudpolare skrek: "Vad är kåååden???" och musiken som fick taket att nästan krackerlera, så att mina ungar nästan vaknade. Hade dom vaknat hade jag fan ringt polisen. Inget, inget är viktigare än att små barn får sova. För deras föräldrars skull.

Jag hatar unga som har fest. Finns inget värre än unga narcissister som bara skriker och skrålar och spyr. Jo, okej, en 40-årig medieman i samma skick är väl lika vidrigt men ändå. Hatar unga egon. Står inte ut.

Står heller inte ut med mig själv som inte vågade gå upp i natt, ringa på och klaga (min man var ute och ölade). Jag är en sådan där tant som tittar på Efterlyst och tror att man blir gängvåldtagen bara man går till Konsum. Av "mörka" män. Jag trodde att någon med snedfylla skulle hoppa på mig däruppe och mina barn aldrig minnas mig.

lördag 26 juli 2008

En dag på landet - grilla med Virtanen

Lååång härlig dag. Vi åkte ut till min kompanjon i brott Karolinas
(mammans) land på Ingarö. Världens finaste hus, jag blir så avundsjuk. Ungarna slängde av sig alla kläder och röjde i trädgården i tio timmar. Vi kunde dricka kaffe, läsa tidningarna och prata. NU fattar jag varför folk bor i hus. För att slippa umgås med sina barn. Jag är trög, jag.



Sedan kom Karolinas gubbe som råkar vara min efterblivna bror på TV8 hem. Då började vi grilla. Titta ändå vad frisk och brun Freddan blivit i sommar. Han mår bra!



Medan killarna grillade njöt jag av könsbojan i solstolen





På vägen hem shoppade jag loss på Coop Konsum i Gustavsberg. Perfekta mysbyxor med mudd (toppen när allt godis börjar sätta sig som sommarbilringar), 129 spänn och världens skönaste behå 20 kronor. Min Britney-look är snart komplett.


Aktuellt, Tiina Rosenberg och PRIDE

Det är PRIDE i Stockholm och Aktuellt tycker att det är fräscht och kul att vara moderna. Reportern står på Skansen med Tiina Rosenberg, Sveriges ballaste feministflata (som är på glatt humör vilket vi ju minns från FI-tiden är positivt, om Rosenberg är glad och inte sur). Reportern pepprar med frågor.

På pride är det mycket sex (tema) i år. Vad sänder det för signaler?
Hur råder man bot på våldet (hatbrotten) mot homosexuella?
Hur bra är Sverige vad gäller homosexuella?
Förra året såg en halv miljon Prideparaden, varför lockar den så många?
Vad händer framöver i HBT-frågor?

Hon blev alltså kriminolog, sexolog, Saida och Pridetalesperson på en och samma gång.

All this cause she´s gay.

Fast ekologiskt återvinnande på något vis. Nästa gång Reinfeldt intervjuas i Aktuellt tycker jag att han ska prata om varför många karriärskvinnor fuskar med bakningen, Täby suger hästballe samt hårtransplantationer.

fredag 25 juli 2008

Virtanen och Cindy Lauper



Jag läste att självaste Cindy Lauper har skrivit en låttext om Freddan.

And they say miracles don´t happen.

Hur blir nästa mammaträff hos Perrelli?

Snälla Belinda, jag ryser av förtjusning när jag läser dina sågningar av jämnåriga kollegor i samma stad. Hur gör ni när ni möts? När du möter Lisa Fabre eller Charlotte Perrelli eller vem det nu må vara på NK (eller var man nu stöter på kollegor. Kulturhusets Rum för Barn kanske? ;-)) hur gör du då? Låtsas som ingenting? Eller är du en Linda Skugge där ingenting du skriver är verkliga åsikter? (Fast hur ska du kunna svara på det om du aldrig skriver dina verkliga åsikter? Det var kanske inte en så smart fråga när allt kommer kring, men jag ställer den ändå. )

Jaa, du kan ju själv tänka dig, hur stämningen kommer att vara nästa gång vi ses på thé och nötter alla tjejerna hemma hos Lisa Fabre. Eller nästa systerskapsmötet hemma i Maria Svelands bostadsrätt. Vem får ta disken tror du? För att inte snacka om nästa gardenparty i Bromma hos Haag. Not invited.

PS: Mina åsikter är dina, baby. Prislista på www.mamafucker.se

Ut med er!

Karolina ville gå ut ikväll men jag fegade. Är fortfarande förkyld. Jag sprarar mig. Kanske nästa helg. Annars är det perfekt gå-ut-väder. Det är äntligen fantastiskt i Sverige. Alla singeltjejer! Ut och gör dumma saker i för trånga skor.

Sopranos v Perrelli

Det finns ingen mediamamma maffia. Det är en myt. En maffia bygger på att en liten grupp parasiterar på en stor samhällsgrupp och verkar i det fördolda. Mediamammorna boundar allt dom kan med alla som är rätt bara för att få vara i rampljuset och vara lite sköna. Inget fel med det men det beteendet skulle maffian aldrig anamma, vilja va i rampljuset alltså.

Så det så!


Johodu, parasiter är dom. Får kläder gratis och roffar åt sig grejer på plåtningar och resor till solen för att plåtas på sandstrand med bebis. Det finns i synnerhet en rik mediamama som har rykte om sig att bara gnälla och kräva gratiskläder på plåtningar jämt. Mediamammor roffar också åt sig titeln "Årets Mama" framför "riktiga" mammor som har fem barn men inga pengar OCH bröstcancer och trettio mil till jobbet. Det enda som skiljer maffian från mafian är kanske det med rampljuset då. Samt att "vi" fick Lisa Fabre och dom alla schyssta snubbar som kan lönnmörda.

Prata ur skägget, kristna människor!

Det här är lite söndertuggat redan men jag måste ändå skriva något. Jag hade tänkt skriva om det häromdagen men så mycket tid, så lite energi. Det dyker med jämna mellanrum upp någon oseriös "tankesmedja" som vill värna familjen. Eller som det där religiösa uppropet som bland andra Paolo Roberto skrev under som ville värna barns rätt till två föräldrar, av var sitt kön. Ofta publicerar dom sig på DN Debatt.

Barn som far illa vid skilsmässor skulle inte må bättre av att föräldrarna lever kvar i kärlekslösa förhållanden. Eller jo, kanske, om föräldrarna låg med andra och kunde vara kompisar och dela på hyran, visst. Men något säger mig att "tankesmedjan" inte menar så. Men.

Tell it like it is, idioter. Vad det handlar om är att barnen förlorar kontakten med sina PAPPOR vid de flesta uppslitande skilsmässor. Och att föräldrarna bråkar under skilsmässan. OM fler vuxna kunde sluta misshandla sina barn mentalt när dom skilde sig skulle barnen må mycket bättre. Var är uppropet som kräver att staten går in och hjälper vuxna skilja sig bättre, för barnens skull. Gratis familjerådgivning under skilsmässan kanske?

Men framförallt, var är uppropen och tankesmedjorna som pratar om farsorna. Vi ryggdunkar dessa ynka procent som drar omkring med sina barnvagnar på stan, guuud, vad fint av dom, tack tack och dom myser och känner sig duktiga hela bunten (farsor som tar ut pappaledighet börjar bli lika olidligt självgoda som morsor, har ni märkt det?) men faktum kvarstår. Merparten av det manliga könets medlemmar är askassa föräldrar.

torsdag 24 juli 2008

Å nu ser ni..



... har jag lagt mig i sängen och bloggar. Jag har ätit smågodis. Jag äter alldeles för mycket godis just nu. Min nya producent sätter väl proteindrinken i halsen när hon läser det här. Nå, jag har inte lovat någon något. Jag sviker inga löften. Jag är inte er låtsashurtiga powerwalkingtjej i skrikrosa Juicy Couture-overall.

PS: Jag håller på med en ny bok också. Roberto Savianos Gomorra- en resa i Camorrans land. En enkel vanligt snubbe åker runt på sin vespa och samlar all information om maffian som han kan få tag på. Sedan skriver han den här boken och blir dödshotad för livet. Jag får lite mindrevärdeskomplex av den här mannen. Men jag kanske kan köpa mig en vespa och börja åka runt och samla in all info om mediamammamaffian jag kan få tag på och sedan kommer bomben. Boken som avslöjar att Lisa Fabre äter pizza och Kristin Kaspersen egentligen hatar värmeljus och plädar. Sedan flyr jag till ett yogahotell på Mallorca.

Nu är jag trött



Vi åt middag ute ikväll. Det började väldigt mysigt, i tjugofemgradiga solen på Pladder i Vinterviken. Men trots att det är utomhus med massor av springmöjligheter för en tvååring så lyckades sonen springa bort, börja riva bland blommorna som är noggrannt planterade och skötta, samt försöka kasta sig utför en liten undangömd scen som vi inte trodde att han skulle upptäcka. Det är bara att lägga ner restauranger ungefär ett år till. Det enda som funkar är ljudisolerade arenor fyllda med bara grävskopor och en gigantisk skärm som visar Pippi på rymmen på rewind hela tiden men var hittar man det? Någon?

Shåppingdagboken

Idag har jag shåppat lite. Baxade in min vagn plus son på Antikt, gammalt och nytt, en cirka två gånger två meter bred affär som drivs av två medelålders herrar som - bara en känsla- inte verkar ha barn. Möjligen knähundar, men det kan vara bara en fördom. Jag var som en elefant i porslinsskåp. Sonen drog dessutom tag i örhängena på någon ställning varpå den ena mannen såg lidande ut. Jag var dygnsvett när jag kom ut därifrån. Men med två fina broscher, ett halsband och lite örhängen.




Sedan hittade jag min fina gamla Carola-pin i garderoben. Nostalgi forever!

Sinnesjuk bloggmama

Jag till dottern innan hela familjen skulle iväg och äta middag ute.
Ta en bild på mig.
Dottern tar en bild.
Jag granskar: Eh, kan du ta en till.
Dottern tar en till.
Jag granskar.
Jag: Jättefin. Men bara en till.
Dottern börjar istället ta bild på mannen och sonen.
Jag: Ta på mig nu!
Dottern: Nej, det blir orättvist. Då har du fått tre bilder!
Jag: Men det gör inget gumman, ta en nu!
Dottern ignorerar och fortsätter ta bilder på mannen och sonen.
Jag: Nu då!
Dottern: Nä!
Jag: Ge mig kameran!
Dottern: Nähä!
Jag: Ge mig den!
Dottern: Nej!
Jag: Då går jag inte med ut!
Mannen: Moget!
Jag: Men jag behöver bilderna till mitt jobb, älskling.
Dottern: Ska du stanna hemma och svälta?
Jag: Jag kan äta av mitt eget fett, det är inga problem!
Mannen: Bra idé.
Jag: Ge mig kameran!!!
Dottern: Okej, jag tar en bild till.

Amma mer- bli smal som en Hollywoodstjärna

Amanda skriver: Haha. Här i UK gör landstinget reklamaffischer om just det, för att uppmuntra alla tonårsmammor att amma lite mer. "Did you know that breast feeding makes it easier for you to lose your baby blabber?" Och så ett foto på en slank hiphoptjej med trendig bebis under armen. Och en lista på hur många fler kalorier man bränner.

I love it. Inget hyckel där inte. Kapitalism- info och konsumtionssamhället i perfekt fucking symbios. I Sverige skulle det bli upplopp (barn är ingen väska och man ammar för att geee liv). Men säkert helt rätt approach för att nå tonårsmorsorna. Minns ni i Sverige när man ville att unga tjejer inte skulle röka och hotade med att äggen torkar. Oj, vad rädda alla 15-åriga- rökrutetjejer måste ha blivit. Där borde man också dragit till med lite tips om hur man undviker att bli fet av att sluta bolma.

Ps: Om ni undrar varför jag är upp så sent så har jag precis kört hem från Småland och är uppe i varv.

Klyschiga frau Olsson

Ibland kommer jag på mig själv med att skriva de klyschigaste grejerna. Som det här: Saknar Cypern... Riktig värme som får hjärnan att smälta. Kvar är bara axlar utan vikter på.

Kvar är bara axlar utan vikter på. 1) Är detta svenska? 2) Inte ens Ronnie Sandahl skulle utrycka sig så där eh... reflekterande.

Fy Belinda. Fy.

Blir jag en deppig rökande morsa då?

Jag kan, trots min ringa ålder, känna en viss längtan efter barn. Däremot har jag en bild som spelas upp i mitt inre där jag ser att en alltför tidig graviditet m fel kille kommer resulera i att jag blir en ensamstående, fattig, storrökande mamma som hasar runt i mjukisbyxor i den slitna tvårumslägenheten. Min rationella sida vet dock att detta scenario är föga troligt ungar el ej. Ditt inlägg gav mig dock ett visst hopp om att den rätta killen kanske uppenbarar sig när man minnst anar det och att det där med barn och karriär kanske faller på plats så småningom.

Jag hasade runt i mjukisbyxor, tjock, efter mitt första barn (med rätt kille), i en tvårummare. Smygrökte gjorde jag också. It could happen... jag vill inte skrämmas hehe... Men så här, det finns tusen varianter på hur det kan gå. Det bästa tror jag är att inte förläsa sig, inte ha en fix bild av hur det ska vara, inte försöka vara perfekt och jobba på (om man har det) sitt kontrollbehov. Då kan det gå huuur fint som helst. Barn är ju trots allt inte chiuauor även om man kan tro det när man ser alla mediamammor. Dom är riktiga människor och precis som riktiga människor är dom asjobbiga, underbara, snälla, dumma, irriterande, kloka, manipulativa (väldigt manipulativa).

Men det här är bara min teori. Om du skrev till lajfstajlcoachen Lisa Fabre i Mama skulle hon kanske be dig göra några solhälsningar mot den där ångesten så löser det sig.

tisdag 22 juli 2008

Hur får vi 18-åringar att göra bebisar?

På tal om ungar och att vara gravid. Jag träffade en kompis häromdagen som är på väg mot 40 men först nu känner att hon vill ha barn. Kruxet är att hon vill bli kär i någon också. Inte en helt orimlig kombo tänker man. Men vi pratade om dom här larmrapporterna som alltid dyker upp, "KVINNOR, ERA ÄGG TORKAR". Nu äntligen har forskningen bemödat sig att snegla på männen och det visar sig att dom inte alls kan vänta tills dom är 50 med första ungen (då kan barnet bli schizofrent) så vi får se om det blir någon press på männen framöver. Det är så löjligt med alla som uppmanar kvinnor att gör barn tidigare, men inte nämner kukbärarna.

