Jag kapitulerar en smula. Det kan vara så att det är ni som har rätt och jag som har fel. Om bloggandet, alltså. Ni som känner mig, och det gör ni kanske vid det här laget, anar kanske att det inte är något jag brukar säga.
Men jag börjar omvärdera bloggen en smula.
Ta den för vad den är.
Kanske finns det något storslaget i detta lilla. Att det är kontinuiteten som är poängen, som "Anonym" nedan skriver. Det mellanmänskliga. Ska vi kalla det så? Det mellanmänskliga. Det gillar jag.
Jag får andnöd av bara ordet "kontuinitet" och därför är kanske inte bloggandet något som jag borde syssla med på regelbunden basis.
Men ändå, det kan finnas något fint i det här. Jag har lärt mig något. Det har jag lärt mig av er. Tack för det. Jag uppskattar att lära mig saker. Att tvingas omvärdera.
För att illustrera min plötsliga ödmjukhet bjuder jag på en bild av jag-ger-upp-slag med tröttsam, och mer eller mindre ofrivillig, pagefrisyr.
den 4 juni 2008 19:24
sara sa...
jag har printat nästan alla dina blogginlägg (det är några jag inte har hunnit med, men det kommer...) - så jag kommer nog minnas dom ett tag!
den 4 juni 2008 23:27
Anonym sa...
Jag förstår vad du menar när du skriver att bloggar inte är beständiga, men jag tror att du har lite fel inställning från början. Bloggande handlar ju inte så mycket om att producera kvalitativa texter som ska stå sig i all evighet, snarare om att få en inblick i en persons tankar och känslor precis just nu. Innehållet i en blogg behöver inte vara så märkvärdigt jämt. Det är inte beständigheten som är intressant, utan kontinuiteten; och kanske är det just det tillfälliga som är poängen. När det inte måste vara perfekt eller storslaget får andra sidor hos skribenten chans att komma fram. Sidor som kanske inte är vare sig perfekta eller storslagna, men mänskliga - och därmed intressanta.
/Ronnie.
4 kommentarer:
Vilken ära att min kommentar citeras i sin helhet i ett Sandahlskt inlägg. Det värmer att den bidrog en smula till att du tänkte till.
Jag tror inte heller att det skulle passa dig att blogga i evigheters evigheter, trots att du har en stor talang (eller kanske just därför).
Du är så bra på det mellanmänskliga att du förmodligen skulle hämmas i resten av din konstnärliga verksamhet av det ständiga producerandet. Och du får aldrig fastna i det mellanmänskliga. Du är menad för stordåd. Du förtjänar beständighet.
Kontinuiteten kan du lämna åt oss andra.
Tänk, va, att du är så fin även i nittiotalsfrilla!
/Kringstad
Först och främst vill jag säga att jag håller med "anonym" till fullo. Men vare sig du fortsätter att blogga eller lägger ned det helt och hållet, tycker jag att det har varit fantastiskt roligt att läsa en blogg singerad Ronnie Sandahl (och hoppas givetvis att du på något sätt kommer fortsätta)!
Du är lika fantastisk, vilket forum du än ger dig in på.
Bloggen fångar ju ögonblick på helt andra sätt än andra media. värdet av en blogg är ju just subjektiviteten. oobjektiviteten är ju överhuvudtaget inget eftersträvansvärt, tvärtom. samtidigt finns det ju reden hierarkier inom bloggsfären, mellan de som är stora, tjänar pengar och bygger upp varumärken hit o dit...o de misfits som hittat ett sätt att få utlopp för vad de vill säga just nu, även om det bara gäller 13 läsare.
..den nya tidens bikt.
samtidigt måste det ju även vara ett sätt för dig, som författare och etablerad krönikör att säga vad du vill, hur du vill utan förläggare, redaktörer med flera med flera som lägger sig i.
hej då! tack för 2 veckors tidsfördriv! klipp dig inte! ju längre desto bättre!
om vi cs i zinken bjuder jag på glass! =)
Skicka en kommentar