Mamma tycker jag ska bli president

Sonen går omkring och försöker sjunga "lille katt". Det går bra. Eller så där men man hör att det är den melodin.
Mormor utbrister stolt: Åh vilken tenor!

Haha. Det minns jag från min uppväxt. Att mamma alltid tyckte att jag var bäst. Mina tavlor var Picasso. Mina noveller Nobelprislitteratur. Det är underbart, för man känner att man duger. Men ibland litar man inte på föräldrar som alltid tycker att man är bäst heller. Man lär sig den hårda vägen istället att det inte stämmer. Men jag föredrar det any day framför föräldrar som frågar varför man inte hade hundra rätt på provet istället för 99. De menar säkert väl också, men det är taskigt att "straffa" ett barn som är nästan bäst, för att barnet inte alltid är bäst. Det skapar livslång prestationsångest. Känslan att man aldrig duger.