fredag 18 juli 2008

Vill du bli gammal med mig?

.


På tal om kärlek. Det här är Ali och Ayla. Min killes farbror och hans fru. Vi bodde hos dom. Titta vad tjusiga dom var. Fortfarande är dom kära. Ali ser ut som en åldrande Hollywoodstjärna idag, han har säckiga Levis-jeans, tenniströjor och sandaler. Ayla har isblågröna ögon och guldväska. Dom är kära forfarande. Jag märkte att dom hade ett sätt att titta på varandra som gick rakt in. När Ali tittar på Ayla så ser han fortfarande den han gifte sig med. Ayla säger att om dom är ifrån varandra mer än fem dagar så saknar hon honom.





Varje kväll när alla hade somnat satt Ayla, nästan-svärmor och jag på balkongen med bara ben lutade mot balkongräcket. En radikalfeminist (svärmor), Ayla som lever i patriarkat nummer ett men med en man som ändå tagit mycket mer ansvar än andra män, och jag, Maman från Sverige. Och vi pratade om kärlek, barn, livet. Jag ångrar att jag hade så mycket ångest över att träffa dom. Visst, mina kinder är blå efter alla tanter och gubbar som nypt i dom och det snurrade i skallen ibland (när man trodde att hela släkten var samlad kom det tre bilar till, denna (re)produktion kan inte vara ekologiskt hållbar och vissa tanter var lite hysteriska. Men att bo hos Ayla och Ali gav mig en present. Det finns ju inga förebilder snart. Alla knullar runt, lyfter sig, skaffar nya paaartners unga som spermier, karriärshetsar, tio steg framför hela tiden, gamlingarna ska bli en Mappie eller Yappie eller vad det heter och yoga sig förbi barnbarnen. Men på balkongen, vindstilla kvällar när svetten rann nerför ryggraden, ville jag bara en sak. Att min älskling och jag ska se på varandra så där när vi blir gamla. Att vi ska bli gamla. Ihop. Överleva gnat, tjat och fällor. Fortfarande se på varandra så där. Han gillar inte när jag skriver om honom. Eller visar bilder. Men jag måste lägga upp en bild. Bara en.

Vill du bli gammal med mig? (samt klä dig som farbror Ali när du är gubbe)

3 kommentarer:

Vicktoria sa...

Fan vad fint! Och du sa det så bra.

Tack!

Anna sa...

Vad hände med mig nu? Här sitter jag och gråter. För att kärleken är större än allt, för att du fångar det så bra och för att det finns mycket i livet som är oväsentligt.

Tack – för tårarna!

Helena sa...

Tycker att han ska ställa upp oftare på bild jag! :-D

Fint skrivet!