tisdag 29 juli 2008

Var är bitterfittans man?

Carlos Rojas Ejemyr skriver det här i Expressen idag. Jag tänkte inte tycka i debatten, bara konstatera att det är trevligt att en ung man behagar komma in i matchen överhuvudtaget. För på sistonde har jag mer och mer irriterat mig över- eller som en varböld har det kliat på mig- alla dessa tysta män. Var håller bitterfittans man hus? Hur kan så många kvinnor i min generation klaga alternativt gnälla över att dom inte får ihop familjelivet och jämställdheten medan inte en endaste man, behagar öppna käften och resonera kring problemet. Om nu boken Bitterfittan faktiskt sålt så mycket. Gnäll eller inte, Sverige är uppenbarligen fullpackat med frustrerade kvinnor. Var håller frustrerade kvinnors män hus? Sitter de i soffan och nynnar på Tomas Ledin medan kvinnorna skriker tyst i disktrasorna?

Är det inte sorgligt? Eller bara lite oroväckande kanske. Går en hel generation män runt och är skitnöjda med situationen? Eller har dom inte läst texten? Jag menar hur mår Maria Svelands man till exempel. Har han lika svårt att få ihop det som sin fru? Kliar kärnfamiljen som en finne i röven på honom också. Eller är han bara skittrött på hennes gnäll? Vore faktiskt skitintressant att höra lite om det.

Eller alla fina vänstersnubbar med stora feministideal. Titt som tätt träffar jag en av er på stan och ni står där och ler nöjt med bebis på armen åsså säger ni att "jag är pappaledig nu". Jaha, svarar jag. Och ni fortsätter: "Vi ska resa bort hela familjen ett tag, tre månader i Mexico". "Det brukar bli så när mannen tar över, svarar jag surt. Vänstersnubbarna är värst, fly vänstersnubbarna. Dom anser sig vara guds gåva till kvinnor och invandrare.

Vänta, nu minns jag er. Alla papporna från antologin Uppdrag Pappa, hallå? Vart tog ni vägen när ni hade poserat färdigt med era ungar och fått lite ryggdunk? Ni lever ju med kvinnorna som tycker att familjen suger. Går det bra tycker ni?

Förr eller senare måste bitterfittan och hennes man sätta sig ner och prata. Det är bara det jag vill ha sagt.

13 kommentarer:

A.M.O. sa...

Hörde du studio ett igår, om myten om den jämställda mannen. Om inte. Gör det och återkom i ämnet!

Belinda sa...

Men faktum kvarstår, biterfittan och hennes man måste ju prata någongång

Anonym sa...

Och jag är bara intresserad av vad du tycker om hans förslag?
Åsa

Belinda sa...

vilket förslag åsa darling

Belinda sa...

oj vad seg jag är. carlos. ja varför inte. låt oss disponera förädraledigheten som vi vill

ulrika sa...

hej babe, jag vet var han är, han bor hemma hos mig. jag är gift med honom. min man har ända sen hela bitterfittandebatten och boken kom ut, orerat om bloggen han ska starta ang. detta ämne. den ska heta bitterkuken. han hinner inte just nu för han är föräldraledig (inte pappaledig) med våra två små gangsterkids

Anonym sa...

Jag tycker det är genialt. Mammor får option på barnen från dag ett.Risken är att pappalediga män bygger om huset i stället för att byta blöjor. Det sitter så djupt. men jag tycker att alla förslag som leder till större jämlikhet är bra.
Åsa

Snegurotjka sa...

"Vänstersnubbarna är värst, fly vänstersnubbarna. Dom anser sig vara guds gåva till kvinnor och invandrare."

Amen till det! Fast jag har en alldeles egen vänstersnubbe hemma som är ett sånt kap. Annars så undrar jag också vart bitterfittans man är, men jag ska lyssna på studio ett som a.m.o. tipsade om. Det kanske klarnar då.

Maria sa...

Shit vilket bra inlägg. Jag undrar också var alla män är. Bitterfittans man borde också skriva en bok. Eller åtminstone prata ut.

Jack sa...

Ann Heberlein framförde exakt samma tankar i den här krönikan

http://sydsvenskan.se/kultur/annheberlein/article329448/Bittermandel-.html

Tanken i hennes text är väl att när kvinnor klagar blir det ett brännande inslag i jämställdhetsdebatten, men när män klagar blir det bara lite patetiskt, komik liksom. Själv tror jag killar är fostrade i att inte klaga utan snarare försöka läsa sina problem, så det vissa känner kanske inte att det är lika självklart att börja orera om sina problem. Tjejjourer, tjejgrupper,kuratorer och ungdomsmottagningar finns ju främst till för tjejer , plus bloggosfären där tjejerna pratar ut om livspusselproblematik, uteblivna orgasmer och annat. Tjejer är mer skolade i att prata om sin sitaution och sitt själsliv på gott och ont, sen finns är det ju fler som lyssnar också, givetvis. En man skulle inte ha en bestseller och ett eget radioprogram (som Sveland) baserat på enbart missnöje. Och det kanske är rätt bra egentlgen! Vem vill ha en massa bitterkukar? (särskilt som tjejer brukar säga att bitterhet är fruktansvärt oattraktivt på en kille) Summa summarum; Skulle killar börja klaga som Sveland och hennes entourage skulle ingen vilja ha dem.

Malinka sa...

Bitterfittans man suckar över frugans krav och hävdar att han gör så gott han kan.

Sedan bitterfittedebatten började har jag börjat hävda att jag lever i ett sant jämställt förhållande, trots att vi också släpar omkring på våra issues. För vi snackar, min man och jag. Och gör båda vårt bästa för att balansera de obalanser som uppstår.

Veronica Svärd sa...

Problemet är väl att Bitterfittornas män mer skriver som Pär Ström...

Pia sa...

Kvinnor vill ofta vara hemma en stor del av ledigheten och hindrar män att vilja vara jämställda. Mannen får ta det som ev blir över. ERKÄNN!