Marie Abrahamssons antifeministiska världsbild

Vad är det för hangup som Marie Abrahamsson som skriver ledare i SvD har på feminister? Förutom att hon hatar dem... En gång gick jag förbi henne i Hornstull. Hon hade bakåtslickat hår och lång svart skinnrock. Hon såg ut som något ur Matrix. Jag blev lite rädd. Men jag fascineras av att hon som anitfeminist beter sig väldigt likt de mest talibantrofasta feministerna vi har. Hon är precis lika dömande och har svårt att resonera i färg. Hon ser feministspöken överallt. Häromdagen skrev hon det här om att hon har mött flera våldtagna kvinnor som inte gillar att de fått offerstämpel. Av sina feministiska systrar, menar Abrahamsson och gör detta till ett stort problem.

Handen på hjärtat, ett större problem är väl att kvinnor som blivit våldtagna ska skylla sig själva än att vi ser dem som offer. Sedan håller jag med om att ingen våldtagen kvinna mår bättre av att vi målar upp våldtäkt som det värsta som kan hända en kvinna, att den "rena" kvinnan nu är "oren". Det skapar lika mycket skuldkänslor som om omgivningen börjar undra om man inte hade för kort kjol eller hur ens egen man kan våldta en. Men våldtäkt är ett brott mot kroppen. Precis som jag kan tänka mig att om man har blivit misshandlad, så känner man sig mer kränkt än om någon stal ens bil. Någon har begått våld mot ens integritet. Kroppen. Så det är inte konstigt om våldtäkt fått någon slags omvänd "piedestaplats" bland feminister. Symbolen för en debatt om mäns överordnad dessutom- tacksamt. Det hamnar fel ibland. Men det största problemet med våldtäkt kan väl ändå inte vara att feminister tycker att det är ett förskräckligt brott. Utan att många dömda våldtäktsmän inte får behandling i fängelsena eller att många kvinnor är rädda att röra sig ute på gatorna om kvällarna eller mellan rummen i sina egna hem.