tisdag 24 juni 2008

Jag vill ha en egen skärgårdsö

Idag åt jag lunch med min man på Sturehof. Stan är nästan tömd på folk. Alla är på "landet". Alla utom vi har land känns det som ibland. Vi åker utomlands, kompisarna badar vid egen brygga, Kompisar har inte egna land men sina föräldrars. Ärvda land i skärgårdsmiljö som kostar multum idag. Ärvda land inbäddade i vackra skogsdungar, bland björkar och ängblommor. Fan ta dem alltså. Nu skulle vi ha råd med ett land men nu har vi inte riktigt ork att leta. Lyxproblem va... älskar lyxproblem, mitt bränsle...

Men vi är inte uppvuxna med land heller. Eller jo, min farmor hade ett fantastiskt året runt hus i halvposha Onsala utanför Götebrog. Men det såldes när hon dog. Både min man och jag har mestadels varit asfaltsbarn. Även i vuxen ålder.

Ni vet inte hur bra ni har det. Ni med egna land som slipper trängas med alla andra på offentliga badplatser. Tystnad är en lyxvara. Icketrängsel en klassfråga.

Å andra sidan kanske ni tvingas dela hus med hela fan och hans moster, vad vet jag.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hej kära du, läste om din syn på mama och landställen, det känns mest som tråkigt gnäll. Hur du uppfattar saker speglas väldigt klart men världen är inte så hård, cynisk, kall och tråkig. Ett tips är att flytta från stan, byt miljö så får du större perspektiv. :)

Malinka sa...

Den där anonym där uppe kanske kan hitta roligare bloggar att läsa då. Om bloggarens tankar anses vara gnäll. Tycker man.

I alla fall. Vi har ett icke-ärvt, men inköpt-före-prisraketen, landställe. Det är jättefint. Men där finns en massa träd som borde fällas. Gångar som ser ut som autobahnavfarter och borde åtgärdas (involverar en lastbilslast sand och en dito grus). En båt med trasig motor, en brygga med trasig spång (man kommer knappt upp på den), buskar som tar över gräsmattan och ganska nymålade räcken som börjat flaga redan.

Dessutom samsas vår familj (två vuxna, två barn) med min mamma på 70 kvm och två små sovrum.

Tänk gärna på det ett tag, så tror jag att sommaren i stan känns bättre ett tag. ;-)