tisdag 27 maj 2008

Latmaskens förbannade öde.


OVAN: Själva ödet visualiserat.

Förresten. Ni undrar kanske varför jag inte gör något vettigt om dagarna. Mitt liv kan te sig väldigt stillsamt för tillfället. Utifrån, så där. Eftermiddagsbio hit och Tantolundar dit. Latte och spontana födelsedagar. Utrotningsrelaterade elektroniska manickar.
Ja, ni kanske till och med oroar er en smula. Och kanske bär det all rimlighet.
Om så är, tack för omtanken.

Låt mig förklara. Mitt liv är på paus. Yrkesmässigt är jag närmare ingenting än någonting. Jag skriver en krönika i veckan och resten av tiden spelar jag Cluedo med min egen självbild. Jag tänker inte skämmas över detta. (Trots att jag uppenbarligen finner det nödvändigt att försvara.) Men just nu är jag där i livet. I ett mellanting. I en märklig väntan. Och i detta märkliga väntrum kan jag inte påstå att jag trivs särskilt väl. Väggarna är trånga och luften tunn. Det är en tillvaro som kräver sina cigaretter, om man säger så. Och sina fyllor. Men det är den tiden nu.

Jag kvävs och jag njuter.
Ja, också.

Jag har slitit stenhårt sedan jag var fjorton. Det var då jag började skriva yrkesverksamt, först på Falköpings Tidning. Sedan dess har jag försörjt mig med ord. Skrivit krönikor, reportage, intervjuer. En bok. Ett filmmanus. Inte en sekund ledigt.
Och nu, plötsligt, väntan på nästa roll, som regissör.
En paus.
Jag har varit väldigt frustrerad över detta. Är det ännu. Kanske mer än någonsin. Men samtidigt är jag övertygad om vikten av att ha tråkigt, att tänka, eller inte tänka alls. Att låta tankar hinna ifatt.
Som att duscha.
Mina bästa idéer når mig ofta i duschen. Jag får springa ut och skriva ned i anteckningsblock. Naken och blöt, som ett fån, men panikslagen över risken att glömma. Förut hade jag till och med block inne i badrummet. Och vid sängen. Nu skriver jag i mobilen. Och när jag glömmer mobilen: naket fånläge.
Duschen är oöverträffad som idézon – av den enkla anledningen att hjärnan får ledigt.
Man är aldrig så hjärndöd som i en dusch.
(Kanske är det därför jag aldrig riktigt har förstått duschsexets hela spännvidd.)

Men något måste jag göra för att få tiden att gå. Ja, innan filminspelningen förhoppningsvis sparkar igång i juli.
(Och nej, jag skriver inte en rad på den där novellen jag har en beställning på till den där boken jag ska medverka i, men det beror på att jag helt enkelt inte orkar eller känner för det just nu.)
Men något litet att göra, det vill jag ha. Medan de ur tristessen födda idéer får växa ifred. Som ett yrkesmässigt mellanmål. Ja, en konstnärlig Gorby.
Och det blev en blogg.
Det trodde jag nog aldrig. I vanliga fall skulle det aldrig ha hänt. Jag har aldrig ens övervägt att blogga. Jag har aldrig ansett mig ha tid. Eller ork. Och jag har antagligen haft helt rätt. Bloggen är synnerligen tidsslukande. Men väldigt rolig.

En dag, inom en snar framtid, kommer jag att sakna den här bloggen.
Och er.


/Ronnie.

16 kommentarer:

Anonym sa...

Ronnie darling, jag kommer att sakna dig sååå mycket! Jag vill att du ska fortsätta blogga, jag kommer få jordens abstinens när du slutar.
Och om jag åker på semester någon gång så är du extremt välkommen att kapa min blogg också.

Anonym sa...

Och vi kommer sakna din sneitmenala smörja!!

Nino sa...

mmm, vi kommer ju att sakna dig med!
undertecknat
sentimental tillbaka, men likväl ärlig.

Unknown sa...

Jag saknar Hannes, ge oss en ny bok snart tack :)

Anonym sa...

jag tycker att de tomma dagarna oftast blir de vackraste!som man tar som de kommer...

Anonym sa...

Fy fan för dig som fått oss på kroken för att sen bara överge oss.

Ebbis sa...

Jag försöker i dina texter finna en motivering till varför du inte har en egen blogg. Svaren må stå bokstaverade framför mig, men det är ytterst behagligt att läsa det du skriver så med andra ord förblir matematiken ologisk. /Emilie.

Anonym sa...

Åh va jag tycker om din blogg.
Jag sa ju att jag skulle nätknulla din blogg om du beslöt dig för att börja blogga.
Och se här.
Det går ju till och med riktigt bra för dig.

xoxo
Dundermusen

Anonym sa...

nog tycker jag allt att du får skaffa dig en egen blogg när hon kommer tillbaka.

Anonym sa...

Och vi kommer sakna dig, det är tydligt det.

Anonym sa...

Men, du måste väl ändå förstå att du inte bara kan lämna oss bara så där..du måste starta en egen blogg. Ju. Eller fortsätta snylta på Belindas, eller någon annans för all del. Jag är inte så kinkig. Bara du fortsätter.
Okej?

Anonym sa...

EXAKT! NJUT! Mera sånt och ingen skam och skuld och egentligen och snart och borde....
Bästa tiden i Stockholm är dessutom i maj.

Oskar sa...

du är inte ensam om att få dina idéer i sängen och duschen. har också kört med block bredvid sängen men inte längre. har ju precis som du mobilen där nu istället. detta var ett till synes helt onödigt inlägg, men ni skall se att det var ett mycket viktigt inlägg. sannerligen...

Anonym sa...

Aj aj. Vi vet nu vad det barkar åt. Att du inte kommer starta en egen blogg. Det skulle vara fantastiskt om du gjorde det, dock. Vi kommer sakna dig.

lliten sa...

Du måste ju ha en egen blogg!

Anonym sa...

Jag kommer sakna dig (och du finns omnämnd i min blogg)