Den här bilden på Johan Croneman och hans son på FOKUS omslag är skön. En farsa som skriver om papparollen, fotad rakt upp och ner, utan smink eller annan... eh, försköning. Utan krusiduller. Fast blick in i kameran, take me as I am. Fan, vad gott ändå, det måste vara där i papaland. Hade det där varit jag hade alla genast börjat spekulera i varför jag såg så... naturligt sliten å lite sur ut.
4 kommentarer:
Men har du läst den? Den är jävligt bra alltså. Le chef-spåret är lysande. Även om man blir deppig över helheten, överuppgivenheten.
Mmmm...det är skillnad. På hur vi ser på oss själva. Den där snubben skulle ju berätta något. Inte visa senaste modet eller stå tills vars för hur han ser ut. Du tänker genast på hur han ser ut för du är matad med bilden, du själv varit med att skapa (omslag mama), av föräldrarollen som en fräsch inrättning.Allt handlar om hur vi ser på oss själva, om vi låter vår omgivning definiera oss eller om vi tar det ansvaret själva. Jag skulle gå sönder om jag la definitionen av MIG i någon ANNANS händer.Det blir ju supersnurrigt. Att vara alla till lags.Kanske hör det här ihop med debatten jag just nu för med mig själv på min blogg?:)
http://blogg.expressen.se/asajinder/ Den hör definitivt ihop med din kritik av "Bitterfittan". Jag var lite ute efter att få veta om det var det du kritiserade henne för? Att inte definiera sig själv som självständig jämlik varelse som har ansvar över sitt liv. Fattar inte tvättstugestilpoliserna...den här mannen fattar inte omslagsstilpoliserna. Det är lika samma. Det hör ihop. Ursäkta bluddrigt inlägg, jag börjar ofta tänka när jag läser dig. Ibland håller jag med dig ibland inte. Men jag kommer nästan alltid igång och tänker.Vad tror du om min måndagsmorgons tes?
Men, jag berättade också ngt i Mama. OM skitamning, om jämställdhet, hur jag gör. om jag bara definerar mig utifrån Mama/mode. Nej så klart inte. Men faktum kvarstår. Pappor skiter i hur dom uppfattas. Jag försöker också göra det men det är jävligt svårt. Men tro mig, jag gör mitt bästa
Tycker du inte att det liknar ett Mamaomslag? Nu förstår jag ingenting? Äsch, vad är väl lite ljussättning, Odd Mollykläder, retusch till oigenkännlighet och ett BRETT leende med barnet lite nonchalant slängande i famnen mot den där pappabilden? : )
Vi tycker det är härligt med realism. Bara den inte gäller oss.
Skicka en kommentar