Varför skyller alla ifrån sig?

I dag hade jag ett samtal över telefonen som fick mig att undra efteråt - det var inget bra samtal, nej - om jag också gör så där. Skyller ifrån mig hela tiden? Jag tycker det finns en skylla-ifrån-sig-sjuka. Eller är det bara i min bransch kanske. Vi journalister vill sällan ta ansvar för slutresultatet. Om intervjuoffret inte är nöjd med intervjun eller känner sig felciterad är det ALDRIG vårt fel och vi pallar knappt att själva bli kritiserade trots att vi konstant kritiserar andra. Och när något faller mellan stolarna på jobbet, ja då är det aldrig mitt fel, alltid någon annans. I dag hade jag alltså ett samtal med en person som skyllde ifrån sig rätt hårt. Är jag likadan tänker jag nu? Jag tycker att man har suttit i tusen möten och antingen skyllt ifrån sig eller hört andra skylla ifrån sig. Handlar det om min generation? Är vi bebisgenerationen som aldrig behövt ta ansvar? "Det var inte jag"-generationen. Med en lam ursäkt under armen, en ursäkt om att "jodå, hunden åt visst min läxa".