På tal om CSN. Jag har aldrig vågat göra högskoleprovet. Jag är så rädd för resultatet. Jag är kass på matte och tänker inte alls logiskt under press. Allmänbildad? Eh... visst. Men efter gymnasiet längtade jag så jag höll på att dö efter att plugga journalistik. Jag längtade också till USA. Min mamma var ensamstående och jag hade väldigt dålig kontakt med min pappa under en period (nu är han tillbaka som ni kanske märkt). Jag hittade en utbildning, 1-årig, i Washington DC, som kostade skjortan. Men den var CSN-finaniserad. Problemet var att pengarna inte skulle räcka till att leva over there varje månad. Min mamma hade ett (nästintill )enmansföretag i städbranschen. Min mamma har jobbat hårt hela sitt liv. Hon jobbade nu ännu hårdare med att städa en massa kontor för att jag skulle kunna genomföra utbildningen. Det var många rikisar på utbildningen, bland annat Svante Tegner, minns ni kronprinsessans påstådda x-pojkvän. Svante var väldigt trevlig by the way. Men något säger mig att det inte var så stora problem för hans familj att pröjsa utbildningen.
Det är denna utbildning jag betalar för idag och det är helt okej. Jag har råd. Jag är väldigt glad att CSN finns. Jag är väldigt glad att min mamma finns framförallt. Men jag skulle gärna se att skulden krymper. Det gör den väl hos Banditos, även om räntan är hög?
PS: Nu kommer jag säkert få ett svar från en CSN-anställd med exakta summan min skuld krympt med. Längtar...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar