torsdag 10 april 2008



Här kommer allt ni inte visste att ni vill veta om min födelsedag. Egentligen är jag ingen stor firare av födelsedagar. Det kan verka så eftersom jag bloggar hysteriskt om den men i verkligheten gick det väldigt lugnt till. Tyvärr är jag lite sådan att jag glömmer andras också. Inte så kul. Många gånger har jag känt skam. Det är bad. I alla fall, jag fick min stairmaster. "Vad trög den är?" sa jag till mannen när jag provade den. "Det ska vara jobbigt att träna" svarade han. Men se det håller inte jag med om att det ska vara. Svett är äckligt ju. Om ni tycker jag ser sjuk ut på bilden så nej, jag är bara svullen efter skräcknatten då jag knappt fick sova.



Örjan heter min frisör, eller jag menar min Gud. Han jobbar på Salong Coulisse på Katarina Bangata i Stockholm och ja, han är nog guds gåva till kvinnorna och detta är hans kyrka. Tyvärr har typ halva Aftonbladet och alla andra jag känner roffat åt sig honom nu. Fast från början var det Jennie Dielemans frisör, och Maria Trägårdhs. Men nu är han MIN.



Lilla brickan medan man blir fin.



Vad säger ni? Inte riktigt honungsblont, men rödblont.





Emma och hennes man P kom och mötte upp oss när vi hade käkat på Le Rouge. Jag fick finaste sminket av dem.



5 kommentarer:

Anonym sa...

Du blev jättefin i håret :)

Belinda sa...

Tack!

Anonym sa...

Superduper fint!!

// Jenny

Anonym sa...

Fint hår. Fin frisör. Bra man.

När jag fyllde år sist fick jag i n g e n t i n g.
Två månader senare kom mannen med ett årgångsvin "som skulle sparas". Varsågod!
Förmodligen för att han fick dåligt samvete för att det kostade så mycket. En kort tid därefter drack han upp vinet.

"Inte så stor sak med födelsedag..."

Jo jo.

Belinda sa...

Säg till om du vill hämnas på din man så ställer jag upp. Fast du har säkert redan lämnat honom...