Det här är lite söndertuggat redan men jag måste ändå skriva något. Jag hade tänkt skriva om det häromdagen men så mycket tid, så lite energi. Det dyker med jämna mellanrum upp någon oseriös "tankesmedja" som vill värna familjen. Eller som det där religiösa uppropet som bland andra Paolo Roberto skrev under som ville värna barns rätt till två föräldrar, av var sitt kön. Ofta publicerar dom sig på DN Debatt.
Barn som far illa vid skilsmässor skulle inte må bättre av att föräldrarna lever kvar i kärlekslösa förhållanden. Eller jo, kanske, om föräldrarna låg med andra och kunde vara kompisar och dela på hyran, visst. Men något säger mig att "tankesmedjan" inte menar så. Men.
Tell it like it is, idioter. Vad det handlar om är att barnen förlorar kontakten med sina PAPPOR vid de flesta uppslitande skilsmässor. Och att föräldrarna bråkar under skilsmässan. OM fler vuxna kunde sluta misshandla sina barn mentalt när dom skilde sig skulle barnen må mycket bättre. Var är uppropet som kräver att staten går in och hjälper vuxna skilja sig bättre, för barnens skull. Gratis familjerådgivning under skilsmässan kanske?
Men framförallt, var är uppropen och tankesmedjorna som pratar om farsorna. Vi ryggdunkar dessa ynka procent som drar omkring med sina barnvagnar på stan, guuud, vad fint av dom, tack tack och dom myser och känner sig duktiga hela bunten (farsor som tar ut pappaledighet börjar bli lika olidligt självgoda som morsor, har ni märkt det?) men faktum kvarstår. Merparten av det manliga könets medlemmar är askassa föräldrar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Men varför daltas det med männen på det viset? Fattar inte det, inte fan kommer det bli bättre med jämställdheten om män bara tar ut halva föräldraledigheten med hopp om glada tillrop från främlingar som enda motivation.
Standard verkar vara att betrakta män som efterblivna (utom när det gäller sånt som män "alltid" är bra på, så klart, typ sågning av både virke och kulturevenemang). Som vid den där våldtäktsrättegången med några stureplanssvin där folk sket på sig när domstolen faktiskt ansåg det rimligt att våldtäktsmännen borde insett att kvinnor i regel inte gärna vill ha fjärrkontroller uppkörda i underlivet under tvång. Allt medan försvarsadvokatena skrek att det förstår en man inte om kuken är hård (ett försvar som skrämmande ofta verkar fungera finfint).
Det finns ju ingen nyanserad mansbild. Som man själv gör det mig jävligt förbannad. Det ställs gärna krav (det är f.ö. bra) men så fort män lever upp till dem ens till hälften belönas de som en jävla hund som för första gången lyckats skita utomhus.
Skicka en kommentar