fredag 29 februari 2008

Till min dotter!

Min dotter och jag stod på McDonalds och väntade på maten. Bredvid oss satt två fjortiskillar (med fula frisyrer) och kastade ketchup på tjejerna som satt vid bordet mittemot dem. Tjejerna tyckte inte att det var kul. En tjej fräste: "Moget!" Killarna brydde sig inte.

"Varför kastar dem ketchup", undrade dottern
"För att skoja med tjejerna tror jag".
"Man får inte göra så om tjejerna inte vill", sa dottern och jag tittade på henne med all kärlek en mamma eller pappa kan uppbringa.
"Nej, det får man inte".

För nej, kära dotter ingen får det. Och när jag svarar dig att det är sant så vet jag ändå att så många gånger i livet kommer folk vara dumma mot dig och jag kan inte skydda dig. Jag kan älska dig så hårt att du kanske faller lite mjukare men jag kan inte låsa in dig. Jag kan inte lägga ditt hjärta i ett bankfack även om jag önskade det ibland. Okej, det vara bara ketchup, varför blir jag sentimental, men det kan vara i just sådana stunder som det sköljer över mig. När teori och praktik krockar men bara jag vet om det, inte du. Jag vet att det inte alltid hjälper att säga ifrån eller tjalla, att ibland måste man bita ihop, andra gånger spela fult, andra gånger fega ur men då och då reser man sig och gör sig själv stolt. Jag vet också att killar kommer kasta ketchup och du kommer antingen fräsa ifrån eller kasta med håret, åh, jag hoppas du fräser åh vad jag hoppas det för din egen självkänslas skull men det är inte lätt. Det är inte lätt att vara ung kille men det är fan INTE LÄTT att vara ung tjej. Kostymen är så snäv fortfarande, pressen så hård. Om vi 30 plussare känner den, tänk då fjortisarna! Redan på dagis ser jag ju det hända. Killarna för sig, tjejerna för sig, de som vill leka både och hamnar lite snett. Redan idéer om hur de tror att det ska vara, "tjejer gillar" och "killar gillar". Det är så sorgligt att se, hur snabbt det går. Och jag försöker men vad slåss man mot? Och vaddå, vi föräldrar hjälper till... Sedan kommer skolan, Jag vet allt om hur ensamt det kan kännas på skolgården när ingen vill leka med en. Jag har varit så mycket ensam att det gör ont att tänka på ibland. Men jag har också varit taskig mot andra. Hela skolsystemet, att överleva en skolgård, går ju ut på att lära sig klättra i hierarkin. Jag önskar för allt i världen att du slipper det så mycket det bara går. Jag hoppas du faller lite mjukare...

Konsumdialog

Tjejen som jobbar på "mitt" Konsum log mot mig över lådan med apelsiner.
Konsumtjejen: Jag berättade för min man att en kändis handlar i affären.
Jag: Jaha, du menar mig, åh tack!
Konsumtjejen: Jag tittar på ditt program!
Jag: Tack. Säger du till din man att jag alltid kommer in osminkad och ser sliten ut haha.
Konsumtjejen: Hahaha... ja.

Sturehof och Trollen!

Livets kontraster alltså. Klockan 13 satt jag på Sturehof och åt rimmad lax och dillpotatis och låtsades snacka om saker jag inte vet så mycket om med mäktiga människor. Lugnt och skönt var det. Sedan en runda på stan i solskenet, med solglasögonen på. Jag köpte ett par leopardballerinaskor. Jag är hooked på leopardmönster. Önskar att jag såg ut som Amanda Jensen ibland, hon från IDOL. Med kritvitt år och rockattityd kan man köra hur mycket leopard som helst. Sedan koll på klockan, shit 15! och rusa ner i T-banan och exakt 15.30 ramla in på dagis och få fatt i två leriga små söta troll som är mina. Hem och släppa loss trollen, det stora trollet pysslar och kör sitt eget race men det lilla trollet... ibland tänker jag att det vore toppen om man var vetrinär för då kanske man kunde ge sitt lilla barn en bedövningsspruta ibland, sådana som hästar får så skulle lillen bara somna lite och sedan vakna och inte minnas något efter en stund. Perfekt! Han är i den där åldern när allt ska utforskas. Han klättrar, han kämpar ut dammsugaren från garderoben och han storskriker om han inte får vara med och laga mat och han river böcker och alla DVD:s ur bokhyllan och han får fatt på min mobil var jag än gömmer den. På kvällarna när han somnat står man där som soldaten i 1:a världskriget som ser sig omkring efter det stora slaget och alla sårade soldatkompisar ligger och flämtar på marken och då tittar killen på en:

Ska vi knulla?

Och som svar på den frågan brister båda ut i ett storflabb.

Kom så tyder vi mediabullshit ihop!

I går hörde jag en rolig historia. Om hur en frilansbloggare som bloggade för en tidning ringde tidningsredaktören och sa att en annan tidning erbjöd mycket mer pengar för att skribenten skulle blogga där istället. Men tidningarna satt i samma hus så redaktören sprang ner till den andra tidningen om inte hade erbjudit några pengar alls.

Ooops!

Men så där är det ju hela tiden. Man snackar en massa skit för att få upp sitt eget marknadsvärde. De mest frekventa bullshitmeningarna i min bransch lyder:

"Jo det är flera kanaler faktiskt som hört av sig" (efter den här säsongen är jag arbetslös igen)

"Nä, jag vill inte göra teve" (Jag är så avundsjuk)

Eller

"Jag håller på att fundera över vad jag ska göra med mitt liv" (arbetslös, pallar inte trycket)

"Jag fick inte sparken, jag var redo för en ny utmaning" (eller hur...)

"Vi har inte legat med varandra" (ALLA har legat med varandra)

Någon som kommer på något mer? Jag måste ju ha glömt massor.

torsdag 28 februari 2008

Favorit i repris- Mediamamman

Här är Mediamamman, igen och igen. Jag älskar henne också. Känns som om hon kommer så naturligt till mig... Ni kommer få se mer av´na i Studio Belinda.

Här sitter jag ensam

Jag är helt själv på redaktionen. Buhu vad tråkigt. Magnus och Niklas- borta, (Niklas kanske letar efter sina nycklar), Fredrik åkte hem till släkten och Ankan är sjuk (det är mina dagisbaciller som äntligen har börjat göra avtryck). Själv mår jag jättebra. Har drogat mig med två Tylenol mot tandvärken (det är ju ett hål kvar som ska lagas nästa vecka). Tylenol är så bra. Känner mig som Britney Spears när jag tar dem. Slår vad om att hon älskar Tylenol. Plus en massa annat, starkare. De ingår nog i hennes "cocktail" om vi säger så.

Jan Helin

Idag har jag pratat med chefredaktören på Aftonbladet, Jan Helin. Han är ju min chef. Han är på sportlov med familjen men satt och drack i afterski-baren.
Det är så man sköter Skandinaviens största dagstidning. Skål.

Veronica Maggio "Måndagsbarn" live i Studio Belinda

Ankan och jag blir så här glada när vi blir bjudna på en topphemlig fredagslunch


Mediamamman - film.

onsdag 27 februari 2008

Janne Josefsson på dagis

Vid middagen idag berättade dottern att de fått nya utklädningsgrejer på dagis så nu kan de vara brandmän, poliser och sjuksköterskor. "Inga journalistkläder" skojade jag och dottern såg frågande ut. Kanske att jag ska rota fram en gammal stor mikrofon och klä den med grå ull så barnen får en chans att leka Janne Josefsson. Kanske att jag ska ge fröknarna en DVD "Best of Janne" att visa barnen men då börjar de väl lipa av pur skräck kidsen. Men något måste göras. Barnen har ingen respekt för journalistyrket. Eller mikrofon, gud vad omodernt. Det är bättre att de får:

1. En märkesväska
2 Ett fat kokain
3 En bildbyline i A5-format
4 VIP-kort på Spy Bar
5 Valfri könssjukdom

så kan de ljuva små liven söka ett mediajobb med hög lön redan i morgon om de vill.

Intervju snart

Lite sen. Springer runt hemma och kan inte bestämma mig för vad jag ska ha på mig. Kläder kliar. Därför är det viktigt. Ska bli intervjuad av tidningen Hennes. Lite orolig. Brukar aldrig göra stora personintervjuer. Ska be att få läsa varenda ord innan tryck.

tisdag 26 februari 2008

ÅÅÅ tjejer!

Har varit på middag med Nästan-svärmor på Tranan. Hon fyller 67. Hennes väninnor var med, plus min man, min dotter och jag. Hennes posse är alla kulturtanter. På telefon tidigare idag sa hon till mig att "nu ska du få träffa MINA väninnor som inte jobbar med media". Piken gick fram om vi säger så. Kulturtantsgänget körde med servitören hela tiden. "Varför är alla viner så dyra? undrade Nästan-svärmor häpet och lite indignerat och kyparen svettades. Mitt i middagen stämde de upp i ÅÅÅ tjejer, ÅÅÅ tjejer, vi måste höja våra röster för att höras". Otroligt pinsamt. Sedan tittade dem på mig som om "titta, medievekisen vågar inte"...

