Belinda- ingen Mamakock!

Häromdagen skulle jag laga mat. Jag brukar laga mat men det här är aningen mer avancerat (min styrka är annars djupfryst mat som tinas och steks eller nå´t). Turkbullar som vi kallar dem. Lika delar kött/lammfärs och en speciell "turkkrydda" i. Jag har överhuvudtaget ingen mat/bakgen i kroppen. Jag blir väldigt stressad av att laga mat. Om ris och kyckling är på spisen samtidigt så svettas jag floder. Min man däremot, herregud, han skulle kunna bli tv-kock närsomhelst. I alla fall, ungarna hade blodsockerfall, sonen fick tag i en hel gurka som han åt som en varmkorv och dottern skulle hjälpa mig trots att det inte riktigt funkade. Stress stress stress. När vi sedan äter tänker jag att köttbullarna smakar papper. Ungarna vill inte ha och äter bara riset. Mannen börjar plötsligt dra ut pappersrester ur munnen. Jag har glömt skyddspappret på färsen. Jag har blandat ner det i köttbullemixen. Jag skyller mumlande på dottern. Medan jag slänger all mat hör jag bakom mig:
Dottern: I morgon vill jag baka bullar
Pappan: Ja det gör vi! Nej förresten, det är mamma som hämtar.
Dottern: (suck) Vad synd.

På fredag ska jag på releasen av Linda Skugges matlagningsbok för föräldrar. Den behöver jag. Tror den kommer att bli en smällsuccé. Releasen är på eftermiddagen för att man ska kunna ta med sina barn. Karin och jag kom fram till att vi går utan barn. Vi kommer se ut som de svarta häxorna bland alla sköna mediemammor i Odd Molly-kläder. Vi är dem som lämnade barnen på dagis (för att dricka vin efteråt eller???). Men dels gillar jag inte att ta med mina barn på "events" dels så skulle det se så förljuget ut att sitta där med ett fett leende på läpparna och barnen i knät och se ut som om jag kan baka bullar minsann. När min dotter blir deprimerad de dagar det är jag som hämtar.