Pricken över i.

Jag har tänkt på en sak:
Pricken över i.
Varför säger man så? Som om det vore något bra, alltså.
I dag hörde jag Glenn Hysén säga att det hade varit pricken över "i" om han-som-är-ihop-med-hon-från-Sunblock hade gjort mål mot Slovenien. Jag är snudd på övertygad om att han menade att det hade varit väldigt bra. Det hade kanske till och med varit perfekt. Fulländat.

Men pricken över "i" är ju helt meningslös. Om vi ska vara ärliga mot varandra. Och det ska vi ju. Ett "i" står sig lika bra som ett stort "I". Ett stort "I" får väl till och med anses vara starkare än ett litet "i"? Ett "i" är således helt oberonde av själva pricken.

Däremot:
Bottenpinne i "L". Där har vi en viktigare pinne. Utan pinnen blir det ett "I". Och det kan förstås ses som ett litet "L". (Men stort är väl alltid bättre än litet?).
Eller:
Bottenpinnen i "E". DÄR har vi en viktig pinne. En av de allra viktigaste. Bokstaven "E" är helt beroende av bottenpinnen. Annars blir den ett "F".

Jag tycker att vi alla kan komma överens om att det hade varit "bottenpinnen i E" om han-som-är-ihop-med-hon-i-Sunblock hade gjort mål mot Slovenien.

Annars kan man alltid säga:
"Det var huvan på en Ku Klux Klan-medlem."

För utan huvan ser ju Ku Klux Klan-medllemmen ut som en simpel stjärngosse.


/Ronnie.