Sopranos v Perrelli

Det finns ingen mediamamma maffia. Det är en myt. En maffia bygger på att en liten grupp parasiterar på en stor samhällsgrupp och verkar i det fördolda. Mediamammorna boundar allt dom kan med alla som är rätt bara för att få vara i rampljuset och vara lite sköna. Inget fel med det men det beteendet skulle maffian aldrig anamma, vilja va i rampljuset alltså.

Så det så!


Johodu, parasiter är dom. Får kläder gratis och roffar åt sig grejer på plåtningar och resor till solen för att plåtas på sandstrand med bebis. Det finns i synnerhet en rik mediamama som har rykte om sig att bara gnälla och kräva gratiskläder på plåtningar jämt. Mediamammor roffar också åt sig titeln "Årets Mama" framför "riktiga" mammor som har fem barn men inga pengar OCH bröstcancer och trettio mil till jobbet. Det enda som skiljer maffian från mafian är kanske det med rampljuset då. Samt att "vi" fick Lisa Fabre och dom alla schyssta snubbar som kan lönnmörda.

Det här är humor

Jag hittade ett citat på kultursidan på Aftonbladet idag. MAMA har ju Lisa Fabre som en slags lifecoach för mammor. Man får skriva till henne så svarar hon. En mamma vill ha hjälp med att hon är utfryst av släkten och känner sig nere. Lisa svarar bland annat: "Jag skulle så gärna vilja be en liten fe plocka upp dig ur all stress och oro, blåsa mjukt på dig och sätta dig på en blomsteräng full av fjärilar och små dansande änglar".

Björn Gustafsson släng dig i väggen, det HÄR är roligt. Men det här är också problemet med MAMA. Amelia Adamo var inne på det när hon gästade Studio Belinda förra säsongen. Problemet med MAMA är att mitt i allt det göttiga snygga de ger oss så finns det en verklighetsfrånvändning som heter duga. De lever inte på samma planet som Amelia, Vecko-Revyn eller andra tidningar som vet att balansera drömmen med att det ändå måste kännas uppnåligt. Bara i MAMA kan någon svara en sönderstressad morsa med vidrig släkt att det borde komma en liten fe och göra allt bra igen. Det är på gränsen till knäppt. Vad gäller Lisa Fabre har hon antagligen boffat gifterna från sina doftljus lite för länge för att det ska vara bra för henne.

Gubbslemmen och vi

Men det var lovely så klart. Det började lite knagligt med att vi insåg att vi hamnat bredvid Expressens sportchef. Då blev vi lite änsgliga, vi som hade så mycket att skvallra om. Vi fick luta oss lite mer framåt bara så kunde vi fortfarande prata om allt. Det var som att ta ut sin lillebror (förlåt, son) på kärt återseende efter en resa helt enkelt. Sedan kom Karolina och vi gick till Humlan och trängdes. Vid 03 rullade Ronnie och jag hem. Enough is enough. Vi hör ju ändå inte riktigt hemma på gubbrummet konstaterade vi. Framförallt finns det något härligt självkontrollerande i att lämna på topp.






Ja, nä jag vet, vad ska man säga. Han är glad. Farfar är glad.


Ankan och jag återförenade. Hon till vänster heter Maria och är gift med Özz Nujen

Tar solen?

Det var riktigt kul på "stranden" idag. Tropezmamman och jag fick med oss alla på hela solgrejen. Jävligt najs faktiskt. Bra att ungarna får lite färg också annars ser det så dystert ut tycker jag.

Runkpojke, själv reser jag mig alltid på ett

Förlåt, jag ska låta dig avsluta i fred (sedan ska du städa lägenheten, var är min före-bild från Mama?)

Men bara en grej, jag vet att det är jobbigt för dig att jobba på bladet och i synnerhet vet jag hur du känt med din bildbyline där. Det här att du ser ut som tre och har pottfrilla. Ring Janne nu och fråga om bilden ditt ragg från i går tog, kan bli din nya kolumnistbild. Där kommer det verkligen fram hur du lider fram din konst, i skenet från ljuset, ruset och musan. Fan, jag är stolt Ron. Som du kämpat. Äntligen syns det. Långt bort från pottfrillans pottkant.

För alla pojkar som aldrig sa hora.