Dagisfesten

Det var dagisfest igår. Jag är alltid lika stolt över min dotters min när alla barnen ställs ut på gården för att med pappkrona på huvudet sjunga för alla oss föräldrar och släkt. Hennes kompis E har samma min. Lite tonårsaktigt så där, gud-vad-pinsamt-kan-alla-ni-bara-dra-minen. Älskar den. Integriteten är det jag älskar mest med min dotter. Önskar att jag kunde säga att den kom ifrån mig men jag tror att den framförallt är ett arv från hennes far. Vi föräldrar armbågade varandra för att få bästa bilderna, jag minns knappt sångerna för jag var så fokuserad på att ta bilder. Vid ett tillfälle kom jag på mig själv med att vilja knuffa undan sångfröken för att hon stod i vägen, not good. Fatta störda alla skulle bli om jag hyrde in en Aftonbladet-fotograf nästa år haha. Peter Kjellerås eller Urban Andersson bara: FLYTTA FÖR FAN PÅ ER!", allt fokus på min dotter. Herregud, ingen skulle någonsin prata med mig igen. Av förklarliga skäl. St Tropez-A trippade omkring på höga klackar och med väldigt glansiga läppar och himlade med ögonen. Hon trivs inte bland så många... barn. Hon får lite torgskräck då. Många hade bakat, eller i alla fall såg det ut så... jag hade länsat konditoriet men hann inte lägga det i en blommig låda. Ingen som går på det ändå. Jag älskar ändå dagisgrejen. Jag älskar att man bara är någons morsa. Att ungarna kommer ihåg vad man heter efter ett tag, man blir en person för dem. Visst, man stör sig som fan på vissa föräldrar och vissa ungar vill man sälja på Ebay rakt av men herregud. Jag har många gånger försökt sälja även Fredrik på Ebay men ingen nappar, får bara mejl om att de vill se äkthetsintyg först eftersom den ser så sliten ut... Jag gillar att prata väder och vind över bullar (renovering är det ändå jag inte pallar) och vad bostadspriserna är uppe i. Jag älskar den konstruerade situationen, att tvingas samsas med människor man aldrig skulle träffa på annars, att hitta gemensamma nämnare och överraskas av att vi är mer lika än vi trodde (förutom kidsen). Jag älskar det eftersom jag får bli jättefull ibland också. Hur klarar sig föräldrar som inte gör sådant? Men jag antar att det är i dagisvärlden man på riktigt känner sig vuxen. Även om jag hycklar lite nu för dagisfröknarna fyller i mina lappar och påminner mig om saker hela tiden. Jag går liiite på dagis fast mest är jag en dagismamma and fucking proud.