måndag 28 april 2008
Att bry sig om andras ungar
Fortsättning på huruvida man ska lägga sig i om man tror att andras barn far illa, om man misstänker det. Jo, man ska det! Och om man till exempel kontaktar soc och dem inte gör något har man hamnat hos fel slappa sekreterare och får fortsätta. Man kan ju ringa polisen också eller snacka med dagis. Sedan kan man ju ha fel. Det får man ju ta i beräkning. Men om man inte har fel men inte gjorde något? Det jobbiga är när man inte kan ingripa för att det verkar så futtigt. En gång var det en farsa som skrek på sina barn på gatan. Han tokskrek. Det lät inte klokt. Då - som den fegis jag är- väntade jag tills jag hade passerat, vände mig om och skrek åt honom att hålla käften. Inte jättekonstruktiv kanske...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag tar åt mig - jag borde, förmodligen gjort mer. USCH nu kommer jag inte kunna sova.
Jenny, du ska inte ha svårt att sova. Det ÄR svårt, fan, jag har varit med om liknande, fast jag såg en tjej misshandlas på gatan. JAg ringde iofs polisen men jag vågade inte ingripa. Hon hade en liten son med sig som tappade sin nallebjörn när pappan drog in honom i bilen. Usch, jag vill gråta bara jag tänker på det. Men samtidigt måste vi ju våga vara jobbiga. Oftare. Man får öva, pö om pö. Skriv ett brev till soc då. Eller gå dit och prata med någon annan.
Jag har skrivit ett brev och förklarat allt en gång till. Lite argare den här gången!
Bra Jenny. Hota att ringa Janne Josefsson annars...
Skicka en kommentar