söndag 10 augusti 2008

Samma kvinna söker alltid frid

Jag läser i Aftonbladet om hur man stressar av och skiljer på jobb och familj. Hon som intervjuas sitter avslappnat i gräset med ett block i famnen där hon skriver ner saker om (stress) livet och hon har en indisk prick i pannan. Hon äger papplåde/betongkrukoraffären Granit och jag tror att jag minns henne från MAMA också där hon tipsade om ett lugnare liv. Alla kvinnor med framgångsrika företag stressar ner. Downshifting tror jag att det kallas. PR-konsulter och bankdirektörer blir bagare, det är också en trend. Eller startar eget bebisklädmärke. Skulle vara kul om det kom fram någon städare, som satt i gräset med indimärke i fejjan och tipsade om hur man finner lugn och frid när man har ett stressigt arbete som inte betalar så jävla bra och liksom behöver bli av med riktig stress, typ "hur får vi ihop till barnens klassresa och räkningen från Telia och vem tar barnen de första fyra veckorna på deras sommarlov när vi måste jobbajobbajobba", inte "herregud, hur ska jag hinna både New York, styrelsemöte, två dagismöten och Family Living-reportaget den här månaden". Eller är jag bara väldigt fördomsfull nu? Men det är lite som att alla som går för att ta reda på sina före detta liv alltid visar sig ha varit något spännande, som prinsessor eller som min kompis, någon översexuell kurtisan. Aldrig trist bonde eller kronofogde. Samma med downshifting. Alltid samma papplådeaffärsinnehavare som säger något lätt förutsägbart om hur vi ska tänka kring vår tid. Kanske papplådeaffärsinnehavaren har för mycket tid och måste lära sig jobba? Eller jag vet inte.

12 kommentarer:

Helene sa...

Eller så tänker den här kvinnan att det räcker med att arbeta så mycket som hon gör, och så vill hon sprida den kunskapen. Men downshifting, jag är på din sida i motståndskampen :-)

Anonym sa...

Du är right on the f-ing money (igen)!! Rätt lätt att välja om/välja bort när man är ekonomiskt oberoende. /kajsa

JennieL sa...

Hear hear. "Downshifting" är ett privilegium för de välbeställda.

Jenny sa...

I mitt förra liv var jag sjöMAN och omkom i en olycka. Tidigare var jag husa, fick barn med herren som tog barnet ifrån mig och jag hamnade på hispan. Så mina tidigare liv har varit rätt intressanta. Jag hade hoppats på att jag kanske varit Selma Lagerlöf eller nån annan storhet, men icket. Ett psyko som levde resten av sitt liv på hospital. Nä, dags att downshifta lite, det är så jäkla jobbigt att vara författare, speciellt när man är så oglamouröst framgångsrik... suck;)

Världen enligt J. sa...

Exakt! Ett av mina favoritirritationsämnen för övrigt...

http://varldenenligt-j.blogspot.com/2007/05/up-shifting.html

http://varldenenligt-j.blogspot.com/2007/10/inga-snckor.html

Malinka sa...

De flesta töjer tillräckligt på de ekonomiska ramarna genom att gå ner några procent i arbetstid.

Och det är långt ifrån alla som ens kan göra det.

Äh, downshifting my ass. Det är bara ett annat sätt att känna sig lyckad på. Först är man jävligt lyckad genom att jobba skitmycket, när man inser att man tagit sig vatten över huvudet drar man inte bara ner på arbetet, utan downshiftar lite inredningsmagasinglassigt och så har man vänt ett potentiellt nederlag till en ny variant av att verka lyckad.

Tania sa...

Mitt i prick igen. I think i love you .

Godiva sa...

Aj, vasst!

Nikki sa...

A jag kan inte göra annat än att hålla med. Vart man än vänder sig så är det de som har lite för mycket pengar som ska ge råd om hur vi som inte har det borde leva våra liv. Rätt plätt lätt när man inte behöver ta ett lån i sitt liv eller oroa sig för om pengarna räcker eller en behöver "unna" sig utan mer ser det som en rättighet. Bullshit att inte pengar gör en lycklig, jag skulle bli skitglad!

Amanda sa...

Malinka skrev exakt det jag tänkte säga.

elin sa...

Vasst, bra, tack!

Josefine sa...

Jag kommer att bli en downshiftare, helst redan under hösten. Just nu jobbar jag heltid som personlig assistent, alltså inte välbetalt för fem öre. Men jag jobbar heltid nu, lägger alla pengar jag kan på att betala bort våra lån och krediter, för att kunna gå ner i arbetstid och vara hemma med barnen mer efter jul. Är jag trendig egenföretagare som tagit mig vatten över huvudet? Nej, bara less på att vara mer med arbetskamraterna än med min familj.