onsdag 4 juni 2008

Onsdagsgnäll.


OVAN: Bildbeviset.

Här sitter jag på ett konditiori. Dricker en Cola Light och låtsas att jag är i Paris. Det är jag inte. Jag sitter på ett kafé vid Zinkensdamm, en verksamhet utan vare sig mål eller mening. Men med bekväm soffa. Jag vill ha cigaretter och en cafe creme, en uteservering, jag vill ha dofter och språk jag inte förstår. Jag vill ha vad som helst.

Är jag lite trött?

Ja, jag är lite trött. På flera sätt. Fysiskt. Har varit och tränat. Sprungit fyrtio minuter på löpbandet. Trodde att jag skulle slippa lite av trycket mot bröstkorgen. Jag måste göra något åt min dygnsrytm. Jag mår inte bra av detta. Jag måste komma upp tidigare på dagarna. Lägga mig tidigare. Om inte annat för psyket.
En helt annan sak: Det ringer i telefonen hela jävla tiden. Det gör det nästan aldrig längre. Nu i tjänstledigheten har jag tid. Och man vill att det ska ringa. Då ringer det inte. Idag vill jag bara ha tyst omkring mig. Då ringer det hela tiden. Eller så är jag bara gnällig.
Ja, så är det!
En gnällspik med för många tecken, det är jag det.

Men plötsligt ringer det från tidningen, en beställning av en nyhetskrönika. Jag blir glad. Jag känner mig sugen. Det är ett bra ämne.
Papper i maskin!

Trött, ja. I morse vaknade jag halv åtta på morgonen av att telefonen ringde. Jag skulle bli intervjuad i Morgonpasset angående den här bloggen.
Det är märkligt, genomslaget.
Kanske för att det i någon bemärkelse var oväntat att jag började blogga. Kanske för att folks bild - om nu folk har någon bild alls - av mig är att jag sitter med pannan i djupa veck och funderar på galaxens nagelband. Kanske har bloggen visat att jag gör det. Ja, också. Men inte bara.
Om man tidigare följt mig och mina texter väl, då vet man också att jag skrivit en hel del med humor som utgångspunkt även tidigare.
Om man nöjt sig med en bild av en ung allvarlig man så blev man kanske förvånad.
Jag kanske inte borde fundera så mycket.
Ja, över mig själv.

Hur gick då intervjun? Jovars. Jag minns inte så mycket. Jag var väldigt nyvaken.

Jag kan ha fått frågan: "Hur är det att blogga?"
Jag kan ha svarat: "Kul."
Eventuellt med tillägget: "Men jävligt jobbigt."

http://www.sr.se/cgi-bin/p3/nyhetssidor/index.asp?ProgramID=2024

Nu, ett nytt försök: Hur är det att blogga?
Kul. Också. Först, jävligt kul. Jag testade för att jag plötsligt hade tid. Jag upptäckte hur jävla kul det är att skriva utan press igen. Det var ett tag sen. Jag var väl tretton senast. Sedan kom pressen. Den kommer alltid. Jag har visserligen struntat rätt hårt i den. Skrivit om jag känt för det. Struntat i det, om jag känt det motsatta.
Men jag avskyr känslan av att ord bara försvinner.
Jag vill att ord ska stanna.
Här känns det som att man staplar upp ord på ett rullband, om än inför publik, och tittar på hur de långsamt rullar iväg och försvinner.
Det känns lite meningslöst.
En bok försvinner aldrig. En tidning kan bevaras. En blogg... den är snabbmat. Snabbmat kan vara jävligt gott. Men det är snabbmat. Ett intryck som stannar lika länge som det upplevs.
En blogg är rolig och sympatisk, en massa ord utan anspråk. Man får nog aldrig kräva mer av en blogg.

En bok, en film, ett reportage, en krönika kan borra sig in i folk på ett annat sätt.
Man kan bära dem med sig.
För alltid.

Jag försöker, men jag kan inte minnas ett enda blogginlägg jag har läst.


/Ronnie.

8 kommentarer:

sara sa...

jag har printat nästan alla dina blogginlägg (det är några jag inte har hunnit med, men det kommer...) - så jag kommer nog minnas dom ett tag!

K sa...

Jag kallar bullshit på sista meningen. BULLSHIT!

/K

Nino sa...

jag minns massor av dina inlägg. Tex att du väntade på besked vad gäller finansiering till din film. Kort efter det var du ilsk. Eftersom jag som princip vägrar tänka att det kan ha med din civilstatus att göra, börjar jag istället fundera över om det har ett samband - finansieringen till din film och din ilska. För det vore väldigt tråkigt för oss som inte har med din civilstatus att göra.

rödluvan sa...

Det jag mest funderar på efter att ha läst detta är cafe i zinken?...hmmm...svårfunnet bra...jag emigrerar alltid till kära horan för fika....

rödluvan sa...

säg inte du tillhör kaffebarsmaffian;)????

Anonym sa...

Jag förstår vad du menar när du skriver att bloggar inte är beständiga, men jag tror att du har lite fel inställning från början. Bloggande handlar ju inte så mycket om att producera kvalitativa texter som ska stå sig i all evighet, snarare om att få en inblick i en persons tankar och känslor precis just nu. Innehållet i en blogg behöver inte vara så märkvärdigt jämt. Det är inte beständigheten som är intressant, utan kontinuiteten; och kanske är det just det tillfälliga som är poängen. När det inte måste vara perfekt eller storslaget får andra sidor hos skribenten chans att komma fram. Sidor som kanske inte är vare sig perfekta eller storslagna, men mänskliga - och därmed intressanta.

Jessica89 sa...

Seriöst Ronnie,
jag lyssnade precis på den där intervjun...
...och nu är jag ÄNNU mer övertygad än vad jag var tidigare om att du är
världens mysigaste kille.
Visst är du det? Du verkar så sjukt skön!

Slicka i dig berömmet nu bara din lilla "lampa" :)

Och du, 1.04 i intervjun... Ditt lilla "jo" i falsett.. gulligt.

Nelly sa...

Ang. trycket över bröstet, ångesten, sömproblemen det finns ju en hel uppsjö av psykofarmaka för att ta bort det. Något som du övervägt?
Din blogg är hur bra som helst! Snälla säg att du kan barnvakta någon annans blogg i sommar! Typ "i stället för verkligheten" när killarna drar till Uddevalla och Visby. :-D