Ankan och jag satt och åt lunch.
Ankan: Men är det inte så att när ens kille sett en föda barn sätter han dig på pidestal?
Jag: Två veckor efter förlossningen är det så. Min kille dyrkade min mark. Sedan så... jaa... det glöms bort. Men nu när du säger det. Jag klämde ut 4,5 kilo och sydde sex stygn. Vart fan tog det vägen?
Jag ringer min kille.
Jag: Älskling, Ankan påminde mig om hur stort det är att jag klämde ut dina barn.
Killen: Mm. Verkligen.
Jag: Vad sägs om att du sköter all disk i en månad framöver som tack.
Killen: Hälsa Anika att hon ska hålla käften.
Jag: Visst, och bara för att främja jämställdheten ska du få klämma ut en melon ur rumpan ikväll. (Nä, jag sa inte det men jag kom inte på det förrän efteråt).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
jag såg på sjukhuset på tv3 och där var det en kille som bröt bäckenbenet och fick opereras och sen fick de justera, ja alltså opera en gång till!
HAHAHA sånt borde kanske alla killar få göra i som nån form av värnplikt, för det är inte förrens då de berättigar sin stoooraplats jorden där kvinnor föder barn??
Det är ju knappast någon som tvingar en med pistol. Är det så jobbigt är det ju bara att inte ligga. Dessutom är det väl en minst lika stor bedrift att stå ut med någon som spelar martyr i ett liv.
Tycker förresten att det är värt en extra liten eloge att klämma ut riktigt stora krabater..
Mina barn har båda vägt ca 4,5 (första föddes dock med kejsarsnitt) och det är ju som att föda ett "normalstort" barn på 3,5 kg + ett mjölkpaket!
Skicka en kommentar