Katastrofberedskap

När vi ändå är igång kan jag berätta om min katastrofberedskap. Läkaren Stefan Einhorn har en också, det berättade han när jag intervjuade honom för Aftonbladet. I hans fall är den "judisk" såtillvida att båda hans föräldrar överlevde förintelsen. Han vet alltså att det värsta kan hända. I mitt fall kanske mina föräldrars skilsmässa när jag var tonåring är en förklaring även om den inte är lika maffig som förintelsen. Men jag utgår alltid ifrån att allt ska gå åt helvetet. Så blir man glatt överraskad. Men ibland lurar jag mig själv och tror innerst inne att det ska gå bra och då blir jag besviken i alla fall. Stefan Einhorn satt på ett flygplan en gång som fick problem. Alla fick panik men Einhorn mer liksom "jaha, jo det är klart att det skulle gå så här". det kallar jag riktig katastrofberedskap. Min är lite fejkad. Mer "KLART DET SKULLE STÖRTA MEN HJÄÄÄÄÄÄÄÄÄLP!!!!!!!!!!!!!!!" Men jag tycker ändå att mitt förhållningssätt funkar. Jag gillar känsan av att bli glatt överraskad.

(För att kunna skriva det här inlägget har jag låtit min son som också är hemma sjuk riva ut tre Piggelin ur frysen, slita loss en sladd ur väggen, måla på bordet med min Chanelkräm samt smula sönder all Piggelin i ett hörn i vårt sovrum.)