Jag gick på Grönan med min dotter idag. Vi skolkade från jobb och dagis. Vi hade kul. Vi åt glass och korv och åkte allting två gånger. Men. Det blev en liten incident. Vi skulle åka elefanten. De ska gå upp i luften så att det kiknar lite i barnmagarna. När vi sätter oss i vår elefantvagn säger dottern: "Vad är det för knapp här?" Hon pekar på en stor tydlig knapp med en grön pil bredvid som går uppåt. "Äsch, det är nog inget", svarar jag mamma-myndigt.
"Men man kanske trycker på den och så åker vi upp i luften", säger dottern glatt.
"Nä, det tror jag inte, inte får vi styra det, tjejen i buren där styr oss", svarar jag myndigt.
Elefanterna startar. Alla åker upp i luften utom en elefant. Vi åker varv efter varv längst marken. Efter ett tag ser jag en uttråkad tonårsbrud som jobbar där skrika "tryck" till mig. Så jag trycker. och trycker. Inget händer. Vi är den enda elefanten som åker därnere, alla andra åker däruppe, alla andra barn får ha pirr i magen. Men mamma-elefant sitter där hon sitter. "Tryck" hojtar bruden nu.
"JAG GÖR JU DET!" skriker jag så att alla tittar på mig. "DET ÄR VÄL NÅGOT FEL PÅ ELEFANTEN!!!!"
Så trycker jag en gång till och håller in knappen.
Då. Lyfter. Även. Vi. När det är sista varvet kvar.
Efteråt ser jag hur tonårsbruden fnissar och härmar mig till en annan brud som jobbar där.
Jag stövlar fram. Kränkt.
"Det är inte så schysst av dig att härma mig. Jag har aldrig åkt den förut. Det där var lågt".
Tonårsbruden stammar något.
"Jag sa bara att det kan vara svårt att trycka in knappen", ljuger hon och jag stövlar därifrån igen. Kränkt.
Sedan inser jag hur pinsam jag är. Det är väl hennes privilegium på ett trist sommarjobb. Att få driva med morsor med noll koll. Att jag inte fattade att man skulle trycka på knappen från början, men min femåriga dotter förstod detta med en gång, är väl egentligen bara ett bevis på att jag tog min uppväxt i sossiga 80-talet på största allvar. Alla kan bli Lucia och staten fixar allt. Inte kan man väl få ansvar över att trycka på en knapp själv. Nej, det tror jag då inte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Hej Belinda!
"Tonårsbruden" på Grönan här. Vet du, du missuppfattade mig, verkligen. Jag pratade verkligen inte illa om dig. Det jag sa till min kollega var att det borde skyltas bättre så att folk förstår vad som ska göras med knappen. Ledsen att du missuppfattade mig, det var verkligen inte meningen. Tänkte på det där hela dagen och kände mig jättedålig för att jag inte hann förklara mig. Hoppas att ni fick en rolig dag på Grönan iallafall.
Btw, jag är 25, men tack för komplimangen. :)
(Gillar dina krönikor så jag brukar faktiskt läsa din blogg.)
Aha, det förklarar varför jag har åkt runt på den lägsta nivån hela tiden i vissa karuseller, när jag har haft riktigt små barn med mig...
Belinda - du är inte ensam!
Haha, vilken rolig och välskriven anekdot - som vanligt. Ska länka till din blogg från min nu - inte för att det gör stor skillnad i ditt besöksantal som garanterat är minst tio gånger mitt - utan för att den är så bra och värd det!
Jessie, länka på. Jag ska börja länka i höst, när min blogg ligger på TV8.
Skicka en kommentar