onsdag 5 mars 2008

Parkhelvetet

Jag dristade mig till ett besök med ungarna i parken efter dagis trots att jag faktiskt haft feber idag. Nu är den borta. Men parken alltså, jag borde ju undvika den eftersom jag lider av parkångest. Men luften var klar och barnen behövde stimuleras. I parken var det fullt av andra barn och föräldrar. En unge kastade en tjock pinne omkring sig. Jag sa till honom när han kastat den fyra gånger mot andra barn utan att hans föräldrar verkade bry sig. Han lyssnade inte. Sedan träffade han en kvinna och då hojtade jag lite, typ "Ursäkta men vems är barnet". Jag vet, det lät lite krystat, "vems är barnet" men jag är inte nere med parkjargongen i vilket fall. Då först sa hans föräldrar till honom. Det stör mig så enormt. Föräldrar som inte säger till sina barn i parken. Men bara för att det är ett gemensamt offentligt utrymme behöver vi väl inte bete oss som apor?

4 kommentarer:

Johanna sa...

*skrattar* Jag tror vi beter oss ungefär likadant i dessa parker du och jag. Min sambo brukar tycka att det är lite pinsamt att gå dit med mig. Häromdagen var jag i parken med mina två barn och mitt i sandlådan stod en pojke som hade en spade full med sand som han glatt kastade omkring sig. Först tittade jag omkring mig men såg ingen som verkade vilja kännas vid honom. Han fortsatte och den tredje gången fick flera barn plus jag och en mormor sanden över oss. Jag sa då till pojken att han får sluta med det där. Gissa vem som kommer springande och undrar varför jag säger till hans barn... Jo pappan som stått på andra sidan parken med ryggen vänd åt oss och pratat i telefonen... Jag bara suckade, tittade på honom och gick därifrån. Det är som om de föräldrarna tänker att; -Vi går till parken så kan ni/vi härja fritt utan tanke på någon annan än oss själva..

Anonym sa...

Det ligger väl knappast något förkastligt i att bete sig som apor då vi de facto ÄR apor. Barnet i fråga har sannolikt inte hunnit spendera tillräckligt med tid i borglig tvångströja.

Belinda sa...

"Borglig tvångströja" ... eh... om det är borgligt att inte kasta tunga träpinnar på andra barn så är borglighet min nya religion!

Anonym sa...

Den (ungen) kanske bara var irriterad på sin Skapare eller så var han kanske uttråkad, vilket inte är svårt att förstå.

Ny och ny..