måndag 23 juni 2008

Malin Wollin ratar Odd Molly

Folk! Glada nyheter! Jag har fått ett mejl från Malin- fotbollsfru, kolumnist, aftonbladetbloggare, gravidbloggare - Wollin. Hon har ratat en Odd Mollyklänning på stan på grund av att jag har neggat Odd Molly så mycket. Det är ju helt fantastiskt. 1-0 Belinda -Odd Molly. Eller egentligen är det väl 1-3000000000000 Belinda-Odd Molly. Det går ju bra för Perra och märket nu. Men alla vinster små blir en bäck till slut, det är min filosofi.

Malin hälsar att hon tycker att det är bra att jag dissar Odd Molly eftersom det är ett ängsligt märke men att det är ett förbannat vackert märke likväl. Och så är det ju ibland. Vackra saker kan vara helt fel tyvärr.

För er som inte riktigt vet vad det här handlar om kan jag uppdatera nu med en gång. Jag har Odd Molly-ångest. Min generations kulturtantmode. Klädmärket som snart pryder varenda mediebrud. Linda Skugge, Malin Wollin (nix, no more), Emma Hamberg, Martina Haag, alla tjejer på SVT. Alla. Har. Odd Molly-koftor.

Odd Molly gör klänningar. Koftor också. Och jackor och toppar och kjolar och underkläder och strumpor. De gör massor av fina kläder fast det ska alltid gullas till med rosetter och sidenband och det är bondromantik för hela slanten och små lappar på kläderna och grundaren Per Holknekt snackar i intervjuer om den här mystiska kvinnan som är Odd Molly. En free spririt. Även på klädmärkets hemsida märks den här livsstilen av. Odd Molly står för något mer än att bara vara en kofta. Det handlar om en kvinna som är stark och självständig och kan själv och inte klär sig slampigt utan fräscht och helt och rent fast med någon galen detalj (typ en rosett på strumpkanten) och hon är jordnära och robust och går sin egen väg. Det kanske är där det blir stopp för mig då. Jag klarar inte att Odd Molly är en livsstil, inte en tröja. Jag vill köpa kläder inte en kvinnopersonlighet. Lämna mig ifred, Odd Per. Men det funkar uppenbarligen, att sälja en image till oss kvinnor. För att vi är ängsliga? Medvetna om hur många fällorna är därute? Odd Molly är en hederlig mamma med nyskalad potatis i skålen på armen. En frisk oskuld på 19 år. Eller en 23-åring modell som även skejtar och som går sin egen väg. Tjing! Toppenroller, alla duger och ingen blir stenad. Inga GUESS-slampor eller GUCCI-divor eller H&M-wannabees in sight.

Men som sagt, jag vill inte köpa en hel livsstil. Problemet är bara att jag ofta misstas för en Odd Molly-kvinna, därav min besatthet med märket. Varochvarannan dag träffar jag på någon som: "Vet du, du skulle passa så himla bra i ett märke som heter Odd Molly". För att jag ser så hel och ren och frisk ut. För att jag är robust och äppelkindad. So be it. Någon Odd Molly-klänning åker inte på. Dessutom är det få av oss som ror hem att bära upp en kofta med små sidenband på. En kofta som egentligen passar våra döttrar bättre.

Eller hur Malin.

13 kommentarer:

Anna sa...

Yes! Helvete, fasiken, jävlar!

Jag håller med dig, så in i bänken! Bort med ytliga tryck utifrån! De skapar falska behov, felaktiga stämplar och mentalt passiva människor.

Anonym sa...

Klockrent! Våga vägra bondromatik!

// Jenny

Sliven sa...

Jag har aldrig sett Odd Molly-kläder live i hela mitt liv, men ska man se till hemsidan verkar det vara ett märke som säljer (dyr) hippieromantik till tjejer runt 20.

Själv har jag inget emot kläder-som-livsstil-konceptet, men i så fall ska det vara Emily The Strange-grejer. Det är (dyr) Gå-mot-strömmen-romantik. ^_~

Anonym sa...

Haha, det var det bästa jag läst på länge.

Anonym sa...

Har precis upptäckt bloggvärlden. Skriver om situationer och händelser i mitt liv som av mig upplevts som farliga/hotfulla. Jag ser din blogg och den verkar ha en annan inriktning.

http://detfarliga.blogg.se/

Anonym sa...

Hahaaa, så jävla klockrent!
Är själv sjukt less på Odd Molly- och fan vilka priser sen då!!!

mvh
Anne Haavisto

PS. står under anonym för att jag inte fixar länkningen...(

Belinda sa...

Anne, Odd MOlly är snooordyrt. Vi håller oss borta med andra ord. Det finns annat att ruinera sig på

Mikaela sa...

Helt underbart skrivet! Tycker det känns skumt att klä sig som en oskyldig liten flicka när man är 35.

Carrie sa...

Belinda! Jag tror att Malin skrev också häromdagen om Efvas smycken som är så mainstream som Ulrika V:s vas (jag kan inte hennes efternamn, haha) och Lasse Åbergs teckningar. Man tror att man har något fint när verkligheten är att man är precis som alla andra som har precis likadana saker.

Samma sak gäller Odd Molly.
Man tror att man är så hipp och självständig och är en free spirit när verkligheten är precis det motsatta.

Så vi har alla de där på en lista:
1. Odd Molly
2. Efva Attlings smycken
3. Ulrika Kosta Boda-vasen
4. Lass Åbergs musseteckningar
5. Att vara ihop med Niklas Strömstedt

Anonym sa...

du satte ord på en känsla jag länge haft för filippa k (minus rosetter o sidenband då)
visst vill man ha, men inte förknippas med det förbannade fräscha blonda överklasswannabe-märket, jag blir lika förbannad varje gång jag ser nåt snyggt o det är filippa k

jess sa...

Grejjen är väl att man kan vara den livsstilen IBLAND. Det som är så läckert med generationerna nu - vi är oddmolly lisvsstilen ibland men hoppar lika gärna in i andra livsstilar när det passar - men köper inte hela koncept bara sådär!

That I like!

Ninna sa...

Klockrent och jäkligt kul, Odd Per är en affärsidé i sig.
Huka er, killar. Skitkul blogg, jag kommer tillbaka och läser mer.

Old Moody sa...

Helt fenomenalt.
Äntligen nån som spottar sidenbandet ur munnen.
Tack och lov.

Dessa erbarmerliga rosettprydda skapelser sköljer över oss som Farenheit gjorde över männen på tidigt 90-tal – en tät tung dimma av hemknypplade batikfärgade tant-tält som så "chict" döljer bilringar och gravidkilon.
Gör ett par situps (eller andas in djupt) och köp ett plagg för vuxna kvinnor istället.

Och så den här fantastiska Molly-myten, ge mig luft nån...

Livsstil och klatschiga visdomsord skapas bäst själv.