Men. Jag fattar att det är ett problem. Det kan inte vara kul att missa ett tåg man kanske till och med hade bokat en biljett till... å andra sidan HUR ska man få unga brudar att liksom börja göra barn tidigare om dom inte vill? Hade någon gett mig en socialstyrelsepamflett om att jag måste göra första ungen vid 25 annars kanske äggen torkar hade jag bara knypplat ihop den, gjort ett parasoll av den och stoppat i drinken. Hade staten gett mig en påse pengar och en Urban Jungle hade jag ändå tackat för kaffet men nej tack. Visst, ett par som varit ihop i hundra år och bara jobbar, jobbar istället för att skaffa barn, dom kanske kan insupa propagandan och få sig en tankeställare men jag var inte ihop med någon i hundra år innan min man rockade min båt.

Jag är dessutom väldigt glad att jag inte gjorde barn med några av dom killar jag hängde ihop med mellan säg 18-25 (jag var 28 när jag blev med barn första gången). F, S, K och resten, ni vet vilka ni är, jag hoppas livet är bra mot er men ingen är gladare än jag att ni inte är pappa till mina barn.

Att göra en Sofia Wistam

Jag trodde en gång, att jag var jättesjuk - febrig, hängig och ont överallt, jag hällde i mig shots, öl, sprit och lite annat i hopp om att det skulle hjälpa. Men nä. Det gjorde det inte, för det visade sig att jag var preg. Du kanske är Gravid Belinda;)

Haha. Nej, ingen bulle i ugnen här. Jag måste hålla på mig lite, ni vet, ifall man drabbas av Sofia Wistam-syndromet, skiljer sig och måste ge alla nya män ett kärleksbarn var. Puh.

Baileys botar inte sjukdom

Jag är sjuk. Feberfrossa och ont i halsen. Igår kväll försökte jag bota mig själv genom att dricka stora mängder Baileys (nej, ingen har sagt till mig heller att det funkar, whiskey i te däremot). Jag är en Baileystant men nu har jag lärt mig den hårda vägen att man inte ska drick Baileys som om man var 15 år och satt i en trappuppgång med langat vin. Ever. Again.

Var var barnen????? undrar momzillasarna nu. Dom sålde jag till en Afghansk herde på Ebay, någonstans i Baileysdimman.

måndag 21 juli 2008

Do not miss!

På torsdag repriserar SVT dokumentärserien "En fri kvinnas bekännelse". Den var så jävla bra. En sjukt självupptagen, judiskt och lite (mycket) neurotisk 40-något kvinna i - ja, var tror ni? - New York som funderar över hur fri hon egentligen är, om hon ska skaffa barn eller inte och med vem. Jag var helt hooked när den gick förra gången. Ville örfila upp henne och bli bästis på samma gång.

Arg man

På vilket sätt är det där ens intressant? Är det verkligen konstigt att kvinnor kan bil idag? Jag trodde att vi hade passerat fjanteristadiet i diskussioner liknande dessa.Hur vore det om en utav manligt kön startade en blogg och skrev om att "män också kan laga mat minsann"...vem bryr sig?
Ska vi klappa händerna nu för att du är så duktig som alla andra män o kan "bilar"...jag är kille och jag vet inte ett smack om bilar, men jag kan sjukt mycket om matlagning..so what? Give it a break!!


Jag skriver mycket på bloggen som jag rekommenderar att du inte hänger upp dig på. Det här var mest en reflektion över hur jag vägrat lära mig om min bil, och ja, då får stå ut med kommentarer om att "brudar asså". Många av könsrollernas kraktärsdrag är bekväma att bevara, både för män och kvinnor. Det var egentligen min poäng.

PS: Jag vill alltid att ni klappar händerna åt mig. Det är väl därför man bloggar?

Kvinnor kan bil

Bilen funkar igen. Nu vet jag hur man använder startkablar och hur länge man ska köra för att batteriet ska laddas och vad allt är som sitter där under huven och ser äckligt smutsigt ut. Det ska jag visa min dotter när hon blir äldre. Så hon slipper kommentarer som "hå hå, ni tjejer asså"...

Har ni tänkt på hur kvinnor alltid sitter bredvid män som kör. Min mamma satt alltid bredvid pappa också. Bara sitter där och läser karta eller stirrar ut genom fönstret. Min man har inget körkort så för oss har det löst sig perfekt.

Fryser du också?



Saknar Cypern (bara inte Anala Apa).
Saknar turkosa hav och värme.
Riktig värme som får hjärnan att smälta. Kvar är bara axlar utan vikter på.

Gå ner i vikt- amma

Jag tror många brudar ammar för att gå ner i vikt. Amning kan nämlign vara ett skitbra sätt att gå ner i vikt. Det märkte jag med sonen. Jag åt dygnet runt men gick ner ändå. Jag var smalare när jag ammade än jag är nu. Weird. Jag kunde liksom höra min förbränning därinne pumpa som maskinrummet på en gigantiskt lyxkryssare. Det gick mycket snabbare för magen att dra ihop sig med amning också.

Är jag amningsparanoid?

Du verkar inte smällt det faktum att amning inte är din grej. Jag tycker det är superbra att det finns bra ersättningar som allternativ. Kan vi inte försöka sluta smutskasta alternativen och varandra? Jag ammar länge, mycket och älskar det. Sitter med fjärde barnet i famnen och mannen springer efter de tre andra, mycket avslappnande, jämställt, men inte en exakt 50/50 uppdelning av uppgifterna. Året han är hemma tar han matningen. Eftersom jag ammar länge får jag många kommentarer och blickar. Bvc tycker inte jag är klok som gillar amningen och inte ger ersättning på kvällen - barnet sover ju så mycket bättre. Amningshetsarna finns då inte i mitt landsting. Kan det kanske vara så att om man faller utanför ramen om att amma fyra månader helt sen delvis ett par månader till så får man bvc och andra på sig? Kan det vara så att eftersom du inte varit på andra sidan kanske du övertolkar "amniknshetsen"? Med det inte sagt att det inte var jobbigt och att folk som klandrat dig inte gjort fel. Ha det bra!

Hej, det stämmer, jag lider fortfarande av grav tuttångest. Nä. Men jag säger ju att alla får göra som dom vill. Men jag tror verkligen att ett enkelt sätt att få lite sömn och tid att träna till exempel, är ersättning. Det ger också partnern möjlighet att ta ansvar för bebisens överlevnad. Men jag övertolkar inte amningshetsen tro mig. När jag skrev krönikor om det här i Aftonbladet svämmades jag över av tokiga mejl från arga, arga kvinnor, till exempel från amningshjälpen. Till och med vänstermannen Johan Ehrenberg la sig i och bad mig sluta gå storföretagens väg (Semper). Det var kul. Som om jag skulle uppmana tjejer att köpa en ko istället. Jodå, amningshetsen är ett faktum. Men den vinner inte så länge vi alla diskuterar. Då kommer tjejer kunna tänka själva. När jag fick min dotter 2003 diskuterades inte ens amning på ett annat sätt som det självklara viset att ge sin unge mat. Så, titta, jag är en amningsrevolutionär, kan man säga så, Maria Sveland?

söndag 20 juli 2008

Bröllop på G

Jippie, vi är bjudna på bröllop. Det var längesedan. Ett tag va jag bröllopsutbränd. Gick på bröllop varannan helg. Till slut satt jag bara och stirade rakt fram under middagarna. Halsade champagne för att överleva. Alla frågade jämnt när mannen och jag skulle slå till. Jag ska börja köra med samma oneliner som Angelina Jolie och Brad Pitt. "Den dagen ALLA får lov att gifta sig", så låter jag också som en fin gayaktivist.