Nästan-svärmor är helskön. Min mamma är också helskön. De är två starka tanter som bossar rätt hårt med min man och mig. Nästan-svärmor bossar mer rakt på, min mamma låtsas vara lite "oj, här kommer jag och stör" fast eh, störa var hennes original plan om vi säger så... Dottern var så fin. Uppklädd på restaurang. Satt och gjorde en bok till sin farmor, en klistermärkesbok. Det allra bästa med min dotter är hennes integritet. Tanterna försökte fjäska men hon gick inte på något. Fokus på boken liksom. Det finaste man kan göra för sina barn är att värna deras integritet. Hatar vuxna som "får jag en kram" fast de inte känner en unge och föräldrar som "krama tanten nu".

Grattis Nästan-svärmor i alla fall.

Sönder men inte golvad

Jag. Älskar. Min. Tandläkare. Dunderhål, jättelagat, men inte rotfyllt. Min tandläkare är tillbaka från mammaledighet och exakt så fantastisk som jag mindes. Hon är inte stiff, föreläser inte, har tålamod med att man är en pussy och säger vad hon gör hela tiden så man slipper ligga och undra för det gör man ju. Man vill bara ligga i hennes famn och lyssna på vaggsånger hela livet.

Det där sista lät fel. Jag menar inte så. mer att hon är bra. En bra tandläkare ska inte underskattas.

Jag ska bara piska mig lite

Jag vill så gärna tro att jag är tuff. Men jag är inte det. Jag är en wimp. Jag tar åt mig av vad folk skriver om mig, vad de säger till mig, jag nojar över vad jag sagt eller inte sagt, och nu, sitter jag som en mes och stirrar på visarna på klockan. Snart. Dags. För. Tandläkarbesöket. Rotfyllning. Jag funderade för några minuter sen på fullaste allvar på att köpa med blommor till min tandläkare. För att fjäska. Haha. Som om hon då per automatik skulle mixtra med röntgenplåtarna och komma tillbaka och säga "Hörru, det ser finfint ut". Nä, jag orkar inte med mig själv idag.

Vi hade redaktionsmöte i morse också. På ett sådant avhandlas gårdagens program och alla fokuserar så klart på det som inte funkade så att det kan bli bättre nästa gång. Men inte förrän i slutminuten kommer det "just det, du var bra igår". Jaha, nä men tack. Jag tänkte gå ut och piska mig lite här utanför annars. "Nä gör inte det. Du var helt okej".

Jag är bakis idag också. Kanske inte heller så smart att ha lätt huvudvärk inför tandläkarbesöket. Men Ankan och jag gick och svepte tre glas vin efter sändning. Vi älskar Ankan, eller hur...

Bilder från programmet












måndag 25 februari 2008

Älskling, det är en ny man i huset

Ankan och jag jobbar hemma idag. Jag gick till affären för att köpa skrivarpapper så vi kunde skriva ut manuset. Fick inte in papprena i skrivaren.

Jag: Hur fan kan man sälja skrivarpapper som inte är A4!!!!!!!
Ankan: Dem är A4.
Jag: Nä.
Ankan: Men du har aldrig lagt in papper i skrivaren förut det ser jag
Jag: Lägg av, klart jag har! När jag skrev min bok la jag in papper i den varje dag!
Ankan: Nej, det ser jag att du inte har. Måste vi ringa din man nu eller? (lite hånfullt)
Jag: Det är papprena som det är fel på!
Ankan: Ska jag hjälpa dig? (som till ett barn)
Jag: Visst, gör du det (hånfullt som fan)

Ankan sätter i papprena.

Vicktoria- får vi se din galna man!

Vicktoria aka Bandyfrun skrev i en kommentar i min blogg att hon just blivit plåtad för tidningen VLT. "De gjorde en grej på "tre starka kvinnor bakom tre galna män". Nu vill jag se bilden och veta lite mer om din galna man! Ankan och jag jobbar med tre galna män förresten, tror vi, är inte helt säkra. Hur känner man igen en galen man annars? Hur hjälper man honom? Vilka mediciner ska han ha?

Charlotte Perelli!!!!!

Jag längtar till inspelningen idag. Jag ska träffa Charlotte Perelli. Visst är det konstigt att alla, nästan alla, förhåller sig till henne. Antingen tycker folk att hon är för Gucci, för Dolce, för bräkig eller för sminkad, för lite hemmamamma, för mycket bullbakande. Well, i kväll avhandlar vi ju MEDIEMAMMAN i Studio Belinda. Charlotte ska hjälpa mig fundera kring kändismamma och vad hon vill och vad det är som stör. Ann Söderlund kommer också och Jennifer Jansch, tf chefredaktör på MAMA. Jag har själv varit med i MAMA. Efter många om och men ställde jag upp för att prångla mina böcker och för att skryta "titta på mig!" MAMA är ju en av de tidningar i dag som gör snyggast omslag inget snack. Men även jag har en hatkärlek till vuxna (mammors) kvinnors Vecko-Revyn. Man kollar in dem andra morsorna och jämför eller avskyr och jag personligen går igång på kvinnor som Lisa Fabre (omslagsmamman nu) som flummar om hur hon bara ger sina ungar nötter iställer för godis och om hur man ska sakta ner i livet och yoga. Sååå perfekt. Så nyrikt... så ängsligt. Men lika många kanske stör sig på mig. Eller så stör jag mig mer än andra. Jag borde sluta störa mig på människor. Fast det är mysigt. Att få vandra omkring (mentalt) som en gammal gubbe och mumla och fräsa... Lisa Fabre kanske borde prova det någon gång. Just let it all out baby!

lördag 23 februari 2008

Patrik Isaksson

Melodifestival igen. Patrik Isaksson är med. Jag läste om honom i nya Amelia (den där tidningen som bevisar att jag blivit tant men det gör inget, känner mig trygg med Amelia). Hans mamma dog när han var femton. Hon var ensamstående frisör och Patrik var nyckelbarn men hon såg alltid till att det fanns pengar till mat hemma. Han verkar ha älskat henne så mycket. Sedan fick han flytta till sin pappa och hans nya familj när hon dog och han trivdes aldrig där. Jag blir tårögd av sådant. Ensamstående föräldrar som dör och barn som blir vilsna. Nu har han själv två söta barn och en fin fru och nu gillar jag Patrik Isaksson trots att jag inte lyssnar på hans musik.

Och jag tänker på alla maskrosungar som överlever. Som klarar sig utan en barndom i stor villa med burspråk, nötter istället för godis och barnkalas som tagna ur Family Living.

Heja Patrik!

Lena Endres otrohetssnack

Jag tittar på Nyhetsmorgon med Lasse Bengtsson. Löööve Bengtsson. Han intervjuar Lena Endre och Maria "jag -fällde-Tito" Lundqvist. De är aktuella med en film om otrohet. "Kan otrohet vara bra?" frågar Lasse. Nej, svarar Maria så där reflexartat som alla vet att vi ska svara på den frågan. "Ja" svarar Lena Endre. "Hur kan vi tro att en enda person ska motsvarar alla våra behov och önskningar under ett helt liv och gör dem inte det så skiljer vi oss". Jag älskar sådana diskussioner för jag har tänkt mycket på det eftersom jag skrivit om otrohet (nej, jag har inte varit det själv men nu tror ni inte mig ändå). Kärnfamiljen tar knäcken på oss samtidigt som vi känner oss trygga i den där lilla mysgrottan. Så är det bara.

Lena Endre skulle vilja leva i ett bondesamhälle igen, sa hon också. Där barn hade tillgång till fler vuxna och alla hjälper varandra i stället för var familj för sig själv.

Jag håller med! Jag avskyr när folk stänger in sig på påsk, jular, nyår etc. "Vi ska vara med FAMILJEN". Eller "nej, vi kan inte ses i morgon för mina föräldrar är här". Jaha, och? Jag vill att mina barn ska släpa hem sina kompisar i tid och otid att äta middag hos oss, jag vill att mina kompisar som skilt sig ska gråta i vår soffa på julafton och jag vill hälsa på dem även om deras föräldrar är på besök.

