Pussy no more

Nu tänker jag se det så här. Det är viktigt att öva på att inte vara den där enheten hela tiden. Jag ska se feministiskt på det, för är det ett område som "kvinnokampen" haltar lite på - eller haltar, mer har en doja med buffalosula och en med vanlig sula så att det blir helt skevt- så är det ju familjegräjjen. Att man glömmer bort att man är en helt egen person ibland. Både som partner och som förälder. För att inte snacka om moderskapet. Jesus. Mammor som jämför sig med andra mammor, pappor som hejar glatt på andra pappor. Mammor med ångest att inte duga... Lite klyschigt hårdraget men ja.

Tack för peppet också.

Momzillas

"Fia" skriver: Jag är livrädd för mama-modet. Livrädd för alla blivande mamas som kollar in förlossningssalar som vore det venuen till deras bröllop. Själv är jag en rätt trött mediabitch. 32. Knocked-up.

Belinda svarar: Välkommen Fia, till mammavaginan där du nu kommer att bo i några år framöver. Det är väldigt mysigt och fluffigt här. Men bara på ytan. Precis som i skräckfilmen lurar alltid någon skenhelig varelse i vattnet redo att sätta tänderna i dig (eller som i den där scenen i Reality Bites när Winona Ryder söker jobb på snabbmatsstället, den stämningen kan man faktiskt överföra på det så kallade moderskapet ). Varelserna som befolkar mammavaginan går under namnt Momzillas och är stora och köttätare. De livnär sig på kaffebönor och kan gå snabbt, jättelångt. Några Papzillas finns knappt, antingen är de kastrerade eller sitter med en öl i handen, betalar hyran och funderar på den där båten som var på bild i annonsen.