Där jag bor, finns det mycket tanter. Min helt ovetenskaliga studie är att tanter är väldigt arga där jag bor. I dag stod jag på Konsum och tjittchattade med en annan morsa. Vi hade två barnvagnar och fyra barn. Jag får själv krupp när jag kommer in i affären eller på ett fik och stridsvagnar tar upp allt utrymme. Det kom en tant som ville passera.
- Oj, här står vi och blockerar, sa jag och log och tanten såg jättesur ut och fräste något.
Tanterna här skäller på allt. Barn, barnvagnar, cyklar, hundar och hundägare, ungdomar, bilar. Jag kan ändå inte tycka illa om tanterna. De är sur eftersom de antagligen känner sig lite rädda. Herregud, jag är 33 och redan rädd för ungdomar (fler än 2 samtidigt), hundra och deras ägare har jag svårt för eftersom hundägare påminner om oss föräldrar som tror att världen är till för bara våra barn). Cyklar, herregud, folk kan inte cykla och bilar, ja jag har inte så mycket emot bilar kanske. Men tanterna är rädda eftersom de är i underläge. Världen har förändrats, tågen går utan dem på. De kan inte försvara sig och ingen visar respekt.
Det finns mycket gubbar här också. De är inte sura och fräser för sig själva, mer innåtvända, tyst bittra. Hejar inte om man hejar på dem i hissen. Har de gett upp medan tanterna försöker hävda sig trots att det är kört. Häromdagen fastnade en tant med sin krycka i tunnelbanan. Men det gick bra. Ännu en bitter tant föddes. God bless them.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar