torsdag 26 juni 2008
Små (och stora) avsked
Det finns något vemodigt och samtidigt väldigt fint över små lugna odramatiska avsked. Jag gjorde ett idag som ni vet. Jag sprang längst sidolinjen och hojtade och kastade slängkyssar. Jag knuffade in min dotter i hennes äventyr. Jag bet mig i läppen medan hennes ryggsäck guppade upp och ner och hon höll sin pappa hårt i handen. Jag är en mamma som övar, övar lite på att en dag långt fram, låta navelsträngen dingla fritt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar