Gubbslemmen och vi

Men det var lovely så klart. Det började lite knagligt med att vi insåg att vi hamnat bredvid Expressens sportchef. Då blev vi lite änsgliga, vi som hade så mycket att skvallra om. Vi fick luta oss lite mer framåt bara så kunde vi fortfarande prata om allt. Det var som att ta ut sin lillebror (förlåt, son) på kärt återseende efter en resa helt enkelt. Sedan kom Karolina och vi gick till Humlan och trängdes. Vid 03 rullade Ronnie och jag hem. Enough is enough. Vi hör ju ändå inte riktigt hemma på gubbrummet konstaterade vi. Framförallt finns det något härligt självkontrollerande i att lämna på topp.






Ja, nä jag vet, vad ska man säga. Han är glad. Farfar är glad.


Ankan och jag återförenade. Hon till vänster heter Maria och är gift med Özz Nujen