Men vi kanske är bättre, vår generation på det här ändå? Att släppa in andra? Jag minns när jag var liten och fick vänta på rummet när jag var hemma hos en kompis som skulle äta, för att inte störa "familjestunden" (egentligen handlar det om snålhet). Hur sjukt är inte det? I bland fick man gå hem! I dag äter min dotters kompisar hos oss när de vill och vice versa.

fredag 22 februari 2008

Plåtningen


Här är det fantastiska teamet och jag på omslagsplåtningen till min pocket. Från höger: fotograf Louise Billgert, formgivaren och illustratören Lilian Bäckman, moi, samt makeup-artisten Jenny Guerrero

Katastrofberedskap

När vi ändå är igång kan jag berätta om min katastrofberedskap. Läkaren Stefan Einhorn har en också, det berättade han när jag intervjuade honom för Aftonbladet. I hans fall är den "judisk" såtillvida att båda hans föräldrar överlevde förintelsen. Han vet alltså att det värsta kan hända. I mitt fall kanske mina föräldrars skilsmässa när jag var tonåring är en förklaring även om den inte är lika maffig som förintelsen. Men jag utgår alltid ifrån att allt ska gå åt helvetet. Så blir man glatt överraskad. Men ibland lurar jag mig själv och tror innerst inne att det ska gå bra och då blir jag besviken i alla fall. Stefan Einhorn satt på ett flygplan en gång som fick problem. Alla fick panik men Einhorn mer liksom "jaha, jo det är klart att det skulle gå så här". det kallar jag riktig katastrofberedskap. Min är lite fejkad. Mer "KLART DET SKULLE STÖRTA MEN HJÄÄÄÄÄÄÄÄÄLP!!!!!!!!!!!!!!!" Men jag tycker ändå att mitt förhållningssätt funkar. Jag gillar känsan av att bli glatt överraskad.

(För att kunna skriva det här inlägget har jag låtit min son som också är hemma sjuk riva ut tre Piggelin ur frysen, slita loss en sladd ur väggen, måla på bordet med min Chanelkräm samt smula sönder all Piggelin i ett hörn i vårt sovrum.)

Vad är det för fel på mig?

Nu har jag bokat av radiogrejen, Mix Megapol. Synd för jag gillar Per Lernström. Och Vincent! Annan gång... Jag har tandvärk som f-n nu förutom att jag mår illa. Tandvärken är bara mitt fel. Vad är mitt problem? Varför tar jag inte tag i sådana saker i tid. Vissa människor super eller knarkar bort sin ångest. Andra svälter sig eller kan inte ha känslomässiga relationer. Andra... går inte till doktorn. Det är inte det att jag lider av hypokondri. Jag lider av sticka-huvudet-i-sanden-sjukan. Jag visste ju att jag hade ett hål redan när jag var gravid. Två år senare hade jag visslat mig förbi det. Trodde jag. Nu är det tillbaka med hundra procent intensitet. Samma med cellskrapet. Jag gjorde det duktigt för två år sedan men nu lät jag bara den inbokade tiden passera. Vad tänker jag? Om jag inte vet om att jag har cancer går det bort. Jag slipper operationer och kan bara dö knall fall. Det gör man ju inte. Lidandet blir värre. Som nu med tandläkaren. Jag bara vet att det blir tre rotfyllningar plus att de får dra alla tänder. Det kan i och för sig bli bra, då kan jag skaffa löständer och se ut som Carola.

En hel hälsoundersökning skulle jag aldrig våga göra.

Jag måste skärpa mig. Det man inte vet om lider man faktiskt av.

Vincent Pontare!

I dag ska jag plåta omslag till min nya pocket. Sedan skulle jag ha varit med i radio, Mix Megapol, i en relationspanel med Vincent Pontare vid fyra-tiden i eftermiddag. Hallå! underbart! Men mår jag illa vet jag inte om det går. Tänk om jag smittar Vincent med något. Ska fundera här en timme...

Tortyr

Jag mår fortfarande illa men inget händer. Som tortyr! Sonen är sjuk. Dottern tycker att sonen luktar ost när han är sjuk. Kanske stämmer. Idag gick sonen upp kvart över fem. Då började jag skratta så där galet som kvinnor gör i vissa filmer när de är på gränsen till nervsammanbrott. Jag kan ta mycket bara jag får sova. Men får jag inte sova blir jag knäckt. Och jag kan inte lägga mig 20.00 bara för att få sömn. Jag vill inte bli en sådan person.

torsdag 21 februari 2008

Fredriks sex-handikapp!

Det har kommit till min kännedom att Fredrik Virtanen inte går ner på tjejer. Det kan väl inte stämma? Ni kanske tänker nu att ska hon skriva så om sin producent, ens veta om detta men hey, detta är ingen vanlig arbetsplats på något vis. På gott och ont. Men. Jag läser på Freddans blogg att han inte går ner på tjejer. Nu faller det på plats varför han är singel så mycket. Eller som Niklas uttryckte det: "Nu fattar man varför han grisar när han äter". Någonstans måste ju han få utlopp för detta handikapp.

Sedan vill jag bara hälsa alla kvinnor som i framtiden kommer vara med Fredrik: Jag beklagar sorgen.

Syfilis...

Fredrik påstår att han ska skriva ett inlägg om att han har syfilis. Och jag bloggar om mina kvitton och kräksjuka. World´s apart...

Jag mår illa!

Jag mår lite illa idag. Sonen är hemma magsjuk igen. Ändå gick han upp kvart i sex i morse jätteglad. Om han ändå kunde ligga still och sova hela dagen som man själv gör när man är sjuk. Idag är min man hemma, i morgon jag, plus farmor. Pussel knussel.
Jag har ångest också, över alla mina sprickor i kristallen. Nu när vårljuset nästan är här så sköljer det över mig, allt jag försummat i vinter. Förutom träningen, så allt hår på benen, samt hålet i tanden! Jag har alltid hål i tänderna, det är nog genetiskt. Min man har aldrig haft ett hål och han glömmer också tänderna på kvällarna ibland. När jag var gravid upptäckte min tandläkare ett hål som vi bestämde att vänta med. Nu har jag väntat ett år! Nu gör det ont. Fatta hur hemskt det kommer bli nästa vecka när jag ska fixa det. Säkert rotfyllning och sedan tappar jag väl tanden. Plus alla andra nio hål hon kommer upptäcka. Så det har jag ångest över. Samt mina kvitton. Revisorn mejlade igår, nästa vecka vill hon ha allt. Och snart kräks jag.

onsdag 20 februari 2008

Kompisar för alltid!


Det här är min kära vän Emma. Vi träffades genom våra killar som var kompisar först. Emma och jag har ett mönster. En gång om året får vi "hälsopanik" och går ett enda varv runt Nackareservatet. Vi skryter om att "nä men nu har vi nog klippt hela fem mil" för att inse att vi tog den korta halvmilsbanan. Resten av året ses vi och dricker för mycket vin och ramlar hem när solen går upp. Hon och jag delade samma amningsångest och delar fortfarande ångest över att vi shoppar för mycket. Sedan är hon en duktig fotograf. Samt född och uppvuxen i Dalarna. Bara en sådan sak. Om jag var kille skulle jag bara vara ihop med tjejer från Dalarna. Eller Göteborg. Vi är rediga kvinnor med fötter på jorden.

Emma är värd en kram. En stor kram. Här är vi fulla på hennes möhippa.

Dagisbråk

Snart ska jag hämta ungarna på dagis. I dag skulle en kile vi känner som skolar in på vårt dagis, lämna sin unge helt själv för första gången. Tyckte så synd om honom. Han såg skräckslagen ut och vägrade liksom släppa sin unge. Han tycker nog dagis verkar vara en våldsam tillvaro. Det stämmer ju. Ibland. Tänk om det var så att när man kommer till jobbet så börjar man med att drämma en mugg i huvudet på någon som tar kaffe före en själv och sedan blir man dragen i håret av någon som vill sitta där man själv sitter och sist men inte minst kastar chefen jord i ögonen på en från blomkrukorna i fönstret.

Ibland går det i och för sig till så där, bara att det är lite mer sofistikerat i vuxenvärlden. Ibland.

Viktigpettrar och Jens Lapidus

I dag har jag en massa viktiga möten. Så jag kan springa runt och låtsas att jag är viktig. Det är väl roligt för mig. Ett möte som tyvärr blev inställt dock var det med min förläggare Annika Jensen-Seward på Wahlström&Widstrand. Ni vet väl att jag skrivit två romaner. Inte? Okej, här kommer boktrailern:

En spännande och gastkramande rolig berättelse om kvällstidningsreportern Agata Hansson.
Hittills har det blivit två delar i triologin om hur hon försöker tackla barn, karriär och... otrohet.
Ni hittar dem i en bokhandel nära er:
Del 1:Reporter erkänner gravidchock
Uppföljaren: Otrogen på öppen gata.

Så bra att man dör...

I alla fall, till sommaren kommer "Otrogen" i pocket och vi ska plåta omslag på fredag och sedan ska jag intervjuas av ett magasin som ska vara med i lanseringen. Det ska bli en bok till i den här triologin som handlar om kvällstidningsreportern Agata Hansson. Måste bara hitta tid. Skrev de två första böckerna väldigt snabbt. Ska ta det lugnare den här gången. Min förläggare är i alla fall bäst. Förlagsbranschen är annars ganska byråkratisk och seg fortfarande. Inte så mycket "think outside the box" för att använda ett oförlåtligt uttryck. Det är mycket prestige också. Plus att förlagen slickar rumpa ordentligt på sina megaförfattare medan alla andra får klara sig själva (precis som det ska vara kanske). Jag får också fin behandling men det är för att man kan få gratis PR av Aftonbladet via mig hehe... men också för att min förläggare är unik. Hon är inte ett dugg stel och hon verkar fortfarande tycka jobbet är roligt. Hon har precis läst Jens Lapidus nya roman (hon är hans förläggare) och säger att den är grym. "Mer svart och rå än förra". Jag hoppas att Jens kommer att gästa Studio Belinda i vår.

Kameltån

Jag har krönika i Aftonbladet idag. Vill ni veta vad jag skrev om. Jag filosoferar vidare kring provrum. Men även 70-tals jeansen får sig lite däng. Inte det att jag inte älskar 70-tals looken med valkar i håret, klumpiga träklackar, stooora brillor och broderier på tunna blusar (dock inte Odd Molly-blusar). Men 70-tals jeansen med hög midja och utsvängda ben? Nej, det går inte. Jag vet knappt någon som är snygg i 70-tals jeansen. Det är ett högt osmickrande mode. Dessutom är det kameltå-bralla. En fittbyxa.

Men övrgt 70-tal! Bring it on!

tisdag 19 februari 2008

Jobbig dag

Usch, idag var en jobbig dag. Rent arbetsmässigt har jag skrivit tills orden sprutat ur öronen på mig. Har krönika i Aftonbladet morgon och spelade in tre kåserier till Studio Belinda. Plus att vi hade ett jobbigt möte på jobbet som... det var jobbigt bara med mycket viljor som gick i sär och åsikter som krockade. Hade ont i huvudet när jag åkte hem. Mycket att tänka på. Sedan åkte mannen iväg för att göra ett jobb och sonen hällde ut all müsli på köksgolvet. Då kan man- som Henrik Schyffert säger- välja ångestdörren eller humordörren.

Kan man gå igenom båda samtidigt?

45 000 igår

Vi klättrar uppåt. 45 000 såg mitt Luuk-program.
Över 3 miljoner såg Luuk i Melodifestivalen.
Orättvis är livets lott.

Karin lämnar Bang!


Min kompis Karin Eder-Ekman lämnar Bang, den feministiska tidskrift där hon varit chefredaktör. Karin är bruttan som satte Lindsey Lohan på Bangs omslag. Jag kommer sakna henne där men det är säkert någon annan som kniper henne. Good luck Karin!

Tonårsbrudar!

I går var jag inne på Judtih second hand på Hornsgatan (Stockholm) och hittade en snygg kjol. I provrummet brevid mig stod två tonårsbrudar. Det var kö utanför så jag skyndade mig att prova för att slippa höra suckarna från nästa kvinna i kö. De här brudarna brydde sig inte ett skvatt om att det var kö. De bara fnissade på och "ååade" åt varandra. När jag hade kollat runt lite till samt betalat stod de fortfarande kvar i provrummet. Jag saknar den där grejen från tonårstiden, att världen cirkulerade runt en själv och att man sket totalt i vad andra tänkte utanför ens bubbla (samma saker som idag kan få mig att vilja sätta en bomb under tonåringarnas självupptagenhet). Så kanske ni tror att jag fortfarande är - vissa påstår det- men nej då. Jag bryr mig vad folk tycker och jag vågar inte prova jättelänge om det är kö fastän jag skulle vilja.

Jag vill ha tillbaka min tonårsbrud.

måndag 18 februari 2008

Magda Sayeg



Det här är Magda Sayeg. Vi lärde känna varandra när vi var 16 och 17 år, på en språkresa till Anger i Frankrike. Det var love at first sight och sedan dess har vi hängt ihop trots att hon bor i Houston, Texas i USA. Magda är en sådan där superbegåvning som är nästan överkreativ. Hon har i sina dagar startat bokhandel, galleri, kafé, klädaffär, etc. Hon är också grundare av Knitta Please, en slags grafittirörelse som helt enkelt stickar till det offentliga rummet. Till exempel har någon stickat ett överdrag till lyktstolpen utanför H&M på Götgatan, det är Magdas svenska followers som gjort det. Rörelsen finns över hela världen nu och Magda får till och med förfrågningar på att ta fram egna garner åt världens största garnfabrikanter. Tänk att stickning blev hett till slut...

Missa inte Studio Belinda ikväll!

I kvälll vet ni vad som gäller.

22.10 på TV8 Studio Belinda med gäster: Melodifestivalgeneralen Kristian Luuk och doldisen och manusförfattare Josef Sterzenbach som skrivit manus till Luuk i snart tio år. Jag frågar Luuk allt från vem han tänker på när han programleder tre miljoner människor till om han vill ha fler barn med Carina Berg.
Veronica Maggio spelar live.

söndag 17 februari 2008

Nya perspektiv

Jag lär mig så himla mycket av att jobba jämsides med killarna på Studio Virtanen. I fredags kunde en av medarbetarna inte komma in alls för han hittade inte sina nycklar. Jag som trodde att man typ måste vara sjuk eller nå´t för att slippa jobba.

Livet från den ljusa sidan

Häromkvällen hade vi varit på middag hos en annan barnfamilj. När vi gick hem väldigt trötta och mätta vid tio blev vi omsprungna i trapporna av en ung tjej som skulle ut.

Min man: Vi går hem och lägger oss och hennes kväll har knappt börjat.
Jag: Å andra sidan oroar hon sig för om hon är steril och om "Mr right" någonsin dyker upp.

Man måste se livet från den ljusa sidan.

Lista över parkångest

Jag är nog inte ensam om att ha parkångest. Idag hängde jag i en stor park i Aspudden med kidsen och Karin och hennes ungar. Karin har ännu mer ångest än mig. Här är vår ångestlista angående parken:

1. Alla barn skriker och far runt som galningar för de fattar att parken är en "scen".
2. Alla föräldrar sneglar på varandra som på skolgården. De som kommer i stora gäng tar all plats.
3. Min unge knuffar en annan unge och föräldrarna bara väntar på att jag ska läxa upp mitt barn
4. En snorunge knuffar min unge och dennes föräldrar säger inte till ungjäveln
5. Vuxna som är överpedagogiska inte för deras barns skull utan för alla andra som hör på. Typ" Kasta inte sand för då kan de andra barnen få på sig och då kan de bli ledsna och tro att du inte tycker om dem!"
6 Vuxna i vindtygsjackor och matchande täckbyxor. Jag vet, det är helt rätt kläder för uteliv men är det roligt att ha blivit sådan?!!!


Ja, herregud, föräldravärlden är ingen lek.

Hur mår Carola idag?

Oj. Det där gick väl inte helt enligt planerna. Förra året var det en liten darrig lärare som skrällde. I år var det falsettbrorsorna. Carola måste ju bara ha tänkt att " vad fan, var det där nödvändigt". Minus svärordet då. Nu måste hon åka till Kiruna och tävla om en andra chans. Jobbigt. Men låten var inte alls fem plus. Mest kul är det alltså att kvällstidningsreportrarna som ägnade hela veckan åt att tokhypa Carola och den där killen som medverkade i hennes duett hade helt fel. Låten var i själva verket inte alls så bra som fem Aftonbladet-plus. Det lät mest grötigt.

lördag 16 februari 2008

Zlatan & H&M

I dag gick min man och jag uppför Götgatan. Stannade i Brunogallerian för att fika. Vägg i vägg ligger H&M.
Jag: Jag kommer gå in där sen, det vet du!
Mannen: Men vi hinner inte. Vi måste vara hemma om en halvtimma.
Jag: Åh, vad du är tråkig.

FOTNOT: När Karin och jag powerwalkar hinner vi alltid dra ett varv på Gina Tricot. Men min man tycker inte vi har tid för tre minuter H&M.

Jag: Tänk dig att Zlatan stod inne på Adidasaffären här. Skulle du inte vilja springa in då?
Mannen: Likställer du Zlatan med H&M? Är du helt..?

FOTNOT Det är en känsla. Känslan för shopping som jag försöker förmedla här. Antingen har man det eller inte. Herregud, jag skulle kunna göra det i sömnen, framförallt kan jag speedshoppa. Att vi ska vara hemma om en halvtimme är inga problem. När vår son just kommit till världen hade jag någon slags panik över att livet än en gång skulle förändras så jag drog med mig hela familjen att fika just här i Brunogallerian. Med sonen hängandes vid tutten sprang jag sedan igenom H&M och rafsade till mig en blus. På fem minuter blankt hade jag klarat en shoppingtur. En annan gång shoppade jag en Issa-wrap på Domain vid Stureplan på tre minuter blankt. Jag provade den till och med, höggravid.

Zlatan är shopping. Män konsumerar honom. För att må bra. Shopping i ett nötskal.

Nu börjar snart Melodifestivalen!

Fredagspics




Det här är en av mina absolut bästa bästa bästa vänner, Karin Ekman.


