Hanna Hellquist, Linda Skugge och Camilla Läckberg

Hanna Hellquist (i DN:s söndagsbilaga) har intervjuat Linda Skugge i dag. Linda är svårintervjuad, jag har nästan aldrig läst en intervju med henne som "avslöjar" vem hon är men jag tycker den var bra. Jag läser alltid Hannas intervjuer. Hon blir bättre och bättre, frågorna också. I början ville hon säga för mycket om sig själv och det skulle vara lite putskul så där men nu är det riktigt bra. Hon har landat. Hennes Martina Bonnier-intervju var fantastisk. Jag blir sugen på mitt "gamla" jobb på Aftonbladet, Lördagsintervjun. Men jag minns Monica Gunne och Maria Trägårdhs ord en gång (mina chefer): "Låt personen du intervjuar skina lite också". Haha. Det var bra kritik. Jag läste också intervjun med Camilla Läckberg i någon av kvällisarna idag. Där har ni en sönderintervjuad person. Läckberg är otroligt trevlig, men som intervjuoffer är hon för kontrollerad och putsad, det är svårt att komma under ytan. Sedan fattar jag inte allt ståhej kring att GW Persson sa att hennes böcker är som en novell i Min Häst. Läckbergs styrka (vilket hon själv säger) är ju karaktärerna och storyn. Hon är ingen stilist. Det är mycket "himlen är blå". Alla blir så ängsliga i boksvängen när någon författare sticker ut hakan angående en annan författare. Det är väl bra att folk får tycka. Det blir ju så lätt för gosigt där också, precis som i mediesvängen. Själv borde jag ta tag i min tredje bok om Agata Hansson men jag känner inget sug just nu. Min förläggare sms:ade häromdagen och undrade om jag lever. Här är jag, Annika. Jag sitter under trädet och luktar på blommorna.