Men nu är jag fit for fight. Det är Johan Ripås som ska gifta sig (han producerade Doreen Månssons show så jag hoppas att Doreen är där så vi kan ha kul ihop. Tror ni Janne Josefsson kommer? Jag lämnar min man för dig du vet det.

Det sjukaste tal jag hört var en brudens bror som ställde sig upp och sa att "när hon var liten trodde vi att hon var neger eftersom hon hade så krulligt hår". Då böjde sig en fransyska mot min man och viskade "In France we are also racists, but not proud of it".

Hehe.

Jag har redan planerat outfit. Svart.

Jag sprängs

Jag har ätit ett helt paket Ben&Jerry. Oh my god. Jag dör snart.
Men det var gott. Tjockt gott.

Hur står det till med barnångesten?

Mm, jag gillar den här bloggen. Hon är för skön. Fortsätt blogga. Mycket. Även när du hamnat i Momzilla-land. Jag vill veta allt om hur det går. Hoppas bara du inte menade allvar med Odd Molly-kläderna.

Ibland när vi går på stan, mannen, jag och barnen, går vi förbi ett par som det lyser "nyfött" om. Man vet att dom precis fått sitt första eftersom:

1. Dom har paraply på vagnen
2. Båda böjer sig ner när bebisen gnyr. Ibland knuffar mamman undan pappan lite eftersom hon blivit hjärntvättat redan
3 Skötväskan är en riktig skötväska, inte en ICA-påse.
4. Dom tittar ängsligt på oss. Typ: Herregud, ungarna har inga solhattar fastän det är 15 grader och dis och lillkillen står upp i vagnen och dottern står upp på sonens huvud och föräldrarna bara går där.

Och ibland händer det att jag ser en nybliven mamma med samma rädda blick som jag hade första gången. Inte bara ett nytt barn utan en ny kvinna. Som har ont i tuttarna. Som alla tjatar på att hon ska amma. Som får höra att livet visst är fantastiskt och låt det ta sin tid men jag ser på hennes blick att hon behöver någon att hålla i och att han inte fattar. Hon behöver en flytväst för att hålla sig över vattenytan och hon udrar vart hennes liv tog vägen. Jag vill ta hennes hand varje gång och säga att vet du, det fixar sig, du kommer klara det. Amningen är inte så viktig som alla säger och han ska visst fatta, det är inte bara så här. Och det blir bättre. En dag sitter du där med en spensligt krabat som du knappt får krama längre och du läser Ronja högt när barnet ska somna och när barnet har somnat och du har en bra dag och du inte är trött och sliten så ligger du kvar och tittar och tänker, åh, fan, gjorde vi det här underverket.

Men jag minns som igår alla besök på amningsmottagningen, jag hatade det. Jag hatade att sköterskorna var så villrådiga och att jag kämpade på så fruktansvärt trots att jag blev deprimerad på köpet. Jag grät den första månaden. Tyckte att alla mina kompisar var glada och allt flöt på för dom. Folk i min närhet som jag trodde skulle förstå kläckte ur sig saker som "men amning som är så naturligt". Jag brukade smita ut på kvällarna och köpa vår hämtmat, vi bodde på Verkstadsgatan i Hornstull, och jag stannade utanför porten och tittade på alla glada unga mäniskor på uteserveringarna och önskade att jag var en av dom. Inte här. Med en unge jag inte förstod.

Andra barnet åt som en häst, där blev det tvärtom. Jag var ängslig igen. Sökte bekräftelse på BVC men hur erkänner man att det inte är så rogivande att amma och hur får man dom att fatta att det är ett problem om ungen äter heeela tiden. Jag är så jävla för ersättning att det går nog inte att hitta någon mer FÖR. Vill man ha ett någorlunda jämställt liv i början, där man får sova lite och delar ansvar- helamma inte. Det är väldigt kontroversiellt att säga det av någon märklig anledning men jag säger det, även om jag tycker att det är upp till var och en. Men amningsmullorna har inte hjärntvättat mig. Men jag kände trycket med tvåan och blev så besviken på mig själv, att jag inte tänkte mer själv. När jag trots allt visste hur dåligt det blir när man inte gör det.

Men vad fan, allt passerar. Nästan för snabbt. Nu ligger sonen och tittar på Pippi själv och dottern ritar hela dagarna. Inga bebishuvuden att snusa på. På gott och ont.

Dagis- är du för eller emot lille vän?

Jag började undra när någon liberal skribent på allvar intresserad av "kvinnofrågan" skulle ta upp kravet på 6-timmars arbetsdag. Här kom det.

Ok ton i Dilsas text tycker jag. Hon brukar ta ut svängarna mer, kanske att hon fattar vilket getingbo detta är. För annars är det mycket slå i huvudet. Dom som diskuterar dagis är oftast samma personer som vill visa andra hur duktiga föräldrar dom är och som ni vet avskyr jag att tävla i just den grenen. Eller experter med en hidden agenda, typ återinföra livegenhet för kvinna.

Tänk om samma engagemang kunde visas vad gäller tonåringarna som när det gäller de små liven. Men inga vuxna verkar slåss om att vara hemma där inte. Småbarn håller käft och mamma och pappa kan fortfarande låtsas att dom är bäst på allt allt allt. Tonåringen är ett levande diagram över hur bra eller dåligt det faktiskt går.

Gubabrna ser bara hemmafrun

Dagens morgonteve-iakttagelse. TV4 ägnar en del åt att diskutera varför kvinnorepresentationen i styrelser och dylikt inom näringslivet fotrfarande är patetiskt låg. Margot Wallström intervjuas och säger att "det måste hända något". Jo, det har vi ju sagt länge. Jag fattar faktiskt inte hur alla begåvade kvinnor inom näringslivet står ut med att ständigt bli omsprungna medna de själva glatt ropar "det gör inget". För kvotering är bu och finansfeminism är blä. Men problemet kanske kan sammanfattats så här:

Gubbarna styr och gubbarna har hemmafruar. Som Christer Gardell. Han spelar golf när han är ledig fast han han har tre döttrar att ta hand om. Men han har en fru. Så klart. Som gör allt det dära. Han är en av Sveriges mäktigaste riskkapitalister. Han som alla andra gubbar kanske bara ser kvinnor som hemmafruar. De kvinnor som jobbar runt dom skrivs av som naturens mutation.

lördag 19 juli 2008

Ayia Napa- helvetet på jorden

Från Fritidsresor.se:



Melpo-Antia passar hela familjen med sitt centrala läge i Agia Napa och bekväma gångavstånd till sandstranden Grecian Bay. Melpo är byggt runt poolområdet och lägenheterna vetter mot omgivande bebyggelse eller pool. Antias lägenheter ligger i två separata byggnader vid sidan av Melpo. Speciellt för de mindre barnen finns här barnpool med vattenfall och lekplats, båda med skuggande soltak. För de äldre familjemedlemmarna så finns motionsrum och vid poolen finns en del med bubbelpool.