Det här är en av Karins absolut bästa bästa bästa vänner, Karin Hultman. Det betyder att hon även är min kompis.


Det här är Cecilia von Krusenstierna som skrev den fantastiska boken En spricka i kristallen. När jag gick i högstadiet på Lövgärdesskolan i Angered kom hon till skolan en dag för att skriva om vår skolstrejk. Då passade jag på att fiska en praoplats hos henne på GT (Göteborgs-Tidningen/Expressen). Många år senare sprang vi på varandra i Stockholm. Cecilia är fanstastisk!

Fredagspartyt

I går var gooood. Middag på Ljungens med Karin E och Karin H. Vi satt från åtta till halv ett. Sedan åkte vi till spyan och träffade Karolina, Monique, Cecilia, min kompis Tom O med flera. Jag vinglade hem vid halv fem. Fatta! Jag är så stolt över mitt breda tvåbarnsmammaarsle. Nu väntar jag bara på att den andra havererade tvåbarnsmamman ska skicka över bilderna från igår! Karin, kom igen nu!

Min man och jag ska promenera in till stan nu och köpa schlagermiddag. Lammkotletter. Kompisar kommer över. Jag längtar ihjäl mig efter att se Carola

fredag 15 februari 2008

I kväll

Allt man lämnar bakom sig i en TV8 studio dyker upp igen. Härligt va?! Inga tjuvar där inte. Sist glömde jag digikameran (det är därför jag inte gjort några snygga miner på sistonde). Men ska hämta den i dag och absolut ta lite bilder i kväll.
Det blir en bra kväll, jag känner det.

Tappade bort sonen

Idag tappade jag bort min yngsta son i exakt en minut och det var den längsta minuten i mitt liv. Vi hade haft utflykt mina barn och jag. På hemvägen stannade vi på Sickla köpcentrum för att handla presenter till två kalas. Min son stod ena sekunden bredvid mig, andra var han borta. Han är sådan just nu. Upptäcker världen och på tre sekunder försvinner han. Brukar därför alltid ha honom i vagnen när jag har båda barnen själv och är i affärer. Men nu hade han skrikit sig till att få gå bredvid. Som tur är var det inte en gigantisk lekaffär men den minuten jag sprang i gångarna och skrek hans namn glömmer jag inte på länge. Den här tanken som bultade ikapp med hjärtat.

Nu är det klippt. Nu är det 50/50 om jag får se honom igen. Även om man vet att det är överdrivet och något amerikaniserat så finns den ovissheten där och kramar runt halsen. . . Tänk om han hunit springa ut. Bilarna?

Sedan stod han bara där, vid en disk bredvid en kille som jobbade i affären och jag var så klart en sjukt otrevlig lejonmamma:

HÖRDE DU INTE ATT JAG SKREK EFTER MITT BARN?!!!!!!!!!!
Eh nä.
LYSSNA DÅ FÖR FAN!!!!!!!!!!!

My happy place

I dag är båda barnen lediga från dagis och det är min tur att vara hemma. Vi ska ha en mysdag. Fast det har börjat lite knackigt med att sonen fick tag på och krossade alla ägg i ett tolvpaket i golvet och sedan röjde huset som om han var en C-stjärna från IDOL som bodde sin första natt på hotell. Men när sonen får sina galna tics så brukar jag tänka som dem gör i Greys Anatomy: "I´m going to my happy place".

I kväll ska jag gå ut. Precis, nytt försök. Emma, Karin, Karin och kanske Karolina. Vi ska äta middag på Ljunggrens först och sedan får vi se vad det blir. Det enda jag vet är att jag aldrig tänker sätta min fot på den där skybaren Och Himlen därtill. Har bara hört dåligt om den. Att vakterna är otrevlig och drinkarna för dyra. Låter i och för sig som valfri klubb/bar i hela Stockholm.

torsdag 14 februari 2008

McDreamy

Jag har ju helt glömt!!!!! Såg ni Greys Anatomy igår? Som jag har saknat dem. I synnerhet McDreamy. Åh, jag vill också vara läkare och rädda liv på riktigt. Om McDreamy var McDreamy på riktigt och inte Patrick Dempsey så skulle han vara den där som jag fick ligga med fastän jag är ihop med min kille. Hell, jag skulel ligga med honom i vilket fall.

Men. Jag har blivit helt boxskadad inser jag. Det går inte att bara se ett avsnitt i veckan. Värdelöst. Man hinner inte gå in i psykosen innan det är över. Det bästa som finns är annars kvällar när regnet smattrar mot rutan och man vet, MAN VET, att man har tio avsnitt på raken att plöja. Åh, en nästan oslagbar känsla.

VD-pampen och jag.

Jag träffade Birgitta Ståhl, VD på TV 8, igår. Hon kom ner på inspelningen av Kristian Luuk-programmet. Hon är en riktig alfa-hona. Tar hårt i hand och tittar stadigt in i ens ögon. Och jag blev skitnervös men tänkte att "kan hon kan jag" så jag stirrade tillbaka (ni hör Westernmusiken nu va?) Men sedan visade sig att hon inte alls kommit för att tjafsa om att jag bloggat om henne utan för att bara hälsa. Tomas Hall var där också. Vi förklarade för Birgitta Ståhl- Ankan och jag- att skälet till att vi inte fattat att hon är högsta hönset på kanalen är att den där wannabesurfaren som älskar Ibiza och har långt hår fast han är över 40(?) stjäl rampljuset. Birgitta Ståhl var kool. Nej, de har inte tvingat mig att skriva det. Men hon är nog superkrass i affärer. Alltså, ingen man ska hålla i handen.

Jag gjorde också klart för henne att om hon vill försöka våldta Fredrik i ett reportage till oss så står erbjudandet kvar. Hon verkade inte supertänd på den idén men vi får se.

Happy Valentine!

"Jag älskar dig trots att du är en idiot"
Det var mitt sms till min man när jag var på väg till jobbet i morse. Vi bråkade i morse. Jag är affischnamnet för en härlig flickvän eller hur. Men han var faktiskt otrevlig på morgonen.

Jumboplatsen är min!

Veckans Affärer har listat Sveriges 101 Supertalanger. Jag är på plats: 101! Hahaha. Jumboplats. Jag är den som springer efter flaket och försöker hoppa på medan Katrin Schulman och gänget har fått sittplatser. Men det är lugnt. Jag får tröstshoppa lite i eftermiddag så kommer det kännas bra igen.

Idioter!!!!!!!!!!! Veckans Affärer fattar fan ingenting.

Jag ska köpa mig ett par svarta Acnejeans idag. Plus ett par riktigt ljusa jeans.

Antecknar ni?

onsdag 13 februari 2008

Luuk var lite svår

Puh. Nu är Luuk avklarad. Resultatet ser ni på Måndag. Jag var nervös. Jobbigt att intervjua någon som redan gör jobbet inför tre miljoooner människor. Han är ju lite hemlig på något vis också. Svår att intervjua. Men väldigt trevlig. Jag tror att han hade kul men han tyckte att jag ställde för många "kvällstidningsfrågor" mot slutet. Vad det där handlar om får ni se på måndag.

Veronica Maggio spelade sin nya hit, Måndagsbarn. Det svängde. Hon hade en skitsnygg Filippa K-jacka. Jag gillar ju inte Filippa K-märket så överdrivet annars. Tycker det är kläder för en arisk armé. Alla kläderna ser likadana ut, inget sticker ut. Baskläder. Gud vilket tråkigt begrepp. Men det behövs jag vet.

Stockholms sämsta provrum!

Jag hatar kassa provrum. Min två i bott-lista just nu ser ut så här:

1. Indiska (alla jag varit på)

Det som stör mig med Indiska är att de försmalar speglarna. Det gör även H&M i Globen (inte i provhytterna utan i själva affären). Det finns inget taskigare man kan göra mot oss brudar. Det förstör allt. Det slutar med att vi köper kläder som vi tror att vi är skitsnygga i och sedan kommer vi hem och har gått upp sex kilo. Som att gå på att man ser ut som Heidi Klum, och sedan bli fråntagen den uppfattningen just när man accpeterat att man är Heidi Klum. Otroligt sorgligt.

2. Monki (Götgatan)

Ingen extra-spegel som man kan se sin stora röv i. Dålig belysning. Eller dålig, det är belysningen från helvetet. De celluliter man redan har, fördubblas samtidigt som det ändå är lite för mörkt för att få grepp om hur man ser ut i kläderna.

Huvudvärk och Kristian Luuk

Jag sov dåligt i natt. Och jag vaknade med huvudvärk. Inte så kul. Sedan fick jag en massage av Virtanen (bara axlarna) som Magnus Talib filmade. Sedan satt han och klippte ihop den på ett för mig inte så fördelaktigt sätt... Jag är lite orolig för Magnus. Det kan vara så att han är sexuellt frustrerad och det vet vi ju hur det går för "unga" män som inte får till det. Just det, de springer omkring vid parker och i badhus och blottar sig.

