Jävla skitvärld

Har ni läst tidningarna eller lyssnat på nyheter idag? Då har ni hört om branden i Tyskland. Nassar tände eld på ett hus där det bor familjer med invandrarbakgrund. Båda kvällstidningaras första sidor pryds av bilden på en familj som kastar ut sin bebis från ett fönster för att rädda honom. Som tur är klarar han sig, några poliser tar emot honom. Men det är oklart om hans familj klarade sig. Flera dog i branden, däribland barn. Jag tappar all kraft i mina ben när jag läser om det. I synnerhet när man är förälder, för det finns inget värre som någon pappa eller mamma kan tänka sig än att inte ha makten att skydda sina barn. Alltså, exakta motsatsen till hur den här världen fungerar där vi tror att vi kontrollerar våra öden för att i nästa sekund fatta att våra omsorgsfullt uppbyggda liv är korthus. Ibland raserar vi dem själva, ibland gör andra mäniskor jobbet. Men den här utsattheten kan man ju tackla mer eller mindre bra som människa. Som förälder har jag svårt med den. Men hatet gör mig också matt. Er också, säkert. Hur man kan göra så mot andra människor, hur man kan hata så mycket.

Det är en brutal värld. Det är en sorgsen värld.

Det enda vi kan göra är att älska mer och hata mindre.

Slut på bergspredikan.