tisdag 5 augusti 2008

Mamma Mia är Sex and the city


Jag är kär i en kvinna. Jag skulle kunna stalka henne. Egentligen vill jag vara henne. Jag vill framförallt se ut som henne både när hon var trettio och när hon (jag) är nästan sextio men jag har nog inte kindbenen att ta med mig. Jag har varit på bio och sett Mamma Mia och Meryl Streep är... jaa, hon är fantastisk. Boys and girls, ni som är lika sena som mig och ser alla filmer tusen år efter premiären, har ni inte sett Sex and the city-filmen ännu så skit i det. Skiiiit i det. Den är tam, kläderna är fula och kvinnorna lama och trista. All chemistry is gone. Gå och se Mamma Mia. Carrie och Samantha bor på en grekisk ö nu och dom är lite äldre nu men dom har sktikul.


Tänk att världen obsessar över att Al Pacino eller Robert de Niro skulle vara vår tis stora. Al Pacino gör bara skit nu (79 minuter) och De Niro, hur länge ska han leva på att han stod framför spegeln och talade med sig själv? Det finns två scener i MM, en är när Meryl Streep sjunger "The winner takes it all" som är helt... men så har kvinnan också gjort Sophies val, Deer Hunter mot De Niro och tusen andra sjukt bra filmer, jag satt som en guldfisk med gapande mun så bra var det, och sedan bölade jag ögonen ur mig när hon sjunger till sin dotter. Men mest är MM bara feel good och rolig och det kryllar av oneliners och jag vill plötsligt vara medelålders på en grekisk ö och också ha knullat med Stellan Skarsgård och Pierce Brosnan... eller ja, ni fattar.

Vill ni bara bli glada och känna att allt är lätt för en stund så där som livet ska vara? Gogogo.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Håller med, håller med! För mig var filmen en sån uppenbarelse, att "tanterna" var så himla sköna!

Anonym sa...

Hej! Jag håller med dig om Meryl Streep - hon är helt underbar på alla sätt och vis! Ska skynda mig iväg och se filmen så snart jag kan!/Kicki

Anonym sa...

Är hon inte lite lik Lena Endre? Hon är banne mig det, lite grann iaf...

Anonym sa...

Jag och min emigrerande mamma satt också och snyftade lite framför Slipping through my fingers.

Anonym sa...

åh, kände samma sak! först såg jag satc och var helt ååh vad bra den var. Men när man ser MM så bleknar satc så otroligt mkt. Älskar också hur de är "äldre" i MM men fortfarande porträtteras som levande och friska, rosigt glada kvinnor och inte som i många filmer glåmigt trista, rynkiga och döende. Så blir man ju så himla pinsamt glad av att höra abba-låtarna på så hög volym i en mörk biosalong. :D Du glömde att namedroppa Djävulen bär prada där hon också är fantastisk, Meryl.