Jaa, det var reklamtexten det. Här kommer Belinda Olssons text:

Jo vars, det ser fint ut på flygbilden. Prydligt, turkos pool, barnpool, heeela härligheten. Tilläggas bör att hotellet ligger mitt i C-Las Vegas (Ayia Napa), på nätterna kan ni glänta på balkongdörren eftersom AC:n gör det svinkallt i rummet och lyssna till lite härlig dunkadunka som vi äldre kallar eurotrashtecnon. Ni kan nästan uppleva att ni är med när tjej- och killgängen slår i dörrarna och ropar "paaarty". Poolen lider av ockupation och undantagstillstånd. Det är 17-åringarna som äger, glöm inte det. Dom snor solstolarna och även stolarna runt barnpoolen. Poolen är mycket mindre än på bilden men om man gillar att känna kroppar mot sin och njuta av killarna som dricker öl och bosatt sig i "bubbelpoolen" så visst, go for it. En kille svimmade på fyllan i bubbelpoolen. Det var kul. Just det barnpoolen, vattnet är cirka fyra centimeter högt och botten fylld av sand från den lilla äckliga lekplatsen bredvid. Fontänen, jo fontän är så klart ett definitionsbegrepp. Jag kanske skulle rekommendera er att tänka på det lilla vattnet som kommer mot arslet i en bidé.

Åh, vad skönt att få ur sig det där. Ett dygn spenderade jag i rövhålet Ayia Napa. En gång i tiden en fiskeby som nu är ett C-Las Vegas. Om man är en 34-årig småbarnsförälder kan man känna sig lite som en nunna på satanistkonferens bara att en nunna på satanistkonferens antaglien skulle ha kul. Allt går i neon, och det går inte riktigt att andas, smattret från jeeparna och motorcyklarna är öronbedövande, överallt någon inkastare som är desperat efter drinkoffer. I McDonaldskön framför mig stod en 45-årig grek och smörade upp en ung tjej med två flätor. Det var härligt att få se på, lära sig hur det går till att ragga ordentligt.

Jag spendera ett dygn på hotellet och promenade från hotellrummet till poolen med min glada 2-åriga son på armen och det var den längsta promenad jag någonsin gjort. Ingen solstol. Bara unga härliga kåta människor som antagligen undrade vem kärringen var. Jo, några barnfamiljer såg jag. Men vi utbytte inga medlidsamma blickar så jag antar att dom kanske trivdes ändå. När jag badade sonen i poolen bredvid några öldrickande finniga killar tittade jag upp mot en balkong och där satt tre tjejer med vita ansiktsmasker och stirrade på mig medan dom rökte frenetiskt. Vid poolen satt ett kill- och tjejgäng och flirtade. Som vanligt här i livet fick de söta smala tjejerna all uppmärksamhet medan den tjocka tjejen drog i sin bikini och försökte le upp till ögonen men utan att lyckas. Åh, vad jag känner med dig. Det blir bättre, ville jag viska men då hade hon antagligen sprungit till receptionen och skrikit att det är en galen kvinna i poolen som tafsar.

Mm, just my kind of place.

Ni tänker att jag är gammal och frigid. Visserligen men jag var i Ayia Napa på jobb en gång när jag var 25. Anna-Clara Welander, som var reaktör på tjejbilagan Adam&Eva (blev senare redaktionschef) ville vara schysst när mitt vikariat närmade sig slutet och ga mig en resa och skickade mig till Ayia Napa för att göra reportage om strandraggare. Nyhetscheferna passade på att lägga på mig att bevaka en rättegång mot en cypriotis kypare som smittat sin svenska flickvän samt flera andra kvinnor med HIV. Strandraggare och HIV-man, perfekt kvällstidningsmix med andra ord. Det var pinsamt att ragga strandraggare men fotografen, hon var modig och fick ihop ett gäng som var väldigt snälla och beklagade sig över att turistbrudarna bara ville hänga med sina landsmän. Högervindarna i Norden hade nått Cypern. En av dom hade varit gift med en svensk kvinna och hade en son i Sverige. Han blev senare vår guide på resan. Jag minns också att jag hånglade med hans kompis på fyllan så ja, jag kanske ska lägga ner mina gatustenar men vad fan...

HIV-jobbet var värre. Jag minns den där stunden på hotellrummet när jag ringde upp den 20-åriga svenska före detta flickvännen som kyparen hade smittat och presenterade mig: Hej, jag heter Belinda Olsson och ringer från Expressen. Vill du kommentera.... Hon var på sitt jobb i en liten landshåla och jag blundade medan jag lyssnade på hennes andetag. Hon lät rädd. "Jag vill helst inte prata", sa hon och jag kunde höra hennes brutna vingar i bakgrunden. Jag skämdes. Senare träffades vi dock i Stockholm på hennes advokats kontor och jag fick en intervju med henne.

Då som nu, jag gillade inte Ayia Napa. Jag skäms att vara svensk när jag är där. Undrar vad de gamla farbröderna och tanterna som sitter i skuggan på torget tänker om oss. När vi spyr på deras gator, vrålar så att vi väcker deras barnbarn, skiter, knullar och slåss på deras mark. Inte ens pengarna stannar ju. Hotellen och barena är snart våra allihop.

Å andra sidan, we´ll always have Spy Bar (eller Troppan). Fast i Ayia Napa får alla vara med. Det är skillnaden som gör det.

Engla

Jag antar att de flesta av oss lider med Englas mamma och familj när vi möts av stora utdrag ur förhörsprotokollen med Anders Englund på löpen, om hur han mötte henne på skogsvägen och hur det gick till när han bestämde att hon inte få skulle leva längre. En förälders sorg är alla andra föräldras värk.

Inte bara kvällstidningarna hårddrar. Alla gör det. Stora feta svarta citat. Jag får ont i magen av det. Som om hennes integritet inte räknas längre. Samtidigt. Jag är skolad i fabriken. Jag hajar nyhetsvärdet. Men när vi får ont i magen får vi också tänka på att vi ville ha det så här. "Folket" gjorde detta till sin angelägenhet. Ville ha begravning och sorg för Engla. Då får vi kanske också leva med "detaljerna". Frosseriet. Det är priset. Är det värt det?

Mitt så kallade vuxenliv

Köksluckan har trillat av. Handfatet proppat igen. Badkaret är nästan där. Bilens batteri har dött eftersom sonen hade tänt taklampan och jag hade glömt att stänga av den när vi åkte till Cypern. Allt detta alltså, under tiden när jag var ensam hemma med sonen. När föräldrar åker iväg och barnen har FF blir det lätt lite så där charmigt kaosigt. Men jag är 34 år. Och var ensam hemma med sonen i knappt två veckor.

Dummast vinner

Jag var på NK idag. Intressant va?
Men vänta. Jag har liksom en tanke här.
Jag är nämligen beroende av MAC:s fluid eyeliner.
Har svart, turkos, vitbeige och brun.
Nu har jag också lila.

Tjejen i montern hade så fint läppstift. Hon sa att det var ett läppglans som dämpar läpparnas röda pigment. Det gick jag på. Märker inte att det dämpar så mycket nu dock.

Sedan gick jag till Åhlens och kollade in Origins produkter. Tjejen i montern tycke att jag skulle köpa en kräm som lyfter fram kroppens eget - vad hette det nu då?- som gjorde att man fick lyster. Det gick jag inte på. Men nästan. Jag var nära. Men besinnade mig. Runtomkring mig stod kvinnor och tjejer i alla åldrar, volymer och kulörer och "gick på något". Vi köper rynkkärmer som inte funkar. Krämer som ska lena det som inte kan lenas så mycket. Smink som ska göra oss nya i kväll, kanske trolla bort något kilo till och med. Men så läste jag i Aftonbladet om några killar som tar Finax-lån för att kunna spruta ner varandra med champagne för 150 000 kronor. Och tänker att vi tjejer inte är så dumma ändå. Det kanske går att ta fram kroppens egen lyster. För 300 kronor.

Jobba, TV4-folk!

Annika Jankell intervjuar någon rik tant som bor i USA på Morgonnyheterna. Tror hon är generalkonsul i San Fransisco, inte säker. Helt malplacerad intervju. Trist också. Är det sommartorka alltså? Skylls det på detta? Jobba, TV4-folk! Läs boggar och hitta debatter, scanna landsortstidningarna för fan.

Och det är en så konstig intervju. Om pengar är viktigt, undrar Jankell? Tanten svarar fint enligt facit 1A. Hon får skryta lite om all kultur hon sponsrar. Varför älskar rika människor att sponsra kultur? För att man slipper höra om barn som svälter eller familjer som inte har någonstans att bo? För att kultur är bekvämt och tjusigt? Sponsra mat och bostad åt alla fattiga där du bor tant. Gör en Oprah och startar en skola och mässa om att en fri kvinna är en utbildad kvinna. Det är bra. Att sponsra kultur är bara bekvämt.

fredag 18 juli 2008

En anonym hjältinna

Anonym skriver: Jag har idag 3 vuxna söner. Jag kan ibland känna mig som världens mest anonyma hjältinna. Skulle själv utnämna mig för några år sen till det varje dag. För 13 år sen dog min man genom självmord, min mor 53 år dog ett halvt år senare av bröstcancer. Inom ett halvt år försvann de mest betydelsefulla människorna från mig och min tre söner. Jag började plugga på universitetet, har idag en utbildning, tog 10 år.

När de dog bestämde jag mig att jag var tvungen att gå upp varje dag. Att de(mina söner) inte ska behöva komma hem till mig som låg)

Det är tolv år sen nu...jag lever inte en dag utan att jag tänker på dem.

What ever...jag tänker bara att vi har så mycket att vara bekymrad över vad det gäller vårt samhälle.
När detta hände fanns INGEN.

INGEN finns om du drabbas av sånt här. Utom de som du har lagt tid på!


Svar: Jag behöver kanske inte ens skriva det här, men du är en hjältinna.

Luggen

Nu undrar ni ju hur det står till med luggen. Inte så bra. Den har börjat dela sig på mitten. Och örjan har semester. Någon bra frisör där ute som jag kan sidesteppa med. Samt en färgare. Jag måste förresten sova nu. I morgon ska jag berätta om min enda natt jag var tvungen att spendera i Ayia Napa på semestern, helvetet på jorden. En 34-årig småbarnsmamma i Sodom och Gomorra.

Vill du bli gammal med mig?

.


På tal om kärlek. Det här är Ali och Ayla. Min killes farbror och hans fru. Vi bodde hos dom. Titta vad tjusiga dom var. Fortfarande är dom kära. Ali ser ut som en åldrande Hollywoodstjärna idag, han har säckiga Levis-jeans, tenniströjor och sandaler. Ayla har isblågröna ögon och guldväska. Dom är kära forfarande. Jag märkte att dom hade ett sätt att titta på varandra som gick rakt in. När Ali tittar på Ayla så ser han fortfarande den han gifte sig med. Ayla säger att om dom är ifrån varandra mer än fem dagar så saknar hon honom.





Varje kväll när alla hade somnat satt Ayla, nästan-svärmor och jag på balkongen med bara ben lutade mot balkongräcket. En radikalfeminist (svärmor), Ayla som lever i patriarkat nummer ett men med en man som ändå tagit mycket mer ansvar än andra män, och jag, Maman från Sverige. Och vi pratade om kärlek, barn, livet. Jag ångrar att jag hade så mycket ångest över att träffa dom. Visst, mina kinder är blå efter alla tanter och gubbar som nypt i dom och det snurrade i skallen ibland (när man trodde att hela släkten var samlad kom det tre bilar till, denna (re)produktion kan inte vara ekologiskt hållbar och vissa tanter var lite hysteriska. Men att bo hos Ayla och Ali gav mig en present. Det finns ju inga förebilder snart. Alla knullar runt, lyfter sig, skaffar nya paaartners unga som spermier, karriärshetsar, tio steg framför hela tiden, gamlingarna ska bli en Mappie eller Yappie eller vad det heter och yoga sig förbi barnbarnen. Men på balkongen, vindstilla kvällar när svetten rann nerför ryggraden, ville jag bara en sak. Att min älskling och jag ska se på varandra så där när vi blir gamla. Att vi ska bli gamla. Ihop. Överleva gnat, tjat och fällor. Fortfarande se på varandra så där. Han gillar inte när jag skriver om honom. Eller visar bilder. Men jag måste lägga upp en bild. Bara en.

Vill du bli gammal med mig? (samt klä dig som farbror Ali när du är gubbe)

Jag bara måste Maria Svelanda lite

Det bästa som händer när man reser är bortkopplingen, i alla fall för mig. Man lämnar allt där hemma som det stod. Ofärdiga tankar och jobb. Tillkommer gör olästa tidningar. Oläst mejl. Allt står orört tills man tar upp det igen. Det bästa med att resa är kanske egentligen att man får lära sig gång på gång, om och om igen att ingenting händer om man går av plan en stund och dricker vatten. Det är nyttigt. I alla fall om man jobbar med mädia.

Och kanske lite deppigt eller? Att allt står precis som man lämnade det. Same shit, different day.

Det sista som hände innan jag kopplade bort var att jag läste DN på planet. Och nu tänkte jag plocka upp den tråden, 8 dagar senare. En Anna Hallberg får ont i magen av feminister som avfärdar allt som rör att inte få ihop jämställdheten i en relation som gnäll, aropå bland annat mitt bloggande om Maria Svelands kärnfamiljsraseri.

Om Anna Hallberg får ont i magen av det. So be it. Klart som fan att det är svårt att leva jämställt. Det är svårt överhuvudtaget att leva med en annna person. Att sammanfoga sin vilja, önskan och behov med en enda annan person är svårt, även om man inte anlägger sin könsanalys vid bryggan (hoho, där tyckte jag att jag fick till det...) Men jag har vänt mig mot sättet det görs och hur en del feminister med Maria Sveland i spetsen inte bara saknar humor och självdistans utan fastnar i gnäll eftersom dom bara tuggar samma saker hela tiden.

Jag tror så här. Det har länge varit outtalat regel inom delar av feministmaffian att man får gnälla precis hur mycket man vill. Utan att det får kallas just gnäll. När någon påpeker att det gnälls jävligt mycket så blir det sura miner. Vaddå vi gnälla? Vaddå vi medelklasstjejer med två barn och bostadsrätt och mediajobb. Vi med bok och analys alltid redo att kasta på någon. Gnäller vi? Mäh. Får man inte tycka något längre eller?