Men snart ska jag åka till studion. Vi ska spela in måndagens program redan idag. Ankan har fixat Luuk himself. Han är en upptagen man så han kunde bara komma just idag. Det ska bli skitkul. Hans doldis till vapendragare kommer också som gäst- Josef Sterzenbach. I snart tio års tid har han skrivit manus åt Luuk på olika produktioner. Dessutom ska Veronica Maggio spela sin nya hit, Måndagsbarn.

Efter inspelning ska jag övertala Ankan att vi går och dricker vin.

tisdag 12 februari 2008

Jag jobbar med luft

I dag satt jag hemma och skrev min AB-krönika. Om Christer Sjögren. Gick bort till delin runt hörnet för att köpa lunch. Paret som äger den har inte bott i Sverige så länge. Frun frågade om det var jag på affischerna hon sett på stan. Jag nickade.
Frun: Vad gör du?
Jag: Jag jobbar med teve.
Frun nickade tankfullt.
Frun: Men vad?
Jag: Ja, alltså, jag har en talkshow. På TV8.
Frun såg frågande ut.
Jag. Jag intervjuar kända människor och ibland gör vi något kul. Ringer upp Sveriges skönaste... jag intervjuar personer.
Frun: Okej

När jag gick därifrån tänkte jag på hur pålåtsas mitt jobb låter. Och att det hade varit roligare att kunna svara att "jo ser du, jag forskar kring cancerns gåta och affischerna på mig, det är för en insamling." Men å andra sidan, hur många kan svara att de forskar kring cancerns gåta.

3 miljoner tittare

Kristian Luuk har 3 miljooooner tittare i schlagern. Jag hade 42 000 igår. Det kan tyckas en piss i havet bredvid men det är VÅRA BÄSTA SIFFROR SO FAR och nu är bara Adaktusson större av alla snackprogrammen på TV 8. Så vi tar honom på Måndag med Luuk. Eller så tar Virtanen oss i morgon. Det är bara så kul att tävla. Det är en av mina bästa/sämsta sidor.

Från shåwwen









Repris

Petter&Alexandra-programmet går i repris idag kl 12.00. Då kan ni höra Titti Andersson från Motala som vann P4-tävlingen "Sveriges skönaste dialekt" rappa Petters senaste hit.

måndag 11 februari 2008

Linda Skugge goes business

Fick ett rolig sms från Linda att hon övergett sin Odd Molly-vurm för businesslooken. Förstår det! Hon driver ju Vukan.se med järnhand. Nu ska Christina Jutteström ge ut en bok där. Hur smart är inte det? Linda, fixa Juttan till Studio Belinda tack!

Kristian Luuk

Nästa vecka är Kristian Luuk gäst. Är det något ni undrar om schlagern, say it, så frågar jag. Inom sedlighetens gränser eller vad det heter.

Petter goes Anna Wahlgren

Om ni missade programmet ikväll måste ni hitta en repris eller se det på TV8:s webb. Det är faktiskt oslagbart när Petter förklarar hur det går till hemma hos honom när de kör sömnmetoder på sina ungar. Jag har haft många underbarar gäster men so far har nog Alexandra och Petter varit de roligaste. Förlåt Alexandra förresten att jag kallade dig Alexandra Pascalidou...

Sveriges skönaste dialekt i Studio Belinda

Titti Andersson från Motala vann P4- lyssnarnas tävling Sveriges skönaste dialekt. I kväll ska hon få rappa för min gäst Petter via telefon. Hon kommer köra lite ur Petters grymma hit "Logiskt". Så missa inte programmet ikväll!

Historiskt möte!


Enligt folk här på Modern TV var det ett historiskt möte som ägde rum i ett konferensrum klockan 10.00 i morse. Vad handlar det om, undrar ni? Ett vanligt redaktionsmöte bara. Men historiskt uppenbarligen. Vad har killarna gjort innan vi kom hit? Om ni undrar varför Ankan har en scarf över näsan är det för att hon inte vill bli kändis...

Ge mig Christer Sjögren!

I mediavärlden ska alla ha en mentor. Helst Amelia Adamo eller någon annan som beundras för att de inte ber om ursäkt för att de avgudar sig själva. Jag har ingen mentor men nu vet jag exakt vem jag vill ha. Christer fucking Sjögren. Såg honom precis i SVT:s morgonsoffa och han är ju för skön. Han blev ju totalsågad inför schlagern av alla journalister men som en gås under rinnande vatten bara ler han sig i genom det och förklarar att han har hållit på så länge att det är inget som bekommer honom. Han är totalt- TOTALT- oängslig och bara sluddrar sköna citat om att man måste tänka på glädjen. Programledaren i SVT frågade Amy Diamond om hon tänker på hur ung hon är. Christer böjer sig fram, fyrar av ett stort leende och:

Ölden ha ingen betydälsä i mösikäns sköna vääd

Christer och jag. Säger bara det.

söndag 10 februari 2008

Gratis publicitet vassegod!

Jag har fått en inbjudan till ett Veckans Affärer-mingel på onsdag. Tidningen har rankat en massa talanger på en lista och jag är en av dem. Om jag är på plats fem eller hundra vet jag ännu inte. Men det lustiga med sådan här listor är att de mest är till för att tidningen ifråga ska få massor av publicitet. Det är alltid fullt med journalister och bloggare på olika listor och vi är naturligtvis så pass självgoda att vi inte missar ett tillfälle att få skryta om det. Alltså, massor av gratis publicitet.

Vill ni veta hemligheten?

I dag var vi tre barnfamiljer som drog till Drottingholm. Det var mysigt. Barnen kunde springa runt så mycket de ville. Vi lekte kurragömma. Sedan skulle vi fika. Egentligen ska man inte fika med barn under två och ett halvt. Min son är ett och ett halvt.
Han ville bara gå in i köket, välta ut glas alternativ springa bort till tanterna på andra sidan rummet och chitchatta lite. Innan jag hade barn fattade jag inte varför barnkaravaner gick in på fik och förstörde för alla. Skrek, pratade högt, drog ner dukarna samt lämnade berg av sopor efter sig. Jag brukade tänka, varför skäms dem inte? Well, här är hemligheten. Vi skäms inte alls. Vi sover för lite för att ha en väl utvecklad empati för er andra som liksom har all den där tiden att fika runt, gå och dra er på stan ecetera. Vi skäms inte alls, vi skiter totalt i vad ni tänker, i synnerhet när vi befinner oss i en större grupp. Då slappnar vi av helt och är oss själva. Vi har också rätt att fika med våra söta små monster, tänker vi fast vi innerst inne vet att det blir liksom ingen kvalitetsfika att tala om. Enda gångerna jag skäms eller tänker på hur jag uppfattas är om jag är själv med en stor vagn och likom stoppar upp folk bakom mig på gatan eller kör över plagg i en klädaffär, som mitt barn drar ner. Då tänker jag att alla viskar att "kolla lattemamman".

lördag 9 februari 2008

Amy Diamond

Yes Yes Yes!!!!!!!!!! Amy Diamond vann! Underbart! Jag är så glad så glad. Det är girlpower med en femtonåring som bara går upp och rockar järnet, äger scenen. Alla tonårstjejer borde ha henne som förebild. Inte illa heller att låten var riktigt bra!

Nä, jag bara skojar.

Sex and drugs

Nu ska vi på Schlagerkväll hos grannarna. Ja ni hör, mitt liv är sex, drugs and rock n´ roll!

Städrock 2?



Jag kunde inte hålla mig. Älskar stora skjortor som ser ut som korta herrskjortor på tjejer. Så jag köpte även den här på VILA igår. Men det är möjligt att den är lite städrockig också. Men säg inte det till mig då!

Ny skinnjacka



Den här skinnjackan hittade jag på nya VILA i Götgatsbacken. Jag har letat efter en bikerjacka fast modell större, som är lite 80-talig fast på ett snyggt sätt. Som herrkavajer för tjejer. Nu har jag hittat den! Fast min man sa att sådan där kan man hitta på Rocco Barocco också hehe...

Föräldratanter.

Jag följde med dottern på hennes dans idag. Efteråt hade vi sällskap med en kompis, D, som bor nära oss och vars unge går på samma dans. Hon är så skön. Hon röker. Och hon smygröker inte som jag gör, typ på kvällarna eller när jag festar, utan mitt på ljusa dagen när vi vandrar hem med våra barn genom parken och alla morsor och farsor stirrar. Jag hade aldrig vågat det men hon vågar. Hon bara himlar med ögonen. Det är som när vi var små, då låg vi i baksätet och läste serietidningar medan våra föräldrar körde bilen. I dag har våra barn hjälm bara de ska lära sig krypa.

D är en 70-tals förälder. Jag är nog mittimellan.

D beklagade sig över att hon har en kris. En familjekris. Hon står inte ut med andra föräldrar. Alla är så skenheligt präktiga och har medelklassångest. Eller blir tanter och farbröder när de får ungar och slutar ha kul.

fredag 8 februari 2008

Den röda mössan



Det här är världens bästa mössa. Det är sant. Det här är en jävla turmössa, inköpt på H&M för hundra år sedan. Jag har varit tomte för mina barn på julafton i den, Sandra i mitt kvarter garvar så fort hon ser den, mäniskor har bloggat om den och ja, den gör alla glada. Er också hoppas jag.

Odd Molly än en gång

Min dagismammakompis J är så rolig. Hon ääälskar Odd Molly och har en kofta med sidenband. När hon hade läst min krönika kom hon ner till oss på kvällen. I sin kofta. Bara för att inte fega ur liksom. Bra gjort ändå tycker jag. J är skön.

Odd Molly- igen...

Haha. Kolla här, en kommentar till min Odd Molly-krönika som är så rolig att den inte får gå någon förbi anser jag. Har fått väldigt mycket respons på krönikan by the way. Odd Molly berör oss kvinnor på så många plan. Kan inte kulturtant Mustafa Can ta upp ämnet i det där fina samtalsprogrammet som han leder på Fria Televisionen.

"Du är underbar! Jag jobbar med kläder på ett varuhus och där fasar vi för OM kunden,hon går att spotta på milsavstånd där hon kommer med bestämda steg och med en barnvagn framför sig.Vi brukar slå vad om vad hon är på väg emot och ibland streckar vi hur många vi har per dag.Hon är i 35årsåldern,jobbar med media och bor i Täby eller Bromma och hon vill klä sig gulligt. Hey,tjejer kom inte och klaga när era killar lämnar er för tjejerna i 20årsåldern.Dem klär sig iaf inte som era döttrar.."

Friskis och Svettisjackan

Jag är veckans babe

http://verasvarld.blogspot.com/

Min balkong

Om ni någon gång får ångest över att ni inte har det tillräckligt fint hemma kan ni titta på de här bilderna av hur det ser ut på vår balkong. Balkongen är stor, typ tio kvadrat, allt är täckt med påsar med tidningar som vi inte orkat gå ner till pappersinsamlingen med och säckar med saker som jag ska ta till Statsmissionen men aldrig gör. I ena hörnet står granen också. Det är ett skämt. Ångest. Undra om Family Living vill göra ett reportage här, är det inte inne med skabby chic? Fast det här är bara skabby jag vet. Men kanske att jag kan starta en trend, "Bagladychict". Jag är en baglady. På varje kontor jag suttit har jag dragit in högar med kläder, skor, urdruckna 10-talet kaffemuggar som jag fortfarande inte slängt efter en vecka, mina barns teckningar i högar, foton, smink, kvitton. Jag har råkoll på det viktigaste jag måste göra, allt annat fladdrar runt mig som löv för vinden.



Glad fredagsmin

Qvhistberg har förstört min bil

Åt lunch på Ljunggrens med min man och hans kollega Herr Qvhistberg. De jobbar med ett hemligt projekt på SVT och är så klart oerhört vikitga. I går lånade de bilen. det luktade bränt idag när jag körde. Förklaringen är att Qvhistberg växlat direkt från fyran till ettan och bränt motorn.

Sedna hade Qvhistberg mage att dissa en ny jacka jag köpt i guld. Han tyckte den såg ut som en gympajacka man kan ha på Friskis och Svettis. Vilket kanske stämmer. Fast män kan inget om tjejers kläder. Och vi tjejer klär oss ju ändå för andra tjejer.

Ben&Jerry missbruk

Sandra skrev i en kommentar till mig att: "Synd att det ska ligga en burk Ben & Jerry i frysen bland alla ärtor och rostmackor." Så hon äter upp det.

Så är det. Jag kan ALDRIG ALDRIG ALDRIG UNDER NÅGRA OMSTÄNDIGHETER lägga tillbaka paketet, med glass kvar. Så funkar inte en B&J-missbrukare. Min favorit är Strawberry cheescake. Jag brukar äta upp hela paketet, skämmas när jag vaknar ur psykosen, lägga tillbaka det tomma paketet i frysen för att min man inte ska tro att jag missbrukar.

Jag känner många B&J-missbrukare. Några är faktiskt nyktra alkoholister eller f.d knarkare. B&J får ersätta suget.
Jag tror B&J skulle kunna göra ett eget tolvstegsprogram.

Gayankgala

Såg ni Gaygalan på tv igår? Det slog mig vilken ankdamm även gayvärlden är. Allt tuggas runt som i alla medier. En uttjatad elit som tar all plats. Det känns ju WOW när Mona Sahlin återigen blir Årets hetero. Wow Wow Wow. Eller när Elisabeth Olhson Wallin blir årets kämpe. Wow Wow Wow. Men det var kul att spana in vilka som var där. Bredvid Mona satt till exempel hennes bästis Richard Wolf och hans son, nej, förlåt, 19-åriga pojkvän.

Bondeschlager

Första deltävlingen i Melodifestivalen är en katastrof. Christer Sjögren och Amy Diamond. Hemskt hemskt. Jag vill se divorna. Jag vill se Carola blåsa omkring med sina tandfasader och galna blick. Eller Charlottes Gucciskor få ett eget liv på scen. Hur gammal är Amy Diamond? Tolv?

Äntligen fredag!

Försökte övertala min dotter att vi skulle ha tjejdag eftersom jag är ledig. Hon sa nej! Hon ville hellre gå på dagis för hon älskar sitt dagis. Men jag fick hämta lite tidigare om jag ville. Så här är min att-göra-lista idag:

Läsa Ankans research på Petter och Alexandra till måndagens program
Äta lunch med min man på stan
Lämna tillbaka en skinnjacka

Lyxigt va!

torsdag 7 februari 2008

Dajmbiten



Vet ni varför jag ser så uppgiven upp? Jo, för att chokladbiten nedan har legat bredvid Ankan huuuur länge som helst utan att hon åt den. Det kan i och för sig ha att göra med att hon pratade med Petter på telefon. Men ändå. Man kan inte låta en sådan fin liten chokladbit- Dajm- bara ligga. Den måste in i munnen. På stört.

Peppa en dagisfröken tack!

Det här med dagisföräldramöten. Jag måste ta upp det igen. Vi föräldrar har en tendens att tro att fröknarna på dagis ser det som en gåva - en present från ovan - att ta hand om våra ungar hela dagarna. Men det är ett jobb. Och de måste peppas. De måste få höra att de är bra. Okej, om fröknarna är från helvetet, då kan man ju inte lovorda dem. Men de flesta av oss har våra ungar på dagis som duger. Okej, det serveras halvfabrikat och visst, det kunde vara fler utflykter men kom igen! I dag sa jag till mina ungars fröknar att jag tycker dem är toppen och fröknarna blev så himla glada att jag nästan tyckte synd om dem. Och om vi vill klaga, så ska vi klaga rätt. Inte ösa ur oss all skit på fröknarna utan gå till makten. Hitta dagispamparna i statsdelen, gå på kommunmöten, eller tjata till rektorn på dagis. Men det kostar på. Det kräver tid. Då är det lättare att bara gnälla på föräldramöten. Det här med halvfabrikat förresten. Laga gourmetmaten hemma då! Man ska kunna kräva saker från sitt dagis eftersom vi betalar för det. Att våra barn är trygga, blir sedda och har kul. Men skippa lyxgnället. Och krama en dagisfröken! Och barnen.

Nu är det över!

Nu är jag klar med programledarkursen. Fredrik och jag har kommit varandra så nära. Vi har gråtit, skakat och skrattat ihop... nä, skojar bara. Men det var inte helt konstigt. Jag lärde mig lite. Eller ja, det får ni avgöra.

Ylat som en hund

Jag har just stått på alla fyra och skällt som en hund tillsammans med tre män och nej, det var inte fråga om gruppsex utan programledarträning. Detta för att bättra på magstödet och hitta rösten. Men jag har inte behövt spela kåt! Tack gode gud.

"Spela kåt!"

Jag är lite nervös och inte så sugen på dagens uppgift om jag ska vara ärlig. Fredrik och jag ska till en programledarcoach.
När jag var med hos Annika Lantz berättade hon att hon hade gått till en coach som ville att hon skulle spela kåt bland annat. Nu kan det ju i och för sig vara så att hon blev lurad... men jag tror inte det. Jag orkar inte spela kåt. Eller gråta. Eller öva rösten genom att utstöta konstiga läten. Eller låtsasintervjua folk. Är coachen en misslyckad programledare blir det ännu värre. Jag vill gärna lära mig yrket, det är inte det. Men jag sov dåligt i natt, har varit uppe med barn sen klockan 06 och vill inte spela kåt bara. Det är allt.

