Mamma och Uppdrag Granskning

Min mamma hälsade på min man i Måndags på Uppdrag Gransknings redaktion i Götlaborg. Vi är ingen journalistfamilj. Vi hade inget med journalistik att göra när jag växt upp. Min pappa var målare/sprutlackerare, senare startade både han och mamma städföretag. För min mamma (och min pappa) är det stort att jag blev journalist. Min mamma sparar allt jag skriver. Det “bästa” sitter på kylskåpet. Det tog några år för min man att erövra samma tron men nu sitter några enstaka saker han skrivit där också. Vi är också en familj som vurmar för Janne Josefsson (Nähä?) och vi tar honom med både positiva och negativa sidor så att säga. Ett rykte som nått mig är dock att Janne i sin tur vurmar mer för min bror än för mig. Min bror är rektor på Bergsjöskolan och har träffat Janne några ganger för att prata om hur Uppdrag Granskning porträtterar förortskids (jag ska skriva mer om detta ämne längre fram). De gillar varandra uppenbarligen. Min mamma är väldigt stolt över allt detta men när hon kom upp på SVT för att hälsa på sin nästansvärson var inte Janne där. Jag tror att hon blev lite besviken men hon fick en rundtur och träffade chefen på Uppdrag Granskning, redaktörer och redigerare. När vi pratade på telefon efteråt meddelade hon att hon var "väldigt nöjd". Hon hade tagit med några kvitton som var mina till min man. Hon hade högt sagt att “de här kvittona är till Belinda” varpå Uppdrag Granskning-folket hade “jasså, på det viset, vad är det för fuffens:.” Mamma hade skyndat sig att förklara att det var mina kvitton och inget fuffens alls.

Mamma: Ska komma från dem, var det inte Janne som hade något svartbygge för sig ute på Åstol?

Mamma nöjd i alla fall, det är det viktiga. Jag tror att hon drömmer om att min man ska vilja flytta till göteborg och vi komma tillbaka. Jag vill ju inte. Älskar Götet men nej.