I love Hjo

Jag är författare.
Det får klassas som den främsta orsaken till varför jag då och då gör författarbesök i skolor och på bibliotek. Jag åker till, säg, Trollhättan. Pratar om att skriva och att läsa, om mitt eget liv och min skrivarbana, om att vara författare. Svarar på några frågor. Får mellan fem och tio tusen spänn. Åker hem.
Det är väldigt trevligt.
I tisdags var jag i Helsingborg. Jag höll två föredrag. Första gick åt helvete. Andra var jag rätt lysande.
Om man nu får säga så.
(Det får man.)

Men det mest fascinerande med författarbesöken är de små gåvorna man får efter att man är klar.
När rektorn eller bibliotekarien kommer upp på scenen precis samtidigt som applåderna börjar tunnas ut i lokalen. Och man ser att hon, för det är alltid en hon, nästan är på väg att sprängas av upphetsning, som man är när man just ska ge bort något, när hon skyndar upp för den lilla trappan.

Man får alltid samma gåva.

Man får en mugg.

Jag har nu en miljon muggar. Jag tycker väldigt mycket om dem. Alla, från Donnergymnasiet-muggen till den där till synes dyra lergrejen jag fick i Örebro, är ypperliga muggar.

Men det finns en jag gillar mer än andra. Jag dricker nästan alltid mitt pulverkaffe ur den.

Den muggen fick jag i Hjo.


/Ronnie.