Insatstyrkan tack!

Jag minns ett skämt Henrik Schyffert drog en gång, om hur han ville att en insatstyrka skulle hjälpa honom få iväg barnen till dagis på morgonen. Så känner jag ibland också. Att när man står där på morgonen i hallen, så skulle man vilja att någon hårdhudad pikétstyrka som spöar buset i trånga källarutrymmen dök upp och "LILLE VÄN DU HAR TRE SEKUNDER PÅ DIG ATT SÄTTA PÅ DIG OVERALLEN ANNARS SPRAYAR VI DIG MED TÅRGAS". För det mesta är mina barn, lilltjejen (4 och 1/2) och lillkillen(1 och 1/2) så fiiiina och duktiga på morgnarna, det är egentligen att hämta på dagis som är svettigast. Lillkillen springer iväg, slänger sig på golvet, vägrar skorna, jag ligger över honom, stortjejen har fastnat med håret i dragkedjan på overallen, svetten rinner på mig, mina jeans stryper blodet ovanför midjan, mössan åker ner i ögonen och då, just då, ringer den pigga utvilade TV8-tjejen.

- Hej, har du några minuter, vi måste kolla igenom pressbilderna.

Jag är den enda som har barn på redaktionen. Eller nja, det finns en pappa till en nyföding här men annars är jag den enda som jonglerar dagistider och dagissjukor . När jag gick upp i morse gick Virtanen hem från Spyan. Idag var jag den enda på plats här klockan 10. Slackerställe alltså.