måndag 28 januari 2008

Hillevi Wahl är bäst!

Hillevi Wahl en av mina favoritskribenter därför att hon skriver ibland om sin uppväxt- med alkoholiserade föräldrar - och hon gör det så osmetigt. Man kan andas medan man läser om hennes barndom. Inte alltid men ofta. Hon är briljant. Så här skriver hon på sin blogg:

"Många gånger sedan min självbiografiska roman Kärleksbarnet kom ut har jag fått frågan: Men hur gör man för att gå vidare? Hur slutar man älta?
Jag har ju själv gått i terapi halva mitt vuxna liv. Men varje gång det började brännas hoppade jag av. Jag fixade inte riktigt att braka igenom. Då.
Inte förrän jag var 37 år och träffade Gunnar. Han var tryggheten personifierad. Utan honom hade jag aldrig vågat skriva boken. För när jag skrev den gick jag sönder. Varje dag. Han plockade ihop mig när han kom hem. Vissa dagar kunde jag inte ens prata, så förtvivlad var jag.

Och ändå. Den där boken är bland det bästa jag har gjort i hela mitt liv. Äntligen fick den där lilla flickan i mig tala till punkt. Hon fick berätta hela sin historia, från början till slut, utan avbrott.
Sedan, när jag kom ut på andra sidan, när boken var klar, när jag stängde igen sista sidan, då var det plötsligt över. Det var nästan en religiös upplevelse. Jag behövde inte älta det längre. Det fanns inte längre några familjehemligheter som kunde skrämma mig. Jag hade suddat bort skammen. Jag var fri."

1 kommentar:

maria granberg sa...

Jag håller med om att Kärleksbarnet är en mycket stark roman.
Den är skriven så att man känner missbruket in på bara huden.
Det förvånar mig att den inte blev augustnominerad. Det är den varit värd.