Återkommer med rapport här under förmiddagen.

onsdag 6 februari 2008

Fyllegubben

Jag gick till affären efter dagis men två rätt trötta ungar som skrek ömsom gnällde. Det satt en aspackad gubbe i affären, på en bänk mittemot kassan och snackade för sig själv alternativt gjorde ett litet utspel mot någon. Han som äger affären ursäktade sig, "det går inte att bli av med honom". Men jag tyckte det var rätt fint att se hur han fick tyst på alla barnen. Hade han inte haft alkoholproblem hade han varit en perfekt au-pair.

Jobbiga GI-föräldrar

Min kompis var på föräldramöte på dagis häromdagen. På hennes dagis är folk jätteupprörda över att det hade serverats glass när någon fyllde år men inte en jävel brydde sig om att flera av ungarna slåss. Är inte det typiskt värsterländsk medelklassångest? Folk bryr sig bara om saker som inte är jobbiga. Folk orkar inte by sig om att deras ungar är skitjobbiga utan bara hur GI-anpassad maten dem får i sig är. Shit, nu när jag tänker på det. Vilken pain in the ass många av oss föräldrar är. Vi ser inte våra egna barns otrevliga sidor, vi tar upp hela trottoaren när vi är ute och går med våra gigantiska lattevagnar och vi är så jävla självupptagna. Pratar bara om oss, våra barn och våra egna problem. Blablabla. Folk som ännu inte skaffat barn måste spy på oss. Våra egna föräldrar också säkert.

Ankans fjäsk


Ankan har stått och fjäskat för Modern TV:s VD i tjugofem minuter nu.
Oj, vad hon smörar och skrattar högt. Hoppas bara hon inte skrattar länge för efter ett tag övergår hennes skratt i HIHIHI. Det låter lite konstigt.

Belindas skor

Ankans Porrboots

Så här uppgiven blir man av 118 118

118 118!

Jag upphör aldrig att fascineras av 118 118-telefonister. Vissa av er är naturligtvis helt grymma och snabba och effektiva men lika många har liksom... släppt ut alla fåren i hagen. Ibland har jag - kanske som ett utslag av mental disorder hos mig själv - slagit upp ett nummer samtidigt som jag bett er hitta det. För att se hur fan det går till när det tar så lång tid. Andra av er gillar bara att säga saker som är helt far out.

I dag 11.55

Jag: Jag vill ha växelnummer till tidningen Stockholm City.
118 188: Jaha. Tidningen?
Jag: Mm. Precis.
118 188: Då borde det stå under tidning va?
Jag: Säkert. Prova det du.

Petter har mörk röst

Petter är gäst i nästa program. Tillsammans med Alexandra Rappaport. Jag fick ringa Alex Schulman förra veckan för att få kontakt med Petter. Alex lovade att lägga ett ord för mig. En liten stund senare ringde Petter på min mobil. Han sa att Alex hade sagt att han måste ringa upp mig direkt annars skulle jag inte tro att Alex hade någon makt.

Jag längtar till måndag!

Bilder från måndagens program


Quetzala Blanco, bloggare och musikrecensent, som fick pris som Årets faghag av Ulrich Bermsjö, fd klubbägare, nu stuterientreprenör och globetrotter, lilla jag och skådisen/riksdagskvinnan/regissörenSolveig Ternström.




Underbara rara pampiga Solveig Ternström. Man kan tro att hon är packad för att hon är så i gasen men jag tror bara att det är pure energy!


I måndagens program blev det en klänning som är nyinköpt på Åhlens för 249 spänn. Gammal kär H&M jacka och halsband.




Strumpbyxor från Top Shop

tisdag 5 februari 2008

Vi ses i fängelset?

Jag drog fram alla mina skolådor med kvitton från 07 som måste sorteras och skickas till revisorn INNAN maj. Eller när det nu är deklarationen ska in. Satte mig på vardagsrumsgolvet och fick ångest. Jag tror alltid att jag ska få JORDENS kvarskatt och ser framför mig hur barnen och mannen kommer och hälsar på mig på en öppen anstalt där man har illasittande träningsoverall i färger som skär sig helt med hyn och jobbar ihop 5 kronor timmen för IKEA. Ångest!

Innan jag fick ångest var jag nere på stan och köpte en kort jeanskjol. Jag tror på jeanskjolar i vår. Jag skulle också vilja ha en ljus jeansjacka som är kort men inte så figursydd. Ser ni en sådan så hojta.

Jävla skitvärld

Har ni läst tidningarna eller lyssnat på nyheter idag? Då har ni hört om branden i Tyskland. Nassar tände eld på ett hus där det bor familjer med invandrarbakgrund. Båda kvällstidningaras första sidor pryds av bilden på en familj som kastar ut sin bebis från ett fönster för att rädda honom. Som tur är klarar han sig, några poliser tar emot honom. Men det är oklart om hans familj klarade sig. Flera dog i branden, däribland barn. Jag tappar all kraft i mina ben när jag läser om det. I synnerhet när man är förälder, för det finns inget värre som någon pappa eller mamma kan tänka sig än att inte ha makten att skydda sina barn. Alltså, exakta motsatsen till hur den här världen fungerar där vi tror att vi kontrollerar våra öden för att i nästa sekund fatta att våra omsorgsfullt uppbyggda liv är korthus. Ibland raserar vi dem själva, ibland gör andra mäniskor jobbet. Men den här utsattheten kan man ju tackla mer eller mindre bra som människa. Som förälder har jag svårt med den. Men hatet gör mig också matt. Er också, säkert. Hur man kan göra så mot andra människor, hur man kan hata så mycket.

Det är en brutal värld. Det är en sorgsen värld.

Det enda vi kan göra är att älska mer och hata mindre.

Slut på bergspredikan.

En annorlunda taxichaufför

I går åkte Ankan och jag med en lite annorlunda taxichaffis. Först hade han åkt till fel adress. Han ringde. Vi klurade ut vart han skulle åka. Vi gick in på ICA bredvid där vi väntade så länge. Han ringde på min mobil. Jag säger att vi är klara om en minut på ICA. Då frågar han om jag kan köpa semlor till honom. "Tyvärr, jag står i kassan redan", sa jag.

Vi kommer ut och vi kör hem Ankan först och sedan hela vägen hem till mig visar vi mobilbilder för varandra på våra barn. Han har tre döttrar med tre olika kvinnor. Han har inte gett upp hoppet om en son.

måndag 4 februari 2008

Mbilen ringde i sändning!

Jag blev jättenöjd med programmet ikväll. Men min mobil ringde i sändning. Hade glömt den på i jackfickan! ÅÅÅÅÅÅÅH! Men jag fann mig någorlunda som ni kanske märkte. Och mår jag dåligt över det får jag tänka på mitt motto: det är teve, inte cancer.

Solveig Ternström är så skön. Jag vill bara ta hem henne och sätta henne i bokhyllan och ta ner och krama henne som ett gosedjur vid behov.

Lät det helt fel nu?
Äh.

Godnatt kompisar!

Fanmail. På riktigt!



Ett fanmail. Inte från de vidriga teatermänniskorna utan från en snäll tjej som heter Jenny. tack!

Ankan spychockad över maten

Ankan kom tillbaka från lunchen och såg spyfärdig ut. Hon har gjort sitt första besök i matsalen och jag visste att det skulle gå så här. Ankan älskar mat. Det kan man inte tro eftersom hon är så smal. Men hon gör det. Jag med. Därför är det en stor stor stor sorg att gå och äta på ett ställe där man inte ser vad det är för mat för det bara ligger som en gegga i stora pannor. Det blir matlådor från och med nu. Idag hade jag köpt med mig från ett slags ekologiskt café. Men vad provocerad jag blir. Sjuttiofem spänn för en kycklingsallad med bara sallad, några tomater, lite gurka och kyckling. Sjuttiofem spänn! I Hammarby snobbstad. Sjukt.

Kvällens program: Faghags och utvik!

Jag sitter och jobbar på manuset till i kväll ihop med Ankan. Ska bli så kul att prata med Solveig Ternström om allt från Dramaten till hennes utvik och feministiska engagemang för kvinnors hälsa. Tyvärr fick Ane Brun ställa in spelningen men vi deppar inte. QX har ju gaygala ikväll. Vi på Studio Belinda gillar galor. Vi gillar också gaysaker. Därför låter vi Ulrich Bermsjö, skarpslipad entreprenör och alltiallobög dela ut ett eget pris. Han har valt att hylla "Årets faghag" och hon som får priset kommer till studion! Vem är hemligt, många er er kommer säkert känna igen henne.

Jag påminner er lite senare idag om att ni ska titta ikväll. Tänk på tävlingen: att alltid, alltid slå Studio Virtanen tittarsiffror.

Dagens bild



Magnus har glasögon från Paul Smith och använder bara Dove-produkter på ansikte och kropp, "därför att det är det enda som inte kliar på mig plus att Destiny Child avänder Dove". Jag har Dermalogicas Intensive moisture balance (fuktkräm) på hyn och DIOR-pennan under ögonen och på kindbenen. Säg att ni ser det där jävla glowet i mitt ansikte nu?!! Kommentera inte blänket i pannan by the way... det är inte Dior.