Vet inte om ni märkt det men det är ju ute med systerskap. Var kvinna för sig själv. Men männen håller ihop precis som vanligt. Tjejer vill inte få "kvinnor-kan"-stämpel. Det är värt mer om en man tycker om en, än om en kvinna gör det. Jaja, ni får tycka att jag låter hur paranoid som helst, det är så. När vi gjorde Fittstim bröt vi tillfälligt mot detta hemliga budord. Vi var 18 mediatjejer (mer eller mindre) som öppet gick ihop och stod sida vid sida. Det tyckte killarna var väldigt läskigt. Jag minns en kväll på Tranan när Per Hagman satt med Linda (Skugge) och mig och var lite provocerad: "Varför ska alla ni skriva den där boken? Om det är någon som ska skriva till tonårsbrudarna är det väl jag?" (vilket inte stämmer, bara för att man knullar ungt blir man inte per automatik ungdomens ombudsman) och det var killkollegor som förhörde en. "Känner du verkligen den och den..." "brukar ni hänga"... "vad snackar ni om, oss eller?" Jag säger inte att vi i Fittstim-gänget höll handen och lekte varje dag. Långt ifrån. Men vi vågade intressera oss för varandra istället för att endast konkurerra.
Jag kom att tänka på det här när jag just läste i Aftonbladet om komikern Björn Gustafsson och alla hans killpolare som han hjälper fram nu. Brotherhood är som sagt alltid inne.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar