torsdag 26 juni 2008

Sex and the sick-debatt

Usch, jag blir så deprimerad av hela den här Sex and the city-debatten som pågår. Den följer dramaturgin fint i och för sig. Först kom recensionerna. Sedan k-texterna. Analyserna. Påhoppet (Hans Wiklund tycker att tjejer är dumma i huvudet och ska gå och se Hulken istället) och nu är vi då framme vid resultaträkningen. Uppslag i Aftonbladet idag och flera "expert"-röster om hururvida SATC är feministik eller fördummande. Är SATC-kvinnorna bra förebilder eller inte? Varför kan inte SATC bara få vara en jävligt bra tv-serie som blev film. En tv-serie som precis som Sopranos, Six feet under, Greys och House fått (mest) kvinnor men även män att bli tokiga för att det är så bra, underhållande, välskrivet. Jag blir så uppgiven av att just på grund av att det handlar om fyra kvinnor i NYC som shoppar/knullar/vänskapar hårt så får det inte bara vara jävligt bra utan ska kravmärkas. Visst, jag fattar att SATC kanske tilltalar extra mycket för för att personerna bryter mot vissa sterotyper. Beter sig slampigt eller inte längtar efter barn, ungefär som Sopranosgubbarna visar upp en inte så beskådad maffiafeja. Men ändå. Det får inte "bara" vara Sopranos. Eller Entourage för den delen. Hur många artiklar har det skrivits om Entourage, för/emot. Jag minns inga. Hur många svenska kändismän har outat vilken typ de är mest lika eller påstått att Entourage gör något för manligheten. Har jag glömt någon kvinna som rasat över att män frivilligt tittar på sexistiskt Entourage-häng? Det behövs ju inte, allt är manlighet. Det som blir över ska vi kvinnor fundera över. Hårt. Men när Charlotte Flinkenberg påstår att SATC är feministisk fattar jag inte vad hon menar. För att de tjänar egna pengar och köper väskor för dem? Kan leverera apgrymma oneliners? Men jag fattar inte heller varför Hans Wiklund blir så jävla provocerad. Ska vi gå och se Hulken istället, säger du? Du verkar ju inte vara den ironiska typen så jag måste tyvärr ta dig på allvar.

Inget som handlar om brudar och skapar masspsykos som påminner om fotbollsfeber får ju vara i fred. Bäst på att utreda det är uppenbarligen kvinnor själva. I var och varannan modetidning har man på senaste tid kunnat dela in sig själv i SATC-personligheterna och fått massor av argument för varför detta är true girl power. Skulle det inte vara bra annars? Inte ha något värde?

Jamen då kanske jag har fel, jag hör ju det. SATC är het feministisk potato. Rätten att få ha kul. Rätten att få njuta av skiten utan att behöva skriva en C-uppsats om varför. Hög tid att Hulkenpubliken får försvara sig istället.

Hulkenfrågor, var vänliga fyll i efter biobesöket:

1. Vad säger Hulken om vår tids manlighet?
2 Är det inte provocerande att våld fortfarande anses som en mans lösning på problemen?
3 Är det inte fånigt att titta på Hulken, ska man få ha rösträtt om man går på Hulken?
4 Hulken sliter sönder sin skjorta, är det en protest mot konsumtionssamhället?
5. 10 000 tecken valfritt om klassperspektivet i Hulken tack.

9 kommentarer:

SandraH sa...

Lovley!!!! Detta är en av de debatter som jag vägrat fatta mig med överhuvudtaget. Men dina tankar har nog funnits här också.

Sandra sa...

Go Belinda!

Lena sa...

Åh vad skönt att läsa det här! Tack! Jag håller med till fullo.

Agent586 sa...

Känns som om det säger mer om Hans än om SATC-publiken.

Ina sa...

Word sistah!

Anonym sa...

Åh så jävla bra!
jag kräks på hela Sex and the city skiten, orkar inte se deras trynen mer.
inte för att jag såg serien heller. men guuu att det ska bli sån debatt. men men är vi förvånade?
suck, suck, dubbelsuck bara.
mvh
Anne Haavisto som även kräks på hulken. Hur i helvete kunde Edward Norton tacka ja? Penningbrist antar jag...

suziluz sa...

JA! Just det. Tack.

Mr K sa...

Jag förstår inte heller att debatten är så omfattande och infantil eller att det ens ska behöva finnas en debatt
men
jag förstår inte heller hur man på allvar kan anse att det är en feministisk serie.

Men ja - det är bara en tv-serie.

kristin sa...

Jaaaaaaaaa!