onsdag 13 augusti 2008

Hälso-Belinda 2008

I höstens Studio Belinda ska ni få följa med mig när jag med hjälp av ett litet team och annat löst folk försöker komma i form. Japp, sjubarnsmamman i Bromma ska trimmas och slimmas fast framförallt ska jag ta tag i min största fasa. Träning. Jag tycker att det är obehagligt att svettas. Jag lägger av när det blir jobbigt. Eller innan. Jag köper smågodis istället.
Hela mitt dumma bantarliv
Jag har hela mitt tjejliv gått på den ena dumma bantingskuren efter den andra. Gått ner tio kilo på bananer, soppa, glass, ostar, pulverdrinkar, ja you name it. Alltid dålig självkänsla runt kroppen. Så jävla trist. Först när jag blev med barn ändrade jag lite på den inställningen. Jag blev stolt över att min kropp pallade trycket. Kände mig stark och oövervinnerlig. Men sedan gick jag inte ner så mycket av dom 30 kilo jag åt upp mig med dottern. I ett år mådde jag skitdåligt.
Deppade hos Viktväktarna
Gick på viktväktarmöten och deppade i kapp med resten av dom som också drömde om det lyckade livet bortom den gigantiska invägningsvågen. Blev med barn med sonen och han ammade bort en hel del och sedan gick jag på en hård GI-diet med en kompis. Då kände jag mig snygg men började fundera över vad jag höll på med. Alla dessa quix-fix hit och dit. Men nästan ingen träning. Fast det var just det jag behövde. Varför kan inte jag göra den där kopplingen mellan att må bra och röra på mig? Jag som jämt tjatar på andra tjejer att stå emot trycket, jag är den där suckern som går förbi löpsedlarna och "jaha, sju kilo på två dagar", jaa, det kanske funkar. Efter GI-dieten gick jag sakta upp lite igen. Inte så farligt, jag sitter absolut inte och gråter i soffan. Men någonstans därinne vet jag att jag måste ändra på mitt liv. Och det handlar inte om att bli smal och knapra morötter. Jag har inte tid. Vi äter fiskpinnar i vår familj. Jag tänker inte ändra om allt och min dotter ska inte se mig sitta hungrig. Men jag måste sluta med skitgodis i tid och otid och jag måste röra på mig. Jag vill ju att mina barn ska röra på sig, inte räkna kalorier och vara rädda för fett. Men jag vill äta bra och jag vill vara pigg och fit (så klart) och ha massor av mer energi än vad jag har idag när klockan är fyra på eftermiddagen.
Jag är rädd
Därför gör vi en del av Studio Belinda till ett Hälso-Belinda i höst. Det blir INTE "Du är vad du äter". Det blir fortfarande aktulla gäster och kul ämnen men det blir mycket träning, snack med kända personer som tränar, roliga coacher med idéer om min form. På bloggen kommer ni att kunna följa alla mina steg om ni är intresserade. Och lite rädd är jag. Att det ska uppfattas som att jag skäms över hur jag ser ut men också för att visa upp mig i situationer där man helst inte vill att någon ska titta. Jag kommer inte redovisa min vikt på bloggen för det känns helt missvisande. Jag är lång och stor har alltid vägt mer än 55-kilo tjejerna och dessutom vill jag inte stå på vågen varje dag och hetsa. Jag kommer att lägga ut mina mått och så får ni se förändringen i måttdiagram och bilder. Vi kan ju börja med den här bilden.
Gummi-Jonas och Mamma Mu


Först ville jag bara radera bilden för jag ser ut som Mamma Mu men sedan tänkte jag att fuck it. Inte låtsas vara något jag inte är. This is me (Hör ni stråkarna nu, you better be crying!). Men ja, där står jag i all min prakt bredvid gummimannen, mannen utan underhudsfett. Han är världens snällaste och bästa joggingcoach Jonas.
Gummi-Jonas dräkt
Gummi-Jonas hade en åtsmitande kroppsstrumpa på sig och nu fattar jag hur killar måste känna som förtvivlat försöker att inte titta ner i en bruds urringning. Jag kom på mig själv hela tiden med att: "Titta inte ner Belinda, titta inte ner där vad du än gör nu".
Löpning- inga ursäkter
Jonas gav mig så mycket bra tips. För löpning är en grej jag ska syssla med eftersom det är enkelt, inte så dyrt och jag kan inte komma med ursäkter. Man kan springa morgon, lunch eller kväll. I sol och regn. Jag kommer ju träna mycket själv också, inte med personlig tränare för då blir det lite fusk.
Joggingregler
Detta lärde Jonas mig bland annat.
1. Jag har fel skor. De är tio år gamla, springskor ska max vara tre år gamla (enligt Jonas). Kläder spelar inte så stor roll sa han.
Så jag väntar med gummidräkt. Det får bli gummi dec-2008.



2. Minst tre gånger i veckan måste jag träna för att få upp syreintaget som i sig ökar förbränningen, men även för att få upp konditionen. Om man är vältränad redan kan det funka med "en kvart o dagen-träning" men inte annars. Minst 30 minuter ska man vara igång och man kan varva spring med snabb gång (vilket jag flitigt använder mig av). Just nu känns det sjukt att jag ska orka tre gånger i veckan. Kan hunden äta upp joggingskorna?
3. Han lärde mig också hur man ska springa för att belasta rätt och jobba med överkroppen (kommer i programmet).
Jag frågade också om jogging inte kan vara farligt för hjärtat. "Det är sex, också" svarade gummi-Jonas.
Va? Ni kommer ääälska gummi-Jonas.

Så här glad men trött var jag efter att jag klarat ett avrv (som tog en kvart, för en vältränad tar det max 5 minuter).




I morgon ska jag till Conny, min mentala coach som ska lägga upp kost/träningsformer samt mäta BMI och måtta mig. Jag kommer få stå med klämmor på kroppen. Han kommer klämma mina extra bröst. Allt detta kommer på blogg och i programmet också. Fyfan, jag mår redan lite illa. Som om att jag aldrig mer kommer att våga visa mig ute. Men sanningen är det första som måste fram uppenbarligen, om man ska kunna förändra sitt liv.

Nu kör vi! Och häng med om ni vill!

10 kommentarer:

Anonym sa...

Jaa, heja!! Va kul känner jag spontant.

Du om någon kan göra en sån här grej (ja, hälso-kör, må bra utan att banta) på ett vettigt sätt, tror jag.

Du är modig, förstår att det semi-jobbigt. Jag hänger på!

// Jenny

Frida sa...

ååååh du är så snygg!
kärlek till dig!

Jenny sa...

Belinda, är detta din alldeles egna idé? Isf måste jag få gratulera. Bra initiativ av dig! (Jag om nån vet hur jävla jobbigt det är innan man "bestämmer sig" för att börja ett sk. nytt liv) Och vad jag menar är... att om man inte är tillräckligt motiverad skiter det sig. Med rätt inställning tar man sig långt, efter ett par dagars träning kommer du må sååå mycket bättre och det där rödvinet får du nog vinka bye-bye till (fast man ska inte förbjuda nåt, men kanske inte i början iaf)

Önskar dig lycka till. Brejk a legg;) Klart du fixar det! Allt annat gör du ju med bravur, så en bit av en kaka, eller vad man nu säger. Jalla Jenny

Szofia sa...

Grymt, ännu en anledning till att se ditt program! Men du, kan du inte säga hur lång du är? (För att ge lite comfort till mig som också är lång och inte så smal...)

Anonym sa...

Grymmt! Vilken kvinna!
Tjooohooo!
Sofia

Ps.som nu har rösta på dig ds

Malins Dubbelliv sa...

Instämmer, låter jätte kul!

Jag gjorde något liknande. Anmälde mig till Tjejmilen sedan var jag ju tvungen att börja springa...

Mitt tips är att köpa en "gummidräkt" ändå. Man känner sig sportigare, automatiskt sträcker man på sig, slipper då bli en hösäck och då går det plötsligt lättare...

Jennie sa...

Heja heja - bra, belinda! Vi har gått en liten annorlunda rutt här hemma för att äntligen få in lite träning i vardagen. Vi skaffade varsin stegmätare och började logga på walkertracker.com och sen köpte vi wii, samt wii fit. Plötsligt är det hur lätt som helst - wii fit håller reda på vikt och bmi och exakt hue många minuter man tränar, och så kan man välja just den typ av träning man har lust med. Jag använder mest "spelet" där man kör step, för jag blir riktigt svettig efter att ha kört 20-30 minuter. Min sambo föredrar yoga, muskelträning och balans. KUL! :)

emster sa...

Inte för att vara den som drar ner stämningen här. Alla är hemskt käcka. Jättekul. Verkligen.

Men, det är inte så kul att springa. Onödigt att lägga tusen spänn på nya gympisar när man kan leka MTV-video på funk på SATS. Speglar everywhere... Much better.

Malinka sa...

Heja vilka härligt röda kinder på efter-spring-bilden! :-D

Ina sa...

Heja Belinda!

Jag stod själv där förra hösten, med noll kondition, två diskbråck i ryggen och överviktig.
Men jag började springa, och träna på gym, och jag började äta vettigt utan att räkna kalorier eller gå på någon specifik diet. Men med träningen kom motivationen att äta bättre och suget att träna mer. Det går om man vill! Nu är jag en bra bit på väg mot målvikt och jag mår mycket bättre och har inte alls ont på samma sätt som för ett år sedan.

Att springa är dödstråkigt och jobbigt i början. Men det ger med sig. Nu tycker jag att det är skönt och det hade jag aldrig trott att jag skulle tycka.
Jag började springa efter ett nybörjarschema.
http://inasinsikter.blogspot.com/2008/08/att-brja-springa.html