Men erkänn bara att det är skönt, tjejer. Det är skönt att gnälla. Gnällorgasm är skööönt. Men revolution är det inte. Revolution innebär att man måste göra något själv. Min nästan-svärmor är gammal vänsterradikal som flydde Turkiet en gång i tiden. Hon är också feminist (och en av de hårt arbetande gräsrötterna inom FI). Hon har försökt göra revolution. Det är skitsvårt. Ni kan få hennes mejladress om ni vill ha tips.

Nu hör jag: Så bara för att vissa svälter får vi inte klaga på maten i skolbespisningen.

Jo, det får ni. Men sedan får ni faktiskt börja laga egen mat någon gång.

I´m back



Ska blogga en masse i kväll. Ni är varnade.

torsdag 10 juli 2008

Brrrrattsen

Vänta, jag måste bara säga det här också. Vad härliga dom är.
Jag önskar jag var där. Eller inte.

Sjubarnsmamman från Bromma ska åka

.


Jag tar på mig ännu en hatt och som Ronnie Sandahl skulle sagt: Sjubarnsmamman från Bromma has left the building. Jennie husvaktar men kommer inte ta över bloggen. Jag ska försöka skriva något från Cypern, jag vet att ni döör om ni inte får veta om:

Jag kom överens med tanterna
Sonen spydde och levde rövare och slog någon i huvudet med sin dinousarie och vi fick sitta med djuren istället (dom har ingen djuravdelning på flyg men kanske under motorerna)
Mannen och jag gjorde the wild thing i Klamydiapoolen

En sak, kan jag säga, vill ni någonsin ha råd om hur ni ska packa för att smälta in bland kvinnor som tycker att Monkiskjortor är för lesbiska och samtidigt vill vara er själva för en stund så ska ni komma till mig. Det tog mig fan en vecka att packa men nu är det klart. Jag kommer se ut som en stor röd svensk bland en massa små olivbruna cypernkvinnor. Men mina klänningar är väldigt fina i alla fall. Så det så.

En smal modells tal till nationen

Annika skriver: Eftersom jag är en sådan där egocentrisk åttiotalist tänker jag kommentera angående det i inlägget som faktiskt handlar lite om mig. Mig, mig, mig. Jag har modellat i Sofis Mode två gånger de senaste månaderna, och ska göra det snart igen. Jag är ointresserad av den typ av (mode?)journalistik som den tidningen fylls av, men jag är väldigt glad att de vill att jag ska modella för dem. Helt enkelt eftersom jag är tio år äldre än de flesta modeller som används i tidningar och magasin, och i alla fall ett par storlekar större. Jag insåg att jag kommit en bit gällande min kroppsuppfattning och självkänsla när jag såg de första bilderna i tryck och blev överlycklig av att jag inte såg mager ut. Av samma anledning blir jag lika glad varje gång jag blir bokad för andra modelljobb "trots" min ålder och storlek. Att använda vuxna tjejer med normala kurvor (jag är smal men absolut inte underviktig) istället för anorektiska femtonåringar som modeller är i alla fall ett steg på väg. Om inte annat. Det låter ju klyschigt att säga att jag önskar att vi snart inser att alla kvinnor oavsett storlek är vackra. Att det är helt vansinnigt att mena att skönhet är synonymt med undervikt och svält. Herregud.

Svar: Annika, din självupptagna 80-talist, jag tycker att du är skitsnygg och du SKA modella arslet av dig i Sofis Mode, helt klart. Jag håller med om att det är toppen om inte bara 15-åringar visar kläderna. Jag tycker bara att Sofis Mode och dom andra tidningarna kunde variera sig lite mer. Men jag vill inte heller tillbaka till 90-talets: Titta, vi andvänder mulliga modeller" som om det var en freakshow. Det skulle också vara kul om det inte var så vitt jämt om du fattar vad jag menar.

Stolt slampa



Kolla mina snygga skor (Top Shop). Dom packar jag till middagarna på Cypern. Undra annars vad släktingarna där har för bild av "svenska flickan". Jag menar de kanske också har läst om chartersvenskarna som knullar i Klamydiapoolerna. De här skorna kanske inte hjälper men å så snygga dom är. Jag är gärna slampan bara inte utan mina skor.

Här är mitt liv

NU är det bara några dagar kvar tills jag får pussa på min dotter och man igen. Tills dess har jag sommar i stan (närförort) med sonen. Och jag måste säga att det är hur skönt som helst. Alla vi känner är bortresta så vi är utelämnade till varandra. Han är min bästa vän (förutom ibland då när han är skitjobbig och jag vill sälja honom på ebay). Jag som alla andra i min bekantskapskrets hetsar långt före sommaren om "vad blir det i år, måste åka bort" och det planeras och hålls på. Folk ska hälsas på och allt går i ett. Ingen vill vara i stan. Rädda att ungarna traumatisera om de inte får lukta på kossorna.

Men sonen och jag har haft det hur bra som helst. Sonen intar lunch i vagnen.



Vi har trängt oss på de sista kompisarna i stan och har fått pannkaksluncher och goda middagar. Tack Ana.



Sedan stod vi en timme vid en byggarbetsplats och kollade på brummas och lyftkranar. Efter en timme slog det mig att det här är sommar. Att jag har tid att stå en timme vid en dammig byggarbetsplats. Tur att sonen var med förresten, annars hade ju gubbarna börjat undra vem slampan var...



Vi har cyklat mycket. Han bak i stolen. Han skulle knäppa sin hjälm själv så det tog 30 minuter och jag tappade inte tålamodet. Det är sommar.

Vi tar av oss skorna och leker med hundar vi träffar. Igår träffade vi Bobbo Krull och hans hund. Hunden får äta glass till sonen stora förtjusning. Jag kan också rapportera att Bobbo Krull beställde latte medan jag som den riktiga karl jag är tog en vanlig kaffe.

Vi dansar på ängen som två Lisa Fabre-figurer, det kommer en lite älva och... nä, det gör vi inte hehe.

Jag har också lärt honom, nu när energiska syrran är borta, att dra sig på morgonen. Han vaknar sju i sin säng sedan myser vi i stora sängen framför Bollibompa tills åtta. Tack gode gud för teve i sovummet.

Vi sover middag ihop. Jag hade glömt hur det gör under för en mammakropp. Lite svårt att göra när alla fyra i familjen är hemma dock.

Vi titar på Allsång och klappar händerna.

Det enda som är synd är att sonen och jag inte kan kommunicera verbalt så mycket. Enligt BVC ska dom kunna minst 8 ord, de flesta av sonens komipsar kan hela meningar. Sonen kan kanske åtta ord och snackar hela tiden men på UFO-språk. Tur att jag är helt förbi att tro att BVC är kyrkan. Jag blir inte det minsta rädd längre när dom ser lite bekymrade ut. Det roligaste är när dom visar diagrammen, titta hans skurva är perfekt, huvudets storlek stämmer här, som värsta rasbilogiska institutet.

Men det han inte har i ord tar han igen på pottan. Han pottränar sig själv. Det är så mycket bajs och kiss i pottan hela dagarna och mommy är så stolt att hon funderar på att ta en bild på bajset och skicka till Cypern.

