Har bråkat med min man hela morgonen. Fräs fräs. Klös klös. Det är utmattande att bråka. Båda vill ha rätt. Nu bråkar vi för att vi är så trötta och tar ut det på varandra. Vi får inte sova. Sonen sov knappt i natt, inte igår natt heller. En fas igen. Jag höll på att bli tokig. Ville bara skrika i kudden eller springa ut genom dörren och hela vägen till Arlanda och på charterplanet och leta upp tonårskillen och hans stringtrosemamma på deras vita kaklade hotell och be henne hälla upp ett glas vitt tack.
Min mamma kommer och hälsar på idag. Det är alltid mysigt när hon kommer - och dottern har haft nedräkning så mycket saknar hon mormor- men samtidigt blir jag stressad om ett barn inte sover då. Vet hur det blir, på natten kommer även mamma springa upp och vilja hjälpa till och DÅ blir jag stressad. Jag är rutintorsk. När rutinerna bryts då tappar jag lite kompass. Lite ångest i hjärtat idag alltså. Min man är otrevlig också, det är synd.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Aaargh, jag hatar när det blir så där!
Kämpa på, det blir bättre snart.
// Jenny
Ajdå. Men du behöver inte "fixa det" bara för att du vill -kanske- visa din älskade mor din strong'a sida. Be en tyst bön så ska du se att det ordnar sej. Sjunga vaggvisor kan också vara medicin för skrikande små barn.
Och du, Belinda. Angående boktips som du efterlyste i något av nedanstående inlägg, så har jag ett bra men hjärtskärande förslag. Malin Sävstam skriver i sin bok "När livet stannar" om den fruktansvärda tsunamikatastrofen. Hur hon förlorade sin älskade make och två av sina tre barn. En mycket stark bok. Började på den i morse och är nu utläst i ettsträck. Jag har missat allt vad frukost och lunch heter. Tårarna har sprutat och jag har kvidit i hennes och äldste sonens smärta. Men också fått le vid rätta tillfällen. Läs den!
ik: den måste jag iallfall läsa.
Tack för tipset!
Skicka en kommentar