Nu tänker jag se det så här. Det är viktigt att öva på att inte vara den där enheten hela tiden. Jag ska se feministiskt på det, för är det ett område som "kvinnokampen" haltar lite på - eller haltar, mer har en doja med buffalosula och en med vanlig sula så att det blir helt skevt- så är det ju familjegräjjen. Att man glömmer bort att man är en helt egen person ibland. Både som partner och som förälder. För att inte snacka om moderskapet. Jesus. Mammor som jämför sig med andra mammor, pappor som hejar glatt på andra pappor. Mammor med ångest att inte duga... Lite klyschigt hårdraget men ja.
Tack för peppet också.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Klart du klarar det. Längta får man, bara man inte förlamar sig på den.
Jag skrev om det här ungefär häromdagen. Hur en "riktig" mamma ska vara och hur det är att vara mamma som inte riktigt beter sig/känner sig som en "riktig" mamma.
Skicka en kommentar