Peppa en dagisfröken tack!

Det här med dagisföräldramöten. Jag måste ta upp det igen. Vi föräldrar har en tendens att tro att fröknarna på dagis ser det som en gåva - en present från ovan - att ta hand om våra ungar hela dagarna. Men det är ett jobb. Och de måste peppas. De måste få höra att de är bra. Okej, om fröknarna är från helvetet, då kan man ju inte lovorda dem. Men de flesta av oss har våra ungar på dagis som duger. Okej, det serveras halvfabrikat och visst, det kunde vara fler utflykter men kom igen! I dag sa jag till mina ungars fröknar att jag tycker dem är toppen och fröknarna blev så himla glada att jag nästan tyckte synd om dem. Och om vi vill klaga, så ska vi klaga rätt. Inte ösa ur oss all skit på fröknarna utan gå till makten. Hitta dagispamparna i statsdelen, gå på kommunmöten, eller tjata till rektorn på dagis. Men det kostar på. Det kräver tid. Då är det lättare att bara gnälla på föräldramöten. Det här med halvfabrikat förresten. Laga gourmetmaten hemma då! Man ska kunna kräva saker från sitt dagis eftersom vi betalar för det. Att våra barn är trygga, blir sedda och har kul. Men skippa lyxgnället. Och krama en dagisfröken! Och barnen.