Å så har sweet Jennie Dieleman, min kompis som flydde till Malmö för ett år sedan och som vi börjar undra om vi får tillbaka, bosatt sig här och ska bo hos oss medan vi är borta.

Ja, Sommaren är fin, hörrni. även i stan. Jag skänker dock en medlidande tanke till er som måste jobba. Men tänk så här, ungarna går inte under för det. En förälder måste betala hyran, man kan bada på kvällarna också...

Jo, sommaren är fin. Även för oss som saknar Gotlandshus med vintagtapeter i. Det var egentligen bara det jag ville säga.

onsdag 9 juli 2008

YOU TALKING TO ME????

Vi gick och badade i sjön. Det var två snygga pappor med tatuerade ryggar där. Jaa, varför skrev jag det egentligen? Okej då, jag spanade lite. Sonen är för övrigt i moderatåldern (2), allt är "mitt, mitt och miiiin". Borde vi inte bara signa upp hela gänget till MUF? Han startade bråk men en tjej som tog hans brumma och jag fick gå emellan innan någon ringde Kvinnojouren. Fast hon var tuffare, han hade garantera fått spö. Ibland är de små liven som gansters. De drar runt och liksom bara väntar på en ursäkt att få göra en drive by. En massa Taxi Driver-wannabees med stirrblickar, blåser ut barnamagar och TALKING TO MEEEEE? Lite otrevligt faktiskt.

Skitblaskorna, hot mot tjejer?

Jenny skriver: "Det är alla skitblaskors fel. Och du jobbar ju på en av dom och bidrar till allt elände;) Varför är det ingen som fattat det än? Jag kräks när jag ser tidingar som CHIC och gud vet allt vad dom kan tänkas heta. Varför har ingen tänkt på att starta en BRA tonårstidning? En tidning som inte pumpar ut annonser och reportage å artiklar om enbart märkesmode, dyra väskor, och all annan skit."

Jennys inlägg var långt och härligt - som vanligt hehe- så ni kan läsa det i sin helhet under blogginlägget Barn som nojjar över rynkor. Men Jenny alltså, sluta generalisera om kvällstidningarna. Fan, nästan alla gör det, kallar dom för skit, men läser ni dom? Eller ser ni bara löp i affären och bläddrar i KLICK? Har ni funderat på att plocka ut russinen ur kakan? Måste man gilla hela tidingen för att kunna ta del av den? Under Tsunamikatastrofen var kvällstidningarna helt överlägsna morgontidningar. Aftonbladet.se var först med all viktig information, sedan huvudtidningen. "Vi" har till och med fått pris för detta. Kvällstidningarna är snabba och bra på egna vinklar på nyheter. Sedan är en kvällstidning mer skrikig, den syns och hörs, som en jobbig tonåring, mycket ego men också mycket känslor, allt lite svart/vitt. Ni får gärna hata kvällisen men precisera då vad all skit består av, och snälla kom inte bara dragande med samma gamla... KLICK.

Sedan håller jag med dig om att medierna faktiskt skulle kunna tänka lite mer. Även om jag faktiskt inte tillhör dom som tycker att medierna har något ansvar att uppfostra någon så är ju lite eftertanke altid populärt. Jag tycker tex: Modellerna är alltid skitsmala i Sofia Mode. Det finns inte en modebloggtjej idag som inte försöker se perfekt ut, utseende verkar vara det viktigastae dom har för det finns aldrig en kass bild på dom, eller för att inte snacka om hjärndöda rubriker i tjejtidningarna om någon stjärna som bantar halvt ihjäl sig. Eller mitt senast exempel. Svenska In Toutch som stämplar strandkroppar som fula och snygga och recenserar dom i senaste numret, vad är det för skit?

Tänkte på det när jag såg Allsång igår, hon den norska sångerskan är kurvig som en bergochdalbanan och verkligen mullig. Hon hade stämplats ut i In Touch men det bara lös om henne. Hon hade ett blå sidefodral på sig och såg helt smashing ut. Jag tror att det betyder jävligt mycket om det finns förebilder som inte är perfekta.

Men jag vill inte tro att unga tjejer är så lost som vi vill få det till heller. Jag tror att dom är smartare än vad vi var, att dom har roligare sex och fler killkompisar. Rent generellt. Dom har mer att ta del av, åsikter att lyssna till. Jag menar, ingen kritiserade ju Vecko-Revyn när vi var 12. Grupp 8 var helt enkelt på utflykt den dagen.

Det var så tyst om oss.

Samtidigt, det är så lättvindigt med mediekritik idag. Det är enkelt att göra en naalys och sedan tycka att man är revolutionen i egen hög person. Mycket svårare är att påverka det som är ytterst viktig för kids. Som här där jag bor, dom river fritidsgården trots att det finns kids som bara driver omkring här på kvällarna, som inte pallar vara hemma för att det inte är så bra hemma. För att protestera mot det räcker det inte att jag skriver en arg kolumn. Nej, då måste jag ta mitt arsle upp ur soffan och få med mig alla i området och sedan måste vi leta upp dom ansvariga i statsdelsnämden, gå på trista möten med trista politiker och protestera protestera protestera. Som FRA-människorna.

Vem orkar det när man kan skylla skiten på medierna istället.

Har jag fel?

Replik från Emma Lou Pesonen

Jag skrev i går om Aftonbladet intervjun med Emma Lou Pesonen, som började med rynkkrämer när hon var 12, Hon har svarat:

"Till de som tror att min mamma propsade på mig vid tolv års ålder att börja med krämer just för att inte få rynkor - är fel! Min mamma rekommenderade mig att börja med krämer just för att få en mjuk och len hy i stället för en torr och livlös sådan. Och att det just var en av mammas anti-rynk krämer jag provade är helt och hållet en slump. Att sedan just den krämen passade min hy excellent var det bästa som kunde hända mig."

Hälsningar Emma-Lou Pesonen.

tisdag 8 juli 2008

Barn som nojjar över rynkor

Det här är sorgligt.
Jag skulle vilja veta vad mamma och pappa tänker när ni läser om Emma Lou, 17, idag i tidningen? Gör det inte lite ont? Jag skulle gråta. Unga tjejer ska tänka på annat än rynkor. Dom ska fundera på kärlek, sex, skolan och framtiden och vad dom ska ha på sig nästa gång dom går ut men inte fan på rynkor. Men så här är det, detta är vårt prestationssamhälle i kubik. Tjejer som inte bara ska vara bäst i plugget, vara snygga och trendiga, blogga och tjäna miljoner på det innan dom är 25, och uppenbarligen redan vid 12-års ålder veta hur man bekämpar rynkor. Grejen är att det är bara vi föräldrar som kan ladda dom med allt det som är bra. Tjejerna och killarna översvämmas av allt det andra ändå. Hemma ska vara frizonen, där man får vara liten och töntig. Det är vårt jobb. Ladda med Ronja Rövardotter-energi så att det stänker om det. Någon sättter sig i huden då. Ett litet skydd. Jo, jag vet, fin tanke men många barn har det inte så hemma. Då måste vi andra ladda dom. Din unge är min unge. Men hur?! Jag blir knäpp ibland när jag tänker på det. Alla ungar som går ut i livet utan trygghetsförsäkring.