Anonym skriver: Jag har idag 3 vuxna söner. Jag kan ibland känna mig som världens mest anonyma hjältinna. Skulle själv utnämna mig för några år sen till det varje dag. För 13 år sen dog min man genom självmord, min mor 53 år dog ett halvt år senare av bröstcancer. Inom ett halvt år försvann de mest betydelsefulla människorna från mig och min tre söner. Jag började plugga på universitetet, har idag en utbildning, tog 10 år.
När de dog bestämde jag mig att jag var tvungen att gå upp varje dag. Att de(mina söner) inte ska behöva komma hem till mig som låg)
Det är tolv år sen nu...jag lever inte en dag utan att jag tänker på dem.
What ever...jag tänker bara att vi har så mycket att vara bekymrad över vad det gäller vårt samhälle.
När detta hände fanns INGEN.
INGEN finns om du drabbas av sånt här. Utom de som du har lagt tid på!
Svar: Jag behöver kanske inte ens skriva det här, men du är en hjältinna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar